Prinsessan Margaretha 80 år

Prinsessan Margaretha 2010Prinsessan Margaretha Désirée Victoria Ambler, föddes den 31 oktober 1934 på Haga slott. Hon är svensk prinsessa och dotter till arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Prinsessan är äldsta syster till kung Carl XVI Gustaf, samt ledamot av Serafimerorden.

Prinsessans far prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka 1947 men prinsessan Sibylla bodde under några år kvar på Haga slott och prinsessan Margareta med hennes yngre systrar benämndes ofta som Hagasessorna. 1950 flyttade familjen till prinsessan Sibyllas våning på Kungliga slottet. Prinsessan Margaretha utbildade sig i klädsömnad på Märthaskolan.

Prinsessan Margaretha gifte sig den 30 juni 1964 med engelsmannen John Ambler i Gärdslösa kyrka på Öland. Genom sitt giftermål med en icke kunglig man avstod Margaretha enligt tidens praxis från sin ställning som kunglig prinsessa men fick ändå hederstiteln Prinsessan Margaretha, fru Ambler.

Paret var först bosatt i London, men slog sig sedan ner på herrgården Chippinghurst Manor utanför Oxford. I samband med giftermålet drog sig prinsessan Margaretha bort från rampljuset. Hennes enda offentliga uppdrag har varit att inviga Svenska kyrkans julbasar i London. Paret fick barnen Sybilla, Edward och James. John Ambler avled 2008. Prinsessan Margaretha är sedan dess bosatt i en by i Oxfordshire utanför London.

Dottern friherrinnan Sybilla är separerad från friherre Cornelis von Dinklage och har två barn. Sonen Edward är gift med Helen Jane Roos och har två barn. Yngsta sonen James är gift med Ursula Mary Shipley och har också två barn.

Prinsessan Margaretha syns sällan hemma i Sverige men vid större familjehögtider får vi ibland glädjen att kunna återse henne.

 

 

Bildtexter

Prinsessan Margaretha vid kronprinsessbröllopet 2010

 

Den danska monarkin

RegentparetDen danska monarkin är enligt grundlagen konstitutionell, vilket innebär att monarken inte självständigt kan utföra politiska handlingar. Även om monarken undertecknar alla lagar, träder dessa först i kraft när de har försetts med en ministers kontrasignering.

Som statschef medverkar monarken vid regeringsbildningar. Efter råd från företrädare för de politiska partierna uppmanar monarken partiledaren med flesta mandaten bakom sig i Folketinget, för att bilda en regering som därefter tillsätts av monarken.

Dessutom står monarken formellt i spetsen för regeringen vilket innebär att leda det statsråd där antagna lagar undertecknas och därmed blir gällande. Myndig tronföljare deltar också i statsrådet som hålles vid behov och oftast på onsdagar. Statsministern och utrikesministern träffar regelbundet drottningen för att informera om den senaste politiska utvecklingen. Regeringens lag- och beslutsförslag skall föreläggas drottningen innan de behandlas i Folketinget.

Drottningen tar också emot utländska statschefer vid statsbesök och avlägger statsbesök utomlands. Hon tar även emot alla utländska ambassadörer då de avlämnar sina kreditivbrev innan de kan utföra sina uppgifter som ambassadör i landet.

 

Huvuduppgifter

Monarkens viktigaste uppgifter är att representera Danmark i utlandet och vara en galjonsfigur hemma. Den senare uppgiften innebär att acceptera inbjudningar till öppningar, jubiléer o.s.v. Även öppningar utomlands för kommersiella kampanjer har ofta kunglig medverkan. Den kungliga närvaron vid sådana tillfällen är mycket uppskattad av näringslivet.

Dessutom ger drottningen med korta mellanrum offentlig audiens, där medborgarna kan inställa sig personligen för att tacka för ämbetsutnämnelser och tilldelning av ordnar, medaljer och utmärkelser.

 

Offentlig audiens

Drottningen håller offentlig audiens på Christiansborg slott ett antal måndagar under hela året. Då kan medborgare tacka drottningen för att hon deltagit vid en öppning eller ett besök. De som beviljats tilldelning av en orden eller en medalj samt kunglig utnämning kan tacka för detta. Vid ankomsten till Christiansborg slott listar en adjutant personens namn och ärende. Gästen tas därefter emot av kabinettssekreteraren innan man förs in i audiensgemaket där konverasationen med drottningen sker.

 

Kungehusets historia

Den danska monarkin är en av de äldsta i världen. Monarkin kan spåra sin historia tillbaka till Gorm den gamle död ca 958. Kungadömet var i äldre tider en valmonarki, men i praktiken valdes oftast den äldsta sonen till den regerande monarken. I gengäld måste kungen underteckna ett fördrag som reglerade makten mellan sig själv och sitt folk.

Vid införandet av enväldigt styre 1660-1661 ersattes valmonarkin av en ärftlig monarki. I princip blev det manlig förstfödslorätt, men också med möjlighet till kvinnlig succession, som skrevs in i den kungliga förordningen år 1665. Den reglerade även på andra sätt den kungliga familjens inre angelägenheter. Dessa delar av förordningen förblev giltiga även efter det att monarkin genom den demokratiska konstitutionen 5 juni 1849 ändrades från enväldig till konstitutionell.

