Kronprinsessan Margareta 1882–1920

Prinsessan Margareta av Storbritannien och Irland (Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah) föddes i januari 1882 på Bagshot Park, Surrey, England. Hon var dotter till prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn och Louise Margaret av Preussen. Hennes farmor var drottning Viktoria av Storbritannien.

Förlovningen

Nyheten om Prins Gustaf Adolfs, blivande Gustaf VI Adolf, förlovning den 25 februari 1905 i Kairo med den engelska, kom som en överraskning för svenska folket.

Hertigparet med sina båda döttrar Patricia och Margaret, kallad Daisy, gjorde i början av 1905 en flera månader lång kryssning ombord på “Essex” i Medelhavet och på Nilen.

Prins Gustaf Adolf, som besökt sin mor Kronprinsessan Victoria på Capri, hade inbjudits till en bal i Kairo, som anordnats till de engelska gästernas ära. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Vigseln

Bröllopet var planerat till den 15 juni. Trots oron kring den svensk-norska unionsupplösningen kunde vigselakten ändå ske i närvaro av en stor mängd kungliga gäster.

Vigseln ägde rum i St. Georges kapell i Windsor Castle. Intresset för den kungliga vigseln i Windsor var stort och allmänheten trängdes för att se den korta processionen mellan slottet och kapellet.

Prins Gustaf Adolf inväntade bruden vid altaret, dit han följts av sin farbror Prins Eugen och sin bror Prins Wilhelm. Bruden dröjde men anlände efter en kvart tillsammans med sin far. Hon uppvaktades av fyra tärnor: systern Prinsessan Patricia, Prinsessan Mary av Wales, Prinsessan Beatrice av Sachsen-Coburg och Gotha och Prinsessan Eugénie av Battenberg. Vigselförrättare var ärkebiskopen av Canterbury.

Ceremonin i kapellet var enkelt utformad. Enda utsmyckningen var altarets två vaser med liljor, konstnärligt arrangerade, och kungliga banér på båda sidor om altargången. En mindre ceremoniell och traditionell vigselceremoni än vad som var vanligt vid det engelska hovet och anpassad till den skandinaviska mer återhållsamma kungliga stilen, konstaterade brittiska journalister.

Brudklänningen var sydd av generösa våder av vit spets över en stomme av siden och släp av samma material. Slöjan av skiraste Carrickmacross-spets hade broderats av irländska kvinnor som tack för hertigfamiljens fyra år på Irland. Den var fäst i håret med en krans av orangeblommor, som också prydde klänningslivet.

Tidskriften “The Lady” lovordade Prinsessan Margaretas modesmak. Hon vågade bryta mot tidens trend och valde alltid kläder, som framhävde hennes kvinnlighet och vackra figur.

Bröllopsresan till Irland blev kort. Brudparet anlände redan den 8 juli till Malmö, där de nyförmälda fick ett storslaget mottagande. Den 9 juli genomfördes en triumfartad resa längs den svenska kusten ombord på Kung Oscars “Drott” till Stockholm. Från kungaslupen Vasaorden steg Prinsessan Margareta och Prins Gustaf Adolf i land på Skeppsbron och var efter en kort hästkortege via Norrbro hemma på Stockholms slott.

Kronprinsessans död

Det är i år 100 år sedan Kronprinsessan Margareta avled.

Kronprins Gustaf Adolf och Kronprinsessan Margareta fick fem barn: Gustaf Adolf, Sigvard, Ingrid, Bertil och Carl-Johan. Ett sjätte barn väntades till midsommar 1920.

När nyheten spreds den 1 maj 1920 att Kronprinsessan Margareta, efter en kort tids sjukdom, hade dött, sörjdes hon av ett helt folk.

Begravningen ägde rum i Storkyrkan. Efter två år fick hon sin sista vila på en naturskön kulle i Hagaparken, som hon själv valt tillsammans med Kronprins Gustaf Adolf. Efter Kronprinsessan Margareta är den Kungliga begravningsplatsen på Djurgården begravningsplats för medlemmar av den Kungliga familjen.

I sitt testamente hade Kronprinsessan Margareta bestämt, att brudslöjan skulle hölja henne i kistan. Innan kistan tillslöts skulle slöjan bevaras och skänkas till hennes dotter Prinsessan Ingrid. På det sättet har Margaretas slöja gått i arv från Drottning Ingrid av Danmark till Drottning Margrethe och bars senast av Kronprinsessan Mary vid hennes bröllop med Kronprins Fredrik 2004.

Hon kallades Daisy – Boktips

Prinsessan Christina fick aldrig lära känna sin farmor. Kronprinsessan Margareta, Gustaf VI Adolfs första hustru dog bara 38 år gammal för exakt 100 år sedan, höggravid med sitt sjätte barn. Hon lämnade inte bar familjen i förlamande sorg – hon sörjdes av ett helt folk. Hur kom det sig? Och varför blev det så tyst efter henne?

Prinsessan Christina har sökt i de privata familjearkiven efter svar. Hon har gått igenom brev, fotoalbum och dokument och rest till sin kusin drottning Margrethe i Danmark för att få veta mer. I ”Hon kallades Daisy” ger hon liv och färg åt en öppen och mångsidigt begåvad engelsk prinsessa som blev blixtförälskad i en svensk prins i Kairo, hon kallades solstrålen på Stockholms slott och tonar fram som den första moderna kungligheten i Sverige.

