Furstendömet Liechtenstein

Furstendömet Liechtenstein, ett av Europas minsta länder, är en konstitutionell monarki beläget i alperna mellan Schweiz och Österrike. Furstendömet Liechtenstein grundades 1719. Då köpte den österrikiska furstefamiljen Liechtenstein två grevskap och slog ihop dem.

Den obrutna raden av Liechtensteinare började med Heinrich I, död 1266, som fick landområdet Nikolsburg i Mähren av kung Ottokar av Böhmen. Förvärvet var av stor politisk betydelse.

Landet blev helt självständigt 1866.

Fram till slutet av första världskriget hade Liechtenstein ett nära band till Österrike. Senare blev Schweiz landets närmaste samarbetspartner. Liechtenstein var neutralt under andra världskriget. Efter kriget utvecklades landet från att vara en jordbruksnation till ett rikt industriland och ett viktigt finanscentrum.

Liechtenstein är en av de äldsta adelsfamiljerna. År 1130 omnämndes Hugo Liechtenstein bärande detta namn för första gången. Han tog sitt namn efter Burg Liechtenstein söder om Wien. I slottets omgivningar och på den nordöstra gränsen till Niederösterreich ägde de tidiga Liechtensteinarna mark.

Under 1700 och1800-talen residerade familjen i Feldsberg och Eisberg i nuvarande Tjeckien eller i Wien. Furstarna hade viktiga funktioner i det militära och som diplomater i den tjeckiska och senare Habsburgska monarkin.

Furst Franz Josef II bosatte sig 1938 permanent i Vaduz.

Regentlängd

Karl I.

Karl Eusebius I.

Johann Adam Andreas I.

Joseph Wenzel I.

Anton Florian I.

Josef Johann Adam I.

Johann Nepomuk Karl I.

Joseph Wenzel I.

Franz Josef I.

Alois I.

Johann I.

Alois II.

Johann II.

Franz I.

Franz Josef II.

Hans-Adam II.

1608 – 1627

1627 – 1684

1684 – 1712

1712 – 1718

1718 – 1721

1721 – 1732

1732 – 1748

1748 – 1772

1772 – 1781

1781 – 1805

1805 – 1836

1836 – 1858

1858 – 1929

1929 – 1938

1938 – 1989

1989  –

Officiella roller och uppgifter

Prinsen är statschef i Liechtenstein. Tillsammans med folket regerar han landet i enlighet med bestämmelserna i Liechtensteins konstitution och andra lagar.

Prinsen och folket har sina egna, självständiga rättigheter och skyldigheter, men vissa beslut måste fattas gemensamt. Till exempel måste lagförslag godkännas av både prinsen och folket. Folkets godkännande ges antingen indirekt genom parlamentet, Landtag, eller direkt i en folkomröstning.

Statschefen har åtalsimmunitet. Det gäller även medlemmar ur furstehuset då de företräder prinsen i statschefens roll.

Prinsen representerar själv furstendömet i alla kontakter med andra länder. Han tecknar själv internationella fördrag. Enligt internationell rätt krävs det dock godkännande av parlamentet för att vissa avtal skall vara giltiga.

Varje beslut av parlamentet om godkännande av ett internationellt avtal är föremål för en folkomröstning om den så beslutar eller om en folkomröstning begärs av minst 1500 röstberättigade eller åtminstone fyra kommuner.

Prinsen är aktivt involverad i lagstiftningen. Han har initiativ- och påföljdsrätt.

Initiativrätten gör det möjligt för prinsen att införa ett dekret, en ändring eller ett upphävande av en lag i form av propositioner. Varje lag måste sanktioneras av prinsen. Om prinsen inte godkänner lagen inom sex månader anses den ha fått avslag.

Till skillnad från i många andra stater, är statschefen inte bara en officiell person som bara formellt skriver under eller sanktionerar lagar. Prinsens sanktionering är i själva verket en integrerad del av lagstiftning. Lagen vinner inte laga kraft och blir giltig innan den sanktionerats av prinsen och därefter kontrasignerats av premiärministern och blivit offentliggjord.

Om prinsen vägrar att sanktionera lagen kan den inte träda i kraft och har definitivt avslagits. Hittills har det furstliga huset bara utnyttjat denna vetorätt vid två tillfällen: 1961 när en ny jaktlag lämnades in och 1994 då författningsdomstolen skulle ändrades.

Prinsen har befogenhet att utfärda furstliga dekret. Det är med hjälp av ett sådant dekret som prinsen kallar in parlamentet i början av året. En undantagslag är också ett furstligt dekret. I nödfall kan prinsen använda denna klausul för att vidta åtgärder för statens säkerhet och välfärd utan att involvera parlamentet. Dock krävs en kontrasignering av premiärministern. Undantagslagar löper ut högst sex månader efter att de införts.

