Jordaniens monarki

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

Den nuvarande jordanska monarkin bildades 1921. Efter det Osmanska rikets upplösning efter första världskriget tillhörde landet fram till självständigheten 1946 det brittiska Palestinamandatet.

År 1921 delades detta mandat i två delar varvid området öster om Jordanfloden blev emiratet Transjordanien och Abdullah Ibn Hussein insattes som emir. Han far Hussein Ibn Ali från den hashmitiiska dynastin gjorde uppror mot turkarna under första världskriget.

År 1946 erkändes Transjordanien som en självständig stat och emiren upphöjdes till kung.

Jordanien ligger i hjärtat av den arabiska världen och har framträtt som en regional modell för utveckling och välstånd. Landet har enligt konstitutionen ett parlamentariskt system med en ärftlig monarki.

Ett land av kontraster

Jordanien är ett land med stor mångfald, naturskönt och med en unik roll i regionen. Det är en ung nation som bygger på forntida land, hem för ett dussin civilisationer, flera religioner, ett hav av språk, kulturer och traditioner.

Under årtusenden har dussintals civilisationer gjort anspråk på Jordaniens marker, som ligger i hjärtat av gamla handelsvägar som förbinder Europa, Afrika och Asien.

Idag är Jordanien erkänt som en av de mest globaliserade länderna i världen när det gäller politiskt engagemang, ekonomisk integration och medborgarnas kontakter med resten av världen.

År av kraftig ekonomisk utveckling och investeringar i utbildning betalar sig i snabb tillväxt och Jordaniens huvudstad Amman är en modell av landets mångfald. Högteknologiska företag blandas med traditionella hantverkare och glasskyskrapor stiger från bergen. I dalarna nedanför finns ambulerande herdar som fortfarande låter sina hjordar beta.

Jordaniens mångfald, dess unika kombination av modernitet och tradition, gör det mer än en ö av lugn i en turbulent region. Landet är idag är en förebild för stabilitet och välstånd i ett dynamisk nytt Mellanöstern.

Regentlängd

Abdullah I
1921-1951

Talal
1951-1952

Hussein
1952-1999

Abdullah II
1999-

Abdullah I

Den första kungen och grundare av staten Jordanien föddes 1882 i Mecka.

Den blivande kungen levde i en blygsam tillvaro och vistades ofta med ledarna för olika sekter och samhällssektorer för att utveckla relationer med dem. Han tillbringade en stor del av sin tid bland de lokala beduinstammarna. År 1921, organiserade han som emir sin första regering i Amman för Transjordanien.

Under de kommande trettio åren koncentrerade Emir Abdullah sina ansträngningar på statsbyggande. 1928 övervakade han landets första lagstiftande råd och utarbetandet av en konstitution. Ett år senare höll han första parlamentsvalet. Den 22 mars 1946 säkrade Transjordanien sin självständighet och Abdullah kröntes till kung senare samma år.

Kung Abdullah deltog regelbundet fredagsbönen i Al Aqsa-moskén i Jerusalem. Den 20 juli 1951 blev han mördad på trappan till moskén. Hans sonson, Hussein var med honom vid detta tillfälle. En kula träffade även den unge prinsen, men skyddades av en medalj som hans farfar hade fäst på bröstet tidigare samma dag.

Talal

Efter kung Abdullah I:s död besteg hans son Talal tronen. På grund av ohälsa abdikerade kung Talal snart till förmån för Hussein, hans äldste son.

Även om kung Talal:s regeringstid var kort, introducerade han en liberaliserad konstitution för kungariket som gjorde regeringen mer ansvarig inför parlamentet och banade väg för den framtida politiska utvecklingen.

Kung Talal Bin Abdullah dog 1972.

Hussein

När han utropades till kung av Jordanien var han endast 17 år gammal och kunde juridiskt sätt inte ta över kungliga befogenheter. De första månaderna styrdes landet av ett regentråd tills han formellt kröntes den 2 maj 1953 vid en ålder av 18 år.

Efter avslutad grundskola i Amman, studerade han vid Victoria College i Alexandria, Egypten, och Harrow School och Royal Military Academy Sandhurst i Storbritannien.