Genom sitt sökande lär prinsessan Christina äntligen känna sin farmor Daisy. I boken skriver hon om hennes framsynthet och varma intresse och engagemang för människor, även långt utanför hennes egen krets, och hon berättar om hennes konstnärliga talang och stora intresse för trädgård. Men hon ar också fått en fördjupad bild av sin farfar, Gustaf VI Adolf, när hon möter honom som en ung förälskad man och senare som färsk i rollen som kronprins. I ett samtal med sina kusiner drottning Margrethe och prinsessan Benedikte av Danmark, som utgör ett av kapitlen i den rikt illustrerade boken, klarnar bilderna ännu mer.

Boken är skriven i samarbete med Carl Otto Werkelid, som sedan 1970-talet varit verksam som journalist och kulturskribent och i många år arbetat på Svenska Dagbladet, bland annat som kulturchef. Han har också varit kulturråd vid svenska ambassaden i London. Utgivning: 2020-04-20. Förlag: Bonnier Fakta.

 

Julfirande hos RojF Väst

Ett drygt dussintal rojalister från västra delen av riket samlades i Göteborgs mest centralt belägna slott, Drottning Kristinas jaktslott, måndagen den 25 november för att umgås, äta jultallrik och inte minst lyssna till föredrag hållet av Brittmo Bernhardsson.

Temat för föredraget var ”Residenset genom tid och rum”. Brittmo, som själv under flera år bott i residenset, berättade engagerat om detta, dess historia, de relativt okända kvinnorna i residenset och om de svenska regenternas kopplingar till byggnaden.

Residenset stod klart 1651 AD och är Göteborgs äldsta bebodda byggnad. Förutom titeln residenset kallas byggnaden såväl Torstensonska palatset, efter Lennart Torstensson, som Kungshuset. Församlingen fick veta att kung Karl X Gustav bodde i huset i samband med riksdagen i Göteborg år 1660. Det var också i residenset som Karl X Gustav dog samma år bara 38 år gammal varvid Karl XI utsågs till kung i det närbelägna Kronhuset. Sedan år 1700 har residenset tjänat som bostad för landshövdingen.

Ett stort tack till Brittmo Bernhardsson men också till alla som kom och bidrog till en gemytlig afton i god rojalistisk anda!

Bildtexter

Marie-Louise Hänel-Sandström, ordförande RojFV, Gunnar Perman, engagerad rojalist och Brittmo Bernhardsson, kvällens föredragshållare.

Plakett på residenset med texten:

Sveriges Konung Carl X Gustaf afled i denna byggnad den 13 februari 1660 bortryckt i sitt 38:de lefnadsår från vidtomfattande planers fullbordan under brinnande krig och allvarsfyllda öfverläggningar med Rikets i denna Stad församlade Ständer.

 

 

 

Konseljen förr och nu

 

Begreppet konselj betecknar ett regeringssammanträde under monarkens ordförandeskap. Benämningen härrör från Gustaf III:s tid och syftar på den löst sammansatta grupp av rådgivare kungen sammankallade i stället för det av honom år 1789 avskaffade Riksrådet. Detta hade då i mer än 500 år fungerat som regering.

1809 inrättades en fastare form av regering, Statsrådet. Detta blev även beteckning på varje enskild regeringsledamot, liksom på själva regeringssammanträdet. Således tre olika betydelser. Men då monarken leder sammanträdet kallas det konselj.

Tid och plats

Fram till december 1974 ledde konungen regeringssammanträdena, som avhölls varje fredag kl. 10.00, vanligen i konseljsalen på Stockholms slott. Det har inte varit stadgat var en konselj skall äga rum. Förutom på Kungliga Slottet har således konseljer tidigare även hållits på slotten Drottningholm, Ulriksdal, Haga, Sofiero och Solliden. Gustaf V höll på sin tid även konseljer på Särö i Halland under besök hos kabinettskammarherre James Keiller. Detta är enda exemplet på att ett regeringssammanträde, före år 1975, hållits på ett icke kungligt residens.

Konseljsalen på Stockholms Slott är belägen i festvåningens nordvästra hörnrum i slottets norra länga. Väggarna är behängda med gobelänger samt ett stort ryttarporträtt av Karl XIV Johan målat av Fredrik Westin. Förutom det långa konseljbordet, som är placerat diagonalt i salen, återfinns där byster av konungar ur det Bernadotteska huset. Konseljsalen har använts för sitt ändamål åtminstone sedan Oscar II:s tid och förmodligen även tidigare. Vid entrén till salen stod länge, i varje fall fram till 50-talet, ett bord med en bricka på vilken placerats en vinkaraff och kristallglas. Där kunde statsråden fukta struparna före eller efter konseljen.

Proceduren

Dagen före konseljen kom de s.k. konseljlistorna upp till Slottet med särskilt bud. Tjänstgörande adjutant skulle då kontrollera att alla handlingar fanns med och ordna dem i rätt följd.

Proceduren vid ett regeringssammanträde före 1975 hade följande upplägg. Konungen brukade vanligen strax före konseljen ha en enskild överläggning med något statsråd, oftast statsministern, som redogjorde för något speciellt angeläget ärende. Sedan konungen hälsat på statsråden öppnade han konseljen. Statsråden läste i huvudtitelordningen upp samtliga ärendes beslut, som hörde till var och ens departement. För varje ärende fanns antecknat ett förslag till beslut, vilket var hemligt till efter sammanträdet. Konungen hade härvid tillfälle att ställa frågor i anslutning till ärendena. Gustaf V hade i synnerhet engagemang för militärärenden och utnämningsfrågor, inte minst biskopsutnämningar. Gustaf VI Adolf ställde gärna frågor när det gällde ärenden angående kultur, vetenskap, museiangelägenheter o.s.v.