Genom tronföljarlagen 1853 blev tronföljden rent manlig. Denna reviderades1953 då man återinförde möjligheten till kvinnliga succession, vilket öppnade vägen till tronen för den nuvarande regerande drottningen.

 

Den Oldenborgska ätten

Den raka linjen av den äldre danska kungaätten dog ut 1448 med Christoffer III. Efterföljaren blev samma år Christian af Oldenborg med kunganamnet Christian I. Kungen tillhörde en sidolinje till den ursprungliga ätten och blev nu stamfader till den Oldenborgska kungaätten vars huvudlinje regerade fram till 1863.

Huvudlinjens siste kung på tronen, Frederick VII, dog barnlös och tronen gick därför, enligt successionsordning av år 1853 över till en släkting, prins Christian av Glücksborg, som i en rak linje härstammade från den senaste kungaätten. Prins Christian blev som kung Christian IX stamfader till den nuvarande Glücksborglinjen på den danska tronen.

 

Den Glücksborgska ätten

Christian IX var en av de längst regerande monarker i listan över danska kungar (1863-1906). Kungen fick smeknamnet Europas svärfar, då den äldsta dottern Alexandra gifte sig med Edward VII av England, dottern Dagmar gifte sig med Alexander III av Ryssland och Thyra gifte sig hertig Ernst August av Cumberland.

År 1863 blev hans son William kung av Grekland under namnet Georg I och 1905 blev sonsonen Carl kung Haakon VII av Norge. Det danska kungahuset var således direkt relaterat till många av Europas regerande furstehus.

Frederik VIII regerade kort tid 1906-1912 och efterträddes av sin son Christian X som kom att regera Danmark under de två världskrigen. Kungen är bäst ihågkommen som en ryttarkung då han vid återförening av Sønderjylland med Danmark 1920 red över den gamla gränsen. Hans ridturer genom gatorna i Köpenhamn under de första åren av den tyska ockupationen av Danmark 1940-45 uppskattades också av danskarna.

Christian X dog 1947 och efterträddes av sin son, Frederik IX, som 1935 hade gift sig med den svenska prinsessan Ingrid. De hade tre döttrar. Margareta, nuvarande drottning av Danmark, Benedikte som gifte sig med prins Richard zu Sayn-Wittgenstein-Berleburg och Anne-Marie, som 1964 gifte sig med den sedermera kungen Konstantin II av Grekland.

Vid Frederik IX död 1972 efterträddes han på tronen av sin äldre dotter som drottning Margrethe II.

År 2013 kunde Glücksborgdynastin fira 150 år på den danska tronen.

 

 

 

 

Bildtexter

 

H.M. Drottning Margrethe och H.K.H. Prins Henrik

Fotograf: Jacob Jørgensen

 

 

Hertiginnedömet Gotland

Vid konseljen den 26 februari 2014 informerade kungen att den nyfödda prinsessan ska heta Leonore Lilian Maria. Prinsessan tilldelades samtidigt hertiginnedömet Gotland.

Vid prinsessan Leonores dop bars Gotlands fana med vapnet in i Drottningholms slottskyrka fanbärare som medlemmar i Gotlands nation vid Uppsala universitet.

Gotlands landskapsvapen består av en i blått fält stående vädur av silver med beväring av guld, bärande på en korsprydd stång av guld ett rött baner med bård och fem flikar av guld. Vapnet kröns i likhet med alla landskapsvapen av en hertiglig krona. Vapnet har sitt ursprung i öns sigill från 1200-talet.

Prins Oscar Bernadotte.Senast Gotland hade en hertig var då prins Oscar Carl August vid dopet den 18 december 1859 fick hertigtiteln. Prins Oscar var son till kung Oscar II och drottning Sofia och var prins av Sverige och Norge. Han föddes på Drottningholms slott den 15 november och dog den 4 oktober 1953. Vid födseln fick prinsen även titlarna kunglig höghet och Sveriges arvfurste.

Prinsen som var sjöofficer var då han, efter tjugofem år, avslutade sin tjänst i flottan viceamiral. Han hade ett stort intresse för flottan och deltog i flera långresor. Efter ett par års universitetsstudier vid Uppsala och Kristiania, nuvarande Oslo, kommenderades han till att delta i Vanadis världsomsegling 1883–1885 vilket ansågs vara ett försök att ta hans intresse från hovfröken Ebba Munck af Fulkila, som han förälskat sig i.

Den 29 januari 1888 trolovade han sig dock med Ebba Munck af Fulkila som han vigdes med den 15 mars samma år i S:t Stephenskyrkan i Bournemouth. Eftersom hon inte var av kunglig börd fråntogs han sin arvsrätt till de svenska och norska tronerna samt sina titlar. Han räknades dock fortfarande till det svenska kungahuset och erhöll den icke ärftliga titeln prins Bernadotte.

