Kungen är bästa garanten för vår demokrati

Under rubriken Åsikter i Sydsvenskan den 23 september ondgör sig Martin Persson över att ingen politiker eller journalist på allvar tar upp frågan om att avskaffa monarkin. Han visar också stor okunskap om att vi lever i en demokrati där grundlagar ligger till grunden för bl.a. vårt statsskick. Ett penndrag räcker alltså inte för att ändra på statsskicket om det skall ske på demokratiska grunder.

Då insändaren ”Ett penndrag räcker för att avskaffa kungahuset” innehöll ett mindre lämpligt språkbruk och insinuationer med osanna och ogrundade påhopp på statschefen och den kungliga familjen väljer vi att inte återge denna i Rojalisten.

Dåvarande statsministern Olof Palme var den som arrogant myntade uttrycket för mer än fyrtio år sedan. Detta var också grunden till att Rojalistiska Föreningen bildades för att verka för ett bevarande av monarkin som en omistlig del i tradition och statsskick. Då en stor majoritet av Sveriges befolkning är för vår monarki är det inte många seriösa politiker som på allvar törs debattera detta ämne. Det skulle troligen var ett politiskt självmord.

Med dagens käbbel i den politiska debatten blir det mer än väl tydligt att det känns tryggt att slippa val av statschef. I synnerhet när det ofta blottas brister i historiekunskaper och allmänt kunnande om demokratins principer. Vi har en stabil monarki där kungen som politiskt neutral statschef är en samlande symbol för alla svenskar oavsett vilka politiska idéer man har.

Martin Persson skriver att kungen inte kan åtalas. Det stämmer att Sveriges statschef har åtalsimmunitet. Det debattören inte nämner, eller har kunskap om, är att detta inte är unikt för vår kung. Så är det även i en rad andra demokratier och kanske ännu värre i diktaturer. Jag tror att vi kan vara trygga med detta faktum och skulle kungen begå ett allvarligt brott är det inte otroligt att det skulle få konsekvenser för honom och monarkin.

Kungen är välutbildad och har från barndomen skolats för den krävande och viktiga uppgiften att vara vår främste företrädare och det gör han med den äran. Kronprinsessan följer i samma spår och har redan visat stor skicklighet i rollen som Sverige kronprinsessa och blivande statschef.

Patrik Åkesson

Debattsvar infört i Sydsvenskan 2018-08-30

Foto: Alexis Daflos / kungahuset.se

Monarkin ett billigt statsskick

Kungahuset genererar mer pengar än vad det kostar.

Sverige har varit en monarki sedan mer än tusen år tillbaka och kungen hade tidigare nästan all politisk makt över landet, men i dag är vår statschef endast en symbol för Sverige och finns för att representera landet utan någon politisk auktoritet.

Det finns medborgare i Sverige som påstår att vi bör avskaffa monarkin eftersom det inte är demokratiskt rätt att ha en statschef som inte är folkvald. De syftar alltså på att vi som demokratiskt land inte bör ha en statschef som ärvt sin position eftersom att det går emot demokratiska grundprinciper och att man bör rösta fram en passande statschef. De tycker alltså att vi bör ge den rollen till någon mer passande till exempel vår statsminister eller en president.

Men då kan man börja med att fråga sig vem vi egentligen vill ska representera landet. Kungen är som tidigare nämnts en symbol för vårt land och ska vara närvarande vid viktiga ceremonier och händelser som statsbesök och utbyte av statsminister. Han ska även representera Sverige i utlandet och visa att vi är en monarki. Det är alltså hans jobb och han har därför en livserfarenhet av detta. Om vi inte hade en kung som statschef, utan en president eller statsminister, så skulle det inte ge samma intryck som en kung. Regeringen byts ut men vår kung består som representant för Sverige.

Ett annat argument för varför vi inte bör ha en monarki är för att kungahuset kostar oss för mycket skattepengar. Varje år delas det ut ett apanage till de kungliga hovstaterna som är till för att täcka statschefens utgifter. Där ingår även kungafamiljens utgifter.