Vid konseljerna var protokollförare närvarande, en från varje departement, vilka avlöste varandra under pågående sammanträde. De var iklädda den s.k. kansliuniformen och satt vid ett litet bord längst ned i salen. Var och en medförde listor över de ärenden som skulle klubbas under konseljen. Fr.o.m. år 1966 infördes rutinen att en enda protokollförare skötte uppdraget för samtliga departement.

Monarken hade tidigare möjlighet att göra ett skriftligt yttrande till statsrådets protokoll, speciellt i de fall han hade en från regeringen avvikande mening.

Etikett

Mycket har förändrats beträffande konseljerna under årens lopp. Ännu på Karl XV:s tid satt statsråden på taburetter, låga sidenklädda stolar utan stöd, vid konseljbordet. Uttrycket taburett har levt kvar i språkbruket och betecknat statsrådsämbete. Under Oscar II:s tid infann sig kungen i militär uniform, statsråden likaså i uniform eller civil högtidsdräkt med ordnar. Det fanns också en speciell statsrådsuniform med tillhörande mössa, byxor med guldrevärer, de s.k. guldbyxorna, och blanka metallknappar. Den infördes år 1809 och bars sista gången av regeringen Lindman 1928-1930. Gustaf V uppträde i början vanligen i generalsuniform men övergick senare till civil högtidsdräkt.

Det gick formellt till under tidigare regenter men titlar användes inte från monarkens sida. Gustaf V och Gustaf VI Adolf brukade säga du till statsråden som givetvis svarade med Ers majestät. Det sägs att Gustaf VI Adolf gjorde undantag för kvinnliga ledamöter. Han fick uppleva fyra stycken. Dessa tilltalades ”statsrådet” plus efternamnet.

Statsrådseden

När ett nyutnämnt statsråd skulle ta plats i regeringen skedde först edsavläggelse inför konungen i konseljsalen. Justitieministern förestavade statsrådseden medan den nytillträdde, iklädd frack och ev. ordnar, lade två fingrar på Bibeln (Karl XII:s edition), som enligt gammal tradition skulle vara uppslagen på Johannes evangelium. Senare blev det ett slumpvis valt ställe. Vittnen, ofta från vederbörandes familj, hade rätt att närvara.

Statsrådseden, eller tro- och huldhetseden, som den officiellt benämndes, hade en lydelse, enligt vilken ledamoten bl.a. lovade att ”städse vara min rätte konung, den stormäktigste furste och herre Gustaf VI Adolf huld och trogen” och att ”med liv och blod försvara det konungsliga väldet”. Efter edsavläggelsen följde privat audiens hos konungen. Varje gång ett statsråd ingick i en ny regering skulle eden avläggas på nytt.

Ett särskilt högtidligt ceremoniell förekom vid regeringsskiften. Den avgående regeringen skulle då infinna sig klädd i högtidsdräkt och bli avtackad av monarken. De nytillträdda ledamöterna fick alla samtidigt svära eden och det kunde följaktligen bli trångt runt Bibeln, som då måste placeras på ett lite runt bord.

Från år 1958 ersattes statsrådseden av en statsrådsförsäkran som hade en enklare utformning och ett modernare språkbruk.

Förändringarna från 1975

Med den nya regeringsformen är kungen inte längre ordförande vid regeringssammanträdena varje vecka, men begreppet konselj finns kvar. Det är stipulerat att kungen skall möta regeringen tre till fyra gånger per år för s.k. informationskonseljer. Vid dessa deltar även kronprinsessan. Kungen och kronprinsessan blir då informerade om aktuella frågor eller beslut, t.ex. innehållet i en budgetproposition.

En annan typ av konseljer är de som hålls när en ny medlem av kungahuset har fötts. Vid dessa tillfällen meddelar konungen den nyföddes namn och hertigtitel.

De ordinarie regeringssammanträdena hålls numera på torsdagar i regeringskansliet Rosenbad under statsministerns ordförandeskap.

På Stockholm Slott hålls däremot fortfarande sammanträdena med utrikesnämnden med kungen som ordförande. Monarken och kronprinsessan möter då med jämna mellanrum politiker från riksdagens utrikesutskott.

 

Bildtext:

Oscar II håller konselj med ministären Bildt år 1888. Konungen presiderar vid bordets kortända. T.v. om kungen sitter utrikesministern, greve Albert Ehrensvärd. T.h. statsministern friherre Gillis Bildt, farfars farfar till den senare statsministern och utrikesministern Carl Bildt. Stående justitieministern Axel Bergström. Nummer fyra i vänstra raden är ecklesiastikministern Gunnar Wennergren, även känd som skald och tonsättare.

Teckning av Viktor Andrén i Illustrerad Tidning 1888.

 

 

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2020

I år har det gått 100 år sedan Kronprinsessan Margareta den 1 maj så tragiskt gick bort endast 38 år gammal. Hon efterlämnade, förutom maken Prins Gustav Adolf, de fem barnen Gustav Adolf, Sigvard, Ingrid, Bertil och Carl-Johan.

Statsminister Hjalmar Branting som fick beskedet under ett tal på Gärdet avbröt detta med orden ”vår kronprinsessa är död”. Efter en skyndsamt tillkallad konselj på Slottet yttrade statsministern ”nu har solstrålen på Stockholms slott slocknat”.

Kronprinsessans första gravplats blev i Storkyrkan men gravsattes 1922 på den Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken. Platsen hade hon tidigare valt ut tillsammans med kronprinsen.