Prinsen utser domarna enligt en speciell process. Domarna väljs av en kommitté, som består av prinsen (ordförande), parlamentsledamöter och en medlem av regeringen (justitieministeriet) och ytterligare ledamöter kallade av prinsen. Denna kommitté föreslår kandidater till val av parlamentet. Detta val måste också godkännas av prinsen.

Om parlamentet sedan väljer kandidaten är han eller hon utsedd domare av prinsen. Om parlamentet förkastar kandidat som rekommenderas av utskottet och ingen överenskommelse kan nås på en ny kandidat inom fyra veckor, måste parlamentet föreslå en alternativ kandidat och en folkomröstning.

I händelse av en folkomröstning, har också medborgarna rätt att nominera kandidater. Den kandidat som får en absolut majoritet av rösterna utses till domare av prinsen. Denna valprocess gäller för domare vid alla vanliga domstolar, domare i förvaltningsdomstolen och domare i författningsdomstolen.

Prinsen har rätt att benåda. Detta inkluderar att mildra domar och annullera åtal som har inletts.

Prinsen har rätt att sammankalla och stänga parlamentet och kan vid tungt vägande skäl skjuta upp det högst tre månader eller för att upplösa det. Traditionellt öppnar prinsen parlamentet i början av året med ett ceremoniellt tal.

Prinsen utser premiärministern och regeringsmedlemmar efter överenskommelse med parlamentet på dettas förslag. Prinsen svär in premiärministern. Om regeringen förlorar prinsens eller parlamentets förtroende förlorar den sitt mandat.

Vid ett trontillträde måste parlamentet sammankallas till ett extra möte inom 30 dagar. Vid denna session bekräftar efterföljaren till tronen i ett skriftligt dokument att han ”kommer att styra Liechtenstein i enlighet med konstitutionen och andra lagar, bevara sin integritet och oskiljaktigt och liknande iaktta suveräna rättigheter.” Parlamentsledamöterna svär sedan trohetsed.

Folket kan förklara en motiverad misstroendeförklaring mot fursten.

Ett sådant förslag måste krävas av minst 1500 röstberättigade. I händelse av en misstroendeförklaring utlyser parlamentet en folkomröstning. Om förslaget godkänns av folket måste successionsordningen följas.

Folket får lämna ett förslag för att avskaffa monarkin. Ett sådant initiativ måste krävas av minst 1500 röstberättigade. Om initiativet godkänns av folket, ska parlamentet utarbeta en ny konstitution för en republik. Det måste lämna detta till en folkomröstning tidigast efter ett år och senast efter två år. Prinsen har rätt att lämna in en ny konstitution för samma folkomröstning.

Statsbesök från Kanada 20-23 februari 2017

Kanada är en federal stat, en parlamentarisk demokrati och konstitutionell monarki inom det Brittiska samväldet. Statschef är Drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som betraktas som landets de facto statschef. Ämbetet, som är av huvudsakligen ceremoniell och representativ karaktär, innehas sedan oktober 2010 av David Johnston.

Kanadas generalguvernör David Johnston

Det var därför Kanadas generalguvernör David Johnston, tillsammans med fru Sharon Johnston som avlade statsbesök i Sverige på inbjudan av H.M. Konungen. Det fyra dagar långa besöket ägde rum i Stockholm, Malmö, Lund och Göteborg.

Kanada har en av världens mest långtgående federala strukturer. Landet består av tio provinser, vilka har egna regeringar med vidsträckta befogenheter, samt tre territorier i norra delen av Kanada. Alla frågor som inte uttryckligen definieras som federala i landets grundlag (t ex försvar och utrikespolitik) är provinsernas ansvar. Hit hör exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt naturresurser. I vissa frågor, t ex immigration och miljö, råder delat ansvar. Även de tre glest befolkade nordliga territorierna har delegerats betydande självstyre, som ökat under senare år.

Parlamentet består av underhuset (338 direktvalda ledamöter) och senaten (105 ledamöter utsedda av generalguvernören på förslag av premiärministern). Senaten har traditionellt rollen som ”sober second thought”, men kan granska, föreslå ändringar i och t o m fälla lagförslag. Senatens framtida funktion är föremål för politisk diskussion.

Kort historik

Efter tiden som först fransk och sedan brittisk koloni vann Kanada sin självständighet i flera steg. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s.k. British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation (Confederation) med eget parlament i Ottawa. Det blev kärnan till dagens Kanada.

De s.k. Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat. 1965 fick Kanada en egen flagga och 1980 valdes ”O Canada” till nationalsång. Men det var inte förrän 1982, när dåvarande premiärministern ”tog hem” konstitutionen till Kanada, som det brittiska parlamentets formella beslutandemakt över den kanadensiska konstitutionen upphörde.

