Konseljen – förr och nu
Begreppet konselj
Begreppet konselj betecknar ett regeringssammanträde under monarkens ordförandeskap. Benämningen härrör från Gustaf III:s tid och syftar på den löst sammansatta grupp av rådgivare kungen sammankallade i stället för det av honom år 1789 avskaffade Riksrådet. Detta hade då i mer än 500 år fungerat som regering.
1809 inrättades en fastare form av regering, Statsrådet. Detta blev även beteckning på varje enskild regeringsledamot, liksom på själva regeringssammanträdet. Således tre olika betydelser. Men då monarken leder sammanträdet kallas det konselj.
Oscar II håller konselj med ministären Bildt år 1888. Konungen presiderar vid bordets kortända. T.v. om kungen sitter utrikesministern, greve Albert Ehrensvärd. T.h. statsministern friherre Gillis Bildt, farfars farfar till den senare statsministern och
utrikesministern Carl Bildt. Stående justitieministern Axel Bergström. Nummer fyra i vänstra raden är ecklesiastikministern Gunnar Wennergren, även känd som skald och tonsättare.
Tid och plats
Fram till december 1974 ledde konungen regeringssammanträdena, som avhölls varje fredag kl. 10.00, vanligen i konseljsalen på Stockholms slott. Det har inte varit stadgat var en konselj skall äga rum. Förutom på Kungliga Slottet har således konseljer tidigare även hållits på slotten Drottningholm, Ulriksdal, Haga, Sofiero och Solliden. Gustaf V höll på sin tid även konseljer på Särö i Halland under besök hos kabinettskammarherre James Keiller. Detta är enda exemplet på att ett regeringssammanträde, före år 1975, hållits på ett icke kungligt residens.
Konseljsalen på Stockholms Slott är belägen i festvåningens nordvästra hörnrum i slottets norra länga. Väggarna är behängda med gobelänger samt ett stort ryttarporträtt av Karl XIV Johan målat av Fredrik Westin. Förutom det långa konseljbordet, som är placerat diagonalt i salen, återfinns där byster av konungar ur det Bernadotteska huset. Konseljsalen har använts för sitt ändamål åtminstone sedan Oscar II:s tid och förmodligen även tidigare. Vid entrén till salen stod länge, i varje fall fram till 50-talet, ett bord med en bricka på vilken placerats en vinkaraff och kristallglas. Där kunde statsråden fukta struparna före eller efter konseljen.
Proceduren
Dagen före konseljen kom de s.k. konseljlistorna upp till Slottet med särskilt bud. Tjänstgörande adjutant skulle då kontrollera att alla handlingar fanns med och ordna dem i rätt följd.
Proceduren vid ett regeringssammanträde före 1975 hade följande upplägg. Konungen brukade vanligen strax före konseljen ha en enskild överläggning med något statsråd, oftast statsministern, som redogjorde för något speciellt angeläget ärende. Sedan konungen hälsat på statsråden öppnade han konseljen. Statsråden läste i huvudtitelordningen upp samtliga ärendes beslut, som hörde till var och ens departement. För varje ärende fanns antecknat ett förslag till beslut, vilket var hemligt till efter sammanträdet. Konungen hade härvid tillfälle att ställa frågor i anslutning till ärendena. Gustaf V hade i synnerhet engagemang för militärärenden och utnämningsfrågor, inte minst biskopsutnämningar. Gustaf VI Adolf ställde gärna frågor när det gällde ärenden angående kultur, vetenskap, museiangelägenheter o.s.v.
Vid konseljerna var protokollförare närvarande, en från varje departement, vilka avlöste varandra under pågående sammanträde. De var iklädda den s.k. kansliuniformen och satt vid ett litet bord längst ned i salen. Var och en medförde listor över de ärenden som skulle klubbas under konseljen. Fr.o.m. år 1966 infördes rutinen att en enda protokollförare skötte uppdraget för samtliga departement.