Drottning Sofias bror, storhertig Adolf av Luxemburg, gav 1892 prins Oscar den adliga titeln greve af Wisborg. Denna ärftliga titel har senare även tilldelats andra svenska prinsar som gift sig icke-kungligt. 1939 meddelades kungligt tillstånd till att samtliga efterkommande kan använda släktnamnet Bernadotte. Ättemedlemmarna skriver sig Bernadotte af Wisborg.

Prinsparet Bernadotte hade fem barn. Ett av barnen vare greve Folke Bernadotte som var vice ordförande för Svenska Röda Korset. Han är känd för att under andra världskrigets slutskede leda flera räddningsaktioner och för att ha organiserat utbyte av krigsfångar. Under ett medlingsuppdrag i Palestina, på uppdrag av FN:s generalförsamling, mördades Folke Bernadotte 1948 i Jerusalem.

 

Visborgs ruinVisborgs slott

Prins Oscar Bernadotte var sedan födseln hertig av Gotland, vilket torde förklara att namnet på den tidigare borgen Visborg (ruin sedan 1645) användes i grevetiteln, trots att den delades ut av Luxemburg.

Visborgs slott var en slotts- och borganläggning. Slottet låg i Visbys sydvästra hörn och började byggas i början av 1400-talet. Uppgifterna om vem som började bygga går isär. Vissa uppger att det var Tyska orden som började uppföra borgen och att Erik av Pommern därefter övertog byggandet. Tyska orden stiftades i Palestina av korsfarare i slutet av 1100-talet och etablerade sig så småningom i Nordeuropa.

Slottsanläggningen var som en egen stad i staden. Inom slottsområdet fanns även en slottskyrka, bageri, frustuga, provianthus, blockhus, vedgård, kanslilokaler samt andra byggnader. Under nära tvåhundra år var Gotland fram till freden i Brömsebro 1645 danskt.

När Skånska kriget bröt ut trettio år senare var slottet ganska förfallet. Vid krigsutbrottet försökte man sätta slottet i stridsdugligt skick. Troligen hann man inte få allt klart innan danskarna 1676 åter kom till ön. Visby föll snart för danskarna och Visborg gav sig utan kamp. Danskarna styrde sedan över ön i tre år. I freden i Lund 1679 fick svenskarna tillbaka Gotland, som sedan dess tillhört Sverige.

Innan danskarna lämnade ön förstörde de så mycket de kunde och när de åkte därifrån låg Visborg i ruiner. De hade i flera månader innan krigsslutet låtit bryta ner och spränga slottet. För det var ju bättre att förstöra slottet än att ge de till fienden.

De följande 30 åren användes slottsruinen för kalkbränning som bland annat användes till att bygga upp Stockholms slott.

Drottningholms slottskyrka

Drottningholms slottskyrka är belägen i slottets norra rundbyggnad. Tessin den yngre slutförde byggnationen i början av 1700-talet, efter faderns (Tessin den äldre) ritningar. Inredningsarbetet utfördes under ledning av Carl Hårleman och 1730 stod kyrkan färdig att tas i bruk.

Kyrkan som sedan dess använts kontinuerligt tillhör den kungliga hovförvaltningen men används av Lovö församling och idag hålls högmässa i slottskyrkan sista söndagen varje månad, då alla är välkomna att delta. Kyrkan har sittplatser för ca 120 personer.

Det finns även möjlighet att boka kapellet för vigslar och dop, eller för en guidad visning.

 

Kyrkans inredning

Altaret står i norrläge mitt emot kungaläktaren. Altartavlan skapades av hovmålaren G.E. Schröder. Den öppna bänkinredningen med mittgången i ostvästlig riktning sattes in 1910-1912. I kyrkan finns en Cahmanorgel med 6 stämmor från 1730.

 

Drottningholms slott

Den allra första slottsbyggnaden lät Johan III uppföra på 1570-talet till sin hustru drottning Katarina Jagelonica. Änkedrottning Hedvig Eleonora köpte slottet 1661 men på nyårsaftonen samma år eldhärjades byggnaden. Hon anlitade arkitekt Nicodemus Tessin d ä för att rita ett nytt slott, vilket kom att bli det nuvarande.

Byggnadsarbetena startade 1662 och det nya slottet stod klart 37 år senare, 1699. Nicodemus Tessin d y fortsatte med arbetet med slottets inredningar efter pappans död, liksom med anläggningen av parken.

 

Slottet som morgongåva

1744 gifte sig prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen med den svenske tronföljaren Adolf Fredrik och fick Drottningholms slott i morgongåva. Hon gav arkitekten Carl Hårleman uppdraget att bygga på slottsflyglarna med en våning och barockens röda puts ersattes nu av ljust gult. Från denna period har även värdefulla inredningar bevarats. 1777 blev dock svenska staten tvungen att lösa in slottet på grund av Lovisa Ulrikas stora skulder, men den kungliga dispositionsrätten kvarstod.

 

Världsarvet Drottningholm

Slottet är sedan 1935 statligt byggnadsminne.

