© Chancellerie du Premier Ministre – Photo Marie-Jo Lafontaine/Marina Cox

Den Belgiska monarkin

Belgien erkändes som ett självständigt land 1830 men monarkin bildades 1831. Leopold I, prins av Sachsen-Coburg och Gotha, avlade den konstitutionella eden den 21 juli 1831 och blev därmed belgarnas förste kung.

Landets institutioners uppgifter och funktion, inklusive den ärftliga monarkin, styrs av konstitutionen. Enligt denna är monarkin ärftlig endast för ättningar till belgarnas förste kung Leopold I.

Bunden av konstitutionen framför alla andra ideologiska och religiösa överväganden, politiska åsikter, debatter och ekonomiska intressen, agerar kungen som en skiljedomare och väktare av landets enhet och självständighet.

Monarkin idag

© Chancellerie du Premier Ministre – Photo Marie-Jo Lafontaine/Marina Cox

© Chancellerie du Premier Ministre – Photo Marie-Jo Lafontaine/Marina Cox

I kungen av Belgiens uppgifter ingår kontakter med ett stort antal företrädare för det belgiska samhället, medlemmar av den federala regeringen, regionala regeringar, parlamentsledamöter och politiska ledare, företrädare för de ekonomiska, sociala, kulturella och vetenskapliga sektorerna samt den akademiska världen.

Kungen och medlemmarna i den kungliga familjen håller också nära kontakt med medborgarna i Belgien och främjar privata och offentliga initiativ som bidrar till att åstadkomma sociala förbättringar.

Kungen och medlemmarna i den kungliga familjen representerar Belgien utomlands på högsta nivå genom statsbesök, handelsdelegationer och deltagande i internationella möten.

Inom det politiska området skall kungen inte utöva personlig makt utan det sker i samarbete med ministrarna. Kungen samverkar med aktörer på den politiska arenan genom att ställa frågor, uttrycka åsikter, lämna förslag, varna och ge uppmuntran.

Kungen utövar sitt inflytande genom dialog med alla aktörer i det politiska beslutsfattandet. Detta gör det möjligt för kungen att regelbundet träffa politiska ledare och representanter för en mängd olika branscher. Dessa kontakter, vars innehåll fortfarande är konfidentiella, är en värdefull informationskälla för honom och ett sätt att låta honom att utöva sitt inflytande.

Betydelsen och effekterna av denna politiska åtgärd av kungen varierar, beroende på omständigheterna och takten i det offentliga livet. Den är och måste vara konstant. Men det finns tillfällen då kungens roll, samtidigt som den är täckt av ministeransvar, uppfattas mycket tydligare, till exempel när en regering bildas.

Ordförandena för de regionala regeringarna och gemenskaperna avlägger ed inför kungen.

Monarkin och folket

Kungens roll och hans stora antal på resor runt om i landet syftar till att förse honom med en klar bild av situationen i riket, pågående projekt och de problem, klagomål, krav och önskningar som framförs av folket. Han rapporterar sedan tillbaka till ministrarna.

Drottningen och andra medlemmar av den kungliga familjen visar också ett stort intresse för olika samhällssektorer, som understryks av deras många besök runt om i landet.

Kungen träffar statsministern varje vecka. Han ger också företräde för medlemmar av den federala regeringen, regionala och lokala myndigheter, parlamentsledamöter och politiska ledare, företrädare för näringslivet, sociala, kulturella och vetenskapliga sektorerna, akademiska och militära beslutsfattare och media, samt högre tjänstemän och regionala och lokala myndigheter.

Kungen tar också emot ett stort antal utländska dignitärer, t.ex. statschefer eller utländska ambassadörer som kommer för att lämna sina kreditivbrev eller för att ta avsked av konungen. Som regel avslöjas inte innehållet i de samtal som försa vid dessa tillfällen. Publik information lämnas dagligen av slottets presstjänst.