Idag är det inte många som känner till att storkyrkan, till kronprinsessans minne, lät gjuta den s.k. Margaretaklockan. Klockan som har en porträttmedaljong av kronprinsessan ringde till gudstjänst första gången den 18 september 1921.

I år kommer det också ut en ny bok om kronprinsessan som skrivits av Prinsessan Christina tillsammans med Carl Otto Werkelid. Bokens titel är ”Hon kallades Daisy”.

Stockholmskretsen hoppas kunna anordna en träff med presentation av boken under våren. Då besked om detta inte kunde lämnas inför manusstoppet är datum för detta inte fastställt.

I slutet av januari nåddes vi av det tråkiga beskedet att föreningens mångårige vän fil. dr Göran Alm, f.d. chef för Bernadottebiblioteket, avlidit. Göran Alm hade gedigna kunskaper om konst och kunglig historia. Han anlitades ofta av föreningen för olika föredrag.

Under vår resa hösten 2018 till Lissabon, Queluz och Sintra var Göran en stor tillgång och kunde komplettera med uppgifter som inte ens de lokala guiderna kände till. Vid besöket i det kungliga slottet och klostret Convento de Mafra njöt vi av hans berättelser i ett av de vackraste och mest välbevarade biblioteken i Europa.

I Sintra hade jag äran att, tillsammans med Göran Alm och reseledaren Lennart Stockblad, få besöka tronpretendenten HRH Dom Duarte Pio João, hertig av Bragança, i dennes bostad.

Kung Chulalongkorns paviljong

År 1897 besökte kung Chulalongkorn, Rama V av Siam, Sverige och Ragunda. Nästan exakt hundra år senare påbörjades byggandet av en paviljong till minne av kungen. Här är historien om den Thailändska paviljongen i Utanede. Kung Chulalongkorn besteg tronen i Siam 1868. Han var en älskad och beundrad kung inte minst för att han initierade avskaffandet av slaveri i sitt hemland. Kung Chulalongkorn var den femte kungen i sin släkt och kallades därför Rama V Chulalongkorn av Siam. Kung Chulalongkorn var engagerad i att utveckla sitt hemland och han arbetade aktivt för att ge landet en modern struktur, vilket förde honom på resor över hela världen.

När Kung Chulalongkorn fick en inbjudan att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm av den svensk-norske kungen Oskar II, tackade han ja. Kung Oscar ville även visa andra delar av Sverige och eftersom den svenska sågverksindustrin intresserade kung Chulalongkorn föll valet på mellersta Norrland. Här fanns vacker natur med ljusa sommarnätter och ståtliga vattenfall. Kung Chulalongkorn var också intresserad av att se den svenska moderna trafiken, både på vatten och land.

Sällskapet med Chulalongkorn, hans söner och deras hovpersonal, ca 30 personer, åkte med sin egen lustyacht upp till Härnösand. Från Härnösand fortsatte sällskapet, med ångaren Strömkarlen, längst Ångermanälven till Sollefteå där man övernattade på Appelbergs.

Nästa dag gick färden till Bispgården där det intogs lunch på det dåvarande turisthotellet. Sedan fortsatte färden med häst och vagn på en dammig väg till Utanede och ångbåtsbryggan. Hela vägen var dekorerad med det bästa som det sommarfagra Ragundadalen kunde åstadkomma. Mängder av människor hade kommit långväga ifrån för att se och hylla de exotiska gästerna. Av anteckningar gjorda av kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets uppvaktning.

Ångbåten Liden backade så ut från Edsets brygga, gjorde sin alltid farliga och välberäknade vändning mitt i det forsande vattnet, varpå Kung Chulalongkorn lämnade Ragunda kommun och fortsatte sin färd längst den vackra älven ner till Sundsvall. När den dammiga vägen vid Utanede rustats upp femtio år senare, påmindes man om den thailändske kungens besök och döpte vägen till Kung Chulalongkorns väg.

I mitten av 1992 besökte en thailändsk dansgrupp Ragunda kommun och de fick höra talas om vägen som var uppkallad efter deras kung. De besökte platsen och blev hänförda. 1993 bildades Föreningen Chulalongkorns Minne (FCM) som tog första steget till projektet.

På initiativ av Ragunda kommun bildades året efter en kommitté för det fortsatta arbetet. I gruppen ingick företrädare för svenska och thailändska intressen. Bygget av Paviljongen påbörjades 1997. Byggnadskostnaden uppgick till cirka sju miljoner kronor, till detta tillkommer utsmyckningar på cirka tre miljoner kronor för bland annat den förgyllda tornspiran.

Bygget har finansierats genom insamlingar och sponsorer i Thailand och Sverige. Utsmyckningarna stod den thailändske kungen Bhumibol Adulyadejs (1927-2016) egna hantverkare för, medan byggnaden i övrigt har projekterats av jämtländska företag.

Paviljongen har 75 kvm golvyta, den invändiga takhöjden är 7 meter och hela byggnaden med spiran sträcker sig 26 meter upp i luften. En stenmur av jämtländsk kalksten, där varje sten väger 20 kg, inramar den vita paviljongen. Detta är den enda paviljongen i sitt slag utanför Thailand. Inne i paviljongen står en staty i brons av kung Chulalongkorn.

Allt sedan initiativet från Thailand att bygga paviljongen kom har kommunen och Thailand haft nära relationer. Varje år firas kung Chulalongkorns dag den 19 juli vilket är den dag som kungen besökte Utanede och den 23 oktober hedras minnet av kungen på hans dödsdag.

Vid ceremonierna har en mängd celebra gäster från Thailand deltagit, bl.a. premiärministrar, finans-, kultur- och utrikesministrar med delegationer.