Sedan 1991 finns Drottningholm också uppfört på FN-organet Unescos världsarvslista över världens mest skyddsvärda kulturarv som ska bevaras för all framtid. Drottningholms alla byggnader, tillsammans med parken, utgör en samlad och väl bevarad svensk slottsmiljö från 1600- och 1700-talet. Världsarvet Drottningholm omfattar slottet med omgivningar, Drottningholms slottsteater och Kina slott.

Sedan 1981 har kungafamiljen sitt hem på slottet. Stora delar av byggnaden visas för allmänheten.

 

 

 

 

Bildtexter

 

Drottningholms slottskyrka

Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna

 

Drottningholms slottskyrka med högvakt

 

Predikstolens kläde är broderat av kung Gustaf V. Tekniken är viggsöm, en tidskrävande broderiteknik med diagonala stjälkstygn, som formar ett zigzagmönster.

 

Prinsessan Leonores dop

Leonore_Serafimerorden

H.K.H. Prinsessan Leonores dop ägde rum i Slottskyrkan på Drottningholms slott söndagen den 8 juni 2014, på dagen ett år efter H.K.H. Prinsessan Madeleine och herr Christopher O’Neills vigsel.

 

Dopklänningen

Prinsessan Leonores dopklänning bars för första gången av prins Gustaf Adolf när han döptes 1906. Dopklänningen har även burits av Gustaf Adolfs syskon (Sigvard, drottning Ingrid, prins Bertil och Carl Johan) samt av prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibyllas barn, det vill säga prinsessorna Margaretha, Birgitta, Desirée och Christina samt kungen.

Dopklänningen bars också av kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip, prinsessan Madeleine och nu senast av prinsessan Estelle.

Vid prinsessan Margarethas dop 1935 tillkom en cape med mössa av crèmefärgad sidensatin. I fodret på capen har samtliga dopbarns namn och datum broderats.

Dopklänningen är av bomullsbatist och valenciennespets (knypplad spets) med en underklänning i satinvävt siden. Klänningen är kantad med spets vid armhålorna. Till klänningen hör även en tröja av valenciennespets.

Till dopklänningen hör också en dopservett, även den av bomullsbatist med valenciennespets.

 

Dopfunt och dopfat

Vid detta dop användes inte silverdopfunten. I stället användes ett dopbord i skulpterat och förgyllt trä av senbarock typ och som har ben med rikliga dekorationer. På benställningen sitter en liten ängel som bär själva bordsskivan. Dopbordet tros ha utförts av Burchard Prechts verkstad i Stockholm i slutet av 1600-talet.

Dopfatet av silver är tillverkat av Johannes Meijding i Stockholm och är enligt en inskription skänkt till slottskyrkan av drottning Ulrika Eleonora 1728.

 

Prinsessan Eugénies krona

Vid koret fanns prinsessan Eugénies krona. Kronan är utförd 1860 i Stockholm av Edvard Emanuel Petterson med prinsessan Hedvig Elisabet Charlottas krona från 1778 som förlaga. Kronan är av guld med graverad dekor och emaljarbete i svart och gulvitt. Kronan är dekorerad med pärlor, diamanter och diverse färgade stenar. Hätta av blå atlas med kronor och toppornament av guldbleck. Kronan väger 733 gr och ingår i riksregalierna som finns att se i Skattkammaren på Kungliga slottet.

 

Serafimerorden

Från 1778 fram till kungens dop 1946 har svenska prinsar erhållit insignierna för Serafimerorden vid sina dop. Men vid Ordensreformen 1975 tog man bort utdelandet av ordnar till svenska medborgare. 1995 skrevs dock lagen om så att medlemmar av Kungahuset kan få Serafimerorden. Samma år mottog kronprinsessan denna på sin myndighetsdag.

Precis som prinsessan Estelle fick Serafimerorden vid dopet den 22 maj 2012 fick prinsessan Leonore Serafimerorden vid dopet den 8 juni 2014.

Leonore_VapensköldPrinsessparets dotter föddes 20 februari 2014 och H.M. Konungen beslutade förläna henne titeln H.K.H. Prinsessan Leonore, hertiginna av Gotland. Med titeln följer ett heraldiskt vapen och ett namnchiffer (monogram).

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2014

I förra numret av Rojalisten hoppades vi att prinsessan Leonores dop skulle ske vid någon av dagarna runt Nationaldagen, pingsthelgen eller på prinsessparets ettåriga bröllopsdag. Vi tyckte också att det kunde vara lämpligt att låta prinsessparet välkomna folket till Öppet Slott på Nationaldagen.

Jag tror inte att dessa våra önskningar var avgörande för valet av dopdag och det faktum att det blev prinsessparet som öppnade slottets portar den 6 juni. Kanske lyckades vi bara vara så pass förutseende att våra förhoppningar infriades.

Det vi inte kunde förutse, eller ens hoppas på, var att den lilla prinsessan Leonore skulle göra sitt första officiella framträdande tryggt vilande i sin mors famn. Vi var många som samlats utanför slottsportarna och det som till en början lät som ett sus i leden övergick snabbt till applåder och ett öronbedövande jubel. Prinsessparet såg mycket glatt och kanske lite överraskat ut över det varma välkomnandet.

