Rojalisten nr 4 – 2011

Ordföranden har ordet

Nu har Riksmötet åter öppnats och i kungens tal de folkvalda tog han upp flera viktiga frågor. Bl.a. det ökade våldet i samhället och hur många oskyldiga människor drabbas. Det var oundvikligt att i detta sammanhang nämna händelserna i Norge där så många unga miste livet. Kungen menade också att det är viktigt att alla tar ett ansvar för att bemöta hat och terror med öppenhet och mer demokrati. Kungen uppmanade alla att fråga sig hur familjen, skolan och samhället kan förmedla grundläggande värderingar om icke-våld, alla människors lika värde, öppenhet och tolerans. I sitt tal nämnde han också sitt och drottningens besök på det internationella scoutlägret i Kristianstad. Där samlades ungdomar från 150 länder. Glädjen, sammanhållningen och gemenskapen var stor och alla kände ett stort ansvar inför framtiden.

Föreningens traditionella höstresa gick i år till Blekinge, Skåne och Halland. I Blekinge uppmärksammade lokaltidningarna detta och jag intervjuades. Frågorna handlade om vårt syfte med besöket men också om de tidigare skriverierna om kungen. Intresset för den kommande tronarvingen och spekulationer om det väntade barnets namn var andra ämnen som reportrarna gärna ville diskutera. Artiklarna från BLT och Sydöstran återges i tidskriften.

Under våren har styrelsen tillskrivit de kungliga hovleverantörerna och erbjudit dem antingen ett stödjande eller ett ständigt medlemskap i RojF. Vi tycker att det känns naturligt att hovleverantörerna hjälper oss i vårt viktiga arbeta att stödja och bevara det monarkiska statsskicket. Hittills har ett tjugotal företag anslutit sig som medlemmar och vår bearbetning av övriga leverantörer fortsätter. Det är glädjande att i detta nummer kunna presentera ytterligare hovleverantörer.

De politiska ungdomsförbunden hör ofta av sig och vill antingen arrangera debatter i frågan monarki alt. republik eller få en föredragshållare. Studenter verkar också ha ett stort intresse av denna fråga. Tre studenter vid Uppsala universitet är ett bra exempel och redaktionen har valt att i sammandrag återge deras uppsats med rubriken ”Monarkins ställning i Sverige - en jämförande studie av monarki och republik”. Bl.a. tar de upp frågan om de undersökningar som då och då görs av olika institut och inte minst de som förkommer i kvällstidningarna. Jag har tidigare ifrågasatt värdet av denna typ av undersökningar. Hur frågor formuleras och vilka svarsalternativ som ges har stor betydelse för resultatet och hur detta sedan väljs att tolkas. Jag får visst medhåll i denna fråga av Lennart Nilsson som genomförde SOM-institutets undersökning. Monarkimotståndare refererar ofta till just denna undersökning.

Rojalisten nr 3 – 2011

Ordföranden har ordet

Nu har kronprinsessparet offentliggjort att de väntar ett barn som beräknas födas i mars nästa år. Vi lyckönskar dem och hoppas att tidningarna skall vara återhållsamma och låta paret få lite ro under tiden fram till födseln. Under det senaste året har pressen på kronprinsessan säkert varit påfrestande då journalister varje vecka chansat och ”avslöjat” en graviditet. Alla vill ju vara först med nyheten och då visas liten hänsyn. Märkligt nog har de inte dementerat nyheten trots att det visat sig att ”avslöjandena” hittills varit felaktiga.

Under våren och sommaren har kronprinsessparet haft ett omfattande program med bl.a. resor i Sverige och utomlands. Rojalistiska Föreningen har passat på att annonser på några av de orter som besökts. Vi har genom dessa annonser välkomnat paret till såväl Gotland i april som till Gävle/Ockelbo i maj. Vårt syfte har förstås även varit att sprida kännedom om föreningen vilket gett en ökad medlemstillströmning.

På Nationaldagen deltog föreningen traditionsenligt i flaggparaden vid Solliden på Skansen i Stockholm. Under det senaste halvåret har det varit många negativa skriverier om kungafamiljen och i synnerhet om kungen. Vid kungafamiljens ankommande till Solliden var applåderna varma. När kungen senare skulle hålla sitt nationaldagstal möttes han av ännu intensivare och ihållande applåder. Det var ingen tvekan om att alla ville ge honom ett starkt bevis på sina sympatier.

