Kungen om Nobelcentret

 

I samband med att kungaparet besökte den pågående ombyggnaden av Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm gavs en intervju till journalister som samlats på det intilliggande område där det finns planer på att uppföra ett nytt Nobelcenter. Kungaparet uttrycke synpunkter om att bygget var i största laget och att färgvalet nog inte var det bästa.

     Stadsbyggnads- och kulturborgarrådet Roger Mogert (S) kritiserade därefter kungahuset för att lägga sig politiska frågor.

     Hovets svar, via hovets presschef Margareta Thorgren, var att det politiska beslutet är fattat och där är kungen inte delaktig. Däremot kan han ju precis som alla andra i ett demokratiskt samhälle tycka någonting om det här bygget.

     Sveriges Radio, P1 Morgon den 2 juni, kontaktade Patrik Åkesson (RojF) med förfrågan om en debatt med Roger Mogert. Denna återges här.

 

P1 Morgon: Det var ju en lång debatt om Nobelcentret men till slut klubbade man att det skall byggas i april. Vad säger du Roger Mogert om att kungen nu går ut med sin åsikt?

Roger Mogert: Ja det är ju naturligtvis lite märkligt. Vi har ju en ordning i Sverige om att kungahuset inte lägger sig i politiken och inte lägger sig i, inte framför allt inte lite speciella frågor. Det kom lite oväntat kan man säga.

P1: Är det lämpligt att han uttalar sig i den här frågan?

RM: Nej det är det väl naturligtvis inte, utan som sagt, den svenska demokratin bygger ju på en så´n kompromiss att vi har kvar kungahuset som ”nå´n slags representativ institution” men att den inte lägger sig i politiken.

P1: Vad kan det bli för problem om kungen går ut i den här frågan, tycker du?

RM: I den här frågan, så är det ju …, alla politiska beslut är ju fattade, så det som kvarstår är en rättslig prövning. Och jag hoppas ju naturligtvis innerligt att våra domstolar inte tar nå´n som helst notis om vad kungahuset tycker i frågan utan att man bedömer frågan juridiskt. Så i den här frågan tror jag inte att det har nå´n innebörd, men vi kan ju inte ha en ordning där kungahuset lägger sig i politiska frågor. Mer generellt, så är det ju.

 

P1: Vad säger du Patrik Åkesson om att kungen går ut med sin åsikt om Nobelcentret?

Patrik Åkesson: Jag tycker att han gör helt rätt. Han talar ju för en majoritet av Stockholmarna och Sveriges befolkning. Han säger ju också att vi skall lyssna på människor, att Stockholmarna är stolta över sin stad och det kulturhistoriska arvet. Det tycker jag att det borde politiker också lära sig, att lära av historien och lyssna på Stockholmarna. Jag minns almbråket på 60- 70-talet, innan Roger Mogert ens var född, där socialisten Hjalmar Mehr fick se sig besegrad och almarna står idag kvar.

Man måste kunna ompröva ett beslut och inte vara så prestigebunden i en del frågor.

Jag tycker att kungen gör rätt. Kungahuset och kungafamiljens medlemmar kritiseras ju ofta för att man inte vill uttala sig och inte vill svara på frågor och inte ge intervjuer. När man nu gör det rusar republikanerna fram och vänder detta till en fråga om republik/monarki.

Vi skall inte glömma att det är uppåt 500 överklaganden i den här frågan och staten själv, Statens Fastighetsverk SFV, har också överklagat i denna fråga.

Det handlar om att värna om miljön och en viktig fråga.

P1: På dig låter det som att det vore bra om kungen kunde få igång en ordentlig opinion och kanske ändra det här beslutet.

: Kungen tar ju inga politiska ställningstaganden utan lyssnar på människor och läser av opinionen.

P1: Men det är väl ett ställningstagande för och emot den här byggnaden?

: Det är ju klart att man kan får det till det om man vill det, men politiker är ju väldigt känsliga för kritik och möter man på motstånd då vänder man gärna den frågan åt andra.

