Kung Chulalongkorns paviljong

År 1897 besökte kung Chulalongkorn, Rama V av Siam, Sverige och Ragunda. Nästan exakt hundra år senare påbörjades byggandet av en paviljong till minne av kungen. Här är historien om den Thailändska paviljongen i Utanede. Kung Chulalongkorn besteg tronen i Siam 1868. Han var en älskad och beundrad kung inte minst för att han initierade avskaffandet av slaveri i sitt hemland. Kung Chulalongkorn var den femte kungen i sin släkt och kallades därför Rama V Chulalongkorn av Siam. Kung Chulalongkorn var engagerad i att utveckla sitt hemland och han arbetade aktivt för att ge landet en modern struktur, vilket förde honom på resor över hela världen.

När Kung Chulalongkorn fick en inbjudan att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm av den svensk-norske kungen Oskar II, tackade han ja. Kung Oscar ville även visa andra delar av Sverige och eftersom den svenska sågverksindustrin intresserade kung Chulalongkorn föll valet på mellersta Norrland. Här fanns vacker natur med ljusa sommarnätter och ståtliga vattenfall. Kung Chulalongkorn var också intresserad av att se den svenska moderna trafiken, både på vatten och land.

Sällskapet med Chulalongkorn, hans söner och deras hovpersonal, ca 30 personer, åkte med sin egen lustyacht upp till Härnösand. Från Härnösand fortsatte sällskapet, med ångaren Strömkarlen, längst Ångermanälven till Sollefteå där man övernattade på Appelbergs.

Nästa dag gick färden till Bispgården där det intogs lunch på det dåvarande turisthotellet. Sedan fortsatte färden med häst och vagn på en dammig väg till Utanede och ångbåtsbryggan. Hela vägen var dekorerad med det bästa som det sommarfagra Ragundadalen kunde åstadkomma. Mängder av människor hade kommit långväga ifrån för att se och hylla de exotiska gästerna. Av anteckningar gjorda av kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets uppvaktning.

Ångbåten Liden backade så ut från Edsets brygga, gjorde sin alltid farliga och välberäknade vändning mitt i det forsande vattnet, varpå Kung Chulalongkorn lämnade Ragunda kommun och fortsatte sin färd längst den vackra älven ner till Sundsvall. När den dammiga vägen vid Utanede rustats upp femtio år senare, påmindes man om den thailändske kungens besök och döpte vägen till Kung Chulalongkorns väg.

I mitten av 1992 besökte en thailändsk dansgrupp Ragunda kommun och de fick höra talas om vägen som var uppkallad efter deras kung. De besökte platsen och blev hänförda. 1993 bildades Föreningen Chulalongkorns Minne (FCM) som tog första steget till projektet.

På initiativ av Ragunda kommun bildades året efter en kommitté för det fortsatta arbetet. I gruppen ingick företrädare för svenska och thailändska intressen. Bygget av Paviljongen påbörjades 1997. Byggnadskostnaden uppgick till cirka sju miljoner kronor, till detta tillkommer utsmyckningar på cirka tre miljoner kronor för bland annat den förgyllda tornspiran.

Bygget har finansierats genom insamlingar och sponsorer i Thailand och Sverige. Utsmyckningarna stod den thailändske kungen Bhumibol Adulyadejs (1927-2016) egna hantverkare för, medan byggnaden i övrigt har projekterats av jämtländska företag.

Paviljongen har 75 kvm golvyta, den invändiga takhöjden är 7 meter och hela byggnaden med spiran sträcker sig 26 meter upp i luften. En stenmur av jämtländsk kalksten, där varje sten väger 20 kg, inramar den vita paviljongen. Detta är den enda paviljongen i sitt slag utanför Thailand. Inne i paviljongen står en staty i brons av kung Chulalongkorn.

Allt sedan initiativet från Thailand att bygga paviljongen kom har kommunen och Thailand haft nära relationer. Varje år firas kung Chulalongkorns dag den 19 juli vilket är den dag som kungen besökte Utanede och den 23 oktober hedras minnet av kungen på hans dödsdag.

Vid ceremonierna har en mängd celebra gäster från Thailand deltagit, bl.a. premiärministrar, finans-, kultur- och utrikesministrar med delegationer.

 

Källa: thaipaviljongen.se

Återinvigning av Vasabron i Göteborg

Den vackra paradbron i jugendstil byggdes 1906–1907. Det berättas att till invigningen så arbetades det under natten till invigningsdagen febrilt för att bron skulle hinna bli färdig. Och på morgonen var byggnadsställningarna nedmonterade och allt verkligen klart.

