Kungen firades med salut i Göteborg

Rojalistiska Föreningen Väst inbjöd i samarbete med Götiska förbundet till friande av H.M. Konungens födelsedag på Skansen Lejonet i Göteborg. Representanter från Försvarsmakten ordnade med salut från skansens kanoner samt därtill hörande fanvakt.

Efter saluten och efterföljande mingel på skansens sluttningar fortsatte samlingen inne i borgen. Högst upp i borgen, omslutna av Svea Rikes konungars valspråk, sjöngs Kungssången och det utbringades ett fyrfaldigt leve för Konungen. Därefter inmundigades smörgåstårta i god samvaro.

Ett 25-tal personer hade slutit upp till firandet. 

Besök i Norska Sjömanskyrkan i Stockholm

Besök i Norska Sjömanskyrkan i Stockholm

Sedan ett par år tillbaka har Rojalistiska Förening fått en nära och värdefull kontakt med personalen vid Norska sjömanskyrkan på söder i Stockholm. Vid ett par tillfällen, när det gäller program omkring monarkin, har RojFs styrelse blivit inbjuden som gäster.

Den omtalade filmen ”Kungens val” som visats på biograferna i Norge skulle visas på Norska Sjömanskyrkan innan den sedan kommer att visas på svenska biografer. Detta skedde den 28 mars. Vi var 12 medlemmar som fick möjlighet att se den oerhört tragiska och spännande filmen om hur det gick till när tyskarna invaderade Norge.

Kungens val”, med originaltiten ”Kongens nei”, är en norsk spelfilm från 2016. Filmen är baserad på historiska händelser.

Kungens val var den mest besökta filmen, och sågs av över 713 000 personer, när den visades på norska biografer under 2016. Före premiären visades den på det Kungliga slottet i Oslo med hela den norska kungafamiljen närvarande.

Filmen var en av nio filmer som blev kortlistade i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film, för nomineringarna vid Oscarsgalan 2017. Den blev dock inte en av de slutgiltigt nominerade filmerna.

Arenan är Norge tre dagar i april 1940. Tyska krigsfartyg är på väg att invadera Oslo. Den tyska kryssaren Blücher sänks av kanoner och torpeder under striden med den norska fästningen Oscarsborg i Oslofjorden. Den norska regeringen och kung Haakon VII får ett ultimatum. De måste välja mellan fullständig kapitulation och att överlämna makten till förrädaren Vidkun Quisling eller fullt krig. Kungen väljer, tillsammans med regeringen, att säga nej till de tyska kraven. Detta är början av Norges deltagande i andra världskriget. Tyskarna försöker att gripa eller döda kung Haakon, hans familj och regeringen, som upplever en dramatisk flykt.

Rojalistiska Föreningen tackar personalen vid Norska Sjömanskyrkan för att vi fick delta vid filmvisningen.

Lennart Stockblad
Ordförande i Stockholmskretsen

Den åldrade kung Haakon VII spelas i filmen porträttlikt av skådespelaren Jesper Christensen

Bild:
Filmens logotype

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2017

Detta nummer av tidskriften ägnas till stor del kronprinsessan som i juli fyller 40 år. Hon är fylld av energi och man måste beundra henne för det engagemang som hon visar i frågor som ligger henne varmt om hjärtat.

Kronprinsessan gjorde i egenskap av ambassadör för FN:s globala hållbarhetsmål i april en resa till Japan. Anledningen var bl.a. ett möte som var en uppföljning av Soneva Dialogue som hölls på Maldiverna i november 2016. Där deltog multinationella företag inom fiske och vattenbruk tillsammans med ledande forskare från såväl Europa som Nordamerika och Asien.

Det var ett intensivt program i Japan där kronprinsessan även deltog i ett seminarium kring FN:s globala hållbarhetsmål som arrangerades av UN University i Tokyo. Kronprinsessan höll flera viktiga tal under vistelsen i Japan.