Det här bygget är kontroversiellt. Det här är ju en jättefyrkant, en lada, i Stockholms city. David Copperfield är ju en känd arkitekt som ha byggt många fyrkantiga lador runt om i Europa. De kan vara jättevackra i rätt miljö men inte inne i Stockholms city, i den känsliga kulturhistoriska miljön.

 

P1: Roger Mogert, här talar ju Patrik Åkesson mer som att kungen faktiskt kan fånga upp en opinion vad människor tycker, och på så sätt vara en del av demokratin som när man ändrade beslutet om almarna.

RM: Vi kanske skall klargöra en liten, liten såhär… Kungen företräder inte en majoritet av varken Stockholmarna eller svenska folket, utan vi har en ordning i Sverige där vi har val vart fjärde år, och där det är fullmäktige som företräder Stockholmarna i den demokratiska processen. Alla andra ordningar … man är ju naturligtvis fri att tycka vi skall ha en annan ordning där det är kungen som känner av folkdjupet och bestämmer utifrån det. Men i Sverige har vi ju valt att ha demokrati och då är det ju faktiskt rimligt att det är just de fullmäktige som representerar Stockholmarna, och där har en majoritet fattat beslut om att genomföra detta.

Man är fri att tycka att det är ett felaktigt beslut men demokratin bygger ändå på att det är folkmajoriteten, via val, som styr besluten. Inte nå´n annan ordning.

Man kan ha…, längta tillbaka till svunna tider och 1800-tal. Jag tillhör inte de som gör det.

 

P1: Det är far som bestämmer och tolkar vad folket vill.

: Javisst är det så. Jag längtar inte tillbaka till ett 1800-tal. Det var en dålig retorik!

Jag hyllar demokratin precis som kungen gör. Man skall lyssna på människor och man skall lyssna på opinionen och det skall även politiker göra. Har man fattat ett beslut som sannolik, kanske, eventuellt visar sig vara felaktigt, då måste man vara beredd att ompröva detta. Statens Fastighetsverk är väl ändå en ganska tung instans i det här och vi får se vart det leder.

 

P1: Hur mycket betyder kungens uttalande, hans opinionsbildande kraft?

RM: I realiteten, i detta fall, naturligtvis ingenting, som sagt, utan alla beslut är fattade och det som återstår är ju en juridisk prövning och ett överklagande. Om det skulle vara så att kungens ord väger tungt i våra domstolar då har vi större problem naturligtvis. Men rent principiellt blir det naturligtvis problematiskt om kungahuset börja lägga sig i politiska frågor, som Rojalistiska Föreningen tycker här, skall tolka folks opinion åt oss, det är inte en positiv utveckling, tror jag.

 

P1: Patrik Åkesson, tror du att kungens uttalande här kommer att få någon effekt?

: Ja, det är klart. Kungahuset har ju ett större stöd i Sveriges befolkning än den politiska makten har för närvarande. Så att en viss betydelse har det.

Juridiken påverkas inte av kungens uttalande i den här frågan. Det tror jag definitivt inte. Men opinionen förstärks och frågan kommer säkert att växa och diskuteras ytterligare och fördjupas.

Jag tycker det är bra för vårt demokratiska styrelsesätt att frågor ventileras och att de bli transperant belysta och det måste politiker inse att det är inte alla politiska prestigebeslut som är riktiga och de måste kunna omprövas …

P1 : Tack Patrik …

: … och nu har kungen ett stort miljöintresse och han ser ju frågan på ett djupare sätt än bara själva Nobelbygget. Vi har ett tunnelbanebygge där Landstinget har planer på att bygga ut denna. Det kommer att påverka. Alla frågor måste vägas ihop.