Utnämningar och beskydd

Prefixet ”Kunglig” kan kungen ge belgiska föreningar tillåtelse att använda om de har funnits i mer än femtio år. Övriga kriterier som måste beaktas är bl.a. god förvaltning samt att föreningen inte har ett vinstdrivande syfte.

Det finns olika grader av ett kungligt beskydd. Ett permanent högt beskydd från en medlem av den kungliga familjen är en tjänst som beviljas i undantagsfall under en period på två eller fem år till en sammanslutning som har sitt säte i Belgien. Föreningen ansöker om titeln och dess ledning måste vara oklanderlig och drivas av lovvärda icke vinstdrivande syften av sportig, välgörande, kulturell eller vetenskaplig natur.

Ett permanent högt beskydd av kungen eller drottningen går ut vid ett byte av regering. Det av de övriga medlemmarna i den kungliga familjen beviljade höga beskyddet upphör i händelse av en förändring av sammanslutningens status.

En favör som påminner om Kunglig hovleverantör kan ges till företag som erkännande av kvaliteten på en vara eller tjänst som regelbundet leveras till kungen eller drottningen. Listan över dessa företag revideras årligen.

Hedersordförandeskap kan beviljas av en kunglig familjemedlem. Kung Albert II begränsade tidsperioden för ett sådant ordförandeskap till gälla för en period mellan tvår till fem år.

Det finns även särskilda regler för hur ett kungligt namn får användas vid namngivning av offentliga platser som gator, avenyer och torg. I undantagsfall ges även tillåtelse vid namngivning av t.ex. blommor, institutioner, sjukhus, fartyg, flygplan och liknande.

Den ganska exceptionella titeln “särskild representant” kan accepteras av en medlem av den kungliga familjen som svar på en begäran från en internationell humanitär organisation vars huvudsakliga verksamhet är förenlig med ett verksamhetsområde för motsvarande medlem i den kungliga familjen.

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2014

Årets val till Riksdagen är över och man kan konstatera att det är svårt att avgöra om det finns några vinnare eller om vi alla är förlorare i detta val. En ny minoritetesregering har tillträtt och på ett sätt kan det kännas bra att statschefen inte behövde ha rollen att utse regeringsbildare vid detta oklara parlamentariska läge.

Vid skifteskonseljen inför kungen och kronprinsessan tog den nya statsministern formellt över från sin föregångare. Enligt pressen tänkte han då presentera den nya regeringens ledamöter av vilka flera inte träffats förrän samma dag. Kungen tyckte i stället att var och en skulle presentera sig själv samt kort redovisa vilka planer och prioriteringar man har inom sitt ansvarsområde.

Vid Riksmötets öppnande talade kungen om den förödande skogsbranden i Västmanland men även om bränder av krig och våld som sprider sig som löpeldar samt etniska konflikter och humanitära kriser som tycks svåra att begränsa och kontrollera. Kungen nämnde även att vi under 200 år har kunnat leva i fred, vilket gör oss unika bland världens länder, i ett samhälle med nolltolerans mot våld och övergrepp, präglat av ömsesidig respekt och ömsesidigt ansvarstagande.

Kungen fortsatte sitt tal med att säga att vi efter valet befinner oss i ett nytt politiskt landskap. Ett landskap som kan kännas sakna välkända landmärken. Men vi vet dock att vi befinner oss i ett stabilt land. Ett land med en demokratisk samhällsordning som vilar tryggt på sina lagar.

Jag vill gärna tillägga att det också känns tryggt att ha en statschef som är erfaren och van att hantera regeringsskiften. Oavsett vilken inriktning en regering har är statschefen politiskt neutral och representerar alla svenskar.

I våras skrev vi i Rojalisten om trekungamötet i Malmö 1914. I Malmö planerades för ett 100-årsjubileum. Ett förslag om att bjuda in de svenska, danska och norska kungahusen till festligheterna 2014 röstades redan i slutet av augusti 2008 ner, med fem röster mot och fyra röster för en kunglig inbjudan, av en socialistisk majoritet i kommunfullmäktige.

