Foto: Patrik Åkesson, RojF

Norsk TV uppmärksammade drottningen

Foto: Svein Ommundsen,NRKDrottning Silvias födelsedag i december uppmärksammades även av NRK som skickade ett filmteam till Stockholm. Här sökte man upp olika tidningsredaktioner och intervjuade s.k. kungaexperter om deras syn på drottning Silvia och vad hon betyder för Sverige. Det var uteslutande positiva omdömen om drottningen. Stockholmare i julhandeln intervjuades också. 

Även Rojalistiska Föreningen kontaktades och ordföranden fick svara på många frågor om både kungahuset i sin helhet och i synnerhet om drottningen. Intervjun genomfördes under förberedelserna inför deltagandet i hyllningsföreställningen till drottningens ära. Innan den kungliga familjen anlände samlades de glada festdeltagarna till ett mingel i den till trängsel fyllda teaterfoajén.

TV-inslaget sändes i NRK:s program Søndagsrevyen dagen före födelsedagen.

 

Bildtexter:

1. RojF:s ordförande intervjuas av Guri Nordstrøm från NRK (Foto: Svein Ommundsen NRK)
2. Oscarsteaterns programblad (Foto: Patrik Åkesson RojF)

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2013

Hösten är här och den kungliga familjens medlemmar har åter ett späckat schema efter några veckors sommarledighet.

Även våra valda ombud till Riksdagen har återsamlats och kungen har öppnat Riksmötet. Hela kungafamiljen deltog vid ceremonin. För första gången fanns även Christopfer O’Neill med. I år fanns inga utspel från monarkimotståndare såsom skedde förra året. I strid mot grundlagen och demokratiskt fattade beslut uppmanades då Riksdagens talman att själv öppna Riksmötet och låta kungen stanna hemma. Det bakslag republikanerna drabbades av då ville man tydligen inte upprepa i år utan förblev tysta.

Kulmen i kungens jubileumsfirande, 40 år på tronen – 40 år för Sverige, nåddes i september då regeringen gav middag, Riksdagen gav jubileumskonsert och Te Deum, tacksägelsegudtänst, hölls i slottskyrkan. Stockholms stad bjöd också in alla stockholmare till dans på slottets inre borggård. Naturligtvis deltog kungaparet i dansen. Även Norrbro fylldes av en stor folkmassa som ville hylla kungen. Senare hölls även en mottagning i Rikssalen på dagen 40 år sedan kungen höll sitt trontal från silvertronen. Inbjudna gäster var representanter från riksdag och regering, kommuner och landsting, näringsliv och organisationer, organisationer som kungen är beskyddare för samt de Kungl. Akademierna. Dessutom hade statsministrar och talmän som varit verksamma under kungens 40 år som statschef bjudits in. Både kungen och kronprinsessan höll tal.

Vid öppnandet av utställningen i Rikssalen höll Riksmarskalken tal och sa bl.a. ”Kungen är en symbol för landet. En samlande gestalt som står över partipolitik och särintressen. I en värld av förändring står kungen för kontinuitet – en länk till vår historia.” Argumenten känns igen då jag själv ofta använder dem i olika sammanhang. Även prinsessan Christina, som öppnade utställningen, höll ett personligt och uppskattat tal. Hon belyste det som ofta inte uppmärksammas. Nämligen det arbete med förberedelser, planeringsmöten och långa arbetsdagar som inte syns i den officiella kalendern över kungafamiljens engagemang och aktiviteter.

I december högtidlighåller vi drottning Silvas 70-årsdag. Vem kan tro att vår paranta drottning uppnått denna ålder! Vi återger och beskriver de många olika  områden i vilka drottningen har ett stort engagemang.