Vid ett tillfälle i Japan sågs kronprinsessan bära en klänning som flera med gott minne kunde känna igen. Det var nämligen samma klänning som drottning Silvia bar 1980. En fin gest och en tydlig markering för hållbarhet även inom modeindustrin.

Senare besökte kronprinsessan Haag i Nederländerna. Nu var det för att delta i ett 20-årsjubileum för OPCW, ett internationellt samarbetsorgan som har skapats för att se till att FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen följs.

Inför Nederländernas kung och utrikesminister, OPCW:s generalsekreterare, Haags borgmästare, FN:s generalsekreterare och andra dignitärer höll kronprinsessan åter ett viktigt och engagerat tal. När Sveriges kronprinsessa talar lyssnar världens makthavare!

I Stockholm drabbades vi av ett fruktansvärt terrordåd där fem personer omkom och flera skadas svårt. Kungaparet var på en resa i Brasilien men avbröt resan och återvände till Sverige.

Kronprinsessan, som tillfällig riksföreståndare i kungens frånvaro, valde att tillsammans med prins Daniel besöka platsen för dådet. Efter att ha lagt ned blommor på platsen var kronprinsessan tårögd och märkbart tagen.

Trots detta ställde en reporter frågan hur det känns!

Kronprinsessan lyckades trots den svåra stunden att samla sig och svarade; ”En enorm sorg. En enorm sorg. Jag känner en tomhet. Däremot är det ändå en styrka på något sätt. Samhället har visat en enorm kraft och att vi står emot det här, att vi vill stå emot, att vi är eniga, att det svenska samhället också bygger på enorm tillit, en gemenskap och sammanhållning. Det kommer att ta oss stärkta ur det här.”

Hur tar vi oss igenom detta blev en sista fråga. Det kärnfulla svaret blev ”tillsammans!”

 

 

 

 

 

 

 

Jämförelse av kostnaderna för Sveriges och Finlands statschefsämbete

Sverige

Enligt regeringens budgetproposition för 2016[1] låg anslaget till statschefen för 2016 på 135 378 000 kr (dvs. drygt 135 miljoner kronor). Anslaget till statschefen är uppdelat på ett anslag till Hovstaten och ett till Slottsstaten.

Anslaget till Hovstaten kallas även apanage och ska täcka kungafamiljens representation inkl. resor, kostnaderna för Riksmarskalksämbetet med stabsavdelningar för personal och ekonomi, Informationsavdelningen och Hovmarskalksämbetet etc.

Anslaget till Slottsstaten ska täcka vård och underhåll av det kungliga kulturarvet samt utställnings- och visningsverksamhet [2]. Av hela anslaget går 51% till Hovstaten och 49% till Slottsstaten [3]. Detta innebär att statens utgift för det svenska statschefsämbetet, dvs. apanaget, uppgår till ca 69 miljoner kronor för 2016.

Om man slår ut detta på hela Sveriges befolkning blir det drygt 60 öre per person och månad.  

Finland

Enligt Finlands statsbudget för 2016 utgick anslag till Republikens President om 13 475 000 € [4] . Detta motsvarar ca 128 945 835 kr (dvs. knappt 129 miljoner kronor).

Detta anslag ska täcka arvode och omkostnader för presidenten, liksom utgifter för besök och mötesresor samt omkostnader för presidents kansli. Det svenska anslaget till Hovstaten och det finska anslaget till republikens president täcker alltså ungefär samma saker, och är därför jämförbara.

Om man slår ut den finska kostnaden på hela Finlands befolkning blir det ca 1 krona och 80 öre per person och månad.

Det ska tilläggas att kostnaderna för det finska presidentvalet inte är medtagna i denna jämförelse. Presidentvalet hålls var sjätte år och det senaste, som hölls år 2012, kostade finska staten och kommuner 24 010 000 € [5] . Detta motsvarar ca 229 758 033 kr (dvs. knappt 230 miljoner kronor). Utslaget på sex år blir detta drygt 38 miljoner kronor per år.

Slutsatser

Kostnaden för det svenska statschefsämbetet är ca 60 öre per person och månad. Kostnaden för det finska statschefsämbetet är ca 1 kr och 80 öre per person och månad. Den finska kostnaden är alltså ca 1 kr och 20 öre högre per person och månad.