Beslutet upprörde många känslor. Kulturnämndens ordförande hävdade dessutom att monarkin var odemokratisk vilket resulterade i en JO-anmälan från oppositionen som menade att samtliga tre länders parlament har beslutat att länderna skall var kungadömen. JO såg dock ingen anledning att gripa in!

Prinsessan Margaretha 80 år

Prinsessan Margaretha 2010Prinsessan Margaretha Désirée Victoria Ambler, föddes den 31 oktober 1934 på Haga slott. Hon är svensk prinsessa och dotter till arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Prinsessan är äldsta syster till kung Carl XVI Gustaf, samt ledamot av Serafimerorden.

Prinsessans far prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka 1947 men prinsessan Sibylla bodde under några år kvar på Haga slott och prinsessan Margareta med hennes yngre systrar benämndes ofta som Hagasessorna. 1950 flyttade familjen till prinsessan Sibyllas våning på Kungliga slottet. Prinsessan Margaretha utbildade sig i klädsömnad på Märthaskolan.

Prinsessan Margaretha gifte sig den 30 juni 1964 med engelsmannen John Ambler i Gärdslösa kyrka på Öland. Genom sitt giftermål med en icke kunglig man avstod Margaretha enligt tidens praxis från sin ställning som kunglig prinsessa men fick ändå hederstiteln Prinsessan Margaretha, fru Ambler.

Paret var först bosatt i London, men slog sig sedan ner på herrgården Chippinghurst Manor utanför Oxford. I samband med giftermålet drog sig prinsessan Margaretha bort från rampljuset. Hennes enda offentliga uppdrag har varit att inviga Svenska kyrkans julbasar i London. Paret fick barnen Sybilla, Edward och James. John Ambler avled 2008. Prinsessan Margaretha är sedan dess bosatt i en by i Oxfordshire utanför London.

Dottern friherrinnan Sybilla är separerad från friherre Cornelis von Dinklage och har två barn. Sonen Edward är gift med Helen Jane Roos och har två barn. Yngsta sonen James är gift med Ursula Mary Shipley och har också två barn.

Prinsessan Margaretha syns sällan hemma i Sverige men vid större familjehögtider får vi ibland glädjen att kunna återse henne.

 

 

Bildtexter

Prinsessan Margaretha vid kronprinsessbröllopet 2010

 

Den danska monarkin

RegentparetDen danska monarkin är enligt grundlagen konstitutionell, vilket innebär att monarken inte självständigt kan utföra politiska handlingar. Även om monarken undertecknar alla lagar, träder dessa först i kraft när de har försetts med en ministers kontrasignering.

Som statschef medverkar monarken vid regeringsbildningar. Efter råd från företrädare för de politiska partierna uppmanar monarken partiledaren med flesta mandaten bakom sig i Folketinget, för att bilda en regering som därefter tillsätts av monarken.

Dessutom står monarken formellt i spetsen för regeringen vilket innebär att leda det statsråd där antagna lagar undertecknas och därmed blir gällande. Myndig tronföljare deltar också i statsrådet som hålles vid behov och oftast på onsdagar. Statsministern och utrikesministern träffar regelbundet drottningen för att informera om den senaste politiska utvecklingen. Regeringens lag- och beslutsförslag skall föreläggas drottningen innan de behandlas i Folketinget.

Drottningen tar också emot utländska statschefer vid statsbesök och avlägger statsbesök utomlands. Hon tar även emot alla utländska ambassadörer då de avlämnar sina kreditivbrev innan de kan utföra sina uppgifter som ambassadör i landet.

 

Huvuduppgifter

Monarkens viktigaste uppgifter är att representera Danmark i utlandet och vara en galjonsfigur hemma. Den senare uppgiften innebär att acceptera inbjudningar till öppningar, jubiléer o.s.v. Även öppningar utomlands för kommersiella kampanjer har ofta kunglig medverkan. Den kungliga närvaron vid sådana tillfällen är mycket uppskattad av näringslivet.