14 kronor person och år. I dag betalar varje svensk cirka 14 kronor om året till monarken. Är inte detta en väldigt liten summa i jämförelse med vad vi får tillbaka för de pengarna?

Personligen tror jag att kungahuset genererar mer pengar än vad det fått tilldelat av apanaget. Eftersom kungahuset syns och hörs mycket både i och utanför landet när det kommer till stora tillställningar som exempelvis bröllop kan de locka till sig turister. Bröllopet mellan prinsessan Victoria och Daniel Westling kostade enligt DN runt 44 miljoner kronor. Men ställt mot vad det genererade i intäkter är denna kostnad ingenting då svensk handel beräknade att bröllopet ska ha dragit in cirka 2,5 miljarder bara på bröllopsprodukter.

Jag tycker att vi bör fundera över vem vi vill ha som statschef och vad en avskaffning av monarkin skulle innebära innan vi drar en slutsats om var vi står i frågan.

 

Samuel Jusufoglu Hedlund

Insändare i Nynäshamnsposten 2018-04-27

Monarkin – en viktig bärare av svensk identitet

I ett debattinlägg på SVT Opinion skrev författaren och journalisten Lisa Bjurwald en nedlåtande artikel efter prinsessan Adriennes födelse. Hon ondgjorde sig över prinsessparets beslut att föda ”i en köpt sal med eget läkarteam”.

I ett debattsvar skrev Christian Carlsson (KDU) och medlemmen i Rojalistiska Föreningen Alexander Brännlund (KDU) följande svar: Sveriges monarki är en av de äldsta i världen. Den är en enande kraft som står över partipolitikens splittring. Monarkin är också en viktig bärare av vår gemensamma historia, vårt kulturarv och svensk identitet.

Vid ett tillfälle som är till glädje för kungafamiljen och stora delar av svenska folket så är det föga förvånande att republikanerna återigen svallar över av missunnsamhet.Republikanska föreningen skyr inga medel för smutskastning av Sverige eller vårt statsskick, och artikeln av Lisa Bjurwald på SVT Opinion är dessvärre ett praktexempel på det.

Ett särskilt udda utdrag ur artikeln är: ”Inget annat svenskt barn än ett så kallat kungligt, det vill säga ett som fötts in i ett uråldrigt system baserat på blodsmagi, lever heller i öppen strid med barnkonventionen.”

Termen, ”blodsmagi” för att beskriva en så självklar del av Sverige som vårt kungahus, är ett anmärkningsvärt sätt att försöka demonisera de ätter som besuttit

Om något vittnar det om Bjurwalds extrema och respektlösa inställning till vårt statsskick. Respektlösheten framstår som märklig eftersom det stora flertalet monarker, kungar som drottningar, precis som vår nuvarande kungafamilj, har gjort otroligt mycket bra för Sverige. Utan dem hade vi inte varit det land vi är idag.

Det blir också märkligt när Bjurwald försöker påskina att det skulle finns något ofrånkomligt tvång för medlemmar av Kungahuset. Prinsessan Estelle är fri att välja sitt liv, att välja en utbildning etcetera.

Ett privatliv utanför publiciteten och det offentliga uppdraget existerar också. Det framstår därför inte särskilt sansat när Bjurwald drämmer till med barnkonventionen som sitt främsta argument för att avskaffa statsskicket och upplösa konungariket.

Monarkin för med sig plikter och ansvar för kungahuset, men plikter och ansvar det föds vi alla med. Dessutom står det regenter fritt att abdikera om de skulle önska.

Kungafamiljen klarar sig därför alldeles utmärkt utan att republikaner som Lisa Bjurwald behöver göra sig till uttolkare av och talesperson för vad som skulle ligga i deras intresse.

Sveriges monarki är en av de äldsta i världen. Den är en enande kraft som står över partipolitikens splittring. Monarkin är också en viktig bärare av vår gemensamma historia, vårt kulturarv och svensk identitet.