Geografi och befolkning

Kanada är, efter Ryssland, världens näst största land med en yta ca 22 gånger större än Sveriges. Tidsskillnaden mellan Newfoundland i öster och British Columbia i väster är fyra och en halv timme. Klimatet varierar starkt från milt klimat i södra British Columbia till arktiskt klimat i de norra delarna av landet.

Landet har drygt 35 miljoner invånare, varav ca 80 % är bosatta i en smal remsa längs gränsen mot USA. Resten av landet är mycket glest befolkat och i de tre norra territorierna, med en yta lika stor som hela Västeuropa, finns bara ca 115 000 invånare.

Totalt räknas ca 1,4 miljoner människor till Kanadas ursfolksgrupper, som består av indianer (First Nations), inuiter och mestiser, (personer med blandad europeisk och indiansk härkomst). Personer från urfolksgrupperna är överrepresenterade i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, kriminalitet och självmord. En förbättring av ursprungsbefolkningens situation ses av många kanadensare som en av dagens mest angelägna politiska frågor.

Kanada har alltid varit ett utpräglat invandringsland. Ungefär en femtedel av landets invånare är födda utomlands. Landet tar idag emot omkring 285 000 invandrare per år, av vilka en stor del är arbetskraftsinvandrare eller deras anhöriga. Under senare år har invandrarna från Asien, särskilt Kina, Indien och Filippinerna, dominerat. Därtill ska läggas omkring 80 000 säsongsarbetare som årligen kommer till Kanada för arbete inom bl.a. jordbruket och energisektorn. Flyktingkvoten sattes för 2015 till 15000 men har efter regeringsskiftet ökat med 25000 syriska flyktingar.

De fransktalande kanadensarna är främst koncentrerade till provinsen Québec. På federal nivå är Kanada officiellt tvåspråkigt sedan 1969.

Källa: Sveriges ambassad i Ottawa

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2017

I år är det sjuttio år sedan arvprinsen Gustaf Adolf tragiskt omkom vid en flygolycka på Köpenhamns flygplats Kastrup. Prinsessan Sibylla blev därmed ensam med sina fem barn varav det yngsta, vår nuvarande kung, var mindre än ett år gammal.

Kungen har berättat att han under sin uppväxt saknat en fadersgestalt. Vid sitt känslosamma tal i samband med tsunamikatastrofen sa han bl.a. att han visste vad det innebär att sakna en förälder. Kronprinsessan Viktoria nämnde även detta i sitt tal till kungen när han firade sin sjuttioårsdag. Hon berömde honom i varma ordalag för att vara en god förebild och en älskad pappa.

Prins Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, föddes i april 1906 på Stockholms slott som äldste son till dåvarande svenske arvprinsen Gustaf (VI) Adolf och dennes första gemål prinsessan Margareta av Storbritannien. Prins Gustaf Adolf var hertig av Västerbotten.

Prinsen gick på Lundsbergs skola i Värmland och tog studenten på Stockholms slott 1925. Därefter genomgick han officersutbildning och studier vid Uppsala universitet.

Bland hedersuppdrag och ordförandeskap fanns ordförandeskap i den internationella scoutkommittén, Sveriges olympiska kommitté, Riksidrottsförbundet och Svenska jägareförbundet.

År 1932 gifte han sig med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha och hade med henne barnen Margaretha, Birgitta, Désirée, Christina samt Carl (XVI) Gustaf.

Under OS 1936 ingick prins Gustaf Adolf i den svenska ryttartruppen men diskvalificerades sedan hans häst Aida hade vägrat hoppa över 13:e hindret i prishoppningen. Prinsen tillhörde även den svenska eliten i fäktning med sabel och värja. Räknat i priser och utmärkelser är han alltjämt den i särklass mest framstående idrottsmannen bland svenska kungligheter.

Thailands monarki

BANGKOK, THAILAND - 1982/03/03: The King Bumiphol and Queen Sirikit of Thailand (photographed in 1982). (Photo by Roland Neveu/LightRocket via Getty Images)

BANGKOK, THAILAND – 1982/03/03: The King Bumiphol and Queen Sirikit of Thailand (photographed in 1982). (Photo by Roland Neveu/LightRocket via Getty Images)

Det moderna kungadömet Thailand bildades utifrån det äldre kungadömet Ayutthaya som i sin tur bildats cirka 1350. Thailand var känt under namnet Siam fram till 1939 då riket bytte namn till Thailand. Därefter återgick man till att kalla riket för Siam mellan 1945 och 1949 men återgick då till namnet Thailand. Siam var det enda riket i området som inte erövrades och koloniserades av europeiska makter. En konstitutionell monarki upprättades 1932 efter en fredlig revolution.

