Fram till år 1603 var de engelska och skotska monarkierna separata även om nära kopplingar fanns genom giftermål mellan medlemmar ur de båda kungliga familjerna. Efter det att den skottske kungen Jakob VI även tillträdde som kung James I av England har det varit en monark som regent för Storbritannien.

Under de senaste fyrahundra åren har det skett många förändringar i Storbritanniens monarki. Från slutet av 1800-talet har den verkställande makten hos monarken minskats och mer och mer övergått till parlamentet vilket resulterat i dagens konstitutionella monarki.

Stuartdynastin regerade i England och Skottland 1603-1714, en period som såg en blomstrande hovkultur men också mycket omvälvningar och instabilitet, med pest, brand och krig.

Det var en tid av intensiv religiös debatt och radikal politik. Båda bidrog till ett blodigt inbördeskrig i mitten av sextonhundratalet mellan kronan och parlamentet vilket resulterar i en parlamentarisk seger för Oliver Cromwell och den dramatiska avrättningen av kung Charles I.

Parlamentet deklarerade 1689 att James II abdikerat då man ansåg att han och hans arvingar övergett rätten till kronan genom fortsätta att erkänna den katolska tron.

Det upprättades en kortlivad republik vilket var första gången som landet hade upplevt en sådan händelse.

Återupprättandet av monarkin följdes snart av en ny religiös revolution då William och Mary av Oranien besteg tronen som gemensamma monarker och försvarare av protestantism. De efterföljdes av drottning Anne, den andra av döttrarna till James II.

I samband med de sista Stuartdrottningen Anns död föreskrevs det att endast monarker som försvarar protestantismen kan inneha tronen.

Nästa monark enligt den protestantiska ordningen blev George I av ätten Hannover. En period av oroligheter följde då ättlingar till den avsatte Stuartkungen  James II hotade att erövra tronen. Trots detta blev perioden med Hannoverätten anmärkningsvärt stabil. Detta tillskrivs livslängden på dess kungar. Under perioden mellan åren 1714 och fram till 1837 fanns det bara fem monarker varav George III är en av de längst regerande monarkerna i brittisk historia.

Den politiska stabiliteten och utveckling av den konstitutionella monarkin fortsatte. Det var också under denna period som Storbritannien kom att förvärva en stor del av sitt utländska imperium. Trots förlusten av de amerikanska kolonierna till stor del genom utländska erövring i de olika krigen under århundradet. I slutet av Hannoverperioden omfattade det brittiska imperiet en tredjedel av jordklotet.

Trenden med långlivade monarker fortsatte då drottning Victoria blev den hittills längst regerande monarken i brittisk historia.

Namnet Sachsen-Coburg-Gotha kom till den brittiska kungliga familjen år 1840 genom äktenskapet mellan drottning Victoria och prins Albert av Sachsen-Coburg och Gotha. Drottning Victoria själv förblev medlem av huset av Hannover.

Den enda brittiska monarken av huset av Sachsen-Coburg-Gotha var kung Edward VII som regerade i nio år i början av 1900-talet.

Kung George V ersatte det tyskklingande namnet med Windsor under första världskriget. Namnet Sachsen-Coburg-Gotha lever kvar i andra europeiska monarkier, däribland den nuvarande belgiska kungafamiljen och i de tidigare monarkierna i Portugal och Bulgarien.

Den nuvarande drottningen Elisabeth II har familjeband med de flesta av monarkerna i Europa.

Under nittonhundratalet, har kungar och drottningar i Storbritannien uppfyllt de olika skyldigheterna i den konstitutionella monarkin. En av deras viktigaste uppgifter har varit att fungera som nationella galjonsfigurer och upprätthålla befolkningens moral under de förödande krigen 1914-18 och 1939-45.

Även om hovet i Storbritannien anses vara konservativt har det moderniserats i takt med sammahällets utveckling. Idag används internet och sociala medier för att göra den kungliga familjen tillgänglig för en bredare publik över hela världen.

Kung George V använde det då relativt nya mediet radio för utsändning av sitt jultal. Drottning Elizabeths kröning 1953 var den första i sitt slag som visades i televisionen.

På drottningens inrådan används numera internet för att ge en global publik information om den kungliga familjen. Drottningen fortsätter att ha nära förbindelser med tidigare kolonier genom sin roll som det brittiska samväldets överhuvud.