Den luxemburgska monarkin

Storhertigparet av LuxemburgStorhertigdömet Luxemburgs historia är lång och omväxlande. Historien om dynastin sammanfaller med landets. Luxemburg uppstod som ett grevskap under borgen Luxemburg under 900-talet. Under 1200-talets slut nådde grevarna av Luxemburg stort inflytande och 1308 blev en av dem som Henrik VII tysk kung. Hans ätt utslocknade med kejsar Sigismund år 1437.

Huset Luxemburgs stamgods upphöjdes till hertigdöme på 1300-talet. Detta tillföll under mitten av 1400-talet hertigdömet Burgund och efter ett 30-tal år senare huset Habsburg. Vid en delning av huset Habsburgs besittningar tillföll Luxemburg den spanska och senare den österrikiska grenen. Mellan åren 1795 och 1815 tillhörde Luxemburg Frankrike.

Vid Wienkongressen 1815 beslöt stormakterna att bilda storhertigdömet Luxemburg och utsåg den nederländske kungen Vilhelm I till storhertig. Denna personalunion varade till 1890. Då Luxemburg vid den tiden endast tillämpade agnatisk tronföljd kunde drottning Wilhelmina ej bli Luxemburgs statschef. Tronen ärvdes istället av en annan gren av huset Nassau och hertig Adolf efterträdde kung Vilhelm III som storhertig i Luxemburg. Därmed skapades den nuvarande dynastin.

Då storhertig Wilhem IV endast hade döttrar lyckades han få representanthuset att godkänna att hans äldsta dotter i brist på manliga arvtagare skulle utses som presumtiv arvtagare till kronan.

Successionsordningen ändrades slutligen år 2011 då storhertigen meddelade att de interna reglerna i huset Luxemburg-Nassau modifierades för att införa jämställdhet mellan kvinnor och män på tronen. Den nya successionsordningen gäller för första gången till ättlingar till nuvarande storhertigen Henri.

Är monarkin odemokratisk?

Republikanernas mest centrala och återkommande argument mot monarkin är att den inte skulle vara demokratisk. Det är ett argument som rojalister ibland, men inte alltid, kan ha lite svårt att svara på. Vid ett första ytligt ögonkast kan det nämligen förefalla som att det är precis så; folket har ju inte valt kungen, hur kan det vara demokratiskt då? Men om man tittar lite djupare på frågan blir svaret inte alls lika självklart.

Monarkin är konstitutionellt stadgad

Den svenska demokratin beskrivs väl i Regeringsformens portalparagraf. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Om vi lämnar diskussionen om huruvida monarken har makt därhän, så kan vi ändå konstatera att monarkin är en konstitutionellt stadgad del av det svenska statsskicket.

Folket utövar sitt styre över staten och den offentliga makten genom att välja en riksdag bestående av sina representanter. Riksdagen utövar sedan all den lagstiftande och reglerande makten över alla delar av statens organisation.

Monarkin och statschefsämbetet är underkastad de demokratiskt valda lagstiftarnas makt och styrning precis som alla andra statliga verksamheter är. Det står i riksdagens, och därmed i folkets, makt att avskaffa eller omforma monarkin efter godtycke. Om en majoritet av medborgarna funne det nuvarande statsskicket dåligt skulle de ha all möjlighet att förändra det. Det torde ändå vara själva definitionen av demokrati.

Har man kommit så här långt kanske någon lite klipskare republikan invänder att det faktum att vi har monarki i Sverige kanske i sig inte är odemokratiskt, men att det väl ändå är odemokratiskt att personen som innehar statschefsämbetet inte tillsätts genom val, utan genom börd.

Monarkin demokratiskt förankrad

Monarkin är dock långt ifrån den enda samhällsföreteelsen som vi demokratiskt har valt att styra på ett annat sätt än med kollektiva majoritetsval. Marknadsekonomin är en sådan företeelse, tillsättningen av exempelvis en domare en annan. Det centrala är att det system som tillämpas är demokratiskt förankrat, inte hur systemet i sig ser ut. Och som vi har sett så är monarkin demokratiskt förankrad, annars skulle den inte existera.