Dessutom ger drottningen med korta mellanrum offentlig audiens, där medborgarna kan inställa sig personligen för att tacka för ämbetsutnämnelser och tilldelning av ordnar, medaljer och utmärkelser.

 

Offentlig audiens

Drottningen håller offentlig audiens på Christiansborg slott ett antal måndagar under hela året. Då kan medborgare tacka drottningen för att hon deltagit vid en öppning eller ett besök. De som beviljats tilldelning av en orden eller en medalj samt kunglig utnämning kan tacka för detta. Vid ankomsten till Christiansborg slott listar en adjutant personens namn och ärende. Gästen tas därefter emot av kabinettssekreteraren innan man förs in i audiensgemaket där konverasationen med drottningen sker.

 

Kungehusets historia

Den danska monarkin är en av de äldsta i världen. Monarkin kan spåra sin historia tillbaka till Gorm den gamle död ca 958. Kungadömet var i äldre tider en valmonarki, men i praktiken valdes oftast den äldsta sonen till den regerande monarken. I gengäld måste kungen underteckna ett fördrag som reglerade makten mellan sig själv och sitt folk.

Vid införandet av enväldigt styre 1660-1661 ersattes valmonarkin av en ärftlig monarki. I princip blev det manlig förstfödslorätt, men också med möjlighet till kvinnlig succession, som skrevs in i den kungliga förordningen år 1665. Den reglerade även på andra sätt den kungliga familjens inre angelägenheter. Dessa delar av förordningen förblev giltiga även efter det att monarkin genom den demokratiska konstitutionen 5 juni 1849 ändrades från enväldig till konstitutionell.

Genom tronföljarlagen 1853 blev tronföljden rent manlig. Denna reviderades1953 då man återinförde möjligheten till kvinnliga succession, vilket öppnade vägen till tronen för den nuvarande regerande drottningen.

 

Den Oldenborgska ätten

Den raka linjen av den äldre danska kungaätten dog ut 1448 med Christoffer III. Efterföljaren blev samma år Christian af Oldenborg med kunganamnet Christian I. Kungen tillhörde en sidolinje till den ursprungliga ätten och blev nu stamfader till den Oldenborgska kungaätten vars huvudlinje regerade fram till 1863.

Huvudlinjens siste kung på tronen, Frederick VII, dog barnlös och tronen gick därför, enligt successionsordning av år 1853 över till en släkting, prins Christian av Glücksborg, som i en rak linje härstammade från den senaste kungaätten. Prins Christian blev som kung Christian IX stamfader till den nuvarande Glücksborglinjen på den danska tronen.

 

Den Glücksborgska ätten

Christian IX var en av de längst regerande monarker i listan över danska kungar (1863-1906). Kungen fick smeknamnet Europas svärfar, då den äldsta dottern Alexandra gifte sig med Edward VII av England, dottern Dagmar gifte sig med Alexander III av Ryssland och Thyra gifte sig hertig Ernst August av Cumberland.

År 1863 blev hans son William kung av Grekland under namnet Georg I och 1905 blev sonsonen Carl kung Haakon VII av Norge. Det danska kungahuset var således direkt relaterat till många av Europas regerande furstehus.

Frederik VIII regerade kort tid 1906-1912 och efterträddes av sin son Christian X som kom att regera Danmark under de två världskrigen. Kungen är bäst ihågkommen som en ryttarkung då han vid återförening av Sønderjylland med Danmark 1920 red över den gamla gränsen. Hans ridturer genom gatorna i Köpenhamn under de första åren av den tyska ockupationen av Danmark 1940-45 uppskattades också av danskarna.

Christian X dog 1947 och efterträddes av sin son, Frederik IX, som 1935 hade gift sig med den svenska prinsessan Ingrid. De hade tre döttrar. Margareta, nuvarande drottning av Danmark, Benedikte som gifte sig med prins Richard zu Sayn-Wittgenstein-Berleburg och Anne-Marie, som 1964 gifte sig med den sedermera kungen Konstantin II av Grekland.