Drottning Silvia har också drabbats av tidningarnas skriverier om hennes far och dennes påstådda affärer vid tiden före drottningens födelse. Detta måste ha smärtat drottningen som av naturliga skäl varken kan känna till eller än mindre ställas till svars för sin fars handlingar. Drottningen har senare på eget initiativ tillsammans med sina bröder genomfört en grundlig undersökning. Drottningen har ägnat stor energi och mycket arbete för att ta reda på så mycket som möjligt kring familjens flytt till Brasilien och återvändandet till Tyskland. Vi har valt att publicera utredningen i detta nummer av tidskriften.

I juli drabbades Norge av en stor tragedi som krävde många unga människors liv. Vår kung och statsminister var bland de första att visa sitt deltagande i sorgen genom att sända kondoleanser till Norges kung respektive statsminister. Kronprinsessparet deltog i sorgen genom att delta i Norska kyrkans gudstjänst. En månad senare var kronprinsessan Victoria och statsministern närvarande vid en minneshögtid i Oslo. Kronprinsessan utstrålar värme och visar på ett naturligt sätt stor empati i svåra stunder.

Hela den norska kungafamiljen har från första stund visat sitt deltagande i sorgen och gjort åtskilliga besök hos skadade och hos drabbade familjer. Detta har betytt mycket i den svåra stunden och visar åter hur viktig en kungafamilj är att samlas kring i nationella kriser. Kronprins Haakon höll ett mycket gripande tal på Rådhusplatsen i Oslo.

Rojalisten nr 2 – 2011

Ordföranden har ordet

Den 19 juni är det 35 år sedan kungaparets bröllop och Sverige fick en ny drottning. Under alla dessa år har drottning Silvia arbetat oavbrutet för att tillsammans med kungen representera Sverige. Det är ytterst sällan som något planerat arrangemang har behövt ställas in. Vid ett Nobelfirande för ganska länge sedan var drottningen p.g.a. influensa tvungen att lämna återbud i sista stund. Jag vill minnas att prinsessan Desirée den gången snabbt kom till undsättning och fyllde drottningens plats.

Nyligen drabbades drottningen av en svår förkylning inför och under ett besök i Frankrike. Kungaparet skulle därefter åka till Botswana på statsbesök. Förkylningen omöjliggjorde att drottningen skulle kunna genomföra den långa flygresan och avråddes också av läkare att utföra resan. Det smärtade säkert vår plikttrogna och energiska drottning att inte kunna ledsaga kungen vid besöket. Lyckligtvis återhämtade sig drottningen efter några veckor och kunde genomföra en resa till USA. Där handlade det både om att tillsammans med prinsessan Madeleine göra ett besök i Florida och att mottaga ytterligare en utmärkelse för det humanitära arbete drottningen tagit initiativ till genom World Childhood Foundation. Stiftelsen verkar för bättre förhållanden för barn runt om i världen och stöder efter drygt tio år ett antal projekt i ett 15-tal länder. Drottningen är också hedersledamot av den internationella stiftelsen Mentor. Dess målsättning är att stödja preventiva åtgärder mot drogmissbruk. Man skall inte heller glömma drottningens initiativ till bildandet av Silviahemmet.

I New York inträffade ett missöde då det kungliga sällskapet under ett privat besök i en butik ofredades av en fotograf som inte respekterade att drottningen och hennes sällskap ville utföra sina privata ärenden utan den uppvaktande fotografen. I ett försök att undkomma fotografen snavade drottningen och skadade sig i såväl fot som handled. Den svenska kvällstidningens chefredaktör kom snabbt med ett uttalande om att ansvaret var hans för att fotografen inte fått tillräckligt tydliga instruktioner. Det flesta läsare uppfattade säkert detta som ett spel för gallerierna och att det i stället handlade om tidningens rädsla för ett rättsligt efterspel.

Vi önskar alla att bevakningen av kungafamiljens åtaganden och insatser för Sverige sker under mer seriösa former. Det är idag en alltför stor del sensationsskriverier med artiklar vars innehåll ofta grundas mera på spekulationer än verkliga förhållanden.