 

Bildtext

Modell av arkitekten David Copperfields tilltänkta Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholms city.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2016

Det kungliga jubelåret fortsätter. Efter kungaparets hemkomst från OS i Brasilien, där de bevakade tävlingarna och kunde gratulera Sveriges duktiga medaljörer, följde ännu några veckor på Öland med bl.a. Kungsrally och firande av Borgholms 200-års jubileum. Nu senast har vi kunnat följa prins Alexanders dop i Drottningholms slottskyrka med hela den kungliga familjen närvarande.

Inför kungaparets kommande statsbesök till Tyskland i oktober krävs som alltid noggranna förberedelser.

I samband med att kungaparet i början av juni besökte den pågående ombyggnaden av Nationalmuseum gavs en intervju till journalister som samlats på det intilliggande område där det finns planer på att uppföra ett nytt Nobelcenter. Kungaparet uttryckte då synpunkter om att bygget var i största laget och att färgvalet nog inte var det bästa.

Genast kritiserade stadsbyggnads- och kulturborgarrådet i Stockholm kungahuset för att lägga sig i politiska frågor. Hovet tillbakavisade detta påstående och menade att kungen precis som alla andra i ett demokratiskt samhälle kan tycka någonting om det här bygget.

Sveriges Radio, P1 Morgon kontaktade mig med förfrågan om en debatt med borgarrådet. Jag tackade naturligtvis ja till detta och kunde då understryka att kungen inte tar några politiska ställningstaganden utan lyssnar på människor och läser av opinionen. Ett pressat borgarråd fick höra att även politiker borde lyssna på opinionen och att inte alla politiska prestigebeslut alltid är riktiga och måste kunna omprövas. Jag betonade även kungens stora miljöintresse och att han ser frågan på ett djupare sätt och att det är viktigt att alla frågor vägs ihop.

Kungafamiljens medlemmar kritiseras ofta för att man inte vill svara på frågor och inte ge intervjuer. När det nu sker rusar genast republikaner och kritikkänsliga politiker fram och vänder frågan till att handla om republik/monarki.  I sakfrågan handlar det istället om nära 500 överklaganden och även staten, genom Statens Fastighetsverk, har överklagat bygget.

Kungariket Bhutan

Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck, Drottning Jetsun Pema

Kungaparet av Bhutan

Bhutan är sedan 1907 ett litet kungarike beläget i östra delen av Himalaya. Bhutaneserna själva kallar det Druk Yul ”Drakens land”.

Under början på 1600-talet utvecklades ett centraliserat teokratiskt styre under den religiöse och politiske ledaren Shabdrung Ngawang Namgyal. Han enade Bhutan och lät bygga det system av borgar som än i dag markerar landskapet.

En försvagning av landet skedde under 17- och 1800 talen med konflikter, först med East India Company och sedan med brittiska kronan, vilket resulterade i en speciell överenskommelse med Storbritannien, som gällde huvudsakligen utrikespolitik men uteslöt all inblandning i inrikes affärer. Denna situation ärvdes av Indien efter dess självständighet.

Efter det har Bhutan på flera vis markerat sin självständighet. År 2007 abdikerade Jigme Singye Wangchuk, den fjärde kungen, till förmån för hans son den nuvarande kungen, Jigme Khesar Namgyal Wangchuk.

År 2008 undertecknade kungen Bhutans första konstitution varvid landet blev en konstitutionell monarki med ett flerpartisystem. Idag har Bhutan ett demokratiskt valt tvåkammarsparlament.

Samhället präglas i hög grad av den buddhistiska religionen som är stark och levande. I södra delen av landet, mot Assamslätten, dominerar invandrare från Nepal och Indien som huvudsakligen är hinduer.

Bhutans statsvapen

Efter att länge varit nästan helt isolerat, har man under senaste årtionden sakta öppnat sig och inlett en försiktig anpassning till omvärlden. Värnet av den egna kulturen har i olika avseenden starkt betonats. Turismen har t.ex. begränsats och reglerats genom en hög dagsavgift. Enklast är att åka till Bhutan med en organiserad grupp men detta är inget krav. Dock måste turistresor ordnas genom en auktoriserad lokal researrangör.

