Det har skrivits en skandalbok om kungen. ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”. Är det inte tillräckligt med skandaler i det svenska samhället? Behöver vi verkligen läsa om fler skandaler?

I slutet av 1940 talet skrev utpressaren Curt Haijby en skandalbok som gjorde det svenska hovet upprört. Boken hette ”Patrik Kajson går igen”. Det slutade med att hovet köpte upp hela upplagan och lade den i någon slags arkiv. Det borde hovet göra denna gång också. Senare har det visat sig att mycket av Haijbyaffären var dikt och förbannad lögn. Kanske den nya utgåvan av skandalboken, om några år, också kommer att betraktas som dikt och förbannad lögn.

Att sitta och försvara kungen är kanske inte rätt alltid. Även kungen måste ha rätt till ett privatliv. Om uppgifterna i boken är sanna så kanske man inte behöver ge dessa en sådan stor publicitet att man skriver en skandalbok. Den välvilja hos svenska folket som den svenska kungafamiljen skapade i samband med det kungliga bröllopet i juni 2010 går inte alltid att leva på. Välviljan mot kungafamiljen, från det svenska folket, är säkerligen inte bortblåst. Men den här boken har skadat monarkin och därmed det svenska samhället. Sådana skriverier skadar förtroende för Sveriges statschef både i Sverige och utomlands. Sverige är ju ändå en konstitutionell monarki.

Säkerligen kommer boken att säljas slut och författarna blir kändisar. Mycket pengar kommer de att tjäna på boken som de har skrivit. Men vad har det gagnat det svenska samhället? Att skandal lägges till skandal? Vi behöver inga fler skandaler. Boken är egentligen bara att kastas i soptunnan.

Bertil Lindström, Floda
Medlem i RojF