Drevet mot H.M. Drottningen

Då var det dags igen. Drevet mot H.M. Drottningen, i form av ”kritik” mot hennes far, har satt igång. Den här gången med anledning av Johan Åsards nya bok om turerna kring Drottningens pappa, som släpptes förra veckan. Kritiken ska handla om Drottningens fars kopplingar till nazismen, och Drottningens eventuella medskyldighet i något som ska ha hänt flera år före hennes födsel.

Medier har en enorm makt i Sverige. Det är inte för intet som medierna ibland kallas ”den tredje statsmakten”. Man bör därför kunna förvänta sig att objektivitet, respekt för de människor artiklar påverkar samt konsekvensanalyser ska prägla det som medierna väljer att skriva och rapportera om. Ett visst mått av nyhetsvärde bör också finnas i rapporteringen, och i de fall där rapporteringen riskerar att skada eller kränka andra människor bör nyhetsvärdet noggrant vägas mot den skadan eller kränkningen.

Vi har väldigt svårt att se att några av dessa hänsyn och överväganden har gjorts inför det drev mot Drottningen som nu blossat upp igen. I stället har rapporteringen präglats av sensationalism och närmast varit inriktad på att skada Drottningens anseende. Det är svårt att på annat sätt förklara de publiceringar som ägt rum.

Tror svenska medier på arvsynd? Knappast. Är det i sådana fall över huvud taget relevant vad Drottningens far sysslade med? Är Drottningen på något sätt klandervärd för något som hennes far har gjort? Är hennes duglighet som Drottning på något sätt avhängig av hennes fars handlingar? Svaret på de frågorna måste bli ett självklart nej.

Det handlar alltså inte om legitim granskning av ett offentligt ämbete, och inte heller om vandeln hos en offentlig person. Det blir uppenbart att rapporteringens syfte inte kan vara något annat än att skada förtroendet för Drottningen, vilket är extremt sorgligt.

Det finns förstås en annan, mer trolig förklaring till rapporteringen än en plötslig medial vilja att förtala Drottningen i jakten på sålda lösnummer.

Den bakomliggande orsaken till mediernas handlande är journalisternas fördolda republikanska agenda.

I sin strävan att pressa in samhället i sin ideologiska mall skyr de inga medel för att sänka allmänhetens förtroende för kungahuset som institution såväl som för deras medlemmar. Det är precis samma sak som det som pågick för ett drygt år sedan, då hela det svenska etablissemanget bestående av såväl medier som politiker valde att tro en dömd, tungt kriminell gangsterkung före Sveriges statschef. Även då handlade rapporteringen om en sensationell bok, och stod på högst tvivelaktiga journalistiska grunder.

Ibland är den republikanska agendan inte ens fördold. Journalisten Henrik Arnstad erkänner helt öppet i en artikel i Aftonbladet att det hela handlar om att svartmåla en ”antidemokratisk kvarleva vårt land obegripligt nog fortfarande dras med; en fläck på Sveriges baner som stavas arvkungadöme”.

För oss är det högst allvarligt att svenska medier, som vi förväntar oss ska syssla med objektiv och saklig nyhetsrapportering, i så stor utsträckning driver en stundom förtäckt agenda, och använder sig av så tvivelaktiga metoder.

Det tragiska smutskastandet av Drottningens person och Sveriges monarki måste få ett slut, annars riskerar vi att förlora mer än förtroendet för journalistkåren.

Leo Pierini
Rojalistiska Föreningen
Maja Westling
CUF:s nätverk för monarki

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2013

I år har vi kunnat glädja oss åt ännu ett kungligt bröllop då prinsessan Madeleine och Christopher O’Neill vigdes i Slottskyrkan. Det var ett mycket vackert brudpar och bruden strålade av lycka. Trots den högtidliga inramningen infann sig en avspänd och familjär stämning. Till detta bidrog inte minst den bedårande söta prinsessan Estelle som omväxlande satt i mammas, pappas eller mormors famnar. Gästernas båtfärd till Drottningholm och den efterföljande festen måste ha givit alla inbjudna många trevliga minnen. Aldrig tidigare har jag sett en gruppbild med brudpar och så många gäster på samma bild som den som togs vid framkomsten till Drottningholm.