Kung Hussein anses vara arkitekten bakom det moderna Jordanien. Han var allmänt betraktad som en man av folket. Idag är han ihågkommen med vördnad, som en statsman som guidade Jordanien säkert genom stridigheter och konflikter.

Kung Hussein sade ofta att Jordaniens folk var dess största tillgång, och han arbetade ihärdigt för att förbättra dess levnadsstandard.

Tidigt i hans regeringstid, koncentrerade han sig på att upprätta en ekonomisk och industriell infrastruktur och ökad tillgång till grundläggande tjänster. Han var en skärande promotor för utbildning, bygga skolor i hela kungariket och främja idén om utbildning för alla barn. Under hans regeringstid sköt inskrivningen till grundskolan i höjden och läskunnigheten ökade från 33 procent år 1960 till 85,5 procent år 1996.

Kung Hussein strävade efter att uppnå fred i Mellanöstern.

Abdullah II

Jordaniens kungaparKung Abdullah II antog sina konstitutionella befogenheter som monark den 7 februari 1999 och kröntes den 9 juni samma år. Som ett led i sin fars strävan är välfärden för Jordaniens folk en hörnsten i hans politik för nationell utveckling, regional fred och global samexistens. Kungens särskilda oro för framtiden för Jordanens ungdomar har lagt ungdomens engagemang, utbildning och möjligheter överst på hans dagordning.

Han har övervakat svepande utbildningsreformer, som idag är energigivande i Jordaniens privata sektor och för att förbereda Jordaniens ungdom för global konkurrenskraft och ledarskap.

För att hitta lösningar på Jordaniens stora ekonomiska behov, har kung Abdullah inlett en ny era av strukturella reformer och modernisering, integration med världsekonomin och globaliseringen. Kungen har arbetat med att föra samman den offentliga och den privata sektorn – både inhemska och globala – genom storskaliga gemensamma initiativ som syftar till att möta de akuta utmaningarna i skapandet av nya arbetstillfällen, möjligheter för Jordaniens unga befolkning och minska fattigdomen.

Flaggan

Utformningen av flagga har inte ändrats sedan Jordan blev självständigt 1946. De svarta, vita och gröna fälten representerar de arabiska islamiska dynastierna Umayyad , Abbasid och Fatimid . Den röda triangeln som förbinder flaggans gröna, vita och svarta paneler representerar Hashemitiska familjen. Den heptagonala stjärnan föreställer de första sju verser i Koranen som återges i varje bön.

Al Hussein orden

Denna orden är den högsta hedersbetygelsen i Jordanien. Orden instiftades den 22 juni 1949 för att belöna välvilja och kunna ges till utländska statschefer. Ordensbandet infördes den 23 september 1967.

 

 

 

 

Fotograf: Pelle Piano

Christopher O`Regan – Årets rojalist 2015!

Hedersutnämningen ÅRETS ROJALIST 2015

tilldelades, vid Rojalistiska Föreningens riksstämma 2016, Christopher O’Regan

Fotograf: Pelle Piano

Christopher O`Regan är historiker och en av Sveriges främsta kännare av 1700-talet. (Fotograf: Pelle Piano)

Hedersutnämningen ”Årets rojalist” tilldelas Christopher O’Regan med motiveringen att han genom mångårigt arbete och på ett lättsamt sätt spridit kunskap om Sveriges kungar och viktiga perioder i landets historia. Han har gjort detta på ett pedagogiskt, fängslande och lättillgängligt sätt bl.a. genom böcker, föredrag och uppskattade TV-produktioner.

Christopher O’Regan har sannolikt bidragit till att allmänheten fått upplysningar och kunskaper om historien som man annars kanske inte hade kunnat ta till sig. Med sina egna gedigna kunskaper och vältalighet förmår han att levandegöra historien.

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2016

Det har nu gått drygt ett år sedan den nya minoritetsregeringen tillträdde och kungen antydde redan i förra årets jultal att den parlamentariska framtiden kunde te sig osäker. Kungen fick rätt i sina farhågor och ännu känns inte regeringsmakten stabil.

Det svenska samhället utsätts även för andra prövningar då en stor mängd flyktingar från mellanöstern valt att söka skydd i Sverige. Det är naturligvis en stor tragedi att så många människor tvingas lämna sina hem p.g.a. krig och elände men det innebär också stora påfrestningar för Sverige och andra länder som gör allt för att ta emot de drabbade människorna.