Vid Frederik IX död 1972 efterträddes han på tronen av sin äldre dotter som drottning Margrethe II.

År 2013 kunde Glücksborgdynastin fira 150 år på den danska tronen.

 

 

 

 

Bildtexter

 

H.M. Drottning Margrethe och H.K.H. Prins Henrik

Fotograf: Jacob Jørgensen

 

 

Hertiginnedömet Gotland

Vid konseljen den 26 februari 2014 informerade kungen att den nyfödda prinsessan ska heta Leonore Lilian Maria. Prinsessan tilldelades samtidigt hertiginnedömet Gotland.

Vid prinsessan Leonores dop bars Gotlands fana med vapnet in i Drottningholms slottskyrka fanbärare som medlemmar i Gotlands nation vid Uppsala universitet.

Gotlands landskapsvapen består av en i blått fält stående vädur av silver med beväring av guld, bärande på en korsprydd stång av guld ett rött baner med bård och fem flikar av guld. Vapnet kröns i likhet med alla landskapsvapen av en hertiglig krona. Vapnet har sitt ursprung i öns sigill från 1200-talet.

Prins Oscar Bernadotte.Senast Gotland hade en hertig var då prins Oscar Carl August vid dopet den 18 december 1859 fick hertigtiteln. Prins Oscar var son till kung Oscar II och drottning Sofia och var prins av Sverige och Norge. Han föddes på Drottningholms slott den 15 november och dog den 4 oktober 1953. Vid födseln fick prinsen även titlarna kunglig höghet och Sveriges arvfurste.

Prinsen som var sjöofficer var då han, efter tjugofem år, avslutade sin tjänst i flottan viceamiral. Han hade ett stort intresse för flottan och deltog i flera långresor. Efter ett par års universitetsstudier vid Uppsala och Kristiania, nuvarande Oslo, kommenderades han till att delta i Vanadis världsomsegling 1883–1885 vilket ansågs vara ett försök att ta hans intresse från hovfröken Ebba Munck af Fulkila, som han förälskat sig i.

Den 29 januari 1888 trolovade han sig dock med Ebba Munck af Fulkila som han vigdes med den 15 mars samma år i S:t Stephenskyrkan i Bournemouth. Eftersom hon inte var av kunglig börd fråntogs han sin arvsrätt till de svenska och norska tronerna samt sina titlar. Han räknades dock fortfarande till det svenska kungahuset och erhöll den icke ärftliga titeln prins Bernadotte.

Drottning Sofias bror, storhertig Adolf av Luxemburg, gav 1892 prins Oscar den adliga titeln greve af Wisborg. Denna ärftliga titel har senare även tilldelats andra svenska prinsar som gift sig icke-kungligt. 1939 meddelades kungligt tillstånd till att samtliga efterkommande kan använda släktnamnet Bernadotte. Ättemedlemmarna skriver sig Bernadotte af Wisborg.

Prinsparet Bernadotte hade fem barn. Ett av barnen vare greve Folke Bernadotte som var vice ordförande för Svenska Röda Korset. Han är känd för att under andra världskrigets slutskede leda flera räddningsaktioner och för att ha organiserat utbyte av krigsfångar. Under ett medlingsuppdrag i Palestina, på uppdrag av FN:s generalförsamling, mördades Folke Bernadotte 1948 i Jerusalem.

 

Visborgs ruinVisborgs slott

Prins Oscar Bernadotte var sedan födseln hertig av Gotland, vilket torde förklara att namnet på den tidigare borgen Visborg (ruin sedan 1645) användes i grevetiteln, trots att den delades ut av Luxemburg.