Ett stort antal göteborgare hade samlats för att uppleva den kungliga glansen, men de blev nog relativt besvikna. Kronprinsen var sen till sin andra invigning den dagen – av högskolan uppe i Vasaparken, idag Göteborgs universitet – så han åkte över Vasabron utan att stanna.

Med tiden fick den vackra bron sprickor och bron har nu ersatts med en ny och starkare konstruktion. Målet var att behålla och återskapa så mycket som möjligt av bron utseende.

Återinvigningen skedde med pompa och ståt den 10 augusti 2019 och tal av trafiknämndens ordförande. Kronprins Gustaf, rolltolkad av Fredrik Samuelsson, klippte denna gång bandet med en gyllene sax. Naturligtvis var även representanter från RojF Väst närvarande vid detta högtidliga tillfälle.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2019

Måndagen den 7 oktober blev oväntat en hektisk dag då telefonsamtal och e-post plötsligt fylldes av frågor om vad jag tyckte om, som journalister uttryckte det, kungen kastade ut familjemedlemmar ur den kungliga familjen.

Jag kunde ana en viss besvikelse hos journalisterna när mina svar inte var negativa till förändringen. I stället känns det som ett bra förtydligande och ett fullt naturligt steg särskilt inför barnbarnens planerade skolgång och tidigare krav på att undervisningen måste ske i Sverige. Nu underlättas det för barnen att i framtiden kunna välja egna inriktningar för hur deras liv skall formas.

I verkligheten är det så att kungen beslutat om förändringar i Det Kungl. Huset. Syftet med dessa förändringar är att klargöra vilka personer inom Den Kungl. Familjen som kan förväntas tas i anspråk för sådana officiella uppdrag som åligger statschefen eller anknyter till statschefsämbetet.

Beslutet innebär att DD.KK.HH. prins Carl Philips och Prinsessans Sofias barn samt H.K.H. Prinsessan Madeleines och Christopher O’Neills barn inte längre kommer att tillhöra Det Kungl. Huset. Prinsarna och prinsessorna är naturligtvis fortsatt medlemmar av Den Kungl. Familjen. De har däremot inte längre ställning som Kungliga Högheter och förväntas inte i framtiden åta sig sådana uppdrag som ankommer på statschefen. Barnen kommer även fortsatt att bära de hertig- och hertiginnetitlar de tilldelats av kungen.

H.M. Konungen och H.K.H. Kronprinsessan är, tillsammans med H.M. Drottningen och H.K.H. Prins Daniel, Sveriges främsta representanter inom landet och gentemot andra stater.

Prins- och prinsessparen kommer fortsatt att verka inom de ideella stiftelser och verksamheter som de grundat och/eller engagerat sig i. Därutöver utför de officiella uppdrag i den utsträckning som kungen beslutar om.

Frågan om apanaget och vem som får del av detta är en fråga där kunskapen hos journalister oftast är dålig och det finns många missuppfattningar som dessvärre ofta blir till felaktiga sanningar. Jag tvingades förklara att det är HM Konungen som tilldelas ett apanage och övriga familjemedlemmar endast i vissa fall får del av detta då de utfört representation för Sverige.

Kung Carl XVI Gustafs franska anor

Carl XVI Gustafs franska härstamning inskränker sig ingalunda enbart till de Bernadotteska rötterna. I själva verket har kungen genom drottningarna Josefina, Sofia och Victoria samt prinsessorna Margareta och Sibylla ett antal anlinjer till den gamla franska kungaätten Capet, grundad av Hugo Capet som besteg den franska tronen år 987. Alla franska kungar fram till Filip IV (kallad den sköne), elva generationer, är anfäder till Carl XVI Gustaf. Härstamningen från huset Capet går på flera sätt via det engelska kungahuset. Den franska prinsessan Isabella var gift med den engelske kungen Edward II (regent 1307-1327) till vars ättlingar Bernadotterna hör.

Olof Skötkonungs dotter

Anna av Kiev

Intressant är att det finns ett svenskt inslag i Carpetingernas tidiga led eftersom Henrik I av Frankrike (regent 1031-1360) var gift med Anna av Kiev. Hennes moder prinsessan Ingegerd var dotter till den svenske kungen Olof Skötkonung (regent 922-1022) och gift med furst Jaroslav av Norgorod och Kiev. Således fick de franska monarkerna tidigt svenskt påbrå.