Vår trygghet består i att vi lever i fred och välfärd och att vi har en statschef som är politiskt neutral. Kungen och den övriga kungafamiljen arbetar otröttligt med att ta emot eller besöka olika drabbade grupper i samhället för att ge tröst, uppmuntran och en ny framtidstro.

Under innevarande år har vi ett antal stora kungliga händelser att se fram emot. Två barnafödslar med efterföljande dop och i valborgsmässohelgen kungens 70-årsdag. I juni firar kungaparet 40-årig bröllopsdag.

I vanlig ordning förutsätter vi att SVT inser att det svenska folket vill ta del av sändningar från dessa kungliga evenemang.

Vill man se utanför den svenska horisonten finner man att den brittiska drottningen fyller 90 år. Hon är född den 21 april men firar alltid födelsedagen i juni. Att hon får två födelsedagar kan hon tacka pappa kung George VI för. Han tyckte det var så orättvist att vara född i mitten av december att han återupplivade traditionen med en officiell födelsedag i juni varje år.

Rojalistiska Föreningen kommer att påbörja ett samarbete med Kungliga Magasinet. Inledningsvis kommer vi att annonsera i magasinet och även ha en spalt med redaktionell text. Det blir också ett samarbete runt olika evenemang. Min tanke är att detta skall hjälpa oss att nå ut till en större skara presumtiva medlemmar till föreningen.

Den luxemburgska monarkin

Storhertigparet av LuxemburgStorhertigdömet Luxemburgs historia är lång och omväxlande. Historien om dynastin sammanfaller med landets. Luxemburg uppstod som ett grevskap under borgen Luxemburg under 900-talet. Under 1200-talets slut nådde grevarna av Luxemburg stort inflytande och 1308 blev en av dem som Henrik VII tysk kung. Hans ätt utslocknade med kejsar Sigismund år 1437.

Huset Luxemburgs stamgods upphöjdes till hertigdöme på 1300-talet. Detta tillföll under mitten av 1400-talet hertigdömet Burgund och efter ett 30-tal år senare huset Habsburg. Vid en delning av huset Habsburgs besittningar tillföll Luxemburg den spanska och senare den österrikiska grenen. Mellan åren 1795 och 1815 tillhörde Luxemburg Frankrike.

Vid Wienkongressen 1815 beslöt stormakterna att bilda storhertigdömet Luxemburg och utsåg den nederländske kungen Vilhelm I till storhertig. Denna personalunion varade till 1890. Då Luxemburg vid den tiden endast tillämpade agnatisk tronföljd kunde drottning Wilhelmina ej bli Luxemburgs statschef. Tronen ärvdes istället av en annan gren av huset Nassau och hertig Adolf efterträdde kung Vilhelm III som storhertig i Luxemburg. Därmed skapades den nuvarande dynastin.

Då storhertig Wilhem IV endast hade döttrar lyckades han få representanthuset att godkänna att hans äldsta dotter i brist på manliga arvtagare skulle utses som presumtiv arvtagare till kronan.

Successionsordningen ändrades slutligen år 2011 då storhertigen meddelade att de interna reglerna i huset Luxemburg-Nassau modifierades för att införa jämställdhet mellan kvinnor och män på tronen. Den nya successionsordningen gäller för första gången till ättlingar till nuvarande storhertigen Henri.

Är monarkin odemokratisk?

Republikanernas mest centrala och återkommande argument mot monarkin är att den inte skulle vara demokratisk. Det är ett argument som rojalister ibland, men inte alltid, kan ha lite svårt att svara på. Vid ett första ytligt ögonkast kan det nämligen förefalla som att det är precis så; folket har ju inte valt kungen, hur kan det vara demokratiskt då? Men om man tittar lite djupare på frågan blir svaret inte alls lika självklart.

Monarkin är konstitutionellt stadgad

Den svenska demokratin beskrivs väl i Regeringsformens portalparagraf. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Om vi lämnar diskussionen om huruvida monarken har makt därhän, så kan vi ändå konstatera att monarkin är en konstitutionellt stadgad del av det svenska statsskicket.

Folket utövar sitt styre över staten och den offentliga makten genom att välja en riksdag bestående av sina representanter. Riksdagen utövar sedan all den lagstiftande och reglerande makten över alla delar av statens organisation.