 

Källa: thaipaviljongen.se

Återinvigning av Vasabron i Göteborg

Den vackra paradbron i jugendstil byggdes 1906–1907. Det berättas att till invigningen så arbetades det under natten till invigningsdagen febrilt för att bron skulle hinna bli färdig. Och på morgonen var byggnadsställningarna nedmonterade och allt verkligen klart.

Ett stort antal göteborgare hade samlats för att uppleva den kungliga glansen, men de blev nog relativt besvikna. Kronprinsen var sen till sin andra invigning den dagen – av högskolan uppe i Vasaparken, idag Göteborgs universitet – så han åkte över Vasabron utan att stanna.

Med tiden fick den vackra bron sprickor och bron har nu ersatts med en ny och starkare konstruktion. Målet var att behålla och återskapa så mycket som möjligt av bron utseende.

Återinvigningen skedde med pompa och ståt den 10 augusti 2019 och tal av trafiknämndens ordförande. Kronprins Gustaf, rolltolkad av Fredrik Samuelsson, klippte denna gång bandet med en gyllene sax. Naturligtvis var även representanter från RojF Väst närvarande vid detta högtidliga tillfälle.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2019

Måndagen den 7 oktober blev oväntat en hektisk dag då telefonsamtal och e-post plötsligt fylldes av frågor om vad jag tyckte om, som journalister uttryckte det, kungen kastade ut familjemedlemmar ur den kungliga familjen.

Jag kunde ana en viss besvikelse hos journalisterna när mina svar inte var negativa till förändringen. I stället känns det som ett bra förtydligande och ett fullt naturligt steg särskilt inför barnbarnens planerade skolgång och tidigare krav på att undervisningen måste ske i Sverige. Nu underlättas det för barnen att i framtiden kunna välja egna inriktningar för hur deras liv skall formas.

I verkligheten är det så att kungen beslutat om förändringar i Det Kungl. Huset. Syftet med dessa förändringar är att klargöra vilka personer inom Den Kungl. Familjen som kan förväntas tas i anspråk för sådana officiella uppdrag som åligger statschefen eller anknyter till statschefsämbetet.

Beslutet innebär att DD.KK.HH. prins Carl Philips och Prinsessans Sofias barn samt H.K.H. Prinsessan Madeleines och Christopher O’Neills barn inte längre kommer att tillhöra Det Kungl. Huset. Prinsarna och prinsessorna är naturligtvis fortsatt medlemmar av Den Kungl. Familjen. De har däremot inte längre ställning som Kungliga Högheter och förväntas inte i framtiden åta sig sådana uppdrag som ankommer på statschefen. Barnen kommer även fortsatt att bära de hertig- och hertiginnetitlar de tilldelats av kungen.

H.M. Konungen och H.K.H. Kronprinsessan är, tillsammans med H.M. Drottningen och H.K.H. Prins Daniel, Sveriges främsta representanter inom landet och gentemot andra stater.

Prins- och prinsessparen kommer fortsatt att verka inom de ideella stiftelser och verksamheter som de grundat och/eller engagerat sig i. Därutöver utför de officiella uppdrag i den utsträckning som kungen beslutar om.

Frågan om apanaget och vem som får del av detta är en fråga där kunskapen hos journalister oftast är dålig och det finns många missuppfattningar som dessvärre ofta blir till felaktiga sanningar. Jag tvingades förklara att det är HM Konungen som tilldelas ett apanage och övriga familjemedlemmar endast i vissa fall får del av detta då de utfört representation för Sverige.

Kung Carl XVI Gustafs franska anor

Carl XVI Gustafs franska härstamning inskränker sig ingalunda enbart till de Bernadotteska rötterna. I själva verket har kungen genom drottningarna Josefina, Sofia och Victoria samt prinsessorna Margareta och Sibylla ett antal anlinjer till den gamla franska kungaätten Capet, grundad av Hugo Capet som besteg den franska tronen år 987. Alla franska kungar fram till Filip IV (kallad den sköne), elva generationer, är anfäder till Carl XVI Gustaf. Härstamningen från huset Capet går på flera sätt via det engelska kungahuset. Den franska prinsessan Isabella var gift med den engelske kungen Edward II (regent 1307-1327) till vars ättlingar Bernadotterna hör.

Olof Skötkonungs dotter

Anna av Kiev

Intressant är att det finns ett svenskt inslag i Carpetingernas tidiga led eftersom Henrik I av Frankrike (regent 1031-1360) var gift med Anna av Kiev. Hennes moder prinsessan Ingegerd var dotter till den svenske kungen Olof Skötkonung (regent 922-1022) och gift med furst Jaroslav av Norgorod och Kiev. Således fick de franska monarkerna tidigt svenskt påbrå.

Ludvig den helige

Ludvig IX

Bland de medeltida franska regenterna intar Ludvig IX, kallad den helige, en särställning, inte bara för att han tidigt blev helgonförklarad. Han gjorde många förtjänstfulla insatser för Frankrike. Han grundade det berömda Sorbonneuniversitetet i Paris, och återuppbyggde det märkliga Sainte Chapelle som skulle härbärgera Kristi törnekrona, en del av Kristi kors och andra reliker.

Ludvig IX skapade den franska flottan och verkade för att landet under honom skulle uppnå fred och välstånd.

Kungens tunika var en av de kostbara reliker i Notre Dame i Paris som räddades undan branden i katedralen våren 2019. Sonsonen Filip IV är mest känd för sin kamp mot tempelherrarna, den tidens bankirer, ett ämne som i hög grad intresserat historikerna under senare år.