Visborgs slott var en slotts- och borganläggning. Slottet låg i Visbys sydvästra hörn och började byggas i början av 1400-talet. Uppgifterna om vem som började bygga går isär. Vissa uppger att det var Tyska orden som började uppföra borgen och att Erik av Pommern därefter övertog byggandet. Tyska orden stiftades i Palestina av korsfarare i slutet av 1100-talet och etablerade sig så småningom i Nordeuropa.

Slottsanläggningen var som en egen stad i staden. Inom slottsområdet fanns även en slottskyrka, bageri, frustuga, provianthus, blockhus, vedgård, kanslilokaler samt andra byggnader. Under nära tvåhundra år var Gotland fram till freden i Brömsebro 1645 danskt.

När Skånska kriget bröt ut trettio år senare var slottet ganska förfallet. Vid krigsutbrottet försökte man sätta slottet i stridsdugligt skick. Troligen hann man inte få allt klart innan danskarna 1676 åter kom till ön. Visby föll snart för danskarna och Visborg gav sig utan kamp. Danskarna styrde sedan över ön i tre år. I freden i Lund 1679 fick svenskarna tillbaka Gotland, som sedan dess tillhört Sverige.

Innan danskarna lämnade ön förstörde de så mycket de kunde och när de åkte därifrån låg Visborg i ruiner. De hade i flera månader innan krigsslutet låtit bryta ner och spränga slottet. För det var ju bättre att förstöra slottet än att ge de till fienden.

De följande 30 åren användes slottsruinen för kalkbränning som bland annat användes till att bygga upp Stockholms slott.

Drottningholms slottskyrka

Drottningholms slottskyrka är belägen i slottets norra rundbyggnad. Tessin den yngre slutförde byggnationen i början av 1700-talet, efter faderns (Tessin den äldre) ritningar. Inredningsarbetet utfördes under ledning av Carl Hårleman och 1730 stod kyrkan färdig att tas i bruk.

Kyrkan som sedan dess använts kontinuerligt tillhör den kungliga hovförvaltningen men används av Lovö församling och idag hålls högmässa i slottskyrkan sista söndagen varje månad, då alla är välkomna att delta. Kyrkan har sittplatser för ca 120 personer.

Det finns även möjlighet att boka kapellet för vigslar och dop, eller för en guidad visning.

 

Kyrkans inredning

Altaret står i norrläge mitt emot kungaläktaren. Altartavlan skapades av hovmålaren G.E. Schröder. Den öppna bänkinredningen med mittgången i ostvästlig riktning sattes in 1910-1912. I kyrkan finns en Cahmanorgel med 6 stämmor från 1730.

 

Drottningholms slott

Den allra första slottsbyggnaden lät Johan III uppföra på 1570-talet till sin hustru drottning Katarina Jagelonica. Änkedrottning Hedvig Eleonora köpte slottet 1661 men på nyårsaftonen samma år eldhärjades byggnaden. Hon anlitade arkitekt Nicodemus Tessin d ä för att rita ett nytt slott, vilket kom att bli det nuvarande.

Byggnadsarbetena startade 1662 och det nya slottet stod klart 37 år senare, 1699. Nicodemus Tessin d y fortsatte med arbetet med slottets inredningar efter pappans död, liksom med anläggningen av parken.

 

Slottet som morgongåva

1744 gifte sig prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen med den svenske tronföljaren Adolf Fredrik och fick Drottningholms slott i morgongåva. Hon gav arkitekten Carl Hårleman uppdraget att bygga på slottsflyglarna med en våning och barockens röda puts ersattes nu av ljust gult. Från denna period har även värdefulla inredningar bevarats. 1777 blev dock svenska staten tvungen att lösa in slottet på grund av Lovisa Ulrikas stora skulder, men den kungliga dispositionsrätten kvarstod.

 

Världsarvet Drottningholm

Slottet är sedan 1935 statligt byggnadsminne.