Monarkin är som kung Carl XIV Gustaf själv uttryckte det, ”en pelare i samhället”, precis som den demokrati som beslutat att Sveriges statsskick fortsatt ska vara konstitutionell monarki.

Det är dags att republikanska föreningen släpper sina förlegade krav på republik.

Sverige har varit en monarki så länge vårt land har existerat.

Konstitutionell monarki är den enda demokratiska traditionen som vi i Sverige har att luta oss emot och det är därför fullt naturligt att monarkin stöds av svenska folket.

Monarki är bäst för Sverige

Söndagen den 17 juli skrev en hel lång rad riksdagsmän, och även män och kvinnor som är kända republikaner och motståndare till kungahuset, och hyllade samfällt: ”Länge leve republiken Sverige” i flera stora tidningar.

Det var kanske en illa vald timing för denna artikel när Sverige veckan före hade firat kronprinsessan Victorias 40 årsdag med sedvanlig rojalistisk yra och alla rojalister vandrade som på sammetsmoln. Republikanerna hade också glömt att det helt nyligen hade gjorts en gallupundersökning där det visade sig att kronprinsessan är den mest populära personen i hela Sverige. Man har också konstaterat att ingen annan person på många år har haft så höga siffror i någon gallupundersökning. Man får gå långt tillbaka i tiden för att finna någon jämförelse för någon enskild person om att vara så populär.

Det är bara att konstatera att ingen politisk person kan komma att bli mer avhållen och populär än vår svenska tronföljare kronprinsessa Victoria. Jag håller helt och hållet med att monarki inte är det mest demokratiska styrelsesättet för en demokrati som Sverige. Men då man väger fördelarna och nackdelarna mellan monarki och republik så tror jag ändå att det bästa för Sverige är monarki.

I en intervju säger prins Daniel: ”I mötet med människor är hon helt unik. Hon får människor att verkligen känna sig sedda. Hon stärker människor och fungerar som en samlande, positiv kraft. Det är hennes natur.”

Nästa år 2018 har familjedynastin Bernadotte suttit tvåhundra år på Sveriges tron. Detta kungliga jubileum kommer säkerligen att uppmärksammas runt om i Sverige. Visst har det funnits, och kommer att finnas, kungliga personer som inte varit lämpliga för sin uppgift som representanter för Sverige. Men de har ju inte själva sökt tjänsten som kunglighet. Kanske en del har brustit i omdöme men jag tror att alla Sveriges kungliga inom Bernadottedynastin har gjort så gott de kunnat.

Att ha en kung och drottning med kungafamilj ger en exklusivitet utöver det vanliga. En kung är opolitisk och bör inte lägga sig i det politiska livet utan skall vara en samlande kraft när något stort händer. Både vid tsunami- och Estoniakatastroferna, och inte att förglömma branden på Backaplan i Göteborg, ställde kungafamiljen upp med sitt stöd.

Kung Farouk av Egypten skrev för många år sedan: ”En gång i framtiden kommer det bara att finnas spader, ruter, klöver och hjärter kung. Och kungen av England”. Jag tror att han borde ha tillagt Sverige för Sverige tror jag vill behålla monarkin i all framtid.

 

Bertil Lindström
Rojalist och medlem i RojF

Debattsvar till RepF

Företrädare för Republikanska föreningen skriver på SVT Opinion den 13 juli att H.K.H. Kronprinsessan Victoria bör avsäga sig arvsrätten till tronen eftersom ”republik är statsskicket för Sverige i framtiden”. Föga förvånande delar vi inte den bilden. Den svenska monarkin har tjänat och tjänar oss väl och kommer fortsätta göra det även i framtiden, med Kronprinsessan Victoria som drottning. Republikanernas mål är att Sverige ska bli ”världens modernaste demokrati” och då är det ett ”farligt förhållningssätt” att stödja monarkin. Vari denna fara består, eller på vilket sätt den svenska monarkin försämrar demokratin är fortsatt oklart.