Landet har en internationell flygplats, Paro, från vilken det egna flygbolaget Druk Air har reguljär trafik till sex destinationer i Indien, till Kathmandu, Dhaka, Singapore och Bangkok. Inrikesflygverksamhet håller på att utvecklas och nya lokala flygplatser byggas.

Bhutan gränsar till Tibet i norr och till Indien i söder, väster och öster. Huvudstad är Thimphu. Officiellt språk är dzongkha, ett språk som är besläktat med tibetanskan. Det bhutanesiska landskapets karaktär med stora höjdskillnader från söder till norr, och med dalgångar isolerade från varandra gör dock att den språkliga förbistringen är betydande med många regionala språk och dialekter. I söder talas ofta nepali, ett indoeuropeiskt språk.

Källa: Svensk-Bhutanesiska Föreningen

Regentlängd

1907 – 1926
Ugyen Wangchuck, Första Druk Gyalpo

1926 – 1952
Jigme Wangchuck, Andra Druk Gyalpo

1952 – 1972
Jigme Dorji Wangchuck, Tredje Druk Gyalpo

1972 – 2006
Jigme Singye Wangchuck, Fjärde Druk Gyalpo

2006 –
Jigme Khesar Namgyal Wangchuck, Femte Druk Gyalpo

Statsbesök till Bhutan

THIMPU 20160608 Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema. Foto Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

THIMPU 20160608
Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema.
Foto: Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

Med början den 8 juni 2016 avlade det svenska kungaparet ett tre dagar långt statsbesök till Bhutan på inbjudan av Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck. Regeringen var representerad och företrädare för svenskt näringsliv ingick i delegationen. Detta var första gången ett statsbesök från Sverige till Bhutan ägde rum.

Diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Bhutan upprättades 1985. Statsbesöket var ett tillfälle att ytterligare stärka de politiska, ekonomiska och kulturella banden mellan länderna som har flera beröringspunkter, bland annat engagemanget för klimat, miljö och hållbar utveckling.

Läs mer om kungaparets statsbesök till Buthan på kungahuset.se.

Japans monarki

Michiko Akihito

Michiko Akihito

Japan är en konstitutionell monarki (kejsardöme) och är beläget i Stilla havet, öster om Japanska havet. De japanska tecken som utgör Japans namn betyder “solens ursprung”, varför Japan ibland kallas “Soluppgångens land”.

Japan har ett demokratiskt statsskick som bygger på en konstitution som antogs 1947. Kejsaren är statsöverhuvud för Japan men har ingen makt i praktiken. I stället är högsta beslutande organ Japans parlament med 722 medlemmar, vilka är uppdelade i två kamrar, första kammaren och andra kammaren.

Landet är en arkipelag bestående av 6852 öar. De fyra största öarna är Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku, som tillsammans står för 97 % av Japans yta. Japan har världens tionde största befolkning med över 127 miljoner invånare.

Vilken stad som haft ställning som Japans huvudstad har varierat genom landets historia. Tokyo är sedan 1868 huvudstad. Dessförinnan var Kyoto huvudstad. Stortokyo, som omfattar själva huvudstaden och flera omgivande prefekturer, är det största storstadsområdet i världen med nära 36 miljoner invånare på en yta ungefär lika stor som Skåne.

Inflytande från andra länder följt av långa perioder av isolering har präglat Japans historia. Segrar i slutet av 1800- och början av 1900-talet i första kinesisk-japanska kriget, rysk-japanska kriget och första världskriget tillät Japan att utöka sitt imperium under en period av ökad militarism. Det andra kinesisk-japanska kriget 1937 expanderade till en del av andra världskriget, som kom till ett slut 1945 genom atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Sedan man antog sin reviderade konstitution 1947 har Japan haft en enhetlig konstitutionell monarki med en kejsare och ett folkvalt parlament. Trots att Japan officiellt har avsagt sig sin rätt att förklara krig, upprätthåller man en modern militär styrka för självförsvar och fredsbevarande.