Sedan 1991 finns Drottningholm också uppfört på FN-organet Unescos världsarvslista över världens mest skyddsvärda kulturarv som ska bevaras för all framtid. Drottningholms alla byggnader, tillsammans med parken, utgör en samlad och väl bevarad svensk slottsmiljö från 1600- och 1700-talet. Världsarvet Drottningholm omfattar slottet med omgivningar, Drottningholms slottsteater och Kina slott.

Sedan 1981 har kungafamiljen sitt hem på slottet. Stora delar av byggnaden visas för allmänheten.

 

 

 

 

Bildtexter

 

Drottningholms slottskyrka

Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna

 

Drottningholms slottskyrka med högvakt

 

Predikstolens kläde är broderat av kung Gustaf V. Tekniken är viggsöm, en tidskrävande broderiteknik med diagonala stjälkstygn, som formar ett zigzagmönster.

 

Prinsessan Leonores dop

Leonore_Serafimerorden

H.K.H. Prinsessan Leonores dop ägde rum i Slottskyrkan på Drottningholms slott söndagen den 8 juni 2014, på dagen ett år efter H.K.H. Prinsessan Madeleine och herr Christopher O’Neills vigsel.

 

Dopklänningen

Prinsessan Leonores dopklänning bars för första gången av prins Gustaf Adolf när han döptes 1906. Dopklänningen har även burits av Gustaf Adolfs syskon (Sigvard, drottning Ingrid, prins Bertil och Carl Johan) samt av prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibyllas barn, det vill säga prinsessorna Margaretha, Birgitta, Desirée och Christina samt kungen.

Dopklänningen bars också av kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip, prinsessan Madeleine och nu senast av prinsessan Estelle.

Vid prinsessan Margarethas dop 1935 tillkom en cape med mössa av crèmefärgad sidensatin. I fodret på capen har samtliga dopbarns namn och datum broderats.

Dopklänningen är av bomullsbatist och valenciennespets (knypplad spets) med en underklänning i satinvävt siden. Klänningen är kantad med spets vid armhålorna. Till klänningen hör även en tröja av valenciennespets.

Till dopklänningen hör också en dopservett, även den av bomullsbatist med valenciennespets.

 

Dopfunt och dopfat

Vid detta dop användes inte silverdopfunten. I stället användes ett dopbord i skulpterat och förgyllt trä av senbarock typ och som har ben med rikliga dekorationer. På benställningen sitter en liten ängel som bär själva bordsskivan. Dopbordet tros ha utförts av Burchard Prechts verkstad i Stockholm i slutet av 1600-talet.

Dopfatet av silver är tillverkat av Johannes Meijding i Stockholm och är enligt en inskription skänkt till slottskyrkan av drottning Ulrika Eleonora 1728.

 

Prinsessan Eugénies krona

Vid koret fanns prinsessan Eugénies krona. Kronan är utförd 1860 i Stockholm av Edvard Emanuel Petterson med prinsessan Hedvig Elisabet Charlottas krona från 1778 som förlaga. Kronan är av guld med graverad dekor och emaljarbete i svart och gulvitt. Kronan är dekorerad med pärlor, diamanter och diverse färgade stenar. Hätta av blå atlas med kronor och toppornament av guldbleck. Kronan väger 733 gr och ingår i riksregalierna som finns att se i Skattkammaren på Kungliga slottet.

 

Serafimerorden

Från 1778 fram till kungens dop 1946 har svenska prinsar erhållit insignierna för Serafimerorden vid sina dop. Men vid Ordensreformen 1975 tog man bort utdelandet av ordnar till svenska medborgare. 1995 skrevs dock lagen om så att medlemmar av Kungahuset kan få Serafimerorden. Samma år mottog kronprinsessan denna på sin myndighetsdag.

Precis som prinsessan Estelle fick Serafimerorden vid dopet den 22 maj 2012 fick prinsessan Leonore Serafimerorden vid dopet den 8 juni 2014.

Leonore_VapensköldPrinsessparets dotter föddes 20 februari 2014 och H.M. Konungen beslutade förläna henne titeln H.K.H. Prinsessan Leonore, hertiginna av Gotland. Med titeln följer ett heraldiskt vapen och ett namnchiffer (monogram).