Kung Bhumibol Adulyadej, officiellt regentnamn Rama IX, föddes den 5 december 1927 i Cambridge,MassachusettsUSA, är Thailands kung sedan 1946.

Bhumibol var inte fyllda två år då hans far avled. Han fick sin skolutbildning vid privatskolor i Schweiz och besteg Thailands tron den 9 juni 1946 som 18-åring. Han efterträdde sin äldre broder, Ananda Mahidol som hade mördats samma dag.

1948 träffade han sin blivande hustru, sin egen kusindotter Mom Rajawong Sirikit vid ett besök i Paris där hennes far tjänstgjorde som Thailands ambassadör i Frankrike. Vigseln ägde rum i Pathumanpalatset i Bangkok den 28 april 1950.

Drottning Sirikit, föddes den 12 augusti 1932 i Bangkok. Sirikit är dotter till adelsmannen Nakkhatra Mangkala Kitiyakara och Bua Sanitvongse och släkt med kungafamiljen. Hon utbildades i Thailand där hon bodde under andra världskriget. Efter 1946 bodde hon med föräldrarna ibland annat England, Frankrike och Danmark. Hon studerade musik i Paris där hon mötte Bhumibol, som studerade i Schweiz. Paret gifte sig 28 april 1950. De slutförde sedan sina studier i Schweiz innan de återvände till Thailand 1952.

Då Bhumibol traditionsenligt levde som munk en tid år 1956 fungerade drottningen som ställföreträdande regent. Hon fick sedan den formella titeln ”regerande drottning” och är sedan dess ceremoniellt sett makens medregent. Hon har publicerat en bok och skrivit sånger och stöder filmindustrin. 1956 blev hon hederspresident för thailändska röda korset och hedersamiral för flottan. Drottningen förespråkar tolerans mot den muslimska minoriteten och hennes årliga vistelser i den muslimska södern anses vara en tyst diplomatisk gest.

thailands-statsvapenThailands regentlängd under Chakridynastin

Rama I         1782-1809 – Phutthayotfa Chulalok

Rama II        1809-1824 – Phutthaloetla Naphalai

Rama III       1824-1851 – Nangklao

Rama IV      1851-1868 – Mongkut

Rama V       1868-1910 – Chulalongkorn

Rama VI      1910-1925 – Vajirayudh

Rama VII     1925-1935 – Prajadhipok

Rama VIII    1935-1946 – Ananda Mahidol

Rama IX      1946-2016 – Bhumibol Adulyadej*

 

*Rama IX – Bhumibol Adulyadej avled den 13 oktober 2016. Thailands kronprins Maha Vajiralongkorn väntas tillträda som landets monark först efter sorgeperioden.

 

 

 

Succé för RojF Skåne

I augusti träffades Skånemedlemmarna på Skarhults slott för en visning av ”Den dolda kvinnomakten”. Då det finns ett minst sagt uppdämt behov hos våra skånska medlemmar att få träffas blev antalet rekordstort. Visningen fick genast dubbleras och slottsfrun grevinnan Alexandra von Schwerin guidade en grupp och hennes kunniga mamma Helena Silfverhielm lotsade den andra gruppen genom salarna.

Visningen visade i detalj femton slottsfruars liv på plats i de salar kvinnorna själva byggt, verkat och dött i. Kvinnornas liv och strävan spelades upp i närbild, från utmobbad caféservitris till excentrisk drottning. Dessa kvinnor har genom eget mod, handlingskraft och ambition avgjort slottets historia. För oss blev de nu levande igen.

Efter visningen samlades medlemmarna i slottsvalven för samkväm och förtäring. Diskussionerna var livliga och alla var eniga om att det inte skall dröja alltför länge till nästa träff.

Från medeltid till renässans.

Skarhult är ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott. Byggt under ledning av slottsfrun Mette Rosenkrantz på 1560-talet. Senare även upprustat av arkitekt Carl Georg Brunius omkring 1850.

Den äldsta delen av slottet är sydlängan. Slottets näst äldsta del är östlängan. Dess intakta yttre renässansdekorationer är ovanliga på Skåneborgar. Ovanför dess yttre portöppning anger en stentavla att Steen Rosensparre lät uppföra ”thette hus” år 1562. Slottets nyaste del är västlängan, Den uppfördes på sen 1500-tal, troligen av Steen Rosensparres son, Oluf Steensen Rosensparre.

Återinför monarkin i de olagliga republikerna

Även inom Europeiska unionen finns det många länder där monarkin har avskaffats på ett olagligt sätt. I dessa länder har republik införts under undantagsförhållanden utan att den gällande konstitutionen följts, utan frivilligt samtycke av den regerande monarken, och – sist men inte minst – utan en korrekt genomförd folkomröstning.