Ludvig den helige

Ludvig IX

Bland de medeltida franska regenterna intar Ludvig IX, kallad den helige, en särställning, inte bara för att han tidigt blev helgonförklarad. Han gjorde många förtjänstfulla insatser för Frankrike. Han grundade det berömda Sorbonneuniversitetet i Paris, och återuppbyggde det märkliga Sainte Chapelle som skulle härbärgera Kristi törnekrona, en del av Kristi kors och andra reliker.

Ludvig IX skapade den franska flottan och verkade för att landet under honom skulle uppnå fred och välstånd.

Kungens tunika var en av de kostbara reliker i Notre Dame i Paris som räddades undan branden i katedralen våren 2019. Sonsonen Filip IV är mest känd för sin kamp mot tempelherrarna, den tidens bankirer, ett ämne som i hög grad intresserat historikerna under senare år.

Normandie

Carl XVI Gustaf härstammar också från de mäktiga vikingar, normanderna, som genom Rollo eller Robert I, grundade det normandiska väldet i norra Frankrike år 911 och blev greve av Rouen. I den norsk-isländska historieskrivningen identifieras Rollo med Gånge-Rolf. Han räknas ibland som den förste hertigen över Normandie även om den titeln först tillkom hans efterföljare.

Den mest kände hertigen kallas i historien Vilhelm Erövraren eftersom han lyckades inta England och blev dess regent 1066-1087. Hans ättlingar har därefter blivit kvar på Englands tron. Det är genom engelska anor som vår svenske kung kan räknas till Vilhelm Erövrarens ättlingar.

Vid Pyrenéernas fot

Bernadotterna har som bekant sitt ursprung i Sydfrankrike i staden Pau i det dåvarande landskapet Béarn, därav släktnamnet, vid Pyrenéernas fot. Men det är inte bara genom fädernesläkten som Carl XVI Gustaf har rötter i dessa trakter. Även anorna på raka mödernelinjen kan märkligt nog också följas till ett område i Sydfrankrike. Landskapet Foix, beläget på samma breddgrad som Pau, dock längre österut strax norr om Andorra, utgjorde på 1400-talet ett självständigt hertigdöme med delvis samma historia som det närbelägna Béarn. Hertigdömet Foix uppgick senare i konungariket Navarra och därefter i Frankrike.

Karolingerna och Karl den store

Karl den store

Från ätten Capet och även från de engelska kungarna kan man spåra härstamning från en äldre dynasti, Karolingerna. Dess mest kände medlem Karl den store, kröntes år 800 av påven Leo III till kejsare i Peterskyrkan i Rom. Han kom att styra över ett omfattande rike som är ursprunget till både Frankrike och Tyskland och mer därtill – ett EU i miniatyr.

Leonore – namnet som återkom

Det bör nämnas att ett par av Carl XVI Gustafs franska anmödrar bar namnet Leonor(e). Det är två drottningar av Navarra på 13- och 1400-talen. Namnet har ju på senare tid återkommit i vår kungafamilj. Även den nuvarande spanske kungens äldsta dotter infantan Leonor bär detta namn.

Sammanfattningsvis, som framgår av här anförda exempel. Är kungen mer franskättad än man vanligen förställer sig.

 

Kjell Öström

Fil.mag. i historia, svenska och religion

Rojalistiska Föreningen Väst

Carl Otto Freiherr von Lempruch

Rojalistiska Föreningen Väst har haft årsmöte 190221. Traditionsenligt hölls mötet på stämningsfulla Drottning Kristinas Jaktslott i Göteborg.
Vi hade äran att ha Carl Otto Freiherr von Lempruch som årsmötestalare. Han är österrikisk riskfriherre och härstammar från en släkt med rötter från 1200-talet. Han visade bilder och berättade mycket målande om familjens vackra slott Albrecktsberg an der Grossen Krems i Niederösterreich.
Den nya styrelsen för RojF Väst:
Marie-Louise Hänel Sandström ordf
Pehr Gärdhagen vice ordf
Anders Svensson sekreterare
Kalle Bäck ledamot
Johan Reimers ledamot
Anna Jolfors ledamot

Program för våren
Inbjudan skickas via email till kretsens medlemmar.
190430 Vi firar H.M.K Carl Gustafs födelsedag och deltager vid salutskjutning kl 12:00 vid Skansen Lejonet, Göteborg.
190606 Vi firar Sveriges Nationaldag med sång och salutskjutning kl 11:00 vid Skansen Lejonet, Göteborg.