Kungaparet fortsätter nu efter sommarledigheten med sina besök i landets alla län m.a.a. av kungens 40 år på tronen. När detta nummer av tidskriften når medlemmarna har firandet under veckoslutet 14-15 september nyss genomförts. Då har även prins Daniel kunnat, kanske lite i skuggan av kungajubileet, fira sin 40-årsdag. Även Rojalistiska Föreningen har då firat sitt 35-års jubileum. Naturligtvis har föreningen traditionsenligt sänt hyllningstelegram till kungen, prinsen och kungaparet i samband med dessa tre begivenheter.

Drottningens 70-årsdag infaller i december och jag räknar med att detta kommer att uppmärksammas av regering och Riksdag. Någon insamling eller önskan från drottningen har ännu inte förts fram men det finns många projekt och organisationer som är tänkbara att skänka en gåva till. Drottningens stora och energiska engagemang i dessa sammanhang förtjänar att uppmärksammas.

Det ryktas att minst två olika böcker om drottningen kommer att ges ut i höst. Den ena av dessa böcker kommer jag troligen inte vilja göra någon reklam för. Syftet lär inte vara att hylla drottningen utan snarare tvärtom. Förmodligen kommer denna bok inte heller att var helt sanningsenlig i sitt innehåll.

Desto mer glädjande är det andra ryktet om en bok som äntligen kommer att visa drottningen som den fina människa hon är och det arbete som hon, offentlig men även till stor del i skym undan, gör för Sverige och för många utsatta grupper i vårt samhälle och utomlands.

I år har vi sett den andra abdikationen på kort tid. I början av juli meddelade kung Albert II av Belgien i ett tal till nationen att han, p.g.a. ålder och vacklande hälsa, ämnade överlämna tronen till kronprins Philippe på nationaldagen den 21 juli. Överlämnandet skedde under högtidliga former och därmed blev Philippe och Mathilde landets nya kungapar. Belgien har nu faktiskt två kungar och tre drottningar.

Stockholmskretsen har meddelat att man i december ej kommer att arrangera något firande av Oskarsdagen. Anledningen är att denna aktivitet skulle infalla alltför nära det nyss firade 35-års jubileet.

Bild: Patrik Åkesson, RojF

40 år på tronen – 40 år för Sverige

Fredagen den 13 september närvarade Kungafamiljen vid invigning av  jubileumsutställningen 40 år på tronen – 40 år för Sverige i Rikssalen på Kungliga slottet. Utsällningen om Carl XVI Gustafs händelserika år som Kung och statschef. I Rikssalen och i delar av representationsvåningarna, platserna för många av Kungens officiella uppdrag,  visas föremål och bilder från Kungens 40 år som statschef. Med valspråket För Sverige – I tiden som ledstjärna har Kungen aktivt följt aktuella skeenden och händelser, både i och utanför landet och varit en viktig länk mellan historien, nutiden och framtiden. Utställningen visas t.o.m. den 14 januari 2014.

Invigningen inleddes med en jubileumsfanfar tillägnad Kungen, komponerad av Mats Janhagen. 

Riksmarskalken Svante Lindqvist höll tal och sa bland annat: “Kungen är en symbol för landet. En samlande gestalt som står över partipolitik och särintressen. I en värld av förändring står Kungen för kontinuitet — en länk till vår historia. Men som sådan har han också under 40 år arbetat i Nuet och för Framtiden. Medveten om länkarna bakåt i historien har Kungen blickat framåt. Och fortsätter så alltjämt. För Sverige — i tiden.”

Därefter presenterade överintendent Margareta Nisser Dalman utställningen.

Prinsessan Christina Fru Magnuson, höll avslutningsvis ett tal och förklarade utställningen invigd.