Även i absoluta tal är den finska kostnaden högre, då det svenska anslaget är ca 69 miljoner kronor medan det finska är ca 129 miljoner kronor. Skulle man räkna med den finska kostnaden för presidentvalet skulle skillnaden bli ännu större.

Oavsett hur man räknar är den svenska monarkin billigare än den finska republiken.

Framtaget av Leo Pierini för Rojalistiska Föreningen.

 

[1] http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/statens-budget-2016-i-siffror-utgiftsomrade-1-rikets-styrelse/

[2] http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ekonomi.4.7c4768101a4e8883780001030.html

[3] http://www.regeringen.se/contentassets/49618bcb4fd94b6081d9696f55bc7f8d/utgiftsomrade-1-riketsstyrelse.pdf ss. 45-49

[4]http://budjetti.vm.fi/indox/sisalto.jsp?year=2016&lang=sv&maindoc=/2016/tae/hallituksenEsitysRuotsi/hallituksenEsitysRuotsi.xml&id=/2016/tae/hallituksenEsitysRuotsi/YksityiskohtaisetPerustelut/22/22.html

[5] http://www.vaalit.fi/material/attachments/vaalit/vaal

Furstendömet Monaco

Fursteparet Albert II och Charlene

Under 500-talet f Kr anlades den grekiska kolonin Monoikos på den plats där dagens Monaco ligger. Platsen var också en viktig hamn under romartiden.

Efter Västroms fall 395 e Kr kom Monaco att uppgå i ett östgotiskt rike med bas i norra Italien och på 500-talet erövrades staden av Östrom.

På 700-talet kom regionen runt Monaco under frankiskt styre och blev en del av det karolingiska riket. Längs kusten gjorde vikingar och nordafrikanska morer räder.

Under 900-talet uppgick Monaco i det burgundiska riket och på 1100-talet hamnade staden under Genuas styre.

Furstendömet skapades under medeltiden. 1297 ockuperades staden av släkten Grimaldi som var på flykt under inbördeskriget i Genua. Sedan dess har Monaco med vissa uppehåll styrts av ätten Grimaldi.

Mellan 1482 och 1525 var området ett franskt protektorat. Från 1525 till 1641 härskade spanjorerna över Monaco, som därefter ingick en allians med Frankrike men i övrigt fungerade som en självständig stat.

Under franska revolutionen i slutet av 1700-talet ockuperades Monaco av franska revolutionärer som avskaffade furstendömet och upprättade en republik. År 1793 införlivades Monaco med Frankrike, men när den franske kejsaren Napoleon föll 1814 kunde familjen Grimaldi återvända och återupprätta sitt styre över Monaco.

Året därpå kom Monaco under beskydd av kungariket Sardinien. Monaco återfick sin självständighet 1861, men med nära band till Frankrike. Fyra år senare upprättades en tullunion mellan länderna. Redan vid denna tid hade fursten beslutat att öka Monacos inkomster genom spelverksamhet som lockade rika turister, och kasinot i Monte Carlo grundades. Ekonomin förbättrades, och från och med 1869 behövde monegaskerna inte längre betala skatt.

År 1911, under furst Albert I, antogs en författning som innebar att ett parlament inrättades och furstens absoluta makt begränsades.

Under första världskriget lyckades Monaco hålla sig neutralt. Efter kriget slöts avtal med Frankrike som föreskrev att Monaco skulle bli en del av Frankrike om fursten avled utan att efterlämna en manlig arvinge. År 2002 infördes emellertid kvinnlig tronföljd.

Under andra världskriget ockuperades Monaco först av Italien och 1943 av Tyskland. Ett år senare landsteg allierade styrkor i södra Frankrike och Monaco befriades.