Till hösten kommer vi att hålla en utbildning om Göteborgs historia tillsammans med Medborgarskolan.

Sveriges flagga

Sveriges flagga

Flaggan har under lång tid varit det svenska konungarikets symbol, tillika kungligt höghetstecken. Det gula korset var det väsentliga, den egentliga nationalsymbolen.

Ursprunget till de nordiska ländernas korsflaggor finns i de korsbaner, som medeltidens kristna furstar förde under korstågen mot de “otrogna” i det heliga landet.

Den kungliga flaggan

Dannebrogen äldst

Vanligaste färgen var en röd fana med vitt kors. Endast i Danmark och Schweiz finns detta ursprungliga röda baner kvar som nationens flagga. Äldst bland de nordiska flaggorna är Dannebrogen (= den röda duken), den danske kungens korsbaner, som bildat mönster för de övriga nordiska länderna.

Näst äldst bland de nordiska flaggorna är den svenska.

Ett gyllene kors

Det är vid 1400-talets mitt, då Karl Knutsson Bonde regerade, som det svenska kungliga korsbaneret anses ha uppkommit. Hans sigill hade 1448 en fyrdelad sköld i blått delad av ett gyllene kors. Troligen förde hans baner i samma färger.

Motståndsflagga

Sannolikt uppstod den svenska flaggan som en motståndsflagga under unionstidensstrider. Karl Knutsson Bonde valde då ett korsprytt baner av Dannebrogens typ men gav det samma färger som fanns i det svenska riksvapnet: gult och blått.

I Johan III:s hertigvapen finns blågula korsfanor angivna 1557. När han som kung 1569 utfärdar instruktionen för fredsförhandlingarna i Knäred, framhävs det gyllne eller gula korset som det viktigaste. Det hade av ålder varit brukat i Sveriges rikes vapen och därför ville Johan III att det alltid skulle föras uti fanor, fänikor (liten flagga) och flaggor.

Korsfanan främsta symbol

Från Gustav Vasas död 1560 framträder korsfanan som den främsta symbolen för den svenska nationen: en tvåtungad svensk flagga där riksvapnet med den regerande dynastins hjärtsköld lagts över korsmitten.

Från Gustav II Adolfs tid är tretungade örlogsflaggor kända. På 1620-talet förlorade flaggan sin gamla innebörd av kungligt värdighetstecken och blev en symbol för nationen, det svenska riket.

 

Den kungliga flaggan

På Kungliga Slottet i Stockholm hissas den kungliga flaggan varje dag sedan 1873.

 

Oscar II hade redan som tronföljare flaggat på sommarresidenset Sofiero. Riksdagshuset och andra officiella byggnader följde exemplet. 1873 påbjöd Kungen flaggning på Kungliga Slottet.

 

Tretungad örlogsflagga är enbart förbehållen kungahuset och försvarsmakten.

Kungens och Drottningens flagga markeras med Stora riksvapnet infällt i korsets mitt, placerat på ett kvadratiskt vitt fält. Övriga medlemmar av Kungahuset har flagga med Lilla riksvapnet.

Kungen befinner sig i riket

Fyrduksflagga (360x180cm) med Stora riksvapnet visar att Kungen befinner sig i riket och fullgör sina plikter som statschef.

Sexduksflagga (540x270cm) med Stora riksvapnet hissas vid till exempel statsbesök och högtidliga audienser. Den hissas även på allmänna flaggdagar som Nationaldagen/Svenska Flaggans dag den 6 juni.

Beroende på väderlek används ibland på Kungliga slottet en mindre så kallad stormflagga (90x180cm).

“Svenska Flaggans dag” tillkom 1916 som ett uttryck för nationell samling. Datumet bestämdes till 6 juni, då Gustav Vasa (1523) hade blivit vald till Sveriges Konung och dagen för dåvarande grundlagens undertecknande den 6 juni 1809.

Tillfällig riksföreståndare

När Kungen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef, till exempel vid statsbesök utomlands, inträder Kronprinsessan som tillfällig riksföreståndare och fullgör statschefens uppgifter.

En tretungad kunglig flagga med Lilla riksvapnet är vid sådana tillfällen hissad på Kungliga slottet.

Flagga på kunglig bil

När Kungen eller Drottningen färdas med bil i officiella sammanhang, har bilen på båda framflyglarna tretungade flaggor med Stora riksvapnet.