Sverige är en av världens främsta demokratier. Vi åtnjuter långtgående fri- och rättigheter och landet styrs enligt lagen som vi alla gemensamt varit med och röstat fram. Den svenska monarkin är inte ett hot mot någon av dessa saker. Tvärtom är monarkin ett välkommet inslag av maktdelning som annars lyser med sin frånvaro i det svenska statsskicket. Politisk förändring är inte ett egenvärde och Republikanska föreningen har fortfarande inte några konkreta svar på hur Sverige skulle bli ett bättre land om vi införde republik. Istället handlar det om en politisk kamp för ett ideologiskt strömlinjeformat samhälle där alla institutioner måste tvingas in i samma mall. Vi tror att en sådan förändring skulle göra Sverige till ett sämre och tråkigare land snarare än bättre och mer demokratiskt.

Vi rojalister hävdar ofta att en av monarkins styrkor är att Kungen står över det dagliga partipolitiska käbblet och därför kan vara en bättre representant för Sverige och dess invånare. Detta system med en opolitisk statschef menar Republikanska föreningen är som diktaturer där ”alla håller med varandra” och leder till en trist och osund samhällsdebatt utan konflikter. Detta faller på sin egen orimlighet. Ingen som har följt samhällsutvecklingen de senaste åren kan påstå att vi har ett underskott av politiska konflikter i landet. Just därför är också monarken som en enande och neutral kraft så viktig.

Republikanerna avslutar sin artikel med att uppmana Kronprinsessan att frånsäga sig rätten till tronen ”ta makten i egna händer”. Vi i Rojalistiska föreningen är övertygade om att Kronprinsessan är tillräckligt intelligent för att kunna avgöra sin egen framtid, och vi hoppas och tror att hon kommer välja att axla kronan när den dagen kommer och bära den historiskt förankrade svenska monarkin in i framtiden. Detta vore också att visa sann respekt för den svenska monarkin; att utföra den uppgift som svenska folket genom grundlagen ålagt henne.

Med dessa ord vill vi också rikta varma gratulationer till H.K.H. Kronprinsessan Victoria på 40-årsdagen!

Införd på SVT Opinion 2017-07-14

Jämförelse av kostnaderna för Sveriges och Finlands statschefsämbete

Sverige

Enligt regeringens budgetproposition för 2016[1] låg anslaget till statschefen för 2016 på 135 378 000 kr (dvs. drygt 135 miljoner kronor). Anslaget till statschefen är uppdelat på ett anslag till Hovstaten och ett till Slottsstaten.

Anslaget till Hovstaten kallas även apanage och ska täcka kungafamiljens representation inkl. resor, kostnaderna för Riksmarskalksämbetet med stabsavdelningar för personal och ekonomi, Informationsavdelningen och Hovmarskalksämbetet etc.

Anslaget till Slottsstaten ska täcka vård och underhåll av det kungliga kulturarvet samt utställnings- och visningsverksamhet [2]. Av hela anslaget går 51% till Hovstaten och 49% till Slottsstaten [3]. Detta innebär att statens utgift för det svenska statschefsämbetet, dvs. apanaget, uppgår till ca 69 miljoner kronor för 2016.

Om man slår ut detta på hela Sveriges befolkning blir det drygt 60 öre per person och månad.  

Finland

Enligt Finlands statsbudget för 2016 utgick anslag till Republikens President om 13 475 000 € [4] . Detta motsvarar ca 128 945 835 kr (dvs. knappt 129 miljoner kronor).

Detta anslag ska täcka arvode och omkostnader för presidenten, liksom utgifter för besök och mötesresor samt omkostnader för presidents kansli. Det svenska anslaget till Hovstaten och det finska anslaget till republikens president täcker alltså ungefär samma saker, och är därför jämförbara.

Om man slår ut den finska kostnaden på hela Finlands befolkning blir det ca 1 krona och 80 öre per person och månad.