Prinsessan Leonores dop i Drottningholms slottskyrka visades under en välregiserad TV-sändning som förutom själva dopakten även visade gästernas ankomst och senare förflyttning till mottagningen på slottet. Själv var jag livligt uppvaktad av journalisters frågor via mail och telefon och deltog i flera TV-studios för att utfrågas och lämna kommentarer om vad ett kungligt prinsessdop betyder för monarkin.

I september är det val till riksdagen och i tidningarna redovisas resultatet av olika enkäter om riksdagsmännens inställning till monarkin. Man kan, minst sagt, ha synpunkter på det urval som används som underlag för pressens enkäter. Det tycks också vara mera intressant för journalister att skriva om detta ämne än att ställa frågor till politiker om vilken politik man tänker föra i för väljarna viktiga frågor. Det är ju ingen hemlighet att en majoritet för monarkins bevarande finns i de partier som ingår i den Alliansledda regeringen. Det gäller därför att lägga sin röst rätt vid höstens val.

RojF gratulerar Kronprisessan Victoria på födelsedagen

Kronprinsessan fyller måndagen den 14 juli 37 år och firas med allmän flaggdag och salut från Skeppsholmen.

För den som vill gratulera Kronprinsessan:

  • Kronprinsessan tar emot gratulationer på Sollidens slott på Öland klockan 14.00. Slottsparken öppnar klockan 11.00.
  • Klockan 21.00 sänder SVT1 ’Grattis Kronprinsessan!’ från Borgholms IP.

Den som vill gratulera Kronprinsessan skriftligen kan göra det på Kungahusets Facebook-sidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster eller genom att skicka en hälsning via Kungahusets hemsidas hälsningsformulärlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Källa: Kungahuset.se

Genealogi och heraldik

Med anledning av 200-årsjubileet för Norge som självständigt konungarike anordnas den XXXI internationella kongressen för genealogi och heraldik i Oslo den 13-17 augusti 2014. Kongressens tema blir ”Inverkan på genealogi och heraldik av stora händelser i en nations historia”. Det är också 700 år sedan Oslo blev Norges officiella huvudstad.

Det blir femte gången som en dylik kongress anordnas i ett nordiskt land alltsedan den femte i Stockholm 1960, följd av Köpenhamn 1980, Helsingfors med Åbo 1984 och Uppsala 1992. Förra gången var i Maastricht 2012 och dessförinnan Stuttgart. Den första kongressen hölls i Barcelona 1929. Efter krigsuppehållet återupptogs kongressverksamheten i Rom och Neapel 1953. Förelöpare hade dock varit i Berlin redan 1882 samt i Leipzig och San Francisco 1913.

Kongressen hålls i Fanhallen på Akershus fästning.

För intresserade lämnas ytterligare information på www.congress2014.no

Trekungamötet i Malmö 1914

Gustav V

Haakon VII  Christian X

 

 

 

 

 

 

 

Trekungamötet 1914 var ett möte den 18–19 december 1914. Då samlades de tre nordiska kungarna Christian X av Danmark, Håkon VII av Norge och Gustaf V av Sverige tillsammans med sina utrikesministrar på länsresidenset i Malmö för överläggningar efter första världskrigets utbrott. Ett resultat av mötet blev att man bekräftade sin enighet kring neutralitetslinjen.

Stor uppståndelse rådde i rikets tredje stad veckan före jul 1914. Finklädda slöt invånarna upp i stora skaror för att bese de höga excellenserna. Flaggorna smattrade och orkestrar spelade. Men någon karnevalsstämning var det inte tal om, det var svåra tider. Bara några månader tidigare, den 2 augusti, hade landets alla kyrkklockor ringt till mobilisering. Ett storkrig hade blossat upp i Europa – första världskriget.

Trekungamötet kom till stånd på initiativ av Gustaf V i syfte att, både inåt och utåt, tydligt manifestera nordisk samhörighet och den av regeringen utropade neutraliteten. Han föreslog Stockholm som mötesplats. Norske kung Haakon VII tyckte att Göteborg vore bättre, men Christian X i Danmark föreslog Malmö och så fick det bli. Christian var för övrigt motvillig och måste övertalas av sin regering att ställa upp.

Så här skrev kungen i ett personligt brev till sin danske kollega Christian X:

Min käre Christian.

Dessa rader sänder jag till dig med landshövding Trolle, som du känner sedan gammalt. Min livliga önskan är att med det snaraste få till stånd ett personligt sammanträffande med dig och din bror Carl i och för överläggningar rörande våra gemensamma intressen som neutrala stater. Det är min bestämda åsikt, att vi under det nuvarande allvarsamma läget i Europa måste hålla tillsammans.

Genom ett sådant möte skulle också ett mera vänskapligt förhållande kunna uppnås. Tidpunkten för ett sådant närmande till Norge synes just nu vara den mest lämpliga. Med många hälsningar till hela familjen är jag Din alltid tillgivne gamle vän och onkel.