Furstendömet Monacos vapen

Monacos regentlängd

François I                          1297 – 1297

Rainier I                            1297 – 1301

(Genua)                             1301 – 1331

Karl I                                  1331 – 1357

(Genua)                             1357 – 1395

Jean I                                 1395 – 1395

(Genua)                             1395 – 1419

Jean I                                 1419 – 1454

Claudine                           1457 – 1458

Lambert I                           1458 – 1494

Jean                                    1494 – 1505

Lucien I                             1505 – 1523

Honoré I                            1523 – 1581

Karl II                                 1581 – 1589

Hercules I                         1589 – 1604

Honoré II                           1604 – 1662

Ludvig I                             1662 – 1701

Antoine I                            1701 – 1731

Louise-Hippolyte            1731 – 1731

Jacgues I                          1731 – 1733

Honoré III                          1733 – 1793

(Frankrike)                        1793 – 1814

Honoré IV                         1814 – 1819

Honoré V                          1819 – 1841

Florestan I                         1841 – 1856

Karl III                                1856 – 1889

Albert I                               1889 – 1922

Ludvig II                            1922 – 1949

Rainier III                          1949 – 2005

Albert II                              2005

Grimaldifamiljen har regerat i Monaco sedan 8 januari 1297 även om landet har pendlat mellan olika länders styre. Monaco var ockuperat av Republiken Genua vid tre tillfällen under åren 1301-1331, 1357-1395, 1395-1419. Republiken Genua var namnet på ett land med Genua i Ligurien som huvudstad som existerade från 1005 till 1797.

År 1793 började Frankrike styra Monaco, men redan 1815 så stod Monaco under Sardiniens beskydd, något som bestämdes genom Wienkongressen. 

Furstendömet Liechtenstein

Furstendömet Liechtenstein, ett av Europas minsta länder, är en konstitutionell monarki beläget i alperna mellan Schweiz och Österrike. Furstendömet Liechtenstein grundades 1719. Då köpte den österrikiska furstefamiljen Liechtenstein två grevskap och slog ihop dem.

Den obrutna raden av Liechtensteinare började med Heinrich I, död 1266, som fick landområdet Nikolsburg i Mähren av kung Ottokar av Böhmen. Förvärvet var av stor politisk betydelse.

Landet blev helt självständigt 1866.

Fram till slutet av första världskriget hade Liechtenstein ett nära band till Österrike. Senare blev Schweiz landets närmaste samarbetspartner. Liechtenstein var neutralt under andra världskriget. Efter kriget utvecklades landet från att vara en jordbruksnation till ett rikt industriland och ett viktigt finanscentrum.

Liechtenstein är en av de äldsta adelsfamiljerna. År 1130 omnämndes Hugo Liechtenstein bärande detta namn för första gången. Han tog sitt namn efter Burg Liechtenstein söder om Wien. I slottets omgivningar och på den nordöstra gränsen till Niederösterreich ägde de tidiga Liechtensteinarna mark.

Under 1700 och1800-talen residerade familjen i Feldsberg och Eisberg i nuvarande Tjeckien eller i Wien. Furstarna hade viktiga funktioner i det militära och som diplomater i den tjeckiska och senare Habsburgska monarkin.

Furst Franz Josef II bosatte sig 1938 permanent i Vaduz.

Regentlängd

Karl I.

Karl Eusebius I.

Johann Adam Andreas I.

Joseph Wenzel I.

Anton Florian I.

Josef Johann Adam I.

Johann Nepomuk Karl I.

Joseph Wenzel I.

Franz Josef I.

Alois I.

Johann I.

Alois II.

Johann II.

Franz I.

Franz Josef II.

Hans-Adam II.

1608 – 1627

1627 – 1684

1684 – 1712

1712 – 1718

1718 – 1721

1721 – 1732

1732 – 1748

1748 – 1772

1772 – 1781

1781 – 1805

1805 – 1836

1836 – 1858

1858 – 1929

1929 – 1938

1938 – 1989

1989  –

Officiella roller och uppgifter

Prinsen är statschef i Liechtenstein. Tillsammans med folket regerar han landet i enlighet med bestämmelserna i Liechtensteins konstitution och andra lagar.