Monarkin och statschefsämbetet är underkastad de demokratiskt valda lagstiftarnas makt och styrning precis som alla andra statliga verksamheter är. Det står i riksdagens, och därmed i folkets, makt att avskaffa eller omforma monarkin efter godtycke. Om en majoritet av medborgarna funne det nuvarande statsskicket dåligt skulle de ha all möjlighet att förändra det. Det torde ändå vara själva definitionen av demokrati.

Har man kommit så här långt kanske någon lite klipskare republikan invänder att det faktum att vi har monarki i Sverige kanske i sig inte är odemokratiskt, men att det väl ändå är odemokratiskt att personen som innehar statschefsämbetet inte tillsätts genom val, utan genom börd.

Monarkin demokratiskt förankrad

Monarkin är dock långt ifrån den enda samhällsföreteelsen som vi demokratiskt har valt att styra på ett annat sätt än med kollektiva majoritetsval. Marknadsekonomin är en sådan företeelse, tillsättningen av exempelvis en domare en annan. Det centrala är att det system som tillämpas är demokratiskt förankrat, inte hur systemet i sig ser ut. Och som vi har sett så är monarkin demokratiskt förankrad, annars skulle den inte existera.

Dessutom röstar riksdagen minst en gång per mandatperiod om monarkins vara eller icke vara, och därmed i förlängningen om H.M. Konungens vara och icke vara som statschef, då den tar ställningen till motioner som föreslår monarkins avskaffande. Få delar av den konstitutionella grunden för vårt samhälle torde bekräftas av riksdagen så pass ofta som monarkin gör.

Dessa argument bygger dessutom på den felaktiga uppfattningen att demokrati är ett mål i sig. Målet för all politik och samhällsförändring är rimligtvis inte demokrati, utan det goda samhället.  Demokratiska majoritetsval är i många fall ett bra medel för att uppnå det goda samhället, exempelvis när det handlar om att utse de personer som innehar den lagstiftande och verkställande makten i samhället. Det finns dock andra företeelser där demokratiska majoritetsbeslut inte är det optimala medlet för att uppnå det goda samhället. Ett exempel är tillsättandet av statschef. Ett annat är styrning av ekonomin och ett tredje rättsskipningen.

 

Leo Pierini

Rojalistiska Föreningen

Det kungliga året 2015 – julklappstips!

Du kan som medlem i Rojalistiska Föreningen få köpa boken ”Det kungliga året 2015” för endast 198 kr inkl frakt inom Sverige.

Leverans sker från förlaget Bild & Kultur, tillsammans med faktura, direkt hem till din brevlåda . Ord. pris i bokhandeln är 260-298 kr.

Du beställer genom att, senast den 18 december, sända ett mail till info@rojf.se där medlemskontroll sker. Är du ännu inte medlem kan du bli det genom att först betala årsavgiften 200 kr via Payson på hemsidan www.rojf.se eller till PG 101006 eller BG 699-2960.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2015

Under hösten fick vi åter glädjas åt ett kungligt dop då prins Nicolas döptes i Drottningholms slottskyrka. Det var dock nära att vi inte hade fått se den vackra högtidligheten då SVT meddelade att kvoten för program med kungliga inslag var uppfylld. Inte visste vi att SVT har ett kvotsystem för olika typer av program.       Media som brukar kräva att allt skall redovisas i detalj när det gäller t.ex. hovets ekonomi borde nu redovisa sitt kvotsystem. Hur ser fördelningen ut mellan program för sport, kultur, historia, underhållning, dokusåpor och program som redovisar statschefens och den kungliga familjens ämbetsutövning för Sverige? Det blev inte oväntat många protester mot detta uttalande från SVT.

Det hjälpte tydligen att klaga högljutt vilket många av RojF:s medlemmar gjorde. Plötsligt meddelades det på hovets hemsida att Sveriges Television utsetts till host broadcaster för prins Nicolas dop. Kanske skedde detta efter att andra media sagt sig vara villiga att TV-sända.

Parodiskt meddelade SVT i ett pressmeddelande att många i publiken hört av sig och varit besvikna och att man lyssnat på dem. Det påstods att det också kändes bra att kunna möta önskemålet. Det var kanske bättre att tysta kritikerna genom att uppfylla kravet på sändning än att försöka förklara det påstådda kvotsystemet.