Gustaf

Av brevet framgår alltså att Gustaf V, förutom en önskan att visa upp en samnordisk neutral hållning i kriget, även ville ta till­fället i akt att tina upp det något frostiga förhållandet till Norge. Den ”Carl” som omnämns i brevet syftar på Christian X:s bror som blev norsk kung under namnet Haakon VII vid unionsupplösningen 1905.

Gustav V tog in på residenset, Christian X inkvarterades hos Carl Herslow i Bikupans palats på Mäster Nilsgatan och Haakon VII fick husrum hos fru Louise Kockum i det röda tegelhuset på hörnet av Västergatan och Mäster Johansgatan. Utanför de kungliga bostäderna vaktade soldater ur Kronprinsens husarer med dragna sablar. De tre utrikesministrarna bodde på hotell Kramer.

Klockan 11.30 fredagen den 18:e var alla samlade i residenset, konferensen tog sin början. Klockan 13 bröt man för lunch, varefter monarkerna ägnade sig åt andra aktiviteter. Som att ta emot folkets jubel — 500 lundastudenter och tusentals malmöbor hade samlats på Stortorget för att beskåda de tre kungarna på residensets balkong. Det var nu tragedin kunde ha inträffat.

Det krävs inte mycket makaber fantasi för att föreställa sig vad som kunde ha inträffat om gångjärnen släppt och balkongen med de tre nordiska monarkerna hade störtat till marken. Nu inträffade inte detta, men det visade sig senare att balkongen hängde endast på några få rostiga gångjärn. Ytterligare ett majestät och tragedin hade varit ett faktum.

Eftermiddagen ägnade sedan monarkerna åt att artighetsvisitera varandra. Men klockan åtta bjöd Gustav V på middag på residenset. Nu anlände inte bara kungarna utan också deras utrikesministrar. Middagen serverades på svenska kronans guldservis från Gustav III:s dagar.

Lördagen inleddes med gudstjänst i S:t Petri kyrka. Kyrkoherde Lysander predikade och talade om trekungamötet som ett under: “Nordens tre konungar, samlade vid samma altare, förenade i samma tankar och böner om Nordens fred och världsfreden.” Efter gudstjänsten besökte monarkerna två av stadens skolor, först Realskolan (nuvarande S:t Petri) och sedan Johannesskolan, stadens största och modernaste folkskola. Vid avskedet från den senare sjöng barnen unisont Du gamla du fria, varefter Gustav V tackade och önskade dem en God Jul. “De´samma tebaks” ropade barnen.

Utrikesministrarna och deras rådgivare hade sammanträtt flitigt och till slut nått enighet kring en kommuniké. Efter gemensam lunch avslutades trekungamötet med att kommunikén skrevs under. Realpolitiskt lämnade mötet inga spår, men symbolvärdet var stort. På lördagskvällen tog man sedan avsked. Christian X for med båt till Köpenhamn, Haakon VII med tåg till Oslo. Sedan Gustav V mött sin hustru, som anlänt från Tyskland, lämnade också det svenska kungaparet Malmö.

I Malmö planeras för ett 100-årsjubileum av 1914. Förutom trekungamötet ägde Baltiska utställningen rum detta år. Men firandet kan komma att ske utan kunglig glans. Ett förslag om att bjuda in de svenska, danska och norska kungahusen till festligheterna 2014 röstades redan i slutet av augusti 2008 ner, med fem röster mot och fyra röster för en kunglig inbjudan, av en socialistisk majoritet i kommunfullmäktige.

Beslutet upprörde många känslor. Kulturnämndens ordförande hävdade dessutom att monarkin var odemokratisk vilket resulterade i en JO-anmälan från oppositionen som menade att samtliga tre länders parlament har beslutat att länderna skall var kungadömen. JO såg dock ingen anledning att gripa in och hade inga synpunkter på vem kommunen vill bjuda in.

 

Den norska monarkin

Ur Rojalisten nr 2 2014

Den norska monarkin har rötter som går mer än tusen år tillbaka i tiden. Harald Hårfager anses vara den första norska kungen. Han förenade Norge till ett rike runt år 890. Från Harald Hårfager och fram till idag har Norge haft mer än 60 namngivna härskare. Dagens kung tillhör ätten Glücksburg som regerar Norge sedan 1905.

Även om Norges historia går långt tillbaka är Norge relativt ungt som självständig nation i modern tid. Från år 1380 Norge var den underlägsna parten i en union med och senare ingående i Danmark. Förbundet med Danmark upplöstes till följd av Napoleonkrigen 1814 då Norge återigen blev en självständig nation med sin egen konstitution. Men efter bara några månader var Norge en del av en union med Sverige. Den här gången som en självständig stat men med en gemensam kung och utrikespolitik. Norge gick ut ur unionen med Sverige 1905 och valde en egen kung med namnet Haakon VII.

Den norska regentlängden

Harald och Sonja_1Den norska regentlängden räknas tillbaka till Harald Hårfager. Fram till nuvarande 64:e regenten Harald V räknas det tidvis in båda danska och svenska regenter.