”Eders majestäter, ers kungliga högheter, ers exellens, mina damer och herrar.

Jag står nu inför en situation, som du min käre bror har stått inför många gånger under de senaste 40 åren. Nämligen detta att som siste talare få inviga en utställning. En utställning som de som vet så mycket mer om vad det hela handlar om redan har talat. Dessutom länge, och mycket, och bra. Ändå så vet jag en hel del av vad denna utställning handlar om. Jag har ju haft förmånen att få följa dig och din verksamhet på nära håll under dessa 40 år. Ibland har jag agerat bollplank, då och då supporter, någon gång rådgivare och någon gång djävulens advokat.

Ja kanske har ingen följt dig så länge i din roll som Sveriges statschef som jag. Jag vet ju med vilken outtöttlig energi du har fullföljt din många plikter. Det som inte framkommer i denna utställning är det arbete som ligger bakom alla dessa framträdanden. Alla planeringsmöten, alla förberedelser, alla tidiga morgnar, långa arbetsdagar För att inte tala om alla långresor till andra världsdelar och andra tidszoner. Sådant som sliter på kropp och själ.

Working nine to five är ett för dig okänt begrepp. Snarare seven – twentyfour och detta nästan hela året runt. Trots detta har också du haft tid att vara make, far och nu också morfar, och inte minst en omtänksam bror, svåger och morbror till mig och mina systrar och våra familjer.

Ja det finns en personlig svär som denna utställning om dina första 40 år på tronen inte behandlar och det bör den ju inte heller ty det privata är just det, privat. Så även om just vi båda mycket väl minns de dramatiska och för oss omtumlande dygnen i Helsingborg och sedan i Stockholm för 40 år sedan, så är just detta våra privat minnen.

Nej fokus i denna, som jag tycker både vackra och originella utställning, är din roll som statschef, dina första 40 år på tronen, dina 40 första år för Sverige.

Och låt mig få säga det här, offentligt och en gång för alla. Jag och alla dina andra storasystrar med mig, beundrar dig för allt det du har gjort under denna tid.

Och nu vill jag inbjuda er alla att verkligen ta del av utställningen. Och härmed har jag äran, och glädjen, att inviga denna utställning. Tack.”

Mobbing och näthat

I en hård Aktuelltdebatt om publiceringen av satirbilden med bland andra drottning Silvia mötte Patrik Åkesson Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Detta skedde efter det att hovet beslutat att göra en anmälan till Allmänhetens pressombudsman. Pressombudsmannen hade dock inte funnit skäl att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av anmälan. PO Ola Sigvardsson skriver visserligen i beslutet att “det är lätt att instämma i riksmarsalkens påstående att bilden är kränkande, sårande och illvillig”. Men han anser ändå inte att bilden är så kränkande att den går över gränsen för vad som pressetiskt kan accepteras.

Hovet har därför överklagat ärendet till Pressens opinionsnämnd PON.
I sin överklagan av beslutet skriver riksmarsalken att “”H M Drottningen utsatts för en synnerligen allvarlig och oförsvarlig publicitetsskada. Skadan förstärks av att H M Drottningen är gemål till Sveriges statsöverhuvud och således har att företräda nationen i Sverige och utomlands.”

Patrik Åkesson kallade det beklämmande att bilden av konstnären Elisabeth Ohlsson Wallin publicerats av flera medier, bland annat Expressen.
– Vi har i dagarna debatterat näthat och mobbning, vad är det här om inte näthat och mobbning?
Åkesson anser att tidningarna har en agenda att avskaffa monarkin.
–Tidningarna behöver sälja lösnummer och så vill man förändra statsskicket.

Thomas Mattsson hävdade att det handlar om en politisk satirbild som publicerades, efter att tidskriften Tiden först publicerat bilden, för att läsarna skulle kunna förstå debatten.
– Rojalistiska föreningen försvarar här en politisk ståndpunkt – monarkin. Den Socialdemokratiska tidskriften Tiden som publicerade konstverket förespråkar republik. Jag tror att det är svårt att förhålla sig till en sådan här debatt om man inte låter betraktarna ta del av själva originalverket.