Bil, som har flagga med Lilla riksvapnet på höger framflygel, används av övriga medlemmar av Kungahuset.

Firande

Flaggfester har hållits på Skansen i Stockholm från 1890-talet och från 1916 har vi mera officiellt och över hela landet firat Svenska flaggans dag den 6 juni, datum för Gustav Vasas val till Sveriges konung år 1523 och för den regeringsform av år 1809, som stadfäste viktiga medborgerliga rättigheter som samvetsfrihet, tryckfrihet och säkerhet till person och egendom.

Sedan 1983 har denna dag fått rang av nationaldag.

Flaggans utseende

Flaggans utseende styrs av Lagen (1982:269) om Sveriges flagga och flaggans färger är fastställda genom Förordningen (1983:826) med riktlinjer för färgnyanserna i Sveriges flagga.

Nu gällande flagglag är från 1982. Där beskrivs förutom den vanliga, tvärskurna flaggan även de kungliga flaggorna och örlogsflaggan, som har tre tungor; de kungliga tretungade flaggorna har dessutom stora eller lilla riksvapnet i ett vitt fält över korsmitten.

Det är förbjudet, enligt fjärde paragrafen i flagglagen, att förse flaggan med bokstäver eller andra tecken utöver vad som beskrivs i lagen. Flaggan får inte heller utan särskilt tillstånd användas i varumärke och liknande.

Vimpel

Den svenska vimpeln, bestående av ett långsträckt band med ett blått och ett gult fält avsmalnande mot spetsen, har en historisk förankring men ersätter aldrig svensk flagga.

Vimpeln är avsedd att pryda flaggstången då flaggning inte sker och får vara hissad dygnet runt. Lagen saknar föreskrifter om vimpelns färger, men det är givet att dess färger bör överensstämma med flaggans. Vimpelns längd bör vara en tredjedel av flaggstångens höjd, dvs. en vimpel på 12 m. hög flaggstång bör vara 4 m. lång.

När vimpeln är hissad ska det blåa fältet vara uppåt. En s.k. korsvimpel är inte godkänd och är även historisk felaktig – avstå från användning.

Sveriges flaggas färger

Flaggans färger är fastställda i det internationella systemet NCS (Natural Colour System).

 

Flaggans storlek

Sveriges tvärskurna flaggas höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16 och flaggans storlek härleds till höjden på flaggstången den ska hissas på.

En fana däremot består av en flaggduk fäst vid en stång och avsedd at bäras. Fanans fastställda mått är: höjd 100 cm, längd 160 cm.

Flaggans storlek härleds till höjden på flaggstången – flaggans längd bör vara en fjärdedel av flaggstångens höjd. En 12 m. hög flaggstång bör ha en 3 m. lång flagga, 10 m. flaggstång en 2,5 m. lång flagga osv.

För mycket höga flaggstänger kan flaggans storlek, i förhållande till flaggstången, minskas med upp till en sjättedel. Vid mycket hård vind kan hissas en liten flagga, s.k. stormflagga, för att förhindra att stången knäcks.

Flaggstång

För flaggstången i sig finns inga officiella bestämmelser. Tidigare tillverkades flaggstänger i trä, idag är de oftast av glasfiberarmerad plast. Även flaggstänger av metall förekommer. Stångens färg är vanligast vit och knoppen förgylld. Flaggstången placerad vid en normal villa bör vara högst 3,5 m. över nock.

Fasad- eller balkongflagga

Det saluförs en liten flagga under benämning fasadflagga eller balkongflagga. Även denna representerar Sverige och inte någon bestämd etnisk grupp, och kan med fördel användas av alla i Sverige oberoende av ursprung och etnicitet.

Flaggningstider

Bestyrelsen för Svenska flaggans dag gav ut rekommendationer som man bör följa och som grundar sig på försvarets bestämmelser, lång tradition, internationella flaggningsseder och den allmänna uppfattningen av flaggan som aktad nationell symbol.

  • Från 1 mars till och med 31 oktober hissas flaggan klockan 08.00
  • Från 1 november till och med 28(29) februari hissas flaggan klockan 09.00.
  • Samtliga årets dagar halas flaggan ned vid solnedgången, senast klockan 21.00.
  • Om flaggan är belyst får den vara hissad efter solens nedgång.

Formalismen skall dock inte gå så långt att flaggning uteblir. Att hala ned flaggan för natten visar respekt och vördnad för vår nationella symbol.