RojF kritisk till mediabevakning

Vi uttrycker ofta i bl.a intervjvuer vår tveksamhet till journalisters sätt att bevaka kungafamiljen. Det handlar oftast inte om ett seriöst beskrivande av det som kungafamiljen utträttar för landet utan man väljer helst att skriva om privatlivet och allra hellst om händelser som går att vinkla så att de framställs på ett negativt sätt. Inte minst när det gäller rubriksättningar. De är sällan relevanta till tidningsartiklarnas innehåll utan dess syfte är främst att skapa uppmärksamhet och kanske att sälja fler lösnummer.
Man har dock en bestämd känsla av att läsarna tröttnat och snabbt inser att det oftast handlar mera om dikt än verklighet. Det som också upprör är att journalister tycks ha upphöjt sig ett slags talesmän för svenska folket. När felaktigheter och t.o.m. lögner har framförts tillräckligt många gånger anses de plötsligt för att vara sanningar. Med vilken rätt tar sig oseriösa journalister och redaktionschefer denna rätt? Hur länge kan man hänvisa till yttrandefrihet och laglig rätt att skydda sina källor och uppgiftslämnare?
Den rapportering som alla, utom merparten av journalister, vill ha är en relevant bevakning av statschefens och den kungliga familjens arbete för Sverige. Denna rapportering gäller även i radio och televisionen. När fick vi senast ett reportage från ett statsbesök? Det gäller både in- och utgående sådana. Det är nästan oförskämt mot en gästande statshef som avlägger ett statsbesök i Sverige att totalt negliera detta i media. I bästa fall blir någon glimt i en sen nyhetssändning och då starx före väderleksrapporteringen – om tid medges.

Det har skrivits en skandalbok om kungen. ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”. Är det inte tillräckligt med skandaler i det svenska samhället? Behöver vi verkligen läsa om fler skandaler?

I slutet av 1940 talet skrev utpressaren Curt Haijby en skandalbok som gjorde det svenska hovet upprört. Boken hette ”Patrik Kajson går igen”. Det slutade med att hovet köpte upp hela upplagan och lade den i någon slags arkiv. Det borde hovet göra denna gång också. Senare har det visat sig att mycket av Haijbyaffären var dikt och förbannad lögn. Kanske den nya utgåvan av skandalboken, om några år, också kommer att betraktas som dikt och förbannad lögn.

Att sitta och försvara kungen är kanske inte rätt alltid. Även kungen måste ha rätt till ett privatliv. Om uppgifterna i boken är sanna så kanske man inte behöver ge dessa en sådan stor publicitet att man skriver en skandalbok. Den välvilja hos svenska folket som den svenska kungafamiljen skapade i samband med det kungliga bröllopet i juni 2010 går inte alltid att leva på. Välviljan mot kungafamiljen, från det svenska folket, är säkerligen inte bortblåst. Men den här boken har skadat monarkin och därmed det svenska samhället. Sådana skriverier skadar förtroende för Sveriges statschef både i Sverige och utomlands. Sverige är ju ändå en konstitutionell monarki.

Säkerligen kommer boken att säljas slut och författarna blir kändisar. Mycket pengar kommer de att tjäna på boken som de har skrivit. Men vad har det gagnat det svenska samhället? Att skandal lägges till skandal? Vi behöver inga fler skandaler. Boken är egentligen bara att kastas i soptunnan.

Bertil Lindström, Floda
Medlem i RojF

I tider av globalisering, internet och små nyheter i brist på stora – tycks det – sprids allt sekundsnabbt. Vi får intrycket att allt går snabbare, skandaler och fadäser blåses upp och får orimliga proportioner. Lösnummersäljande journalister får ta till vilka knep som helst. Devisen tycks vara ” kan man klämma åt någon, så gör det”.

Monarkin utsätts för allt möjligt. Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära, monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet (tror man...).

Vi har haft en obruten monarki i c:a 1000 år i Sverige. Vi har haft kungar och några få drottningar som tagit aktiv del i Sveriges utveckling, i flera fall lett den. Vi har gått från ett splittrat land, till en nationalstat, stormakt. En frihetstid, ”upplysta” monarker, en Bernadotte som tog Sverige från ett uppbrutet land på 1820-talet till ett ”modernare” Sverige. Från små till stora skandaler, kungamord och intriger, statskupper till ceremoniella kungar. En kung av Guds nåde, Oscar II, till en modern monarki. Ett statsskick som vi bör vårda och vara stolta över. Vi kan ha olika åsikter om enskilda monarker. Det är och ska vara tillåtet i vår moderna demokrati.

Det är en styrka för vårt öppna och ”supermoderna” Sverige. Det går att samtidigt förena en vital demokrati, ett jämställt och öppet Sverige med en modern monarki. I USA kan man fullständigt baktala en president, men man är rädd om ”presidentskapet”. I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska. Självklart kan vi upplysta och moderna svenskar bevara en av världens äldsta monarkier.

Hallandsposten 2011-01-05

Michael Svensson
Riksdagsman

Cecilia Magnusson
Riksdagsman och 2:e vice ordf. i Rojalistiska Föreningen