Monarken hade tidigare möjlighet att göra ett skriftligt yttrande till statsrådets protokoll, speciellt i de fall han hade en från regeringen avvikande mening.
Etikett
Mycket har förändrats beträffande konseljerna under årens lopp. Ännu på Karl XV:s tid satt statsråden på taburetter, låga sidenklädda stolar utan stöd, vid konseljbordet. Uttrycket taburett har levt kvar i språkbruket och betecknat statsrådsämbete. Under Oscar II:s tid infann sig kungen i militär uniform, statsråden likaså i uniform eller civil högtidsdräkt med ordnar. Det fanns också en speciell statsrådsuniform med tillhörande mössa, byxor med guldrevärer, de s.k. guldbyxorna, och blanka metallknappar. Den infördes år 1809 och bars sista gången av regeringen Lindman 1928-1930. Gustaf V uppträde i början vanligen i generalsuniform men övergick senare till civil högtidsdräkt.
Det gick formellt till under tidigare regenter men titlar användes inte från monarkens sida. Gustaf V och Gustaf VI Adolf brukade säga du till statsråden som givetvis svarade med Ers majestät. Det sägs att Gustaf VI Adolf gjorde undantag för kvinnliga ledamöter. Han fick uppleva fyra stycken. Dessa tilltalades ”statsrådet” plus efternamnet.
Statsrådseden
När ett nyutnämnt statsråd skulle ta plats i regeringen skedde först edsavläggelse inför konungen i konseljsalen. Justitieministern förestavade statsrådseden medan den nytillträdde, iklädd frack och ev. ordnar, lade två fingrar på Bibeln (Karl XII:s edition), som enligt gammal tradition skulle vara uppslagen på Johannes evangelium. Senare blev det ett slumpvis valt ställe. Vittnen, ofta från vederbörandes familj, hade rätt att närvara.
Statsrådseden, eller tro- och huldhetseden, som den officiellt benämndes, hade en lydelse, enligt vilken ledamoten bl.a. lovade att ”städse vara min rätte konung, den stormäktigste furste och herre Gustaf VI Adolf huld och trogen” och att ”med liv och blod försvara det konungsliga väldet”. Efter edsavläggelsen följde privat audiens hos konungen. Varje gång ett statsråd ingick i en ny regering skulle eden avläggas på nytt.
Ett särskilt högtidligt ceremoniell förekom vid regeringsskiften. Den avgående regeringen skulle då infinna sig klädd i högtidsdräkt och bli avtackad av monarken. De nytillträdda ledamöterna fick alla samtidigt svära eden och det kunde följaktligen bli trångt runt Bibeln, som då måste placeras på ett lite runt bord.
Från år 1958 ersattes statsrådseden av en statsrådsförsäkran som hade en enklare utformning och ett modernare språkbruk.
1866 ÅRS TRO- OCH HULDHETSED (1958)
”Jag N. A. lovar och svär, vid Gud och hans heliga evangelium, att jag städse skall vara min rätte Konung, den stormäktigste furste och herre, Gustaf VI Adolf, Sveriges, Götes och Vendes Konung, samt det kungl. huset huld och trogen.
Jag skall ock med liv och blod försvara det konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter, allt i överensstämmelse med rikets grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma;”
Särskilt tillägg för statsrådets ledamöter:
”och som jag blivit utnämnd att vara ledamot av Konungens statsråd, så vill och skall jag, efter bästa förstånd och övertygelse, råda Konungen till det, som med rikets grundlagar överensstämmer, samt, i enlighet med dem, Konungens och rikets förmån befrämja: alltid vårda mig om Konungens makt samtRiksdagens och rikets inbyggares fri- och rättigheter, efter vad därom i rikets lagar och författningar stadgat och förordnat är; ävensom jagom rikets gagn och bästa själv kravd skall påminna, samt i övrigt aldrig yppa vad hemligt hållas bör. Detta lovar jag på heder och samvete hålla; så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.”