Vi har nu också nåtts av det glada beskedet att både kronprinsessparet och prinsparet väntar barn och att födslarna är beräknade till våren. Det är inte troligt att vi får uppleva ett dubbeldop då det skulle innebära att vissa traditioner skulle brytas. Vilket barn skulle t.ex. inte få bära dopklänningen som använts vid kungliga dop sedan 1906. Nej vi hoppas förstås på två dop och två TV-sändningar.

SVT lär få fler frågor om sitt kvotsystem under nästa år då även H.M. Konungen fyller 70 år. Då hoppas vi på att det blir ett storslaget, och TV-sänt, firande i dagarna tre. Den 19 juni firar kungaparet även sin 40-åriga bröllopsdag.

Monarkin är åter i fokus i och med den årliga motionen till Riksdagen om att en utredning bör tillsättas för att utreda vilket statsskick vi skall ha i framtiden. Det är allmänt känt att en majoritet av befolkningen är mycket nöjd med vår monarki. Då känns det lite märkligt att minoritetsyttringar skall få leda till denna typ av fråga i Sveriges Riksdag. Men så fungera det ju i ett demokratiskt samhälle även om man kan tycka att det finns betydligt viktigare samhällsfrågor som borde utredas och förbättras.

Debatter och intervjuer i olika media kommer alltid som en följd av ifrågasättande av vårt statsskick. Det känns ofta lite tjatigt men personligen ställer jag alltid upp till försvar för vår demokrati och monarki.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2015

I år har vi åter fått uppleva ännu ett romantiskt kungligt bröllop. Glädjande nog tycks SVT nu också inse att det är svenska folkets önskan att få ta del av kungliga evenemang på samma sätt som våra grannar i Danmark är vana vid.

Som blivande prinsessa har Sofias tatueringar, deltagande i en dokusåpa m.m. livligt diskuterats i skvallerpressen. Det är ju lätt att både ha en förutfattad mening och att få en felaktig uppfattning om en person som man endast lärt känna via denna kanal.

De timslånga TV-intervjuer som gjordes innan bröllopet fick säkert många att revidera sin uppfattning. De öppenhjärtliga intervjuerna och de raka svaren på frågorna var mycket bra. Både prinsen och den blivande prinsessan visade sig ha ett naturligt och okonstlat sätt att förhålla sig till de frågor som ställdes. Dessutom kunde ingen undgå att det var ett mycket förälskat par man mötte.

Inte oväntat var det tråkigt nog en del monarkimotståndare som opponerade sig och ansåg att SVT var både opartiskt och underdånigt. Man vill ju hellre se kritik och granskning än relevanta frågeställningar. Inte heller ville man minnas att kungahuset under senare år faktiskt utsatts för ett antal mindre seriösa programinslag i SVT och andra TV-kanaler.

Jag och många andra reagerade kraftigt på dessa påståenden och svarade på de oseriösa tidningsartiklarna. Konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén bloggade också om vad monarkin egentligen symboliserar. Flera av dessa artiklar finns återgivna i detta nummer. Det är svårt att ta kritiker på fullt allvar när de anser sig strida för jämlikhet och rättvisa men samtidigt inte respekterar demokratiska principer och spelregler. Sverige har ett demokratiskt statsskick även om det är en monarki. Konstigare än så är det inte.

Vill Du hjälpa till?

Styrelsens strävan är att så många medlemmar som möjligt skall ha möjlighet till att känna en gemenskap och kunna delta i någon form av aktiviteter. Geografiska skillnader är ibland ett hinder för deltagande i större arrangemang. Därför vill vi uppmuntra till att mindre grupper av medlemmar ute i landet kan samlas till enklare former av aktiviteter, besök på intressanta platser och gemenskap.

Är du den medlem som kan tänka dig att hjälpa till att samla en grupp medlemmar på din ort? Hör gärna av dig till info@rojf.se eller till vår telefonsvarare 08-783 67 64 så kan vi gemensamt diskutera hur ett upplägg skulle kunna se ut.