Japans statsvapen

Japans statsemblemVapnet som egentligen inte är ett vapen utan en mon, består bara av en stiliserad gul krysantemumblomma.

De japanska symbolerna, så kallade mon, liknar till användningssättet europeiska heraldiska vapen men följer andra formregler än heraldiken. Japans statsmon är ett exempel på detta.

Japans flagga

Japans flagga

Flaggan är vit med en röd rund skiva som symboliserar den uppgående solen. Flaggans vita bakgrund står för renhet och ärlighet och den röda färgen kan tolkas som en symbol för upplysthet, integritet och värme. Symbolens ursprung är okänt, men man vet att krigadeln buke ofta målade liknande symboler på solfjädrar redan på 1200-talet. Den tidigaste bekräftade förekomsten av själva flaggan var slaget vid Sekigahara 1600, där den var en befälssymbol hos trupperna som kämpade för shogunen av Tokugawaätten.

Kejsarens flagga

Kejsarens flagga

Det finns olika varianter av flagga för kejsarinnan, kronprinsen, kronprinsessan och en gemensam för övriga medlemmar av kejsarfamiljen.

 

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2016

 

Denna vår har varit som en lång fest för oss rojalister. Vi har sett hur vårt populära kronprinsesspar har fått sitt andra barn. Kort därefter fick också prinsparet sitt första barn. Kungen har under nära en hel vecka på olika sätt firats i samband med sin 70-årsdag. I slutet av maj döps prins Oscar och efter nationaldagsfirandet väntar några sommarveckor med avkoppling för kungafamiljen. Traditionsenligt kommer kronprinsessan att firas på Solliden och i Borgholm. Vi vet ännu inte när prins Alexander kommer att döpas men det kan inte uteslutas att det sker på Öland under sensommaren.

I år fyller Sofiero slott 150 år och detta firas med ett stort jubileumsår som invigs i närvaro av kungaparet på nationaldagen. Med anledning av kungaparets besök förläggs även Helsingborgs stads hela nationaldagsfirande till Sofiero slott och slottsträdgård denna dag. Man inviger också en helt ny jubileumsträdgård och i slottet en utställning med verk av sex kungliga konstnärer från ätten Bernadotte.

Rojalistiska Föreningens annonsering och min krönika i Kungligt Magasin ser ut att ge frukt då vi nu har en tillströmning av nya medlemmar. Det är mycket glädjande att vi nu också börjar få igång aktiviteter i olika delar av landet.

Margareta Östlind som vann förra årets medlemsvärvningstävling har visat att det går lätt att värva nya medlemmar om man bara bestämmer sig för det. Styrelsen har beslutat att ha en tävling även under innevarande år. Kontakta kansliet eller maila till info@rojf.se om du vill ha värvningsfoldrar.

Region Väst under Ingela Ferneborgs ledning inbjöd medlemmarna till firande av kungen vid Skansen Lejonet i Göteborg för att närvara vid salutskjutningen med efterföljande samkväm. Medlemsvärvning av intresserade rojalister skedde samtidigt.

I Simrishamn deltog vår medlem Mona Burman i Armélottakårens firande av kungen med föredrag om familjen Bernadotte, fanborg och mingel i stadsbiblioteket.

Samtidigt lämnades information om vår förening. Allmänheten bjöds in till detta firande.

Den så aktiva Stockholmskretsen samlas under hösten den sista torsdagen i månaden till mingel på Restaurang Victoria i Kungsträdgården.

Tveka inte att kontakta oss om du kan tänka dig att arrangera en träff för medlemmar på din ort eller landsdel.

Inbjudan till vissa aktiviteter skickas allt oftare ut via mail då de inte hinner att annonseras i Rojalisten. Det är viktigt att vi har rätt mailadress i föreningens register. Har du bytt mailadress eller inte tidigare lämnat denna bör du göra detta snarast.