Vi behöver bara se på hur monarkin avskaffades t.ex. i Tyskland, inklusive dess hertigdömen, och i Frankrike, flera gånger, i Österrike, Portugal, Rumänien o.s.v. För att inte tala om andra länder som Ryssland. Ingen regelrätt folkomröstning har därefter hållits och den lagliga monarken antingen avrättades eller var tvungen att fly utomlands.

Detta kan inte längre accepteras. Monarkin avskaffades av en klick revolutionärer, kommunister, fascister eller ockupationsmakter, utan att folket fått säga sitt. Deras ”legalitet” baserar sig på detta faktum. Inte ens i dag har det lagliga statsskicket återinförts i dessa stater, utan de bara helt enkelt fortsätter att vara olagliga republiker.

I många sammanhang behandlas de även som om de skulle vara lagliga, t.o.m. i EU. Då redan Tyskland och Frankrike tillsammans har en majoritet av rösterna i EU, så gör det alla EU-beslut, förordningar och direktiv de facto olagliga! Så det olagliga statsskicket i dessa länder är en angelägenhet för hela EU och alla EU-medborgare, inte endast för i frågavarande stater!

Det enda sättet för dessa olagliga republiker att bli lagliga är att återinföra monarkin med den forna Kungliga familjen. Vid behov kan en folkomröstning om monarkin hållas 5-10 år efter det monarkin återinförts. Det är nödvändigt att först återinföra monarkin och först en tid därefter vid behov hålla folkomröstningen för att den nuvarande befolkningen kan få en riktig uppfattning av vad monarkin de facto innebär för landet ifråga och allt det som talar för dess fördel. Då är det även möjligt, att i samarbete med monarken, anpassa den tidigare (lagliga) konstitutionen efter dagens behov.

Detta ska inte vara något problem. De återstående monarkierna i Europa är ju i verkligheten de mest demokratiska länderna i världen och detta skulle säkert även gälla i de länder där monarkin nu återinförs! Det skulle t.o.m. vara möjligt för de flesta politikerna att fortsätta i deras positioner som statsministrar m.m.

Låt oss sprida detta viktiga budskap i Europa och resten av världen och hoppas på att det lagliga statsskicket snart återinförs i dessa länder! På det sättet blir inte endast regimen i dessa länder laglig, utan även internationella organisationer, såsom EU kan då fatta giltiga beslut. Detta skulle även bli ett gott exempel för den övriga världen. Som bekant är det ju inte endast en fråga om legalitet. Monarkin har även många andra fördelar.

Rainer Åkerblom

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2016

Inom Svenska kyrkan pågår arbetet med att ta fram en ny kyrkohandbok. Detta föranledde RojF att under våren lämna ett spontanremissyttrande.

RojF konstaterade att en kraftig majoritet av svenska folket står bakom det demokratiska statsskicket i Sverige, d.v.s. den svenska konstitutionella monarkin. Svenska kyrkan har vidare en månghundraårig tradition av en nära förbindelse med kungen, ett band som bestått trots de förändrade relationerna med staten. Den starka knytningen mellan statschefen och Svenska kyrkan är ett uttryck för en stark förbindelse mellan folket och statschefen genom deras gemensamma kyrkotillhörighet. Kungen är i sin roll som stats­chef den främste företrädaren för den svenska demokratin tillsammans med riksdagen och dess regering.

Genom att i förslaget till ny kyrkohandbok ta bort 1986 års handboks färdiga förböner nr 1 och 7 och endast behålla essensen av den mer allmänt hållna förbönen nr 2, skulle Svenska kyrkan också ta bort det som på ett tydligt sätt knyter ihop folkkyrkan Svenska kyrkan med folkets främsta företrädare. En sådan symbolisk urholkning av kopplingen till den svenska demokratin skulle enligt RojF:s mening vara mycket olycklig.

RojF föreslår därför att det tillförs ytterligare moment i förslaget till ny kyrkohandbok som på ett tydligare sätt åtgärdar denna brist och där förbön för kung, regering och riksdag uttryckligen tas med. Läs hela remissyttrandet här.

I remissammanställningen som kom i september kan vi på sidan 60 läsa: ”Ett spontansvar saknar den tydliga bön för landets makthavare som fanns i kyrkohandboken 1986. Rojalistiska föreningen påpekar att banden mellan kungen och folket osynliggjorts i förslagets förböner.” De föreslår att ”förbön för kung, regering och riksdag uttryckligen tas med”.

Nu återstår att se vilken lydelse det blir i den slutliga kyrkohandboken.