Enligt Thomas Mattsson har publiceringen gjorts inom ramarna för god pressetik och tryckfrihetsförordningen, men får mothugg av Patrik Åkesson.
– Kvällstidningarna skyddar sig bakom tryckfrihetsförordningen, men man bör fundera över vad som är lämpligt att publicera och över verkningarna. Det är inte vem som helst det handlar om, det handlar om Sveriges statschef och om drottningen av Sverige.
– Åkesson vänder sig också mot att bilden kallas för politisk satir. Kungaparet är opolitiskt och därför kan det inte heller var rätt att kalla nidbilden för en politisk satir. Det hjälper inte att som en efterkonstruktion i stället kalla det för konst.
– Elisabeth Ohlsson Wallin har av andra skäl tvingats ändra i collaget då hon utan tillstånd använt fotografier tagna av andra fotografer. Hon har i efterhand bett om ursäkt då hon har förstått att drottningen blivit illa berörd av bilden. Samtidigt säger hon sig inte ångra att collaget skapats vilket gör att hennes ursäkt inte kan sägas var mycket värd.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten 2 2013

I detta nummer av Rojalisten känns det självklart att hedra kungafamiljens ”grand old lady” prinsessan Lilian som avled i mars. Trots att hon så sent som 1976 kunde gifta sig med prins Bertil hann hon att representera kungafamiljen och landet i över 35 år. Med sitt naturliga, glada och varma bemötande var det lätt att tycka om henne. Prinsessan hade också ett stort mått av humor och kunde ofta med spjuveraktig blick leverera slagfärdiga uttalanden. Det var oundvikligt att bli charmerad i mötet med prinsessan Lilian.

Det känns också naturligt att ge en beskrivning av den natursköna kungliga begravningsplatsen på Haga. Artikeln berättar om tillkomsten av begravningsplatsen samt vilka kungligheter som vilar där. Då denna artikel är lång återger vi del 1 i detta nummer och fortsättningen med del 2 kommer i nästföljande nummer av Rojalisten.

I början av året meddelade den nederländska drottningen Beatrix i ett tal till nationen att hon kommer att abdikera den 30 april. Då efterträds hon på tronen av sin son Willem-Alexander som blir den förste kungen i landet på 127 år. Sedan dess har landets styrts av drottningar. Även de tidigare drottningarna Juliana och Wilhelmina valde abdikation till förmån för sina efterträdare.

Svenska medierepresentanter, som inte tycks ha några större historiekunskaper, var snabba med att föreslå att vår kung också borde abdikera. Skälet var visserligen inte att ändra statsskicket utan att låta den omåttligt populära kronprinsessan Victoria bli drottning. Mitt svar på journalisternas frågor är att vi inte har den nederländska traditionen i Sverige att monarken abdikerar till förmån för tronarvingen. Kungen och drottningen är dessutom fortsatt goda representanter för Sverige och sköter de uppgifter som ämbetet kräver på bästa sätt. Även om kronprinsessparet är populärt önskar vi ingen förändring på tronen. Kronprinsessan och prins Daniel representerar ändå flitigt i kombination med det viktiga familjelivet tillsammans med prinsessan Estelle.

Nu är planerna för prinsessan Madeleines bröllop med Christopher O’Neill klara. Dagen efter nationaldagsfirandet bjuds inbjudna gäster på en middag i Grand Hotel. Vigselceremonin på lördagen i slottskyrkan sänds i SVT och därefter blir det en kortege i öppen vagn ner till Riddarholmen. Där väntar båt som för brudpar och gäster vidare till Drottningholm för fortsatt firande. Arrangemanget påminner till stora delar om det som gällde vid prinsessan Christinas bröllop.

