Prinsessan Estelles vårdträd

– ur Rojalisten 1-2013

Föreningens dopgåva till prinsessan Estelle blev en häggmispel. Inför planteringen vid Haga slott inbjöds Patrik Åkesson och Lennart Stockblad för att tillsammans med kronprinsessan Viktoria och prinsessan Estelle se den plats som parkchefen Gunnar Björkman föreslagit som planteringsplats.

Placeringen blev på en plats i parken på slottets framsida där flera promenadstråk möts. Alla var mycket nöjda med valet av plats och det är vår förhoppning att trädet skall skänka glädje under årets alla årstider. Prinsessan Estelle kan kanske så småningom plocka av trädets bär och, i den i närheten liggande välkända lekstugan, baka en bärpaj.

Svensk häggmispel är en buske eller ett mindre träd och blir i Sverige upp till fyra meter hög. Dess vita blommor sitter i nickande klasar och kronbladen är 12–18 mm långa, ungefär en tredjedel så breda och avlånga. Det latinska namnet är Amelanchies laevis ”Design”.

Frukten är rund, omkring 6–7 mm och röd till blåsvart i färgen. Fruktens foderblad är riktade nedåt och dess spets är täthårig. Frukten är ätlig och välsmakande. Frukten används ofta i sylt och paj.

Häggmispel_blommande

En häggmispel har flera höjdpunkter under året. Den första är på våren i april-maj då den blommar samtidigt som löven spricker ut. Blommorna är vita och liknar häggens.

Under sommaren är busken fint grön men framemot augusti mognar dess bär som är blåsvarta. Bären brukar dock fåglarna äta upp då de är mycket förtjusta i dem. Häggmispeln gynnar alltså fåglarna som dessutom också får skydd i busken

På höstkanten kommer ytterligare en praktfull tid för häggmispeln då bladverket skiftar färg till gult, orange eller rött. Det blir ett riktigt fint färgfyrverkeri innan bladen faller.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten 1 2013

I år är det ett riktigt jubileumsår. Rojalistiska Föreningen firar 35 år. Vi hoppas att kunna uppmärksamma detta få flera sätt. Rojalisten har fått en en delvis ny layout både på omslaget och inuti. Vi har också tagit fram en jubileumslogga som skall användas under året i annonsering m.m.

Kungens 40 år på tronen den 15 september måste firas. Ännu vet vi inte hur regering och Riksdag kommer att hylla kungen men vi förutsätter att så sker. Hur TV-kanalerna planerar vet ingen. Vi kan endast hoppas att man lyssnat till bl.a. vår uppmaning att t.e.x. se hur dansk TV firade drottning Margeretes jubileum förra året. Jubileumsdagen infaller på en söndag så ett späckat jubileumsprogram under fredag till söndag skulle kännas rimligt. Då kan ju även prins Daniel kunna firas samtidigt eftersom han fyller 40 år just den 15 september.

Kungen har i samband med jubiléet infört en ny form av representationsmiddagar. De kallas populärt för Sverigemiddagar och inbjudna är ett urval av medborgare från alla delar av landet. Kungen har i samarbete med, och efter förslag från, de 21 länens landshövdningar hittat personer som bjuds in till dessa middagar. Det är representanter från kultur, näringsliv, utbildning, idrott och föreningsliv. Kungafamiljen vill uppmärksamma personer över hela Sverige som gjort betydande insatser lokalt, regionalt eller nationellt. Det är ett trevligt nytänkande från kungaparets sida.

Gästerna välkomnas i Lovisa Ulrikas matsal och middagen intas vid runda bord i Vita Havet. De traditionella middagarna i Karl XI galleri följer annars ett strikt protokoll över vilka personer som bjuds in. Då är klädseln högtidsdräkt, d.v.s. frack och lång klänning, medan den vid de mindre formella Sverigemiddagarna är smoking eller mörk kostym för herrarna och därmed valfritt lång eller kort klänning för damerna.

En annan nyhet är att kungaparet kommer att besöka alla län under året. I planen ligger ofta ett besök under två till tre dagar i den landsdel som vid varje tillfälle är aktuell.

I juni kommer vi att kunna glädjas åt prinsessan Madeleines bröllop med Christopher O´Neill. Det finns förutsättningar för ett rejält firande som kan inrymma både privata och mer officiella delar. Det kan inledas med Nationaldagsfirandet och med fortsatt firande under fredagen inför bröllopet på lördagen. I media har det varit omfattande spekulationer om huruvida bröllopet skall komma att visas i TV eller ej. I en intervju som prinsessan gett har hon lämnat ett lugnande besked. Enligt henne är det självklart att svenska folket skall få vara med under bröllopsfirandet. Däremot är det f.n. inte klart under vilka former det kan ske.