RojF:s tidigare ordförande Elof Rörvall har avlidit. Han var föreningens ordförande under åren 1992-1997. En annan eldsjäl och långvarig medlem, Margot Kjellström, har också avlidit. Margot har till föreningen skänkt ett stort antal filmer från kungliga evenemang samt värdefulla böcker.

Kungen om Nobelcentret

 

I samband med att kungaparet besökte den pågående ombyggnaden av Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm gavs en intervju till journalister som samlats på det intilliggande område där det finns planer på att uppföra ett nytt Nobelcenter. Kungaparet uttrycke synpunkter om att bygget var i största laget och att färgvalet nog inte var det bästa.

     Stadsbyggnads- och kulturborgarrådet Roger Mogert (S) kritiserade därefter kungahuset för att lägga sig politiska frågor.

     Hovets svar, via hovets presschef Margareta Thorgren, var att det politiska beslutet är fattat och där är kungen inte delaktig. Däremot kan han ju precis som alla andra i ett demokratiskt samhälle tycka någonting om det här bygget.

     Sveriges Radio, P1 Morgon den 2 juni, kontaktade Patrik Åkesson (RojF) med förfrågan om en debatt med Roger Mogert. Denna återges här.

 

P1 Morgon: Det var ju en lång debatt om Nobelcentret men till slut klubbade man att det skall byggas i april. Vad säger du Roger Mogert om att kungen nu går ut med sin åsikt?

Roger Mogert: Ja det är ju naturligtvis lite märkligt. Vi har ju en ordning i Sverige om att kungahuset inte lägger sig i politiken och inte lägger sig i, inte framför allt inte lite speciella frågor. Det kom lite oväntat kan man säga.

P1: Är det lämpligt att han uttalar sig i den här frågan?

RM: Nej det är det väl naturligtvis inte, utan som sagt, den svenska demokratin bygger ju på en så´n kompromiss att vi har kvar kungahuset som ”nå´n slags representativ institution” men att den inte lägger sig i politiken.

P1: Vad kan det bli för problem om kungen går ut i den här frågan, tycker du?

RM: I den här frågan, så är det ju …, alla politiska beslut är ju fattade, så det som kvarstår är en rättslig prövning. Och jag hoppas ju naturligtvis innerligt att våra domstolar inte tar nå´n som helst notis om vad kungahuset tycker i frågan utan att man bedömer frågan juridiskt. Så i den här frågan tror jag inte att det har nå´n innebörd, men vi kan ju inte ha en ordning där kungahuset lägger sig i politiska frågor. Mer generellt, så är det ju.

 

P1: Vad säger du Patrik Åkesson om att kungen går ut med sin åsikt om Nobelcentret?

Patrik Åkesson: Jag tycker att han gör helt rätt. Han talar ju för en majoritet av Stockholmarna och Sveriges befolkning. Han säger ju också att vi skall lyssna på människor, att Stockholmarna är stolta över sin stad och det kulturhistoriska arvet. Det tycker jag att det borde politiker också lära sig, att lära av historien och lyssna på Stockholmarna. Jag minns almbråket på 60- 70-talet, innan Roger Mogert ens var född, där socialisten Hjalmar Mehr fick se sig besegrad och almarna står idag kvar.

Man måste kunna ompröva ett beslut och inte vara så prestigebunden i en del frågor.

Jag tycker att kungen gör rätt. Kungahuset och kungafamiljens medlemmar kritiseras ju ofta för att man inte vill uttala sig och inte vill svara på frågor och inte ge intervjuer. När man nu gör det rusar republikanerna fram och vänder detta till en fråga om republik/monarki.

Vi skall inte glömma att det är uppåt 500 överklaganden i den här frågan och staten själv, Statens Fastighetsverk SFV, har också överklagat i denna fråga.

Det handlar om att värna om miljön och en viktig fråga.

P1: På dig låter det som att det vore bra om kungen kunde få igång en ordentlig opinion och kanske ändra det här beslutet.

: Kungen tar ju inga politiska ställningstaganden utan lyssnar på människor och läser av opinionen.

P1: Men det är väl ett ställningstagande för och emot den här byggnaden?

: Det är ju klart att man kan får det till det om man vill det, men politiker är ju väldigt känsliga för kritik och möter man på motstånd då vänder man gärna den frågan åt andra.

Det här bygget är kontroversiellt. Det här är ju en jättefyrkant, en lada, i Stockholms city. David Copperfield är ju en känd arkitekt som ha byggt många fyrkantiga lador runt om i Europa. De kan vara jättevackra i rätt miljö men inte inne i Stockholms city, i den känsliga kulturhistoriska miljön.

 

P1: Roger Mogert, här talar ju Patrik Åkesson mer som att kungen faktiskt kan fånga upp en opinion vad människor tycker, och på så sätt vara en del av demokratin som när man ändrade beslutet om almarna.