 

Vår kungafamilj gör ett bra jobb

I Länstidningen i Södertälje fanns den 2 mars en insändare med inslag av avundsjuka och påhopp på politiker och kungafamiljens medlemmar. På denna insändare gav RojF-medlemmen nedanstående svar.

Till dig, Tommy Rosendahl, som vill sälja våra kungaslott. Vi har ett fantastiskt fint kulturarv i alla kungliga slott som är öppna för allmänheten. Ska vi sälja vårt kulturarv?

Vår kungafamiljs medlemmar gör ett fantastiskt jobb för Sverige. Många länder som inte har monarki är avundsjuka på oss. De värnar om miljön och utsatta människor. De värnar om utsatta barn i Sverige och runt om i världen. De åker runt i olika länder med politiker och bidrar med kontakter för handel och industri i Sverige.

Alltid blir vår kungafamilj kritiserad för vad den säger och gör. Många reportrar visar dålig respekt genom att ställa irrelevanta frågor. Får en drottning uttala sig om barnpornografi? Drottningen svarade: Vi är väl alla tänkande människor.

Hur många reportrar ställer frågor om deras jobb? I en undersökning visade sig att vår kungafamilj jobbade mer än andra kungafamiljer.

Sluta nedvärdera och visa mer respekt för vår kungafamilj. De är människor som du och jag.

 

Kerstin Wallén

 

Foto: Jonas Ekströmer, Kungahuset.se

RojF uppvaktade H.M. Konungen

Vid en mottagning på Kungliga Slottet inför kungens 70-årsdag överlämnades en gåva till Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap vars målsättning är att satsa på ungas utveckling och utbildning i ledarskap utifrån de värderingar som finns i scoutrörelsen.

Gåvan överlämnades av ordföranden Patrik Åkesson, 1:e vice ordf. Folke Höjmar, 2:e vice ordf. Anna Palm samt Stockholmkretsens regionledare Lennart Stockblad.

Foto: Clas Göran Carlsson

Foto: Clas Göran Carlsson

 

Jordaniens monarki

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

Den nuvarande jordanska monarkin bildades 1921. Efter det Osmanska rikets upplösning efter första världskriget tillhörde landet fram till självständigheten 1946 det brittiska Palestinamandatet.

År 1921 delades detta mandat i två delar varvid området öster om Jordanfloden blev emiratet Transjordanien och Abdullah Ibn Hussein insattes som emir. Han far Hussein Ibn Ali från den hashmitiiska dynastin gjorde uppror mot turkarna under första världskriget.

År 1946 erkändes Transjordanien som en självständig stat och emiren upphöjdes till kung.

Jordanien ligger i hjärtat av den arabiska världen och har framträtt som en regional modell för utveckling och välstånd. Landet har enligt konstitutionen ett parlamentariskt system med en ärftlig monarki.

Ett land av kontraster

Jordanien är ett land med stor mångfald, naturskönt och med en unik roll i regionen. Det är en ung nation som bygger på forntida land, hem för ett dussin civilisationer, flera religioner, ett hav av språk, kulturer och traditioner.

Under årtusenden har dussintals civilisationer gjort anspråk på Jordaniens marker, som ligger i hjärtat av gamla handelsvägar som förbinder Europa, Afrika och Asien.

Idag är Jordanien erkänt som en av de mest globaliserade länderna i världen när det gäller politiskt engagemang, ekonomisk integration och medborgarnas kontakter med resten av världen.

År av kraftig ekonomisk utveckling och investeringar i utbildning betalar sig i snabb tillväxt och Jordaniens huvudstad Amman är en modell av landets mångfald. Högteknologiska företag blandas med traditionella hantverkare och glasskyskrapor stiger från bergen. I dalarna nedanför finns ambulerande herdar som fortfarande låter sina hjordar beta.

Jordaniens mångfald, dess unika kombination av modernitet och tradition, gör det mer än en ö av lugn i en turbulent region. Landet är idag är en förebild för stabilitet och välstånd i ett dynamisk nytt Mellanöstern.