Normandie

Carl XVI Gustaf härstammar också från de mäktiga vikingar, normanderna, som genom Rollo eller Robert I, grundade det normandiska väldet i norra Frankrike år 911 och blev greve av Rouen. I den norsk-isländska historieskrivningen identifieras Rollo med Gånge-Rolf. Han räknas ibland som den förste hertigen över Normandie även om den titeln först tillkom hans efterföljare.

Den mest kände hertigen kallas i historien Vilhelm Erövraren eftersom han lyckades inta England och blev dess regent 1066-1087. Hans ättlingar har därefter blivit kvar på Englands tron. Det är genom engelska anor som vår svenske kung kan räknas till Vilhelm Erövrarens ättlingar.

Vid Pyrenéernas fot

Bernadotterna har som bekant sitt ursprung i Sydfrankrike i staden Pau i det dåvarande landskapet Béarn, därav släktnamnet, vid Pyrenéernas fot. Men det är inte bara genom fädernesläkten som Carl XVI Gustaf har rötter i dessa trakter. Även anorna på raka mödernelinjen kan märkligt nog också följas till ett område i Sydfrankrike. Landskapet Foix, beläget på samma breddgrad som Pau, dock längre österut strax norr om Andorra, utgjorde på 1400-talet ett självständigt hertigdöme med delvis samma historia som det närbelägna Béarn. Hertigdömet Foix uppgick senare i konungariket Navarra och därefter i Frankrike.

Karolingerna och Karl den store

Karl den store

Från ätten Capet och även från de engelska kungarna kan man spåra härstamning från en äldre dynasti, Karolingerna. Dess mest kände medlem Karl den store, kröntes år 800 av påven Leo III till kejsare i Peterskyrkan i Rom. Han kom att styra över ett omfattande rike som är ursprunget till både Frankrike och Tyskland och mer därtill – ett EU i miniatyr.

Leonore – namnet som återkom

Det bör nämnas att ett par av Carl XVI Gustafs franska anmödrar bar namnet Leonor(e). Det är två drottningar av Navarra på 13- och 1400-talen. Namnet har ju på senare tid återkommit i vår kungafamilj. Även den nuvarande spanske kungens äldsta dotter infantan Leonor bär detta namn.

Sammanfattningsvis, som framgår av här anförda exempel. Är kungen mer franskättad än man vanligen förställer sig.

 

Kjell Öström

Fil.mag. i historia, svenska och religion

Rojalistiska Föreningen Väst

Carl Otto Freiherr von Lempruch

Rojalistiska Föreningen Väst har haft årsmöte 190221. Traditionsenligt hölls mötet på stämningsfulla Drottning Kristinas Jaktslott i Göteborg.
Vi hade äran att ha Carl Otto Freiherr von Lempruch som årsmötestalare. Han är österrikisk riskfriherre och härstammar från en släkt med rötter från 1200-talet. Han visade bilder och berättade mycket målande om familjens vackra slott Albrecktsberg an der Grossen Krems i Niederösterreich.
Den nya styrelsen för RojF Väst:
Marie-Louise Hänel Sandström ordf
Pehr Gärdhagen vice ordf
Anders Svensson sekreterare
Kalle Bäck ledamot
Johan Reimers ledamot
Anna Jolfors ledamot

Program för våren
Inbjudan skickas via email till kretsens medlemmar.
190430 Vi firar H.M.K Carl Gustafs födelsedag och deltager vid salutskjutning kl 12:00 vid Skansen Lejonet, Göteborg.
190606 Vi firar Sveriges Nationaldag med sång och salutskjutning kl 11:00 vid Skansen Lejonet, Göteborg.

Till hösten kommer vi att hålla en utbildning om Göteborgs historia tillsammans med Medborgarskolan.

Sveriges flagga

Sveriges flagga

Flaggan har under lång tid varit det svenska konungarikets symbol, tillika kungligt höghetstecken. Det gula korset var det väsentliga, den egentliga nationalsymbolen.

Ursprunget till de nordiska ländernas korsflaggor finns i de korsbaner, som medeltidens kristna furstar förde under korstågen mot de “otrogna” i det heliga landet.

Den kungliga flaggan

Dannebrogen äldst

Vanligaste färgen var en röd fana med vitt kors. Endast i Danmark och Schweiz finns detta ursprungliga röda baner kvar som nationens flagga. Äldst bland de nordiska flaggorna är Dannebrogen (= den röda duken), den danske kungens korsbaner, som bildat mönster för de övriga nordiska länderna.

Näst äldst bland de nordiska flaggorna är den svenska.

Ett gyllene kors

Det är vid 1400-talets mitt, då Karl Knutsson Bonde regerade, som det svenska kungliga korsbaneret anses ha uppkommit. Hans sigill hade 1448 en fyrdelad sköld i blått delad av ett gyllene kors. Troligen förde hans baner i samma färger.

Motståndsflagga

Sannolikt uppstod den svenska flaggan som en motståndsflagga under unionstidensstrider. Karl Knutsson Bonde valde då ett korsprytt baner av Dannebrogens typ men gav det samma färger som fanns i det svenska riksvapnet: gult och blått.

I Johan III:s hertigvapen finns blågula korsfanor angivna 1557. När han som kung 1569 utfärdar instruktionen för fredsförhandlingarna i Knäred, framhävs det gyllne eller gula korset som det viktigaste. Det hade av ålder varit brukat i Sveriges rikes vapen och därför ville Johan III att det alltid skulle föras uti fanor, fänikor (liten flagga) och flaggor.