Dessutom röstar riksdagen minst en gång per mandatperiod om monarkins vara eller icke vara, och därmed i förlängningen om H.M. Konungens vara och icke vara som statschef, då den tar ställningen till motioner som föreslår monarkins avskaffande. Få delar av den konstitutionella grunden för vårt samhälle torde bekräftas av riksdagen så pass ofta som monarkin gör.

Dessa argument bygger dessutom på den felaktiga uppfattningen att demokrati är ett mål i sig. Målet för all politik och samhällsförändring är rimligtvis inte demokrati, utan det goda samhället.  Demokratiska majoritetsval är i många fall ett bra medel för att uppnå det goda samhället, exempelvis när det handlar om att utse de personer som innehar den lagstiftande och verkställande makten i samhället. Det finns dock andra företeelser där demokratiska majoritetsbeslut inte är det optimala medlet för att uppnå det goda samhället. Ett exempel är tillsättandet av statschef. Ett annat är styrning av ekonomin och ett tredje rättsskipningen.

 

Leo Pierini

Rojalistiska Föreningen

Det kungliga året 2015 – julklappstips!

Du kan som medlem i Rojalistiska Föreningen få köpa boken ”Det kungliga året 2015” för endast 198 kr inkl frakt inom Sverige.

Leverans sker från förlaget Bild & Kultur, tillsammans med faktura, direkt hem till din brevlåda . Ord. pris i bokhandeln är 260-298 kr.

Du beställer genom att, senast den 18 december, sända ett mail till info@rojf.se där medlemskontroll sker. Är du ännu inte medlem kan du bli det genom att först betala årsavgiften 200 kr via Payson på hemsidan www.rojf.se eller till PG 101006 eller BG 699-2960.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2015

Under hösten fick vi åter glädjas åt ett kungligt dop då prins Nicolas döptes i Drottningholms slottskyrka. Det var dock nära att vi inte hade fått se den vackra högtidligheten då SVT meddelade att kvoten för program med kungliga inslag var uppfylld. Inte visste vi att SVT har ett kvotsystem för olika typer av program.       Media som brukar kräva att allt skall redovisas i detalj när det gäller t.ex. hovets ekonomi borde nu redovisa sitt kvotsystem. Hur ser fördelningen ut mellan program för sport, kultur, historia, underhållning, dokusåpor och program som redovisar statschefens och den kungliga familjens ämbetsutövning för Sverige? Det blev inte oväntat många protester mot detta uttalande från SVT.

Det hjälpte tydligen att klaga högljutt vilket många av RojF:s medlemmar gjorde. Plötsligt meddelades det på hovets hemsida att Sveriges Television utsetts till host broadcaster för prins Nicolas dop. Kanske skedde detta efter att andra media sagt sig vara villiga att TV-sända.

Parodiskt meddelade SVT i ett pressmeddelande att många i publiken hört av sig och varit besvikna och att man lyssnat på dem. Det påstods att det också kändes bra att kunna möta önskemålet. Det var kanske bättre att tysta kritikerna genom att uppfylla kravet på sändning än att försöka förklara det påstådda kvotsystemet.

Vi har nu också nåtts av det glada beskedet att både kronprinsessparet och prinsparet väntar barn och att födslarna är beräknade till våren. Det är inte troligt att vi får uppleva ett dubbeldop då det skulle innebära att vissa traditioner skulle brytas. Vilket barn skulle t.ex. inte få bära dopklänningen som använts vid kungliga dop sedan 1906. Nej vi hoppas förstås på två dop och två TV-sändningar.

SVT lär få fler frågor om sitt kvotsystem under nästa år då även H.M. Konungen fyller 70 år. Då hoppas vi på att det blir ett storslaget, och TV-sänt, firande i dagarna tre. Den 19 juni firar kungaparet även sin 40-åriga bröllopsdag.