Regentlängd

Abdullah I
1921-1951

Talal
1951-1952

Hussein
1952-1999

Abdullah II
1999-

Abdullah I

Den första kungen och grundare av staten Jordanien föddes 1882 i Mecka.

Den blivande kungen levde i en blygsam tillvaro och vistades ofta med ledarna för olika sekter och samhällssektorer för att utveckla relationer med dem. Han tillbringade en stor del av sin tid bland de lokala beduinstammarna. År 1921, organiserade han som emir sin första regering i Amman för Transjordanien.

Under de kommande trettio åren koncentrerade Emir Abdullah sina ansträngningar på statsbyggande. 1928 övervakade han landets första lagstiftande råd och utarbetandet av en konstitution. Ett år senare höll han första parlamentsvalet. Den 22 mars 1946 säkrade Transjordanien sin självständighet och Abdullah kröntes till kung senare samma år.

Kung Abdullah deltog regelbundet fredagsbönen i Al Aqsa-moskén i Jerusalem. Den 20 juli 1951 blev han mördad på trappan till moskén. Hans sonson, Hussein var med honom vid detta tillfälle. En kula träffade även den unge prinsen, men skyddades av en medalj som hans farfar hade fäst på bröstet tidigare samma dag.

Talal

Efter kung Abdullah I:s död besteg hans son Talal tronen. På grund av ohälsa abdikerade kung Talal snart till förmån för Hussein, hans äldste son.

Även om kung Talal:s regeringstid var kort, introducerade han en liberaliserad konstitution för kungariket som gjorde regeringen mer ansvarig inför parlamentet och banade väg för den framtida politiska utvecklingen.

Kung Talal Bin Abdullah dog 1972.

Hussein

När han utropades till kung av Jordanien var han endast 17 år gammal och kunde juridiskt sätt inte ta över kungliga befogenheter. De första månaderna styrdes landet av ett regentråd tills han formellt kröntes den 2 maj 1953 vid en ålder av 18 år.

Efter avslutad grundskola i Amman, studerade han vid Victoria College i Alexandria, Egypten, och Harrow School och Royal Military Academy Sandhurst i Storbritannien.

Kung Hussein anses vara arkitekten bakom det moderna Jordanien. Han var allmänt betraktad som en man av folket. Idag är han ihågkommen med vördnad, som en statsman som guidade Jordanien säkert genom stridigheter och konflikter.

Kung Hussein sade ofta att Jordaniens folk var dess största tillgång, och han arbetade ihärdigt för att förbättra dess levnadsstandard.

Tidigt i hans regeringstid, koncentrerade han sig på att upprätta en ekonomisk och industriell infrastruktur och ökad tillgång till grundläggande tjänster. Han var en skärande promotor för utbildning, bygga skolor i hela kungariket och främja idén om utbildning för alla barn. Under hans regeringstid sköt inskrivningen till grundskolan i höjden och läskunnigheten ökade från 33 procent år 1960 till 85,5 procent år 1996.

Kung Hussein strävade efter att uppnå fred i Mellanöstern.

Abdullah II

Jordaniens kungaparKung Abdullah II antog sina konstitutionella befogenheter som monark den 7 februari 1999 och kröntes den 9 juni samma år. Som ett led i sin fars strävan är välfärden för Jordaniens folk en hörnsten i hans politik för nationell utveckling, regional fred och global samexistens. Kungens särskilda oro för framtiden för Jordanens ungdomar har lagt ungdomens engagemang, utbildning och möjligheter överst på hans dagordning.

Han har övervakat svepande utbildningsreformer, som idag är energigivande i Jordaniens privata sektor och för att förbereda Jordaniens ungdom för global konkurrenskraft och ledarskap.

För att hitta lösningar på Jordaniens stora ekonomiska behov, har kung Abdullah inlett en ny era av strukturella reformer och modernisering, integration med världsekonomin och globaliseringen. Kungen har arbetat med att föra samman den offentliga och den privata sektorn – både inhemska och globala – genom storskaliga gemensamma initiativ som syftar till att möta de akuta utmaningarna i skapandet av nya arbetstillfällen, möjligheter för Jordaniens unga befolkning och minska fattigdomen.