Korsfanan främsta symbol

Från Gustav Vasas död 1560 framträder korsfanan som den främsta symbolen för den svenska nationen: en tvåtungad svensk flagga där riksvapnet med den regerande dynastins hjärtsköld lagts över korsmitten.

Från Gustav II Adolfs tid är tretungade örlogsflaggor kända. På 1620-talet förlorade flaggan sin gamla innebörd av kungligt värdighetstecken och blev en symbol för nationen, det svenska riket.

 

Den kungliga flaggan

På Kungliga Slottet i Stockholm hissas den kungliga flaggan varje dag sedan 1873.

 

Oscar II hade redan som tronföljare flaggat på sommarresidenset Sofiero. Riksdagshuset och andra officiella byggnader följde exemplet. 1873 påbjöd Kungen flaggning på Kungliga Slottet.

 

Tretungad örlogsflagga är enbart förbehållen kungahuset och försvarsmakten.

Kungens och Drottningens flagga markeras med Stora riksvapnet infällt i korsets mitt, placerat på ett kvadratiskt vitt fält. Övriga medlemmar av Kungahuset har flagga med Lilla riksvapnet.

Kungen befinner sig i riket

Fyrduksflagga (360x180cm) med Stora riksvapnet visar att Kungen befinner sig i riket och fullgör sina plikter som statschef.

Sexduksflagga (540x270cm) med Stora riksvapnet hissas vid till exempel statsbesök och högtidliga audienser. Den hissas även på allmänna flaggdagar som Nationaldagen/Svenska Flaggans dag den 6 juni.

Beroende på väderlek används ibland på Kungliga slottet en mindre så kallad stormflagga (90x180cm).

“Svenska Flaggans dag” tillkom 1916 som ett uttryck för nationell samling. Datumet bestämdes till 6 juni, då Gustav Vasa (1523) hade blivit vald till Sveriges Konung och dagen för dåvarande grundlagens undertecknande den 6 juni 1809.

Tillfällig riksföreståndare

När Kungen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef, till exempel vid statsbesök utomlands, inträder Kronprinsessan som tillfällig riksföreståndare och fullgör statschefens uppgifter.

En tretungad kunglig flagga med Lilla riksvapnet är vid sådana tillfällen hissad på Kungliga slottet.

Flagga på kunglig bil

När Kungen eller Drottningen färdas med bil i officiella sammanhang, har bilen på båda framflyglarna tretungade flaggor med Stora riksvapnet.

Bil, som har flagga med Lilla riksvapnet på höger framflygel, används av övriga medlemmar av Kungahuset.

Firande

Flaggfester har hållits på Skansen i Stockholm från 1890-talet och från 1916 har vi mera officiellt och över hela landet firat Svenska flaggans dag den 6 juni, datum för Gustav Vasas val till Sveriges konung år 1523 och för den regeringsform av år 1809, som stadfäste viktiga medborgerliga rättigheter som samvetsfrihet, tryckfrihet och säkerhet till person och egendom.

Sedan 1983 har denna dag fått rang av nationaldag.

Flaggans utseende

Flaggans utseende styrs av Lagen (1982:269) om Sveriges flagga och flaggans färger är fastställda genom Förordningen (1983:826) med riktlinjer för färgnyanserna i Sveriges flagga.

Nu gällande flagglag är från 1982. Där beskrivs förutom den vanliga, tvärskurna flaggan även de kungliga flaggorna och örlogsflaggan, som har tre tungor; de kungliga tretungade flaggorna har dessutom stora eller lilla riksvapnet i ett vitt fält över korsmitten.

Det är förbjudet, enligt fjärde paragrafen i flagglagen, att förse flaggan med bokstäver eller andra tecken utöver vad som beskrivs i lagen. Flaggan får inte heller utan särskilt tillstånd användas i varumärke och liknande.

Vimpel

Den svenska vimpeln, bestående av ett långsträckt band med ett blått och ett gult fält avsmalnande mot spetsen, har en historisk förankring men ersätter aldrig svensk flagga.

Vimpeln är avsedd att pryda flaggstången då flaggning inte sker och får vara hissad dygnet runt. Lagen saknar föreskrifter om vimpelns färger, men det är givet att dess färger bör överensstämma med flaggans. Vimpelns längd bör vara en tredjedel av flaggstångens höjd, dvs. en vimpel på 12 m. hög flaggstång bör vara 4 m. lång.

När vimpeln är hissad ska det blåa fältet vara uppåt. En s.k. korsvimpel är inte godkänd och är även historisk felaktig – avstå från användning.

Sveriges flaggas färger

Flaggans färger är fastställda i det internationella systemet NCS (Natural Colour System).

 

Flaggans storlek

Sveriges tvärskurna flaggas höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16 och flaggans storlek härleds till höjden på flaggstången den ska hissas på.

En fana däremot består av en flaggduk fäst vid en stång och avsedd at bäras. Fanans fastställda mått är: höjd 100 cm, längd 160 cm.

Flaggans storlek härleds till höjden på flaggstången – flaggans längd bör vara en fjärdedel av flaggstångens höjd. En 12 m. hög flaggstång bör ha en 3 m. lång flagga, 10 m. flaggstång en 2,5 m. lång flagga osv.

För mycket höga flaggstänger kan flaggans storlek, i förhållande till flaggstången, minskas med upp till en sjättedel. Vid mycket hård vind kan hissas en liten flagga, s.k. stormflagga, för att förhindra att stången knäcks.