Prinsen och folket har sina egna, självständiga rättigheter och skyldigheter, men vissa beslut måste fattas gemensamt. Till exempel måste lagförslag godkännas av både prinsen och folket. Folkets godkännande ges antingen indirekt genom parlamentet, Landtag, eller direkt i en folkomröstning.

Statschefen har åtalsimmunitet. Det gäller även medlemmar ur furstehuset då de företräder prinsen i statschefens roll.

Prinsen representerar själv furstendömet i alla kontakter med andra länder. Han tecknar själv internationella fördrag. Enligt internationell rätt krävs det dock godkännande av parlamentet för att vissa avtal skall vara giltiga.

Varje beslut av parlamentet om godkännande av ett internationellt avtal är föremål för en folkomröstning om den så beslutar eller om en folkomröstning begärs av minst 1500 röstberättigade eller åtminstone fyra kommuner.

Prinsen är aktivt involverad i lagstiftningen. Han har initiativ- och påföljdsrätt.

Initiativrätten gör det möjligt för prinsen att införa ett dekret, en ändring eller ett upphävande av en lag i form av propositioner. Varje lag måste sanktioneras av prinsen. Om prinsen inte godkänner lagen inom sex månader anses den ha fått avslag.

Till skillnad från i många andra stater, är statschefen inte bara en officiell person som bara formellt skriver under eller sanktionerar lagar. Prinsens sanktionering är i själva verket en integrerad del av lagstiftning. Lagen vinner inte laga kraft och blir giltig innan den sanktionerats av prinsen och därefter kontrasignerats av premiärministern och blivit offentliggjord.

Om prinsen vägrar att sanktionera lagen kan den inte träda i kraft och har definitivt avslagits. Hittills har det furstliga huset bara utnyttjat denna vetorätt vid två tillfällen: 1961 när en ny jaktlag lämnades in och 1994 då författningsdomstolen skulle ändrades.

Prinsen har befogenhet att utfärda furstliga dekret. Det är med hjälp av ett sådant dekret som prinsen kallar in parlamentet i början av året. En undantagslag är också ett furstligt dekret. I nödfall kan prinsen använda denna klausul för att vidta åtgärder för statens säkerhet och välfärd utan att involvera parlamentet. Dock krävs en kontrasignering av premiärministern. Undantagslagar löper ut högst sex månader efter att de införts.

Prinsen utser domarna enligt en speciell process. Domarna väljs av en kommitté, som består av prinsen (ordförande), parlamentsledamöter och en medlem av regeringen (justitieministeriet) och ytterligare ledamöter kallade av prinsen. Denna kommitté föreslår kandidater till val av parlamentet. Detta val måste också godkännas av prinsen.

Om parlamentet sedan väljer kandidaten är han eller hon utsedd domare av prinsen. Om parlamentet förkastar kandidat som rekommenderas av utskottet och ingen överenskommelse kan nås på en ny kandidat inom fyra veckor, måste parlamentet föreslå en alternativ kandidat och en folkomröstning.

I händelse av en folkomröstning, har också medborgarna rätt att nominera kandidater. Den kandidat som får en absolut majoritet av rösterna utses till domare av prinsen. Denna valprocess gäller för domare vid alla vanliga domstolar, domare i förvaltningsdomstolen och domare i författningsdomstolen.

Prinsen har rätt att benåda. Detta inkluderar att mildra domar och annullera åtal som har inletts.

Prinsen har rätt att sammankalla och stänga parlamentet och kan vid tungt vägande skäl skjuta upp det högst tre månader eller för att upplösa det. Traditionellt öppnar prinsen parlamentet i början av året med ett ceremoniellt tal.

Prinsen utser premiärministern och regeringsmedlemmar efter överenskommelse med parlamentet på dettas förslag. Prinsen svär in premiärministern. Om regeringen förlorar prinsens eller parlamentets förtroende förlorar den sitt mandat.