Flaggan skall behandlas med respekt. Den skall hissas ordentligt i topp mot flaggstångsknoppen med flagglinan sträckt. Endast en flagga får hissas på varje stång. Flaggan skall vara hel och ren och med färgerna i behåll. Om en flagga inte längre är i användbart skick, bör den värdigt brännas eller lämnas till flaggtillverkaren för destruktion och absolut inte lämnas till soporna.

Flaggdagar

Man flaggar när man känner för det, oftast vid familjehögtidsdagar som födelsedagar, bröllop med mera. Riksdagen har fastställt arton allmänna flaggdagar.

Vid flaggning på dessa officiella flaggdagar hissas svenska flagga på samtliga flaggstänger och då med flaggor i samma storlek.

Utländsk flaggning i Sverige

I Sverige bosatt utlänning har full rätt att hissa den egna nationsflaggan.

Vid svenska högtider och allmänna flaggdagar hissar främmande länders beskickningar och konsulat samt här bosatta utlänningar som regel sitt lands flagga.

Internationell flaggning

Vid internationell flaggning intar svenska flaggan alltid hedersplatsen. Övriga nationsflaggor hissas i bokstavsordning från hedersplatsen och utåt enligt ländernas namn på svenska.

Flaggorna hissas varannan till heraldiskt höger och varannan till heraldiskt vänster, dvs. man bestämmer placeringen stående framför stängerna med ryggen mot byggnaden.

Om antalet flaggstänger är udda hissas svenska flaggan på den mittersta stången. Är antalet flaggstänger jämna hissas svenska flaggan på flaggstången närmast till höger från mitten (betraktandes med ryggen mot byggnaden). Om det behövs, hissas svenska flaggor på de yttersta flaggstängerna för att de ej skall stå tomma.

På Riksarkivets hemsida finns de olika sätten för flaggornas placering tydligt beskrivet med bilder.

Flaggning med andra flaggor än nationsflaggor

Det finns många typer av flaggor med olika värdighet.

Rangordningen ser ut så här:

  1. Nationsflaggor
  2. FN
  3. EU
  4. Landskapsflaggor
  5. Länsflaggor
  6. Kommunflaggor
  7. Myndighetsflaggor

För alla dessa officiella flaggor bör regler för flaggning, t.ex. hissande och nedhalande tillämpas.

Företagsflaggor

Företagsflaggor, person- eller släktflaggor och reklamflaggor faller inte under ovannämnda regler och kan vara hissade dygnet runt. Dessa borde inte hissas tillsammans med nationsflaggor.

Landskapsflaggor

Angående landskapsflaggor är värt att nämna att alla Sveriges landskap har ett vapen – de flesta från 1500-talet – och med detta har de också en flagga där vapenmotiv är uppslagna över hela duken. Det är dessa flaggor som representerar var sitt historiska landskap.

Ibland kan man se andra flaggor hissade, bl.a. korsflaggor, som vill utge sig för landskapsflaggor. Dessa är ohistoriska nya påfund utan förankring vare sig i historien eller i nutiden. Riksarkivet rekommenderar inte dess användning.

 

Flaggning på halv stång

Vid flaggning på halv stång hissas flaggan i topp för att omedelbart efter sänkas så att mitten av flaggans kortsida är mot 2⁄3 av stångens höjd.

  • Vid dödsfall och begravning

Flaggning på halv stång används vid dödsfall och begravning. Vid dödsfall den dag då dödsfallet inträffat eller dagen efter. Vid begravning dagen för jordfästning. När denna är avslutad hissas flaggan i topp för att antingen halas ned omedelbart eller vid ordinarie tid.

  • Statsbegravning

Vid flaggning i samband med kunglig persons jordfästning flaggas på halv stång hela dagen. Vid statsbegravning utfärdas särskilda bestämmelser för flaggning. Vid landssorg kan flaggas på halv stång på flera flaggstänger om sådana finns, annars gäller flaggning på huvudflaggstången.

  • På allmän flaggdag

Om flaggning på halv stång sammanfaller med allmän flaggdag, äger flaggning på halv stång företräde.

  • Vimpel

Vimpel hissas aldrig på halv stång och samma gäller även EU-flaggan, företags- eller föreningsflaggor.