Flaggstång

För flaggstången i sig finns inga officiella bestämmelser. Tidigare tillverkades flaggstänger i trä, idag är de oftast av glasfiberarmerad plast. Även flaggstänger av metall förekommer. Stångens färg är vanligast vit och knoppen förgylld. Flaggstången placerad vid en normal villa bör vara högst 3,5 m. över nock.

Fasad- eller balkongflagga

Det saluförs en liten flagga under benämning fasadflagga eller balkongflagga. Även denna representerar Sverige och inte någon bestämd etnisk grupp, och kan med fördel användas av alla i Sverige oberoende av ursprung och etnicitet.

Flaggningstider

Bestyrelsen för Svenska flaggans dag gav ut rekommendationer som man bör följa och som grundar sig på försvarets bestämmelser, lång tradition, internationella flaggningsseder och den allmänna uppfattningen av flaggan som aktad nationell symbol.

  • Från 1 mars till och med 31 oktober hissas flaggan klockan 08.00
  • Från 1 november till och med 28(29) februari hissas flaggan klockan 09.00.
  • Samtliga årets dagar halas flaggan ned vid solnedgången, senast klockan 21.00.
  • Om flaggan är belyst får den vara hissad efter solens nedgång.

Formalismen skall dock inte gå så långt att flaggning uteblir. Att hala ned flaggan för natten visar respekt och vördnad för vår nationella symbol.

Flaggan skall behandlas med respekt. Den skall hissas ordentligt i topp mot flaggstångsknoppen med flagglinan sträckt. Endast en flagga får hissas på varje stång. Flaggan skall vara hel och ren och med färgerna i behåll. Om en flagga inte längre är i användbart skick, bör den värdigt brännas eller lämnas till flaggtillverkaren för destruktion och absolut inte lämnas till soporna.

Flaggdagar

Man flaggar när man känner för det, oftast vid familjehögtidsdagar som födelsedagar, bröllop med mera. Riksdagen har fastställt arton allmänna flaggdagar.

Vid flaggning på dessa officiella flaggdagar hissas svenska flagga på samtliga flaggstänger och då med flaggor i samma storlek.

Utländsk flaggning i Sverige

I Sverige bosatt utlänning har full rätt att hissa den egna nationsflaggan.

Vid svenska högtider och allmänna flaggdagar hissar främmande länders beskickningar och konsulat samt här bosatta utlänningar som regel sitt lands flagga.

Internationell flaggning

Vid internationell flaggning intar svenska flaggan alltid hedersplatsen. Övriga nationsflaggor hissas i bokstavsordning från hedersplatsen och utåt enligt ländernas namn på svenska.

Flaggorna hissas varannan till heraldiskt höger och varannan till heraldiskt vänster, dvs. man bestämmer placeringen stående framför stängerna med ryggen mot byggnaden.

Om antalet flaggstänger är udda hissas svenska flaggan på den mittersta stången. Är antalet flaggstänger jämna hissas svenska flaggan på flaggstången närmast till höger från mitten (betraktandes med ryggen mot byggnaden). Om det behövs, hissas svenska flaggor på de yttersta flaggstängerna för att de ej skall stå tomma.

På Riksarkivets hemsida finns de olika sätten för flaggornas placering tydligt beskrivet med bilder.

Flaggning med andra flaggor än nationsflaggor

Det finns många typer av flaggor med olika värdighet.

Rangordningen ser ut så här:

  1. Nationsflaggor
  2. FN
  3. EU
  4. Landskapsflaggor
  5. Länsflaggor
  6. Kommunflaggor
  7. Myndighetsflaggor

För alla dessa officiella flaggor bör regler för flaggning, t.ex. hissande och nedhalande tillämpas.

Företagsflaggor

Företagsflaggor, person- eller släktflaggor och reklamflaggor faller inte under ovannämnda regler och kan vara hissade dygnet runt. Dessa borde inte hissas tillsammans med nationsflaggor.

Landskapsflaggor

Angående landskapsflaggor är värt att nämna att alla Sveriges landskap har ett vapen – de flesta från 1500-talet – och med detta har de också en flagga där vapenmotiv är uppslagna över hela duken. Det är dessa flaggor som representerar var sitt historiska landskap.

Ibland kan man se andra flaggor hissade, bl.a. korsflaggor, som vill utge sig för landskapsflaggor. Dessa är ohistoriska nya påfund utan förankring vare sig i historien eller i nutiden. Riksarkivet rekommenderar inte dess användning.

 

Flaggning på halv stång

Vid flaggning på halv stång hissas flaggan i topp för att omedelbart efter sänkas så att mitten av flaggans kortsida är mot 2⁄3 av stångens höjd.

  • Vid dödsfall och begravning

Flaggning på halv stång används vid dödsfall och begravning. Vid dödsfall den dag då dödsfallet inträffat eller dagen efter. Vid begravning dagen för jordfästning. När denna är avslutad hissas flaggan i topp för att antingen halas ned omedelbart eller vid ordinarie tid.

  • Statsbegravning

Vid flaggning i samband med kunglig persons jordfästning flaggas på halv stång hela dagen. Vid statsbegravning utfärdas särskilda bestämmelser för flaggning. Vid landssorg kan flaggas på halv stång på flera flaggstänger om sådana finns, annars gäller flaggning på huvudflaggstången.

  • På allmän flaggdag

Om flaggning på halv stång sammanfaller med allmän flaggdag, äger flaggning på halv stång företräde.

  • Vimpel

Vimpel hissas aldrig på halv stång och samma gäller även EU-flaggan, företags- eller föreningsflaggor.

Källor: Sveriges Kungahus och Riksarkivet