Vid ett trontillträde måste parlamentet sammankallas till ett extra möte inom 30 dagar. Vid denna session bekräftar efterföljaren till tronen i ett skriftligt dokument att han “kommer att styra Liechtenstein i enlighet med konstitutionen och andra lagar, bevara sin integritet och oskiljaktigt och liknande iaktta suveräna rättigheter.” Parlamentsledamöterna svär sedan trohetsed.

Folket kan förklara en motiverad misstroendeförklaring mot fursten.

Ett sådant förslag måste krävas av minst 1500 röstberättigade. I händelse av en misstroendeförklaring utlyser parlamentet en folkomröstning. Om förslaget godkänns av folket måste successionsordningen följas.

Folket får lämna ett förslag för att avskaffa monarkin. Ett sådant initiativ måste krävas av minst 1500 röstberättigade. Om initiativet godkänns av folket, ska parlamentet utarbeta en ny konstitution för en republik. Det måste lämna detta till en folkomröstning tidigast efter ett år och senast efter två år. Prinsen har rätt att lämna in en ny konstitution för samma folkomröstning.

Statsbesök från Kanada 20-23 februari 2017

Kanada är en federal stat, en parlamentarisk demokrati och konstitutionell monarki inom det Brittiska samväldet. Statschef är Drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som betraktas som landets de facto statschef. Ämbetet, som är av huvudsakligen ceremoniell och representativ karaktär, innehas sedan oktober 2010 av David Johnston.

Kanadas generalguvernör David Johnston

Det var därför Kanadas generalguvernör David Johnston, tillsammans med fru Sharon Johnston som avlade statsbesök i Sverige på inbjudan av H.M. Konungen. Det fyra dagar långa besöket ägde rum i Stockholm, Malmö, Lund och Göteborg.

Kanada har en av världens mest långtgående federala strukturer. Landet består av tio provinser, vilka har egna regeringar med vidsträckta befogenheter, samt tre territorier i norra delen av Kanada. Alla frågor som inte uttryckligen definieras som federala i landets grundlag (t ex försvar och utrikespolitik) är provinsernas ansvar. Hit hör exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt naturresurser. I vissa frågor, t ex immigration och miljö, råder delat ansvar. Även de tre glest befolkade nordliga territorierna har delegerats betydande självstyre, som ökat under senare år.

Parlamentet består av underhuset (338 direktvalda ledamöter) och senaten (105 ledamöter utsedda av generalguvernören på förslag av premiärministern). Senaten har traditionellt rollen som ”sober second thought”, men kan granska, föreslå ändringar i och t o m fälla lagförslag. Senatens framtida funktion är föremål för politisk diskussion.

Kort historik

Efter tiden som först fransk och sedan brittisk koloni vann Kanada sin självständighet i flera steg. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s.k. British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation (Confederation) med eget parlament i Ottawa. Det blev kärnan till dagens Kanada.

De s.k. Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat. 1965 fick Kanada en egen flagga och 1980 valdes ”O Canada” till nationalsång. Men det var inte förrän 1982, när dåvarande premiärministern ”tog hem” konstitutionen till Kanada, som det brittiska parlamentets formella beslutandemakt över den kanadensiska konstitutionen upphörde.

Geografi och befolkning

Kanada är, efter Ryssland, världens näst största land med en yta ca 22 gånger större än Sveriges. Tidsskillnaden mellan Newfoundland i öster och British Columbia i väster är fyra och en halv timme. Klimatet varierar starkt från milt klimat i södra British Columbia till arktiskt klimat i de norra delarna av landet.

Landet har drygt 35 miljoner invånare, varav ca 80 % är bosatta i en smal remsa längs gränsen mot USA. Resten av landet är mycket glest befolkat och i de tre norra territorierna, med en yta lika stor som hela Västeuropa, finns bara ca 115 000 invånare.

Totalt räknas ca 1,4 miljoner människor till Kanadas ursfolksgrupper, som består av indianer (First Nations), inuiter och mestiser, (personer med blandad europeisk och indiansk härkomst). Personer från urfolksgrupperna är överrepresenterade i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, kriminalitet och självmord. En förbättring av ursprungsbefolkningens situation ses av många kanadensare som en av dagens mest angelägna politiska frågor.