Flaggan

Utformningen av flagga har inte ändrats sedan Jordan blev självständigt 1946. De svarta, vita och gröna fälten representerar de arabiska islamiska dynastierna Umayyad , Abbasid och Fatimid . Den röda triangeln som förbinder flaggans gröna, vita och svarta paneler representerar Hashemitiska familjen. Den heptagonala stjärnan föreställer de första sju verser i Koranen som återges i varje bön.

Al Hussein orden

Denna orden är den högsta hedersbetygelsen i Jordanien. Orden instiftades den 22 juni 1949 för att belöna välvilja och kunna ges till utländska statschefer. Ordensbandet infördes den 23 september 1967.

 

 

 

 

Fotograf: Pelle Piano

Christopher O`Regan – Årets rojalist 2015!

Hedersutnämningen ÅRETS ROJALIST 2015

tilldelades, vid Rojalistiska Föreningens riksstämma 2016, Christopher O’Regan

Fotograf: Pelle Piano

Christopher O`Regan är historiker och en av Sveriges främsta kännare av 1700-talet. (Fotograf: Pelle Piano)

Hedersutnämningen ”Årets rojalist” tilldelas Christopher O’Regan med motiveringen att han genom mångårigt arbete och på ett lättsamt sätt spridit kunskap om Sveriges kungar och viktiga perioder i landets historia. Han har gjort detta på ett pedagogiskt, fängslande och lättillgängligt sätt bl.a. genom böcker, föredrag och uppskattade TV-produktioner.

Christopher O’Regan har sannolikt bidragit till att allmänheten fått upplysningar och kunskaper om historien som man annars kanske inte hade kunnat ta till sig. Med sina egna gedigna kunskaper och vältalighet förmår han att levandegöra historien.

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2016

Det har nu gått drygt ett år sedan den nya minoritetsregeringen tillträdde och kungen antydde redan i förra årets jultal att den parlamentariska framtiden kunde te sig osäker. Kungen fick rätt i sina farhågor och ännu känns inte regeringsmakten stabil.

Det svenska samhället utsätts även för andra prövningar då en stor mängd flyktingar från mellanöstern valt att söka skydd i Sverige. Det är naturligvis en stor tragedi att så många människor tvingas lämna sina hem p.g.a. krig och elände men det innebär också stora påfrestningar för Sverige och andra länder som gör allt för att ta emot de drabbade människorna.

Vår trygghet består i att vi lever i fred och välfärd och att vi har en statschef som är politiskt neutral. Kungen och den övriga kungafamiljen arbetar otröttligt med att ta emot eller besöka olika drabbade grupper i samhället för att ge tröst, uppmuntran och en ny framtidstro.

Under innevarande år har vi ett antal stora kungliga händelser att se fram emot. Två barnafödslar med efterföljande dop och i valborgsmässohelgen kungens 70-årsdag. I juni firar kungaparet 40-årig bröllopsdag.

I vanlig ordning förutsätter vi att SVT inser att det svenska folket vill ta del av sändningar från dessa kungliga evenemang.

Vill man se utanför den svenska horisonten finner man att den brittiska drottningen fyller 90 år. Hon är född den 21 april men firar alltid födelsedagen i juni. Att hon får två födelsedagar kan hon tacka pappa kung George VI för. Han tyckte det var så orättvist att vara född i mitten av december att han återupplivade traditionen med en officiell födelsedag i juni varje år.

Rojalistiska Föreningen kommer att påbörja ett samarbete med Kungliga Magasinet. Inledningsvis kommer vi att annonsera i magasinet och även ha en spalt med redaktionell text. Det blir också ett samarbete runt olika evenemang. Min tanke är att detta skall hjälpa oss att nå ut till en större skara presumtiva medlemmar till föreningen.