RM: Vi kanske skall klargöra en liten, liten såhär… Kungen företräder inte en majoritet av varken Stockholmarna eller svenska folket, utan vi har en ordning i Sverige där vi har val vart fjärde år, och där det är fullmäktige som företräder Stockholmarna i den demokratiska processen. Alla andra ordningar … man är ju naturligtvis fri att tycka vi skall ha en annan ordning där det är kungen som känner av folkdjupet och bestämmer utifrån det. Men i Sverige har vi ju valt att ha demokrati och då är det ju faktiskt rimligt att det är just de fullmäktige som representerar Stockholmarna, och där har en majoritet fattat beslut om att genomföra detta.

Man är fri att tycka att det är ett felaktigt beslut men demokratin bygger ändå på att det är folkmajoriteten, via val, som styr besluten. Inte nå´n annan ordning.

Man kan ha…, längta tillbaka till svunna tider och 1800-tal. Jag tillhör inte de som gör det.

 

P1: Det är far som bestämmer och tolkar vad folket vill.

: Javisst är det så. Jag längtar inte tillbaka till ett 1800-tal. Det var en dålig retorik!

Jag hyllar demokratin precis som kungen gör. Man skall lyssna på människor och man skall lyssna på opinionen och det skall även politiker göra. Har man fattat ett beslut som sannolik, kanske, eventuellt visar sig vara felaktigt, då måste man vara beredd att ompröva detta. Statens Fastighetsverk är väl ändå en ganska tung instans i det här och vi får se vart det leder.

 

P1: Hur mycket betyder kungens uttalande, hans opinionsbildande kraft?

RM: I realiteten, i detta fall, naturligtvis ingenting, som sagt, utan alla beslut är fattade och det som återstår är ju en juridisk prövning och ett överklagande. Om det skulle vara så att kungens ord väger tungt i våra domstolar då har vi större problem naturligtvis. Men rent principiellt blir det naturligtvis problematiskt om kungahuset börja lägga sig i politiska frågor, som Rojalistiska Föreningen tycker här, skall tolka folks opinion åt oss, det är inte en positiv utveckling, tror jag.

 

P1: Patrik Åkesson, tror du att kungens uttalande här kommer att få någon effekt?

: Ja, det är klart. Kungahuset har ju ett större stöd i Sveriges befolkning än den politiska makten har för närvarande. Så att en viss betydelse har det.

Juridiken påverkas inte av kungens uttalande i den här frågan. Det tror jag definitivt inte. Men opinionen förstärks och frågan kommer säkert att växa och diskuteras ytterligare och fördjupas.

Jag tycker det är bra för vårt demokratiska styrelsesätt att frågor ventileras och att de bli transperant belysta och det måste politiker inse att det är inte alla politiska prestigebeslut som är riktiga och de måste kunna omprövas …

P1 : Tack Patrik …

: … och nu har kungen ett stort miljöintresse och han ser ju frågan på ett djupare sätt än bara själva Nobelbygget. Vi har ett tunnelbanebygge där Landstinget har planer på att bygga ut denna. Det kommer att påverka. Alla frågor måste vägas ihop.

 

Bildtext

Modell av arkitekten David Copperfields tilltänkta Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholms city.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2016

Det kungliga jubelåret fortsätter. Efter kungaparets hemkomst från OS i Brasilien, där de bevakade tävlingarna och kunde gratulera Sveriges duktiga medaljörer, följde ännu några veckor på Öland med bl.a. Kungsrally och firande av Borgholms 200-års jubileum. Nu senast har vi kunnat följa prins Alexanders dop i Drottningholms slottskyrka med hela den kungliga familjen närvarande.

Inför kungaparets kommande statsbesök till Tyskland i oktober krävs som alltid noggranna förberedelser.

I samband med att kungaparet i början av juni besökte den pågående ombyggnaden av Nationalmuseum gavs en intervju till journalister som samlats på det intilliggande område där det finns planer på att uppföra ett nytt Nobelcenter. Kungaparet uttryckte då synpunkter om att bygget var i största laget och att färgvalet nog inte var det bästa.

Genast kritiserade stadsbyggnads- och kulturborgarrådet i Stockholm kungahuset för att lägga sig i politiska frågor. Hovet tillbakavisade detta påstående och menade att kungen precis som alla andra i ett demokratiskt samhälle kan tycka någonting om det här bygget.