Jubileumsåret avslutas med högtidlighållandet av drottning Silvias 70 årsdag den 23 december.

RojF:s Stockholmskrets kunde i december förra året hålla den traditionella Oskarsdagsmiddagen på ”rätt dag” den 1 december. Vanligtvis förläggs middagen till den lördag som ligger i anslutning till namnsdagen. Middagen hölls som vanligt i Banérska palatset. För underhållningen stod sånggruppen The Diamonds.

Nyligen meddelade den nederländska drottningen Beatrix i ett tal till nationen att hon kommer att abdikera den 30 april. Då efterträds hon på tronen av sin son Willem-Alexander som blir den förste kungen i landet på 127 år. Sedan dess har landets styrts av drottningar. Även de tidigare drottningarna Juliana och Wilhelmina valde abdikation till förmån för sina efterträdare.

Vem vill läsa en skandalbok om kungen?

Det har skrivits en skandalbok om kungen. ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”. Är det inte tillräckligt med skandaler i det svenska samhället? Behöver vi verkligen läsa om fler skandaler?

I slutet av 1940 talet skrev utpressaren Curt Haijby en skandalbok som gjorde det svenska hovet upprört. Boken hette ”Patrik Kajson går igen”. Det slutade med att hovet köpte upp hela upplagan och lade den i någon slags arkiv. Det borde hovet göra denna gång också. Senare har det visat sig att mycket av Haijbyaffären var dikt och förbannad lögn. Kanske den nya utgåvan av skandalboken, om några år, också kommer att betraktas som dikt och förbannad lögn.

Att sitta och försvara kungen är kanske inte rätt alltid. Även kungen måste ha rätt till ett privatliv. Om uppgifterna i boken är sanna så kanske man inte behöver ge dessa en sådan stor publicitet att man skriver en skandalbok. Den välvilja hos svenska folket som den svenska kungafamiljen skapade i samband med det kungliga bröllopet i juni 2010 går inte alltid att leva på. Välviljan mot kungafamiljen, från det svenska folket, är säkerligen inte bortblåst. Men den här boken har skadat monarkin och därmed det svenska samhället. Sådana skriverier skadar förtroende för Sveriges statschef både i Sverige och utomlands. Sverige är ju ändå en konstitutionell monarki.

Säkerligen kommer boken att säljas slut och författarna blir kändisar. Mycket pengar kommer de att tjäna på boken som de har skrivit. Men vad har det gagnat det svenska samhället? Att skandal lägges till skandal? Vi behöver inga fler skandaler. Boken är egentligen bara att kastas i soptunnan.

Bertil Lindström, Floda
Medlem i RojF

Historielöst gnäll på monarkin!

I tider av globalisering, internet och små nyheter i brist på stora – tycks det – sprids allt sekundsnabbt. Vi får intrycket att allt går snabbare, skandaler och fadäser blåses upp och får orimliga proportioner. Lösnummersäljande journalister får ta till vilka knep som helst. Devisen tycks vara ” kan man klämma åt någon, så gör det”.

Monarkin utsätts för allt möjligt. Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära, monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet (tror man…).

Vi har haft en obruten monarki i c:a 1000 år i Sverige. Vi har haft kungar och några få drottningar som tagit aktiv del i Sveriges utveckling, i flera fall lett den. Vi har gått från ett splittrat land, till en nationalstat, stormakt. En frihetstid, ”upplysta” monarker, en Bernadotte som tog Sverige från ett uppbrutet land på 1820-talet till ett ”modernare” Sverige. Från små till stora skandaler, kungamord och intriger, statskupper till ceremoniella kungar. En kung av Guds nåde, Oscar II, till en modern monarki. Ett statsskick som vi bör vårda och vara stolta över. Vi kan ha olika åsikter om enskilda monarker. Det är och ska vara tillåtet i vår moderna demokrati.

Det är en styrka för vårt öppna och ”supermoderna” Sverige. Det går att samtidigt förena en vital demokrati, ett jämställt och öppet Sverige med en modern monarki. I USA kan man fullständigt baktala en president, men man är rädd om ”presidentskapet”. I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska. Självklart kan vi upplysta och moderna svenskar bevara en av världens äldsta monarkier.

Hallandsposten 2011-01-05

Michael Svensson
Riksdagsman

Cecilia Magnusson
Riksdagsman och 2:e vice ordf. i Rojalistiska Föreningen