Monarkin är åter i fokus i och med den årliga motionen till Riksdagen om att en utredning bör tillsättas för att utreda vilket statsskick vi skall ha i framtiden. Det är allmänt känt att en majoritet av befolkningen är mycket nöjd med vår monarki. Då känns det lite märkligt att minoritetsyttringar skall få leda till denna typ av fråga i Sveriges Riksdag. Men så fungera det ju i ett demokratiskt samhälle även om man kan tycka att det finns betydligt viktigare samhällsfrågor som borde utredas och förbättras.

Debatter och intervjuer i olika media kommer alltid som en följd av ifrågasättande av vårt statsskick. Det känns ofta lite tjatigt men personligen ställer jag alltid upp till försvar för vår demokrati och monarki.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2015

I år har vi åter fått uppleva ännu ett romantiskt kungligt bröllop. Glädjande nog tycks SVT nu också inse att det är svenska folkets önskan att få ta del av kungliga evenemang på samma sätt som våra grannar i Danmark är vana vid.

Som blivande prinsessa har Sofias tatueringar, deltagande i en dokusåpa m.m. livligt diskuterats i skvallerpressen. Det är ju lätt att både ha en förutfattad mening och att få en felaktig uppfattning om en person som man endast lärt känna via denna kanal.

De timslånga TV-intervjuer som gjordes innan bröllopet fick säkert många att revidera sin uppfattning. De öppenhjärtliga intervjuerna och de raka svaren på frågorna var mycket bra. Både prinsen och den blivande prinsessan visade sig ha ett naturligt och okonstlat sätt att förhålla sig till de frågor som ställdes. Dessutom kunde ingen undgå att det var ett mycket förälskat par man mötte.

Inte oväntat var det tråkigt nog en del monarkimotståndare som opponerade sig och ansåg att SVT var både opartiskt och underdånigt. Man vill ju hellre se kritik och granskning än relevanta frågeställningar. Inte heller ville man minnas att kungahuset under senare år faktiskt utsatts för ett antal mindre seriösa programinslag i SVT och andra TV-kanaler.

Jag och många andra reagerade kraftigt på dessa påståenden och svarade på de oseriösa tidningsartiklarna. Konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén bloggade också om vad monarkin egentligen symboliserar. Flera av dessa artiklar finns återgivna i detta nummer. Det är svårt att ta kritiker på fullt allvar när de anser sig strida för jämlikhet och rättvisa men samtidigt inte respekterar demokratiska principer och spelregler. Sverige har ett demokratiskt statsskick även om det är en monarki. Konstigare än så är det inte.

Vill Du hjälpa till?

Styrelsens strävan är att så många medlemmar som möjligt skall ha möjlighet till att känna en gemenskap och kunna delta i någon form av aktiviteter. Geografiska skillnader är ibland ett hinder för deltagande i större arrangemang. Därför vill vi uppmuntra till att mindre grupper av medlemmar ute i landet kan samlas till enklare former av aktiviteter, besök på intressanta platser och gemenskap.

Är du den medlem som kan tänka dig att hjälpa till att samla en grupp medlemmar på din ort? Hör gärna av dig till info@rojf.se eller till vår telefonsvarare 08-783 67 64 så kan vi gemensamt diskutera hur ett upplägg skulle kunna se ut.

Den brittiska monarkin

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen's Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria's Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen’s Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria’s Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Fram till år 1603 var de engelska och skotska monarkierna separata även om nära kopplingar fanns genom giftermål mellan medlemmar ur de båda kungliga familjerna. Efter det att den skottske kungen Jakob VI även tillträdde som kung James I av England har det varit en monark som regent för Storbritannien.

Under de senaste fyrahundra åren har det skett många förändringar i Storbritanniens monarki. Från slutet av 1800-talet har den verkställande makten hos monarken minskats och mer och mer övergått till parlamentet vilket resulterat i dagens konstitutionella monarki.