Det ska tilläggas att kostnaderna för det finska presidentvalet inte är medtagna i denna jämförelse. Presidentvalet hålls var sjätte år och det senaste, som hölls år 2012, kostade finska staten och kommuner 24 010 000 € [5] . Detta motsvarar ca 229 758 033 kr (dvs. knappt 230 miljoner kronor). Utslaget på sex år blir detta drygt 38 miljoner kronor per år.

Slutsatser

Kostnaden för det svenska statschefsämbetet är ca 60 öre per person och månad. Kostnaden för det finska statschefsämbetet är ca 1 kr och 80 öre per person och månad. Den finska kostnaden är alltså ca 1 kr och 20 öre högre per person och månad.

Även i absoluta tal är den finska kostnaden högre, då det svenska anslaget är ca 69 miljoner kronor medan det finska är ca 129 miljoner kronor. Skulle man räkna med den finska kostnaden för presidentvalet skulle skillnaden bli ännu större.

Oavsett hur man räknar är den svenska monarkin billigare än den finska republiken.

Framtaget av Leo Pierini för Rojalistiska Föreningen.

 

[1] http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/statens-budget-2016-i-siffror-utgiftsomrade-1-rikets-styrelse/

[2] http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ekonomi.4.7c4768101a4e8883780001030.html

[3] http://www.regeringen.se/contentassets/49618bcb4fd94b6081d9696f55bc7f8d/utgiftsomrade-1-riketsstyrelse.pdf ss. 45-49

[4]http://budjetti.vm.fi/indox/sisalto.jsp?year=2016&lang=sv&maindoc=/2016/tae/hallituksenEsitysRuotsi/hallituksenEsitysRuotsi.xml&id=/2016/tae/hallituksenEsitysRuotsi/YksityiskohtaisetPerustelut/22/22.html

[5] http://www.vaalit.fi/material/attachments/vaalit/vaal

Återinför monarkin i de olagliga republikerna

Även inom Europeiska unionen finns det många länder där monarkin har avskaffats på ett olagligt sätt. I dessa länder har republik införts under undantagsförhållanden utan att den gällande konstitutionen följts, utan frivilligt samtycke av den regerande monarken, och – sist men inte minst – utan en korrekt genomförd folkomröstning.

Vi behöver bara se på hur monarkin avskaffades t.ex. i Tyskland, inklusive dess hertigdömen, och i Frankrike, flera gånger, i Österrike, Portugal, Rumänien o.s.v. För att inte tala om andra länder som Ryssland. Ingen regelrätt folkomröstning har därefter hållits och den lagliga monarken antingen avrättades eller var tvungen att fly utomlands.

Detta kan inte längre accepteras. Monarkin avskaffades av en klick revolutionärer, kommunister, fascister eller ockupationsmakter, utan att folket fått säga sitt. Deras ”legalitet” baserar sig på detta faktum. Inte ens i dag har det lagliga statsskicket återinförts i dessa stater, utan de bara helt enkelt fortsätter att vara olagliga republiker.

I många sammanhang behandlas de även som om de skulle vara lagliga, t.o.m. i EU. Då redan Tyskland och Frankrike tillsammans har en majoritet av rösterna i EU, så gör det alla EU-beslut, förordningar och direktiv de facto olagliga! Så det olagliga statsskicket i dessa länder är en angelägenhet för hela EU och alla EU-medborgare, inte endast för i frågavarande stater!

Det enda sättet för dessa olagliga republiker att bli lagliga är att återinföra monarkin med den forna Kungliga familjen. Vid behov kan en folkomröstning om monarkin hållas 5-10 år efter det monarkin återinförts. Det är nödvändigt att först återinföra monarkin och först en tid därefter vid behov hålla folkomröstningen för att den nuvarande befolkningen kan få en riktig uppfattning av vad monarkin de facto innebär för landet ifråga och allt det som talar för dess fördel. Då är det även möjligt, att i samarbete med monarken, anpassa den tidigare (lagliga) konstitutionen efter dagens behov.

