Erik den helige

Erik den Heliges begravningskrona. Erik Jedvardsson, Sankt Erik.

Sveriges nationalhelgon torterades till döds. Analyser av Erik den heliges kungliga kvarlevor bekräftar myterna om den svenske kungens brutala slut.

Han pryder Stockholms stadsvapen och har uppnått status som både helgon och martyr i Sverige. Vad vi vet om kung Erik den helige, som regerade stora delar av Sverige från 1150–1160, är ändå begränsat. Den enda historiska vittnesbörden som existerar om den svenske kungen är en gammal helgonskrift från 1290-talet. Där kan man läsa hur Erik den helige blev brutalt torterad och halshuggen den 18 maj 1160 framför kyrkan i den svenska staden Uppsala av okända fiender. En grupp forskare från Uppsala Universitet bevisat att det sannolikt stämmer.

Blottade ben var avsiktliga mål

Under åren 2014-2016 har forskarlaget analyserat de 23 kvarvarande skelettbenen från den helgonförklarade kungen, som har funnits skrinlagda i Uppsala Domkyrka sedan 1198.

Erik den heliges skelettben har minst nio sticksår, och lesioner i hans nackkota visar tydliga tecken på att kungen halshöggs. De många sticksåren på benen indikerar enligt forskarna att den svenska kungen bar rustning under angreppet, som gjorde att hans blottade ben var avsiktliga mål för fiendens svärd.

Dansk adelsman är huvudmisstänkt

Forskarnas högteknologiska analyser av de kungliga kvarlevorna stämmer alltså väl överens med det som redan noterats om kungens slut i forntida heliga skrifter.

Erik den helige stacks blodig och lämnades halvdöd på marken, innan fienderna avlägsnade hans rustning och högg huvudet av hans kungliga höghet.

Vem som låg bakom angreppet på den svenske kungen är dock fortfarande oklart.

Historiker har utnämnt en dansk adelsman vid namn Magnus Henriksson som huvudmisstänkt, men det har aldrig bekräftats.

Miraklet S:t Eriks källa

Den döde kungen fördes till Östra Aros (Uppsala) och begravdes i den domkyrka som han själv varit med om att låta bygga. S:t Erikslegenden berättar om miraklet som utspelades vid kungens död och senare vid hans grav. Bland annat sägs att en källa rann upp på den plats där kungen dödades. Det är S:t Eriks källa. Den finns ännu kvar och ligger på domkyrkans norra sida, mellan kyrkan och Fyrisån. Det berättas också om hur människor blev botade från sina sjukdomar. Så nämns t. ex. hur en blind kvinna återfick sin syn.

I legenden kan vi också läsa om Eriks person. På grund av sitt milda sinne och sin hedrande vandel var han mycket uppskattad av folket. Han byggde kyrkor, förbättrade gudstjänsten och ivrade för att lag och rätt upprätthölls i landet.

Tillsammans med biskop Henrik begav han sig också på korståg till Finland för att vinna grannlandets folk för den kristna tron. Allt detta bidrog till att kung Erik snart kom att helgonförklaras av kyrkan. I Uppsala gjorde man då som sed var på kontinenten. När någon blivit helgonförklarad sökte man efter kvarlevorna och dessa lade man i en hålighet i altaret eller i ett vackert skrin, som ställdes på en väl synlig plats i kyrkan.

Nationalhelgonet S:t Erik blev med tiden Stockholms specielle beskyddare och dök upp på Stockholmssigillet första gången 1376.

Relikskrinet

Den 24 januari 1273 bars S:t Eriks skrin i procession över till den nya domkyrkan i det nya Uppsala. Kyrkan var långt ifrån färdigbyggd när man på det här sättet markerade att ärkebiskopssätet och den svenska kristenhetens centrum flyttats till en ny plats.

Det första skrinet kom att bäras i procession mellan den nya och den gamla domkyrkan varje år på Eriksdagen den 18 maj. Därigenom fick också S:t Eriks reliker välsigna vårsådden när processionen drog fram över den bördiga Uppsalaslätten.
Det andra skrinet liknade en gotisk kyrka i miniatyr. Det var mycket påkostat med guld, ädla stenar och pärlor. Gustav Vasas son Johan III lät föra bort skrinet och smälta ned det. Relikerna förvarades tills vidare i ett enkelt träskrin i kyrkan.
Det tredje skrinet som alltjämt står kvar lät Johan III senare göra. Skrinet formades av 34 kilo silver och blev sedan förgyllt. Kung Johan III lät bära ned detta skrin från Uppsala slott till domkyrkan år 1580. Kanske var det en försoningsgärd för att han själv några år tidigare berövat domkyrkan dess vackraste medeltida klenod.

S:t Eriks skrin innehåller nu stora delar av kungens skelett, med spår av svärdshugg, samt S:t Eriks krona som är Sveriges äldsta bevarade kungakrona. Den består av förgylld koppar besatt med ”halvädla stenar” i rött, grönt och blått.

 

 

Bildtexter

S:t Eriks kranium och krona.

S:t Eriks nuvarande relikskrin.

Stockholms stadsvapen med S:t Erik.

S:t Eriks krona som är Sveriges äldsta bevarade kungakrona. Den består av förgylld koppar besatt med stenar i rött, grönt och blått.

Posted in Artiklar, Rojalisten.