Stuartdynastin regerade i England och Skottland 1603-1714, en period som såg en blomstrande hovkultur men också mycket omvälvningar och instabilitet, med pest, brand och krig.

Det var en tid av intensiv religiös debatt och radikal politik. Båda bidrog till ett blodigt inbördeskrig i mitten av sextonhundratalet mellan kronan och parlamentet vilket resulterar i en parlamentarisk seger för Oliver Cromwell och den dramatiska avrättningen av kung Charles I.

Parlamentet deklarerade 1689 att James II abdikerat då man ansåg att han och hans arvingar övergett rätten till kronan genom fortsätta att erkänna den katolska tron.

Det upprättades en kortlivad republik vilket var första gången som landet hade upplevt en sådan händelse.

Återupprättandet av monarkin följdes snart av en ny religiös revolution då William och Mary av Oranien besteg tronen som gemensamma monarker och försvarare av protestantism. De efterföljdes av drottning Anne, den andra av döttrarna till James II.

I samband med de sista Stuartdrottningen Anns död föreskrevs det att endast monarker som försvarar protestantismen kan inneha tronen.

Nästa monark enligt den protestantiska ordningen blev George I av ätten Hannover. En period av oroligheter följde då ättlingar till den avsatte Stuartkungen  James II hotade att erövra tronen. Trots detta blev perioden med Hannoverätten anmärkningsvärt stabil. Detta tillskrivs livslängden på dess kungar. Under perioden mellan åren 1714 och fram till 1837 fanns det bara fem monarker varav George III är en av de längst regerande monarkerna i brittisk historia.

Den politiska stabiliteten och utveckling av den konstitutionella monarkin fortsatte. Det var också under denna period som Storbritannien kom att förvärva en stor del av sitt utländska imperium. Trots förlusten av de amerikanska kolonierna till stor del genom utländska erövring i de olika krigen under århundradet. I slutet av Hannoverperioden omfattade det brittiska imperiet en tredjedel av jordklotet.

Trenden med långlivade monarker fortsatte då drottning Victoria blev den hittills längst regerande monarken i brittisk historia.

Namnet Sachsen-Coburg-Gotha kom till den brittiska kungliga familjen år 1840 genom äktenskapet mellan drottning Victoria och prins Albert av Sachsen-Coburg och Gotha. Drottning Victoria själv förblev medlem av huset av Hannover.

Den enda brittiska monarken av huset av Sachsen-Coburg-Gotha var kung Edward VII som regerade i nio år i början av 1900-talet.

Kung George V ersatte det tyskklingande namnet med Windsor under första världskriget. Namnet Sachsen-Coburg-Gotha lever kvar i andra europeiska monarkier, däribland den nuvarande belgiska kungafamiljen och i de tidigare monarkierna i Portugal och Bulgarien.

Den nuvarande drottningen Elisabeth II har familjeband med de flesta av monarkerna i Europa.

Under nittonhundratalet, har kungar och drottningar i Storbritannien uppfyllt de olika skyldigheterna i den konstitutionella monarkin. En av deras viktigaste uppgifter har varit att fungera som nationella galjonsfigurer och upprätthålla befolkningens moral under de förödande krigen 1914-18 och 1939-45.

Även om hovet i Storbritannien anses vara konservativt har det moderniserats i takt med sammahällets utveckling. Idag används internet och sociala medier för att göra den kungliga familjen tillgänglig för en bredare publik över hela världen.

Kung George V använde det då relativt nya mediet radio för utsändning av sitt jultal. Drottning Elizabeths kröning 1953 var den första i sitt slag som visades i televisionen.

På drottningens inrådan används numera internet för att ge en global publik information om den kungliga familjen. Drottningen fortsätter att ha nära förbindelser med tidigare kolonier genom sin roll som det brittiska samväldets överhuvud.

Debattinlägg: Svar på Sven Wollters debattinlägg i Expressen den 11 oktober

Patrik ÅkessonSven Wollter finner sig nödgad att uttala sig om monarkin m.a.a. de motioner som lagts i Riksdagen och om kungafamiljens återkommande framträdanden i offentligheten. Undertecknad mötte Wollter i SVT/Debatt i torsdags och jag ser att hans debattinlägg till valda delar är en utskrift av det som sades där.