Detta ska inte vara något problem. De återstående monarkierna i Europa är ju i verkligheten de mest demokratiska länderna i världen och detta skulle säkert även gälla i de länder där monarkin nu återinförs! Det skulle t.o.m. vara möjligt för de flesta politikerna att fortsätta i deras positioner som statsministrar m.m.

Låt oss sprida detta viktiga budskap i Europa och resten av världen och hoppas på att det lagliga statsskicket snart återinförs i dessa länder! På det sättet blir inte endast regimen i dessa länder laglig, utan även internationella organisationer, såsom EU kan då fatta giltiga beslut. Detta skulle även bli ett gott exempel för den övriga världen. Som bekant är det ju inte endast en fråga om legalitet. Monarkin har även många andra fördelar.

Rainer Åkerblom

Vår kungafamilj gör ett bra jobb

I Länstidningen i Södertälje fanns den 2 mars en insändare med inslag av avundsjuka och påhopp på politiker och kungafamiljens medlemmar. På denna insändare gav RojF-medlemmen nedanstående svar.

Till dig, Tommy Rosendahl, som vill sälja våra kungaslott. Vi har ett fantastiskt fint kulturarv i alla kungliga slott som är öppna för allmänheten. Ska vi sälja vårt kulturarv?

Vår kungafamiljs medlemmar gör ett fantastiskt jobb för Sverige. Många länder som inte har monarki är avundsjuka på oss. De värnar om miljön och utsatta människor. De värnar om utsatta barn i Sverige och runt om i världen. De åker runt i olika länder med politiker och bidrar med kontakter för handel och industri i Sverige.

Alltid blir vår kungafamilj kritiserad för vad den säger och gör. Många reportrar visar dålig respekt genom att ställa irrelevanta frågor. Får en drottning uttala sig om barnpornografi? Drottningen svarade: Vi är väl alla tänkande människor.

Hur många reportrar ställer frågor om deras jobb? I en undersökning visade sig att vår kungafamilj jobbade mer än andra kungafamiljer.

Sluta nedvärdera och visa mer respekt för vår kungafamilj. De är människor som du och jag.

 

Kerstin Wallén

 

Foto: Jonas Ekströmer, Kungahuset.se

Är monarkin odemokratisk?

Republikanernas mest centrala och återkommande argument mot monarkin är att den inte skulle vara demokratisk. Det är ett argument som rojalister ibland, men inte alltid, kan ha lite svårt att svara på. Vid ett första ytligt ögonkast kan det nämligen förefalla som att det är precis så; folket har ju inte valt kungen, hur kan det vara demokratiskt då? Men om man tittar lite djupare på frågan blir svaret inte alls lika självklart.

Monarkin är konstitutionellt stadgad

Den svenska demokratin beskrivs väl i Regeringsformens portalparagraf. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Om vi lämnar diskussionen om huruvida monarken har makt därhän, så kan vi ändå konstatera att monarkin är en konstitutionellt stadgad del av det svenska statsskicket.

Folket utövar sitt styre över staten och den offentliga makten genom att välja en riksdag bestående av sina representanter. Riksdagen utövar sedan all den lagstiftande och reglerande makten över alla delar av statens organisation.

Monarkin och statschefsämbetet är underkastad de demokratiskt valda lagstiftarnas makt och styrning precis som alla andra statliga verksamheter är. Det står i riksdagens, och därmed i folkets, makt att avskaffa eller omforma monarkin efter godtycke. Om en majoritet av medborgarna funne det nuvarande statsskicket dåligt skulle de ha all möjlighet att förändra det. Det torde ändå vara själva definitionen av demokrati.

Har man kommit så här långt kanske någon lite klipskare republikan invänder att det faktum att vi har monarki i Sverige kanske i sig inte är odemokratiskt, men att det väl ändå är odemokratiskt att personen som innehar statschefsämbetet inte tillsätts genom val, utan genom börd.