Vid vår Riksstämma i mars betonades vikten av att vi ökar föreningens medlemsantal. Här kan du som medlem göra en viktig insats. Om var och en värvar ytterligare en medlem fördubblas antalet genast. Det låter ganska enkelt. Det är också viktigt att vi strävar efter att nå fler yngre personer.

Prinsessan Estelles vårdträd

– ur Rojalisten 1-2013

Föreningens dopgåva till prinsessan Estelle blev en häggmispel. Inför planteringen vid Haga slott inbjöds Patrik Åkesson och Lennart Stockblad för att tillsammans med kronprinsessan Viktoria och prinsessan Estelle se den plats som parkchefen Gunnar Björkman föreslagit som planteringsplats.

Placeringen blev på en plats i parken på slottets framsida där flera promenadstråk möts. Alla var mycket nöjda med valet av plats och det är vår förhoppning att trädet skall skänka glädje under årets alla årstider. Prinsessan Estelle kan kanske så småningom plocka av trädets bär och, i den i närheten liggande välkända lekstugan, baka en bärpaj.

Svensk häggmispel är en buske eller ett mindre träd och blir i Sverige upp till fyra meter hög. Dess vita blommor sitter i nickande klasar och kronbladen är 12–18 mm långa, ungefär en tredjedel så breda och avlånga. Det latinska namnet är Amelanchies laevis ”Design”.

Frukten är rund, omkring 6–7 mm och röd till blåsvart i färgen. Fruktens foderblad är riktade nedåt och dess spets är täthårig. Frukten är ätlig och välsmakande. Frukten används ofta i sylt och paj.

Häggmispel_blommande

En häggmispel har flera höjdpunkter under året. Den första är på våren i april-maj då den blommar samtidigt som löven spricker ut. Blommorna är vita och liknar häggens.

Under sommaren är busken fint grön men framemot augusti mognar dess bär som är blåsvarta. Bären brukar dock fåglarna äta upp då de är mycket förtjusta i dem. Häggmispeln gynnar alltså fåglarna som dessutom också får skydd i busken

På höstkanten kommer ytterligare en praktfull tid för häggmispeln då bladverket skiftar färg till gult, orange eller rött. Det blir ett riktigt fint färgfyrverkeri innan bladen faller.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten 1 2013

I år är det ett riktigt jubileumsår. Rojalistiska Föreningen firar 35 år. Vi hoppas att kunna uppmärksamma detta få flera sätt. Rojalisten har fått en en delvis ny layout både på omslaget och inuti. Vi har också tagit fram en jubileumslogga som skall användas under året i annonsering m.m.

Kungens 40 år på tronen den 15 september måste firas. Ännu vet vi inte hur regering och Riksdag kommer att hylla kungen men vi förutsätter att så sker. Hur TV-kanalerna planerar vet ingen. Vi kan endast hoppas att man lyssnat till bl.a. vår uppmaning att t.e.x. se hur dansk TV firade drottning Margeretes jubileum förra året. Jubileumsdagen infaller på en söndag så ett späckat jubileumsprogram under fredag till söndag skulle kännas rimligt. Då kan ju även prins Daniel kunna firas samtidigt eftersom han fyller 40 år just den 15 september.

Kungen har i samband med jubiléet infört en ny form av representationsmiddagar. De kallas populärt för Sverigemiddagar och inbjudna är ett urval av medborgare från alla delar av landet. Kungen har i samarbete med, och efter förslag från, de 21 länens landshövdningar hittat personer som bjuds in till dessa middagar. Det är representanter från kultur, näringsliv, utbildning, idrott och föreningsliv. Kungafamiljen vill uppmärksamma personer över hela Sverige som gjort betydande insatser lokalt, regionalt eller nationellt. Det är ett trevligt nytänkande från kungaparets sida.