Kungafamiljen lever inte i en bur och känner troligen inte heller någon saknad av att inte kunna verka politiskt, ha rätt att demonstrera eller en fri yttranderätt. Den tar ämbetsutövningen på största allvar och utför sitt uppdrag oklanderligt.

Debattören tycks leva i en bubbla utan förmåga att se hur verkligheten ser ut. Det är dessutom djupt kränkande att i detta sammanhang tala om socialbidrag, krypande, nigande och bockande. Wollter har dessutom mage att föreslå att vårt kulturarv, det kungliga slottet, skall förvandlas till soppkök och bollhav. Samtidigt menar Wollter att ”det är inget fel att gilla kungahuset”. Förvirringen blir total.

Vi är lyckliga över att i Sverige kunna leva i en demokrati och samtidigt ha en monarki med en uppskattad kungafamilj. Monarkin har en tusenårig tradition men den har utvecklats över tiden och fungerar idag även i vårt moderna samhälle.

Monarkin har många fördelar. Det är ett billigt statsskick. Trots det är det ofta synpunkter på apanagets storlek men då har man inte heller satt sig in i vad det används till. En del går till Hovstaten som bl.a. skall täcka kostnaderna för kungafamiljens representation, de olika stabernas personalkostnader m.m. Den andra delen går till Slottsstaten med ansvar för bl.a. slottsförvaltningarna och kungliga husgerådskammaren som förvaltar alla lös inredning och konstsamlingarna.

De flesta kungliga slotten är statlig egendom och alltså även dessa en del av vårt kulturarv. Detta skulle även med ett annat statsskick behöva vårdas. Tro inte att ett förändrat statsskick skulle vara billigare. Återkommande val av statschef skulle innebära onödiga kostnader. F.d. statschefer skulle dessutom troligen erhålla livslånga dyrbara avgångsarvoden. En hisnande tanke jämfört med idag.

Patrik Åkesson
Ordförande i Rojalistiska Föreningen

Konstitutionella frågor måste tas på allvar

Debattören Dick Erixon skrev i slutet av juni i sin blogg ett inlägg under rubriken ”Det är mycket monarki nu”.

Prinsbröllop och prinsfödelse innebär stort medialt pådrag. SVT får kritik för att man rapporterar familjehögtider utan att granska. Republikaner morrar om odemokratisk institution.

Min reflektion är alltid: “Vad skulle vara ett bättre alternativ?” Och ingen har givit mig ett bra svar.

Det blir komiskt när republikanska föreningens representant i SVT-soffan får frågan om det inte blir svårt med demokratiargument när halva folket stöder monarkin och bara 20 procent vill avskaffa den, och svarar ungefär: “vi vet att folk inte gillar förändringar förrän de är genomförda”. Demokrati är alltså att politiker genomför förändringar i strid med folkviljan. Lustig tolkning.

Och alternativet till monarki är enligt republikanska föreningen direktvald president eller talmannen. Så alternativet till monarki är Urban Ahlin. Eller val av en avdankad politiker. Göran Persson kanske?

Det som irriterar mig är att kritikerna inte tar konstitutionella frågor på allvar. De flesta länders grundlagar har kontinuitet som en viktig aspekt. Monarki uppfyller det kravet. I USA har man en Högsta domstol med nio på livstid valda domare som konstitutionens beskyddare.

Men behöver demokratin överbeskyddare, frågar den historiskt okunnige. Mitt svar är: titta på Tyskland. Om kejsardömet överlevt hade Adolf Hitler aldrig fått den makt han fick. Han hade inte kunnat utse sig till kejsare i kejsarfamiljens ställe. Alltså hade inte det totalitära systemet kunnat uppstå. Soldater och officerare hade inte svurit ed till führern personligen, som blev fallet när ingen balanserande och från demokratiska val separerad institution fanns.