Sveriges Radio, P1 Morgon kontaktade mig med förfrågan om en debatt med borgarrådet. Jag tackade naturligtvis ja till detta och kunde då understryka att kungen inte tar några politiska ställningstaganden utan lyssnar på människor och läser av opinionen. Ett pressat borgarråd fick höra att även politiker borde lyssna på opinionen och att inte alla politiska prestigebeslut alltid är riktiga och måste kunna omprövas. Jag betonade även kungens stora miljöintresse och att han ser frågan på ett djupare sätt och att det är viktigt att alla frågor vägs ihop.

Kungafamiljens medlemmar kritiseras ofta för att man inte vill svara på frågor och inte ge intervjuer. När det nu sker rusar genast republikaner och kritikkänsliga politiker fram och vänder frågan till att handla om republik/monarki.  I sakfrågan handlar det istället om nära 500 överklaganden och även staten, genom Statens Fastighetsverk, har överklagat bygget.

Kungariket Bhutan

Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck, Drottning Jetsun Pema

Kungaparet av Bhutan

Bhutan är sedan 1907 ett litet kungarike beläget i östra delen av Himalaya. Bhutaneserna själva kallar det Druk Yul ”Drakens land”.

Under början på 1600-talet utvecklades ett centraliserat teokratiskt styre under den religiöse och politiske ledaren Shabdrung Ngawang Namgyal. Han enade Bhutan och lät bygga det system av borgar som än i dag markerar landskapet.

En försvagning av landet skedde under 17- och 1800 talen med konflikter, först med East India Company och sedan med brittiska kronan, vilket resulterade i en speciell överenskommelse med Storbritannien, som gällde huvudsakligen utrikespolitik men uteslöt all inblandning i inrikes affärer. Denna situation ärvdes av Indien efter dess självständighet.

Efter det har Bhutan på flera vis markerat sin självständighet. År 2007 abdikerade Jigme Singye Wangchuk, den fjärde kungen, till förmån för hans son den nuvarande kungen, Jigme Khesar Namgyal Wangchuk.

År 2008 undertecknade kungen Bhutans första konstitution varvid landet blev en konstitutionell monarki med ett flerpartisystem. Idag har Bhutan ett demokratiskt valt tvåkammarsparlament.

Samhället präglas i hög grad av den buddhistiska religionen som är stark och levande. I södra delen av landet, mot Assamslätten, dominerar invandrare från Nepal och Indien som huvudsakligen är hinduer.

Bhutans statsvapen

Efter att länge varit nästan helt isolerat, har man under senaste årtionden sakta öppnat sig och inlett en försiktig anpassning till omvärlden. Värnet av den egna kulturen har i olika avseenden starkt betonats. Turismen har t.ex. begränsats och reglerats genom en hög dagsavgift. Enklast är att åka till Bhutan med en organiserad grupp men detta är inget krav. Dock måste turistresor ordnas genom en auktoriserad lokal researrangör.

Landet har en internationell flygplats, Paro, från vilken det egna flygbolaget Druk Air har reguljär trafik till sex destinationer i Indien, till Kathmandu, Dhaka, Singapore och Bangkok. Inrikesflygverksamhet håller på att utvecklas och nya lokala flygplatser byggas.

Bhutan gränsar till Tibet i norr och till Indien i söder, väster och öster. Huvudstad är Thimphu. Officiellt språk är dzongkha, ett språk som är besläktat med tibetanskan. Det bhutanesiska landskapets karaktär med stora höjdskillnader från söder till norr, och med dalgångar isolerade från varandra gör dock att den språkliga förbistringen är betydande med många regionala språk och dialekter. I söder talas ofta nepali, ett indoeuropeiskt språk.

Källa: Svensk-Bhutanesiska Föreningen

Regentlängd

1907 – 1926
Ugyen Wangchuck, Första Druk Gyalpo

1926 – 1952
Jigme Wangchuck, Andra Druk Gyalpo

1952 – 1972
Jigme Dorji Wangchuck, Tredje Druk Gyalpo

1972 – 2006
Jigme Singye Wangchuck, Fjärde Druk Gyalpo

2006 –
Jigme Khesar Namgyal Wangchuck, Femte Druk Gyalpo

Statsbesök till Bhutan

THIMPU 20160608 Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema. Foto Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

THIMPU 20160608
Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema.
Foto: Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

Med början den 8 juni 2016 avlade det svenska kungaparet ett tre dagar långt statsbesök till Bhutan på inbjudan av Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck. Regeringen var representerad och företrädare för svenskt näringsliv ingick i delegationen. Detta var första gången ett statsbesök från Sverige till Bhutan ägde rum.

Diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Bhutan upprättades 1985. Statsbesöket var ett tillfälle att ytterligare stärka de politiska, ekonomiska och kulturella banden mellan länderna som har flera beröringspunkter, bland annat engagemanget för klimat, miljö och hållbar utveckling.

Läs mer om kungaparets statsbesök till Buthan på kungahuset.se.