Gästerna välkomnas i Lovisa Ulrikas matsal och middagen intas vid runda bord i Vita Havet. De traditionella middagarna i Karl XI galleri följer annars ett strikt protokoll över vilka personer som bjuds in. Då är klädseln högtidsdräkt, d.v.s. frack och lång klänning, medan den vid de mindre formella Sverigemiddagarna är smoking eller mörk kostym för herrarna och därmed valfritt lång eller kort klänning för damerna.

En annan nyhet är att kungaparet kommer att besöka alla län under året. I planen ligger ofta ett besök under två till tre dagar i den landsdel som vid varje tillfälle är aktuell.

I juni kommer vi att kunna glädjas åt prinsessan Madeleines bröllop med Christopher O´Neill. Det finns förutsättningar för ett rejält firande som kan inrymma både privata och mer officiella delar. Det kan inledas med Nationaldagsfirandet och med fortsatt firande under fredagen inför bröllopet på lördagen. I media har det varit omfattande spekulationer om huruvida bröllopet skall komma att visas i TV eller ej. I en intervju som prinsessan gett har hon lämnat ett lugnande besked. Enligt henne är det självklart att svenska folket skall få vara med under bröllopsfirandet. Däremot är det f.n. inte klart under vilka former det kan ske.

Jubileumsåret avslutas med högtidlighållandet av drottning Silvias 70 årsdag den 23 december.

RojF:s Stockholmskrets kunde i december förra året hålla den traditionella Oskarsdagsmiddagen på ”rätt dag” den 1 december. Vanligtvis förläggs middagen till den lördag som ligger i anslutning till namnsdagen. Middagen hölls som vanligt i Banérska palatset. För underhållningen stod sånggruppen The Diamonds.

Nyligen meddelade den nederländska drottningen Beatrix i ett tal till nationen att hon kommer att abdikera den 30 april. Då efterträds hon på tronen av sin son Willem-Alexander som blir den förste kungen i landet på 127 år. Sedan dess har landets styrts av drottningar. Även de tidigare drottningarna Juliana och Wilhelmina valde abdikation till förmån för sina efterträdare.

Vem vill läsa en skandalbok om kungen?

Det har skrivits en skandalbok om kungen. ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”. Är det inte tillräckligt med skandaler i det svenska samhället? Behöver vi verkligen läsa om fler skandaler?

I slutet av 1940 talet skrev utpressaren Curt Haijby en skandalbok som gjorde det svenska hovet upprört. Boken hette ”Patrik Kajson går igen”. Det slutade med att hovet köpte upp hela upplagan och lade den i någon slags arkiv. Det borde hovet göra denna gång också. Senare har det visat sig att mycket av Haijbyaffären var dikt och förbannad lögn. Kanske den nya utgåvan av skandalboken, om några år, också kommer att betraktas som dikt och förbannad lögn.

Att sitta och försvara kungen är kanske inte rätt alltid. Även kungen måste ha rätt till ett privatliv. Om uppgifterna i boken är sanna så kanske man inte behöver ge dessa en sådan stor publicitet att man skriver en skandalbok. Den välvilja hos svenska folket som den svenska kungafamiljen skapade i samband med det kungliga bröllopet i juni 2010 går inte alltid att leva på. Välviljan mot kungafamiljen, från det svenska folket, är säkerligen inte bortblåst. Men den här boken har skadat monarkin och därmed det svenska samhället. Sådana skriverier skadar förtroende för Sveriges statschef både i Sverige och utomlands. Sverige är ju ändå en konstitutionell monarki.

Säkerligen kommer boken att säljas slut och författarna blir kändisar. Mycket pengar kommer de att tjäna på boken som de har skrivit. Men vad har det gagnat det svenska samhället? Att skandal lägges till skandal? Vi behöver inga fler skandaler. Boken är egentligen bara att kastas i soptunnan.

Bertil Lindström, Floda
Medlem i RojF