Kanada har alltid varit ett utpräglat invandringsland. Ungefär en femtedel av landets invånare är födda utomlands. Landet tar idag emot omkring 285 000 invandrare per år, av vilka en stor del är arbetskraftsinvandrare eller deras anhöriga. Under senare år har invandrarna från Asien, särskilt Kina, Indien och Filippinerna, dominerat. Därtill ska läggas omkring 80 000 säsongsarbetare som årligen kommer till Kanada för arbete inom bl.a. jordbruket och energisektorn. Flyktingkvoten sattes för 2015 till 15000 men har efter regeringsskiftet ökat med 25000 syriska flyktingar.

De fransktalande kanadensarna är främst koncentrerade till provinsen Québec. På federal nivå är Kanada officiellt tvåspråkigt sedan 1969.

Källa: Sveriges ambassad i Ottawa

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2017

I år är det sjuttio år sedan arvprinsen Gustaf Adolf tragiskt omkom vid en flygolycka på Köpenhamns flygplats Kastrup. Prinsessan Sibylla blev därmed ensam med sina fem barn varav det yngsta, vår nuvarande kung, var mindre än ett år gammal.

Kungen har berättat att han under sin uppväxt saknat en fadersgestalt. Vid sitt känslosamma tal i samband med tsunamikatastrofen sa han bl.a. att han visste vad det innebär att sakna en förälder. Kronprinsessan Viktoria nämnde även detta i sitt tal till kungen när han firade sin sjuttioårsdag. Hon berömde honom i varma ordalag för att vara en god förebild och en älskad pappa.

Prins Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, föddes i april 1906 på Stockholms slott som äldste son till dåvarande svenske arvprinsen Gustaf (VI) Adolf och dennes första gemål prinsessan Margareta av Storbritannien. Prins Gustaf Adolf var hertig av Västerbotten.

Prinsen gick på Lundsbergs skola i Värmland och tog studenten på Stockholms slott 1925. Därefter genomgick han officersutbildning och studier vid Uppsala universitet.

Bland hedersuppdrag och ordförandeskap fanns ordförandeskap i den internationella scoutkommittén, Sveriges olympiska kommitté, Riksidrottsförbundet och Svenska jägareförbundet.

År 1932 gifte han sig med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha och hade med henne barnen Margaretha, Birgitta, Désirée, Christina samt Carl (XVI) Gustaf.

Under OS 1936 ingick prins Gustaf Adolf i den svenska ryttartruppen men diskvalificerades sedan hans häst Aida hade vägrat hoppa över 13:e hindret i prishoppningen. Prinsen tillhörde även den svenska eliten i fäktning med sabel och värja. Räknat i priser och utmärkelser är han alltjämt den i särklass mest framstående idrottsmannen bland svenska kungligheter.

Thailands monarki

BANGKOK, THAILAND - 1982/03/03: The King Bumiphol and Queen Sirikit of Thailand (photographed in 1982). (Photo by Roland Neveu/LightRocket via Getty Images)

BANGKOK, THAILAND – 1982/03/03: The King Bumiphol and Queen Sirikit of Thailand (photographed in 1982). (Photo by Roland Neveu/LightRocket via Getty Images)

Det moderna kungadömet Thailand bildades utifrån det äldre kungadömet Ayutthaya som i sin tur bildats cirka 1350. Thailand var känt under namnet Siam fram till 1939 då riket bytte namn till Thailand. Därefter återgick man till att kalla riket för Siam mellan 1945 och 1949 men återgick då till namnet Thailand. Siam var det enda riket i området som inte erövrades och koloniserades av europeiska makter. En konstitutionell monarki upprättades 1932 efter en fredlig revolution.

Kung Bhumibol Adulyadej, officiellt regentnamn Rama IX, föddes den 5 december 1927 i Cambridge,MassachusettsUSA, är Thailands kung sedan 1946.

Bhumibol var inte fyllda två år då hans far avled. Han fick sin skolutbildning vid privatskolor i Schweiz och besteg Thailands tron den 9 juni 1946 som 18-åring. Han efterträdde sin äldre broder, Ananda Mahidol som hade mördats samma dag.