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2014

I förra numret av Rojalisten hoppades vi att prinsessan Leonores dop skulle ske vid någon av dagarna runt Nationaldagen, pingsthelgen eller på prinsessparets ettåriga bröllopsdag. Vi tyckte också att det kunde vara lämpligt att låta prinsessparet välkomna folket till Öppet Slott på Nationaldagen.

Jag tror inte att dessa våra önskningar var avgörande för valet av dopdag och det faktum att det blev prinsessparet som öppnade slottets portar den 6 juni. Kanske lyckades vi bara vara så pass förutseende att våra förhoppningar infriades.

Det vi inte kunde förutse, eller ens hoppas på, var att den lilla prinsessan Leonore skulle göra sitt första officiella framträdande tryggt vilande i sin mors famn. Vi var många som samlats utanför slottsportarna och det som till en början lät som ett sus i leden övergick snabbt till applåder och ett öronbedövande jubel. Prinsessparet såg mycket glatt och kanske lite överraskat ut över det varma välkomnandet.

Prinsessan Leonores dop i Drottningholms slottskyrka visades under en välregiserad TV-sändning som förutom själva dopakten även visade gästernas ankomst och senare förflyttning till mottagningen på slottet. Själv var jag livligt uppvaktad av journalisters frågor via mail och telefon och deltog i flera TV-studios för att utfrågas och lämna kommentarer om vad ett kungligt prinsessdop betyder för monarkin.

I september är det val till riksdagen och i tidningarna redovisas resultatet av olika enkäter om riksdagsmännens inställning till monarkin. Man kan, minst sagt, ha synpunkter på det urval som används som underlag för pressens enkäter. Det tycks också vara mera intressant för journalister att skriva om detta ämne än att ställa frågor till politiker om vilken politik man tänker föra i för väljarna viktiga frågor. Det är ju ingen hemlighet att en majoritet för monarkins bevarande finns i de partier som ingår i den Alliansledda regeringen. Det gäller därför att lägga sin röst rätt vid höstens val.

RojF gratulerar Kronprisessan Victoria på födelsedagen

Kronprinsessan fyller måndagen den 14 juli 37 år och firas med allmän flaggdag och salut från Skeppsholmen.

För den som vill gratulera Kronprinsessan:

  • Kronprinsessan tar emot gratulationer på Sollidens slott på Öland klockan 14.00. Slottsparken öppnar klockan 11.00.
  • Klockan 21.00 sänder SVT1 ’Grattis Kronprinsessan!’ från Borgholms IP.

Den som vill gratulera Kronprinsessan skriftligen kan göra det på Kungahusets Facebook-sidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster eller genom att skicka en hälsning via Kungahusets hemsidas hälsningsformulärlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Källa: Kungahuset.se

Genealogi och heraldik

Med anledning av 200-årsjubileet för Norge som självständigt konungarike anordnas den XXXI internationella kongressen för genealogi och heraldik i Oslo den 13-17 augusti 2014. Kongressens tema blir ”Inverkan på genealogi och heraldik av stora händelser i en nations historia”. Det är också 700 år sedan Oslo blev Norges officiella huvudstad.

Det blir femte gången som en dylik kongress anordnas i ett nordiskt land alltsedan den femte i Stockholm 1960, följd av Köpenhamn 1980, Helsingfors med Åbo 1984 och Uppsala 1992. Förra gången var i Maastricht 2012 och dessförinnan Stuttgart. Den första kongressen hölls i Barcelona 1929. Efter krigsuppehållet återupptogs kongressverksamheten i Rom och Neapel 1953. Förelöpare hade dock varit i Berlin redan 1882 samt i Leipzig och San Francisco 1913.

Kongressen hålls i Fanhallen på Akershus fästning.

För intresserade lämnas ytterligare information på www.congress2014.no