Demokrati kan nämligen innebära att en tillfällig folkmajoritet beslutar avskaffa demokrati genom visst sätt att rösta. Har republikanerna någonsin reflekterat över det historiskt bevisade faktum?

Alternativet till monarki är alltså inte talmannen, utan en Högsta domstol som i USA, eller enligt äldre svensk tradition kungaval, dvs en president vald på livstid. Det senare har dock nackdelen att när den livstidsvalde dör ligger kontinuiteten illa till. I Tyskland kunde Hitler avskaffa presidentposten när Paul von Hindenburg dog vid 87 års ålder 1934.

Så de som inte vill ha en monark som statschef bör ha något bättre underbyggda argument än hittills. Men de bör oavsett åsikter respektera kungafamiljen som familj vid familjehögtider.

Vad symboliserar monarkin?

Unless otherwise specified, the following applies for all images: •Images of the Royal Family are free for use by the media and organisations in connection with articles about the Royal Family. •Images may be used for private use. •Copyright Kungahuset.se must always be stated on publication. If the photographer's name has been specified in the file information, this must also always be stated. •Images must not be used for marketing purposes, or used on products, packaging, advertising materials, postcards, posters or similar. •Images must not be used without permission in public performances, for public display or for dissemination to the public. •Images must not be manipulated without permission, except for normal editing. Images must not be cropped without permission. •Images must not be archived. Images must not be copied. Images must not be sold on to, or distributed to, third parties. For publication in books, please contact foto@royalcourt.se for publication permission. Bloggers may use images, provided that the above instructions are respected. Images elsewhere on the website are protected by copyright, and must not be copied.

Foto: Kungl. Hovstaterna/Alexis Daflos

Andreas Norlén bloggade om monarkin apropå prins Carl Philips och prinsessan Sofias bröllop. Han skrev bl.a: Om man är monarkist eller republikan kan bli en fråga som avgörs av vad man uppfattar att monarkin symboliserar.

De mer inbitna, kulturradikala republikanerna ser kungahuset som en symbol för överhet och svassande, förlegade värderingar och för ett historiskt arv som vi borde skämmas för.

Stöder man monarkin ser man tvärtom monarkin som en symbol för nationell sammanhållning i Sverige som Sverige är idag och för en förankring i den historia som är just vår och som, på gott och ont, har format våra dagars Sverige. PJ Anders Linder formulerade härom året svagheten i den republikanska synen med påpekandet att republikanerna skäller på en monarki som inte längre finns. Dagens svenska monarki är inte mästrande, översittaraktig och mallig. Republikanerna angriper Marie Antoinette, men hon finns inte längre bland oss.

Visst håller kungahuset på formerna – det ska vara pompa och ståt och vissa ritualer – men det innebär inte att kungen är en gamla tiders översittarkung av Guds nåde. Redan kungens valspråk – ”För Sverige i tiden” – andas en insikt om att monarkin, för att förbli relevant och accepterad i ett Sverige som förändras snabbt, måste följa med sin tid.

Kungahusets medlemmar framstår som i hög grad medvetna om att folket har höga förväntningar på dem som ledande nationella symboler. Om de säger något fel eller på annat sätt inte är allmänheten till lags vet de att kritiken kommer snabbt och ofta är tämligen skoningslös.

Det är på många sätt snarare folket – journalister, medborgare som twittrar och andra – som beter sig översittaraktigt mot kungahuset än tvärtom. I dagens Sverige är det inte kungen som ställer krav på undersåtarna, utan medborgarna som ställer krav på sin statschef. Det är sett över det historiska förloppet en sund och bra utveckling, men det undergräver onekligen republikanernas skall mot det påstådda kryperiet för kungligheterna

Andreas Norlén är medlem i RojF, Riksdagman
och Konstitutionsutskottets ordförande

 

Omslagsfoto: 

Foto: Bengt Nyman [CC BY 2.0)], via Wikimedia Commons