Harald Hårfagers far, Halvdan svarte, var kung i Vestfold och Oppland. Harald måste ha varit tio år när han tog över riket efter att Halvdan Svarte gick genom isen på Randsfjorden och drunknade. Harald hade dock större ambitioner och bestämde sig för att samla alla små kungadömen i ett rike. Enligt Snorres sagor lovade han att inte klippa sitt hår och skägg innan han hade nått det målet och det var ursprunget till hans smeknamn.

Slaget vid Hafrsfjord räknas som avgörande för sammanslagningen av de så kungadömena. Trots att landet nu var enat under en kung var det långt ifrån stabilt. Ett led i strävan till nationell samling var ”Leidangen” som var ett gemensamt kustförsvar baserat på lokala skepp. Det organiserades av Haralds son Håkon Adelsensfostre. Befolkningen längs kusten blev skyldig att ställa upp med skepp, manskap och proviant. Med tiden omvandlas denna skyldighet till att bli en vanlig skatt till kungen.

Kyrkan

Kristnandet av Norge hade en tydligt nationell sammanhållande funktion. Införandet av kristendomen skedde under lång tid men tillskrivs gärna kung Olav Haraldsson och slaget vid Stikkelstad år 1030. Kungen själv föll i strid, men kristendomen blev landets officiella religion och utveckling av en riksomfattande kyrkoorganisation bidrog till att stärka den enade riket. Efter sin död blev kung Olav kanoniserad och Olav den helige blev därmed en nationell symbol. Hans helgonstatus bidrog till kyrkans påverkansmöjlighet men gav också legitimitet åt Olavs efterkommande och deras anspråk på kronan.

Kyrkan befäste sin makt under 1100-talet genom att skapa fasta biskopssäten och flera kloster. Kröningen av barnkungen Magnus Erlingson år 1163 som var den första i Norge befäste kyrkans centrala ställning. Den unge kungen, som endast hade arvsrätt genom modern, stred om tronen med Sverre Sigurdsson. Han var därför tvungen att stärka sitt anspråk på tronen genom kyrkans välsignelse.

Arv och val

Det norska riket var under medeltiden en ärftlig valmonarki. Den byggde med andra ord på en kombination av arv och val. Alla kungens söner hade lika rätt till tronen och kunde framföra sina anspråk inför tinget. Det var dock det samlade tingets uppgift att välja eller förkasta och det var därmed tinget som gav kungamakten legitimitet.

Tronföljarlagen 1163 ersatte alla kungasöners rätt till tronen med ett kungadöme där den äldste sonen hade arvsrätt. Den nya lagen stadsfästes igen år 1260 då Norge blev ett rent arvkungadöme där kungamakten fördes vidare från far till äldste son.

Unioner

År 1319 avled Haakon V Magnusson utan en manlig arvinge. Dottern Ingeborg var gift med den svenska tronföljaren Erik. Deras son Magnus ärvde således både Norge och Sverige. Detta blev början på många unioner mellan Norge, Sverige och Danmark.

Norge försvagades politiskt och ekonomiskt under 1300-talet, delvis som en följd av digerdöden, och blir successivt den svagare parten i dessa unioner. Från 1536 är Norge ett lydrike under Danmark.

Grundlag och ny union 1814

Året 1814 var kanske det mest händelserika året i Norges historia. I början av året var landet ett lydrike under Danmark och den enväldige kung Frederik VI. Efter nederlag i Napoleonkrigen tvingades Danmark genom Kielfreden avstå Norge till Sverige. Norge vägrade att godkänna avtalet och förklarade sig självständigt.

I slutet av året är Norge en konstitutionell monarki i union med Sverige. Det var några händelserika månader från upplösningen av unionen med Danmark fram till dess den nya unionen med Sverige blir ett faktum. Norge blir åter en självständig stat, har sin egen kung och utarbetar en egen konstitution. Norge måste dock till slut acceptera en ny union med Sverige men den svenske kungen måste acceptera den nya norska grundlagen.

Norsk suveränitet

Inledningsvis ville danske Christian Fredrik i kraft av sin arvsrätt utropa sig till norsk kung. Vid stormansmötet i Eidsvoll den 16 februari lät han sig dock övertalas av professor Georg Sverderups argument. När kung Frederik har avsagt sig Norges tron har suvereniteten gått tilbake till det norska folket som själv måste välja sin kung.

Ny grundlag och kungaval

Christian Frederik kallade in en grundlagsgivande församling . Medan valet av representanter pågick styrde han som regent tillsammans med ett regeringsråd. Den 10 april 1814 samlades Riksförsamlingen i Eidsvoll.

Fram till den 17 maj utarbetades en ny grundlag. Den var för sin tid en ganska liberal och demokratisk författning. Församlingen fastslog också att Norge fortsatt skulle vara en monarki och samma dag valdes Christian Fredrik enhälligt till norsk kung.

Kriget med Sverige

Kronprins Carl Johan vägrade att acceptera Norges självständighet . Han krävde stormakternas stöd för att genomföra bestämmelserna i Kielfördraget . En delegation skickades till Norge för att få kung Christian Frederik att kapitulera, men medlingen misslyckades och den 29 juli gick Carl Johans trupper in i Norge. Den svenska armen slog snabbt ned det norska motståndet och Norge tvingades att be om en vapenvila . Vid förhandlingar i Moss den 14 augusti ingick kung Christian Frederik avtal om att överföra makten till sitt statsråd och lämna landet.