1958 ÅRS STATSRÅDSFÖRSÄKRAN
”Sedan jag N.N. nu blivit av Sveriges, Götes och Vendes Konung, Gustaf VI Adolf, kallad och utnämnd att vara ledamot av statsrådet, försäkrar jag på heder och samvete att jag i utövandet av detta mitt ämbete städse skall iakttaga
Konungens och riksdagens grundlagsenliga rättigheter; att jag även eljest i mitt ämbete skall till alla delar följa rikets grundlagar samt övriga lagar och författningar och vårda mig om rikets innebyggares fri- och rättigheter;
samt att jag skall med nit och oväld fullgöra mina plikter såsom statsråd, aldrig yppa vad som bör hållas hemligt och städse efter min yttersta förmåga främja vad som är till rikets gagn och bästa.”
Förändringarna från 1975
Regeringens sammanträden
Med den nya regeringsformen är kungen inte längre ordförande vid regeringssammanträdena varje vecka. De ordinarie regeringssammanträdena hålls numera på torsdagar i regeringskansliet Rosenbad under statsministerns ordförandeskap. Begreppet konselj finns dock kvar.
OLIKA FORMER AV KONSELJER
Informationskonselj
Det är stipulerat att kungen skall möta regeringen tre till fyra gånger per år för s.k. informationskonseljer. Vid dessa deltar även kronprinsessan. Kungen och kronprinsessan blir då informerade om aktuella frågor eller beslut, t.ex. innehållet i en budgetproposition.
En annan typ av konseljer är de som hålls när en ny medlem av kungahuset har fötts. Vid dessa tillfällen meddelar konungen den nyföddes namn och hertigtitel.
5 KAP. REGERINGSFORMEN
Statschefen ska hållas underrättad om rikets angelägenheter av statsministern. När det behövs sammanträder regeringen i konselj under statschefens ordförandeskap. (3 § st 1)
Skifteskonselj
När en ny statsminister valts av riksdagen och övriga statsråd blivit anmälda, ska ett regeringsskifte äga rum. Det sker normalt, som framgå av regeringsformen, inför statschefen vid en särskild konselj, en s.k. skifteskonselj. Talmannen ska vid konseljen presentera sitt förslag till statsminister och riksdagens beslut. Kungen konstaterar därefter att regeringsskiftet har ägt rum.
5 KAP. REGERINGSFORMEN
När riksdagen har godkänt ett förslag om ny statsminister, ska han eller hon så snart det kan ske anmäla de övriga statsråden för riksdagen. Därefter äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen eller, om statschefen
har förhinder, inför talmannen. Talmannen ska alltid kallas till konseljen. (6 § st 1)
Utrikesnämnden
På Stockholm Slott hålls fortfarande sammanträdena med Utrikesnämnden med kungen som ordförande. Om han har förhinder är statsministern ordförande. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt. Utrikesnämnden består av talmannen samt 18 ledamöter varav nio är ordinarie och nio är suppleanter. Ledamöterna väljs av riksdagen för varje mandatperiod. Det är vanligen partiledarna och några ytterligare personer. Regeringen ska fortlöpande underrätta Utrikesnämnden om de utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för Sverige och överlägga med nämnden när det behövs. I alla större viktiga utrikesärenden ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.
Det är Utrikesnämndens ledamöter tillsammans med statsministern som fattar beslut om att krigsdelegationen ska ersätta riksdagen om det är fara för krig. För ett beslut krävs att statsministern och sex av nämndens ledamöter röstar för det.
Om Sverige är i krig är det Utrikesnämndens ledamöter som beslutar om krigsdelegationen ska ersätta riksdagen. Innan Utrikesnämnden meddelar sitt beslut samråder nämnden med statsministern, om det är möjligt. Om nämnden inte kan sammanträda på grund av krig tas beslutet av regeringen.
10 KAP. REGERINGSFORMEN
Regeringen ska fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämnden om dessa så ofta som det behövs. I alla utrikesärenden av större vikt ska regeringen
före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske. (11 §)