Den brittiska monarkin

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen's Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria's Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen’s Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria’s Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Fram till år 1603 var de engelska och skotska monarkierna separata även om nära kopplingar fanns genom giftermål mellan medlemmar ur de båda kungliga familjerna. Efter det att den skottske kungen Jakob VI även tillträdde som kung James I av England har det varit en monark som regent för Storbritannien.

Under de senaste fyrahundra åren har det skett många förändringar i Storbritanniens monarki. Från slutet av 1800-talet har den verkställande makten hos monarken minskats och mer och mer övergått till parlamentet vilket resulterat i dagens konstitutionella monarki.

Stuartdynastin regerade i England och Skottland 1603-1714, en period som såg en blomstrande hovkultur men också mycket omvälvningar och instabilitet, med pest, brand och krig.

Det var en tid av intensiv religiös debatt och radikal politik. Båda bidrog till ett blodigt inbördeskrig i mitten av sextonhundratalet mellan kronan och parlamentet vilket resulterar i en parlamentarisk seger för Oliver Cromwell och den dramatiska avrättningen av kung Charles I.

Parlamentet deklarerade 1689 att James II abdikerat då man ansåg att han och hans arvingar övergett rätten till kronan genom fortsätta att erkänna den katolska tron.

Det upprättades en kortlivad republik vilket var första gången som landet hade upplevt en sådan händelse.

Återupprättandet av monarkin följdes snart av en ny religiös revolution då William och Mary av Oranien besteg tronen som gemensamma monarker och försvarare av protestantism. De efterföljdes av drottning Anne, den andra av döttrarna till James II.

I samband med de sista Stuartdrottningen Anns död föreskrevs det att endast monarker som försvarar protestantismen kan inneha tronen.

Nästa monark enligt den protestantiska ordningen blev George I av ätten Hannover. En period av oroligheter följde då ättlingar till den avsatte Stuartkungen  James II hotade att erövra tronen. Trots detta blev perioden med Hannoverätten anmärkningsvärt stabil. Detta tillskrivs livslängden på dess kungar. Under perioden mellan åren 1714 och fram till 1837 fanns det bara fem monarker varav George III är en av de längst regerande monarkerna i brittisk historia.

Den politiska stabiliteten och utveckling av den konstitutionella monarkin fortsatte. Det var också under denna period som Storbritannien kom att förvärva en stor del av sitt utländska imperium. Trots förlusten av de amerikanska kolonierna till stor del genom utländska erövring i de olika krigen under århundradet. I slutet av Hannoverperioden omfattade det brittiska imperiet en tredjedel av jordklotet.

Trenden med långlivade monarker fortsatte då drottning Victoria blev den hittills längst regerande monarken i brittisk historia.

Namnet Sachsen-Coburg-Gotha kom till den brittiska kungliga familjen år 1840 genom äktenskapet mellan drottning Victoria och prins Albert av Sachsen-Coburg och Gotha. Drottning Victoria själv förblev medlem av huset av Hannover.

Den enda brittiska monarken av huset av Sachsen-Coburg-Gotha var kung Edward VII som regerade i nio år i början av 1900-talet.

Kung George V ersatte det tyskklingande namnet med Windsor under första världskriget. Namnet Sachsen-Coburg-Gotha lever kvar i andra europeiska monarkier, däribland den nuvarande belgiska kungafamiljen och i de tidigare monarkierna i Portugal och Bulgarien.

Den nuvarande drottningen Elisabeth II har familjeband med de flesta av monarkerna i Europa.

Under nittonhundratalet, har kungar och drottningar i Storbritannien uppfyllt de olika skyldigheterna i den konstitutionella monarkin. En av deras viktigaste uppgifter har varit att fungera som nationella galjonsfigurer och upprätthålla befolkningens moral under de förödande krigen 1914-18 och 1939-45.

Även om hovet i Storbritannien anses vara konservativt har det moderniserats i takt med sammahällets utveckling. Idag används internet och sociala medier för att göra den kungliga familjen tillgänglig för en bredare publik över hela världen.

Kung George V använde det då relativt nya mediet radio för utsändning av sitt jultal. Drottning Elizabeths kröning 1953 var den första i sitt slag som visades i televisionen.

På drottningens inrådan används numera internet för att ge en global publik information om den kungliga familjen. Drottningen fortsätter att ha nära förbindelser med tidigare kolonier genom sin roll som det brittiska samväldets överhuvud.