Den 10 oktober 1814, på Bygdø kungsgård, abdikerar kung Christian Fredrik från den norska tronen och lämnar landet den 28 oktober. Christian Fredrik blev senare kung av Danmark där han regerade från 1839 till 1848.

Oscar_IIÄtten Bernadotte

Bernadotteätten regerade Norge från 1818 fram till upplösningen av unionen med Sverige 1905. Carl Johan Bernadotte var den första på Norges tron med det norska kunganamnet Carl III Johan 1818 -1844, i Sverige Carl XIV Johan. Därefter Oscar I 1844-1859 och Carl IV, i Sverige Carl XV, 1859-1872 och till sist Oscar II 1872-1905.

Unionsupplösning 1905

Det var en tvist kring en separat norsk konsulär tjänst som så småningom ledde till unionsupplösningen mellan Norge och Sverige. Det faktum att Norge inte hade sina egna utländska beskickningar, utan var underställt Sverige i utrikespolitiken, var ett tydligt tecken på Norges underlägsenhet i unionen. Med växande nationell känsla blev en egen norsk utrikespolitik den viktigaste frågan.

Stortinget hade godkänt inrättandet av en egen utrikesförvaltning, men kung Oscar II vägrade att sanktionera beslutet vilket ledde till att den norska regeringen avgick. När kungen misslyckades med att utse en ny regering var unionen mellan Norge och Sverige i praktiken bruten. Den 7 juni beslutade stortingen att unionen skulle upplösas.

I samband med unionsupplösningen anhöll Stortinget om kung Oscars tillåtelse till att utse en prins ur Bernadotteätten till nu norsk kung. Förslaget var ämnat som försonande i en situation där relationen mellan Norge och Sverige var mycket ansträngt. Kung Oscar avslog dock erbjudandet.

Dansk prins

Redan innan kung Oscars avslag var en annan prins förd in i diskussionen som en möjlig pretendent. Den lämpliga kandidaten var prins Carl av Danmark. Utrikespolitiska överväganden vägde tungt till hans fördel . Den unge prinsen var gift med den brittiska prinsessan Maud, den blivande kung Edward VII och drottning Alexandras dotter. Englands stöd var mycket viktigt för Norge i den aktuella situationen. Vidare påpekades att paret hade en son som kunde säkra successionen. Prinsens stamtavla kunde spåras tillbaka till Harald Hårfagre och på sin mors sida var han släkt med Bernadotteätten.

Folkvald kung

Under hösten 1905 framfördes ibland krav från olika håll om att införa republik i Norge. Rykten om detta nådde Köpenhamn . Med bakgrund av detta hävdade prinsen att han var villig att acceptera erbjudandet om att bli kung om det var det norska folkets vilja. Det beslutades därför att hålla en folkomröstning om statsformen.

Folkomröstningen ägde rum i november. 259.563 personer röstade för monarkin, medan 69.264 röstade för en republik. Omröstningen gav prinsen ett tydligt mandat från det norska folket. Den 18 november skickade Stortingspresidenten ett telegram till prinsen där han formellt erbjöd tronen. Prinsen accepterade valet och antog namnet Haakon VII. Sonen Alexander fick i framtiden bära namnet Olav.

Självständig nation

Tidigt på morgonen den 25 November1905 seglade den nya kungliga familjen upp i Oslofjorden med det danska kungaskeppet “Dannebrog”. Det var tjock dimma och tung snö. Vid Oscarsborgs fästning gick de över i till norska marinfartyget “Heimdal” och fortsatte in mot huvudstaden.

Statsminister Michelsen hälsar den nye kungen med orden “I nästan 600 år har det norska folket inte haft sin egen kung. Aldrig har han varit helt vår egen. Alltid har vi varit tvungna att dela honom med andra. Aldrig har han haft sitt hem hos oss. Där hemmet är där är också fosterlandet. Nu är det annorlunda. Nu kommer Norges unge kung för att bygga sitt framtida hem i huvudstaden. Vald av ett fritt folk som en fri man för att gå i spetsen för sitt land kommer han vara helt och hållet vår egen. Nu skall norrmännens kung bli den starka symbolen för det ny självständiga Norge”.

Kung Haakon, drottning Maud och kronprins Olav hälsades med salut från Akershus fästning när de kom till Oslo. Över hela staden ringde kyrkklockorna för att markera det landet hade fått sin egen kungafamilj.

Haakon VII avlade ed till författningen i parlamentet den 27 november 1905 och den 22 juni följande år blev kung och drottning krönta och välsignade i Nidarosdomen.

_________________________________________________________________

Bildtexter:

Monumentet ”De tre svärden”, designat av Fritz Røed, restes 1983 till minne av slaget vid Hafrsfjord. Det finns även ett nationalmonument sedan1872 rest vid Haraldshaugen.

Bernadottekungen Oscar II på Norges tron 1872-1905

Kung Harald V och drottning Sonja
Foto: Sølve Sundsbø / Det kongelige hoff