Monarkin demokratiskt förankrad

Monarkin är dock långt ifrån den enda samhällsföreteelsen som vi demokratiskt har valt att styra på ett annat sätt än med kollektiva majoritetsval. Marknadsekonomin är en sådan företeelse, tillsättningen av exempelvis en domare en annan. Det centrala är att det system som tillämpas är demokratiskt förankrat, inte hur systemet i sig ser ut. Och som vi har sett så är monarkin demokratiskt förankrad, annars skulle den inte existera.

Dessutom röstar riksdagen minst en gång per mandatperiod om monarkins vara eller icke vara, och därmed i förlängningen om H.M. Konungens vara och icke vara som statschef, då den tar ställningen till motioner som föreslår monarkins avskaffande. Få delar av den konstitutionella grunden för vårt samhälle torde bekräftas av riksdagen så pass ofta som monarkin gör.

Dessa argument bygger dessutom på den felaktiga uppfattningen att demokrati är ett mål i sig. Målet för all politik och samhällsförändring är rimligtvis inte demokrati, utan det goda samhället.  Demokratiska majoritetsval är i många fall ett bra medel för att uppnå det goda samhället, exempelvis när det handlar om att utse de personer som innehar den lagstiftande och verkställande makten i samhället. Det finns dock andra företeelser där demokratiska majoritetsbeslut inte är det optimala medlet för att uppnå det goda samhället. Ett exempel är tillsättandet av statschef. Ett annat är styrning av ekonomin och ett tredje rättsskipningen.

 

Leo Pierini

Rojalistiska Föreningen

Debattinlägg: Svar på Sven Wollters debattinlägg i Expressen den 11 oktober

Patrik ÅkessonSven Wollter finner sig nödgad att uttala sig om monarkin m.a.a. de motioner som lagts i Riksdagen och om kungafamiljens återkommande framträdanden i offentligheten. Undertecknad mötte Wollter i SVT/Debatt i torsdags och jag ser att hans debattinlägg till valda delar är en utskrift av det som sades där.

Kungafamiljen lever inte i en bur och känner troligen inte heller någon saknad av att inte kunna verka politiskt, ha rätt att demonstrera eller en fri yttranderätt. Den tar ämbetsutövningen på största allvar och utför sitt uppdrag oklanderligt.

Debattören tycks leva i en bubbla utan förmåga att se hur verkligheten ser ut. Det är dessutom djupt kränkande att i detta sammanhang tala om socialbidrag, krypande, nigande och bockande. Wollter har dessutom mage att föreslå att vårt kulturarv, det kungliga slottet, skall förvandlas till soppkök och bollhav. Samtidigt menar Wollter att ”det är inget fel att gilla kungahuset”. Förvirringen blir total.

Vi är lyckliga över att i Sverige kunna leva i en demokrati och samtidigt ha en monarki med en uppskattad kungafamilj. Monarkin har en tusenårig tradition men den har utvecklats över tiden och fungerar idag även i vårt moderna samhälle.

Monarkin har många fördelar. Det är ett billigt statsskick. Trots det är det ofta synpunkter på apanagets storlek men då har man inte heller satt sig in i vad det används till. En del går till Hovstaten som bl.a. skall täcka kostnaderna för kungafamiljens representation, de olika stabernas personalkostnader m.m. Den andra delen går till Slottsstaten med ansvar för bl.a. slottsförvaltningarna och kungliga husgerådskammaren som förvaltar alla lös inredning och konstsamlingarna.

De flesta kungliga slotten är statlig egendom och alltså även dessa en del av vårt kulturarv. Detta skulle även med ett annat statsskick behöva vårdas. Tro inte att ett förändrat statsskick skulle vara billigare. Återkommande val av statschef skulle innebära onödiga kostnader. F.d. statschefer skulle dessutom troligen erhålla livslånga dyrbara avgångsarvoden. En hisnande tanke jämfört med idag.

Patrik Åkesson
Ordförande i Rojalistiska Föreningen