1948 träffade han sin blivande hustru, sin egen kusindotter Mom Rajawong Sirikit vid ett besök i Paris där hennes far tjänstgjorde som Thailands ambassadör i Frankrike. Vigseln ägde rum i Pathumanpalatset i Bangkok den 28 april 1950.

Drottning Sirikit, föddes den 12 augusti 1932 i Bangkok. Sirikit är dotter till adelsmannen Nakkhatra Mangkala Kitiyakara och Bua Sanitvongse och släkt med kungafamiljen. Hon utbildades i Thailand där hon bodde under andra världskriget. Efter 1946 bodde hon med föräldrarna ibland annat England, Frankrike och Danmark. Hon studerade musik i Paris där hon mötte Bhumibol, som studerade i Schweiz. Paret gifte sig 28 april 1950. De slutförde sedan sina studier i Schweiz innan de återvände till Thailand 1952.

Då Bhumibol traditionsenligt levde som munk en tid år 1956 fungerade drottningen som ställföreträdande regent. Hon fick sedan den formella titeln “regerande drottning” och är sedan dess ceremoniellt sett makens medregent. Hon har publicerat en bok och skrivit sånger och stöder filmindustrin. 1956 blev hon hederspresident för thailändska röda korset och hedersamiral för flottan. Drottningen förespråkar tolerans mot den muslimska minoriteten och hennes årliga vistelser i den muslimska södern anses vara en tyst diplomatisk gest.

thailands-statsvapenThailands regentlängd under Chakridynastin

Rama I         1782-1809 – Phutthayotfa Chulalok

Rama II        1809-1824 – Phutthaloetla Naphalai

Rama III       1824-1851 – Nangklao

Rama IV      1851-1868 – Mongkut

Rama V       1868-1910 – Chulalongkorn

Rama VI      1910-1925 – Vajirayudh

Rama VII     1925-1935 – Prajadhipok

Rama VIII    1935-1946 – Ananda Mahidol

Rama IX      1946-2016 – Bhumibol Adulyadej*

 

*Rama IX – Bhumibol Adulyadej avled den 13 oktober 2016. Thailands kronprins Maha Vajiralongkorn väntas tillträda som landets monark först efter sorgeperioden.

 

 

 

Succé för RojF Skåne

I augusti träffades Skånemedlemmarna på Skarhults slott för en visning av ”Den dolda kvinnomakten”. Då det finns ett minst sagt uppdämt behov hos våra skånska medlemmar att få träffas blev antalet rekordstort. Visningen fick genast dubbleras och slottsfrun grevinnan Alexandra von Schwerin guidade en grupp och hennes kunniga mamma Helena Silfverhielm lotsade den andra gruppen genom salarna.

Visningen visade i detalj femton slottsfruars liv på plats i de salar kvinnorna själva byggt, verkat och dött i. Kvinnornas liv och strävan spelades upp i närbild, från utmobbad caféservitris till excentrisk drottning. Dessa kvinnor har genom eget mod, handlingskraft och ambition avgjort slottets historia. För oss blev de nu levande igen.

Efter visningen samlades medlemmarna i slottsvalven för samkväm och förtäring. Diskussionerna var livliga och alla var eniga om att det inte skall dröja alltför länge till nästa träff.

Från medeltid till renässans.

Skarhult är ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott. Byggt under ledning av slottsfrun Mette Rosenkrantz på 1560-talet. Senare även upprustat av arkitekt Carl Georg Brunius omkring 1850.

Den äldsta delen av slottet är sydlängan. Slottets näst äldsta del är östlängan. Dess intakta yttre renässansdekorationer är ovanliga på Skåneborgar. Ovanför dess yttre portöppning anger en stentavla att Steen Rosensparre lät uppföra ”thette hus” år 1562. Slottets nyaste del är västlängan, Den uppfördes på sen 1500-tal, troligen av Steen Rosensparres son, Oluf Steensen Rosensparre.