Källor: Sveriges Kungahus och Riksarkivet

Stulna begravningsregalier

Sommaren 2018 rapporterades att begravningsregalier stulits ur Strängnäs domkyrka. Vid denna stöld kom tjuvarna över begravningsregalier för Karl IX. Han var yngste son till Gustaf Eriksson Vasa och hans hustru Kristina av Holstein Gottorp, Sveriges drottning och förmyndare för Gustaf II Adolf under de två månader han var omyndig.

Ätten Holstein Gottorp är tillsammans med drottning Victoria dessutom länken mellan vår kung, Carl XVI Gustaf och gamle Kung Gösta och t.o.m. till de båda Sturarna, även om vägen är krokig.

Regalierna bestod av de sedvanliga värdighetstecknen för en monark, krona, spira, och äpple.

De regalier som lades i Karl IX:s och Kristina den äldres kistor inför deras respektive begravningar har tidigare beskrivits som ”i en klass för sig”. Karl IX:s krona är i guld, bergkristall, emalj och pärlor. Kristina den äldres krona är utförd i guld och svart emalj, utan ädelstenar.

Regalierna återfunna

I februari återfanns de illa skadade regalierna i en soptunna. Redan tidigare hade en man häktats som misstänkt för inblandning i stölden. Genom DNA-bevisning kunde han senare bindas till brottet och dömdes till fängelse i fyra och ett halvt år.

I samband med att regalierna återfanns häktades ytterligare två personer misstänkta för häleri.

Uråldrig tradition

Begravningsregaliers tradition är uråldrig. Redan i det antika Rom användes dessa insignier för att visa den avlidnes ställning och samhällsstatus. Begravningsregalierna placerades antingen i eller ovanpå kistan.

Regalierna kan också jämföras med att stormän under vikingatiden kunde förses med regalier utvisande den avlidnes status. Man får inte heller glömma de rika gåvor, som återfinns i de egyptiska faraonernas rikt försedda gravar. Det ansågs viktigt att senare generationer skulle kunna se att det var en betydelsefull, kunglig person som var begravd på platsen. Likaledes skulle den avlidne vikingen eller faraonen leva på samma standard som i livet.

Att visa den avlidnes rang och status har även nått lägre samhällsskikt. På kistorna läggs idag ofta attribut för den avlidne som en orden/medalj, uniformsmössa, sabel, lagbok, fana eller verktyg. Detta utöver hyllningskransar och andra hedersbetygelser från anhöriga och övriga sörjande.

Svenska seder

Traditionen med begravningsregalier i Sverige, som påstås införd av Gustaf Vasa är snarare en återgång till en tidigare tradition. Den äldsta kronan i Sverige är Erik den Heliges krona i hans relikskrin i Uppsala domkyrka. Kronan har en enkel design och har i stället för ädla stenar en utsmyckning i färgat glas.

Erik den helige levde i 1100-talets första hälft. Han dog en våldsam död och blev sedermera helgonförklarad. Nu ses hans bild i Stockholms stadsvapen.

Karl X Gustavs begravningsregalier

Traditionen att placera begravningsregalier i kistan upphörde under 1660-talet. De s.k. överflödsförordningarna motverkade de alltmer påkostade begravningsceremonierna i Sverige. I 1664 års kunglig stadga fastslogs det bl.a. ”I lijka måtto skola icke dhe Döhdas Kroppar beprydas medh något Guldh eller Silfwer eller dhet som där aff wirkat eller giordt är …”. Karl X Gustav blev därmed den sista kungligheten i Sverige som krönts på detta sätt i sin kista.

Begravningsregalierna var till en början av enklare metaller än Riksregalierna och regalier för levande kungligheter. Fram till Karl X Gustav var de tillverkade i förgyllt silver med enklare stenar som dekoration. Karl X Gustavs begravningsregalier var tillverkade i rent guld och åtföljdes av en förgylld rustning, som gick framför begravningståget.

Karl X Gustavs regalier fick tillverkas i all hast, sedan konungen insjuknat i lunginflammation och avlidit i Göteborg. De förvaras idag i Livrustkammaren på Stockholms Slott.

För drottning Lovisa Ulrika tillverkades i slutet av 1700-talet en relativt enkel krona. Den finns fortfarande i skattkammaren och används vi kungliga begravningar. Senast vid Gustafs VI Adolfs begravning.

Tidigare stöld

Johan IIIs begravningsregalier. Foto Magnus Aronsson Svenska kyrka

Ytterligare en stöld av begravningsregalier har skett i Sverige. Från Västerås domkyrka stals 2013 Johan III:s begravningsregalier som var placerade på Erik XIV:s grav.Kronan och spiran tillverkades på 1500-talet i förgylld mässing och äpplet och kudden i trä på 1800-talet.

Den gången slutade dock allt lyckligt, då regalierna tre dagar efter stölden kunde återfinnas i en svart sopsäck i ett dike mellan Västerås och Hallstahammar, efter att polisen fått ett anonymt tips. Regalierna var svårt skadade, men kunde restaureras och två år senare åter placeras i kyrkan i en glans och ett tillstånd som de, enligt Svenska kyrkan, inte haft på århundraden. Denna gång placerade i en säkerhetsmonter.

Mingelträffen på Hard Rock Café blev en stor succé

Maximilian med Rickard Herrey

Rojalistiska Föreningen har under de senaste åren haft s.k. mingelträffar på olika restauranger i Stockholm där medlemmar och blivande medlemmar har kunnat träffas mera informellt för att lära känna varandra bättre.

Tisdagen den 27 november var det premiär för ett sådant här möte på Hard Rock Café i Stockholm och det blev en klar succé. Det kom drygt ett 70-tal personer till denna träff.

Sedan tre år tillbaka är Richard Herrey restaurangchef och eventansvarig är Malin Johansson och båda dessa och personalen tog emot oss med stort intresse och god service.

Richard är en av de tre bröderna i Herrey´s som 1984 vann Eurovisionsfestivalen med Diggi Loo, Diggi Ley.  Han berättade för oss om hur Hard Rock fungerar idag    och om restaurangens inredning.

Vår träff var mellan kl. 16.00 – 19.00 men redan en kvart innan kl. fyra var det flera personer som ville komma in till vårt mingel.

Hard Rock Café startade 1985 men många personer som kom minns också med glädje gamla anrika restaurangen Metropol som fanns i byggnaden tidigare.

Stor positiv uppmärksamhet väckte den blott åttaårige Maximilian som var på träffen med sin mamma Åsa Granberg. Det visade sig att han trots sin ringa ålder är en duktig fotograf och han tog många fina bilder med mobiltelefonen som föreningen kan ha nytta av. Därtill bidrog specialpriset 45 kr för öl och vin till att stämningen blev mycket lyckad. Alkoholfritt alternativ erbjöds också.

En deltagare firade sin födelsedag med oss på restaurangen och hade inte varit där sedan 20-årsåldern för drygt 40 år sedan på Metropoltiden. Flera besökande restauranggäster blev intresserade av vår förening och ville bli medlemmar.

Vi kommer att under året fortsätta med dessa träffar på Hard Rock Café.

För mig personligen var det mycket roligt att åter få kontakt med denna restaurang eftersom jag i mitten på 1980-talert var ordförande i Hard Rocks aktieägarförening.

Folke Höjmar

Rojalistiska Föreningen Väst

Christian Thorén och Marie-Louise Hänel Sandström

Den 6/12 2018 hade Rojalistiska Föreningen Väst en trevlig kväll med ett spännande föredrag av Christian Thorén, som tillhör Kungliga Majestäts Orden. Han är även Ordensamanuens samt Ordenshistoriograf. Christian Thorén arbetar till vardags på Göteborgs Stadsmuseum som intendent över museets olika samlingar.

Serafimerorden är Sveriges förnämsta orden. Den utdelas numera endast till medlemmar av det svenska Kungahuset och till utländska statschefer eller därmed jämställda personer i samband med statsbesök.

De sista icke kungliga svenskar som tilldelades orden den 3 december 1974 var bankmannen och företagsledaren Marcus Wallenberg Jr och presidenten i Svea hovrätt Sten Rudholm. Han utnämndes senare till Hovmarskalk och var även ledamot av Svenska Akademien där han satt på stol nr 1.

Det blev en intressant kväll där medlemmarna fick höra historien bakom flera olika ordnar samt även beskåda både medaljer, broscher och olika ordenstecken och ordensband.

Mötet hölls i Medborgarskolans lokaler i centrala Göteborg och kvällen avslutades med en jultallrik.

 

Marie-Louise Hänel Sandström

Ordf Rojalistiska Föreningen Väst

En hängiven rojalist

Valentina

Lilla Valentina Karlernäs är endast 16 månader men redan en stor beundrare av kungafamiljen. Valentina älskar att bläddra i Rojalisten och studerar med stort intresse bilder på alla tiaror, kungar och drottningar! I det aktuella numret var det HM Drottningen och artikeln med kamégarnityret som var särskilt intressant att utforska.