Kungen om Nobelcentret

 

I samband med att kungaparet besökte den pågående ombyggnaden av Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm gavs en intervju till journalister som samlats på det intilliggande område där det finns planer på att uppföra ett nytt Nobelcenter. Kungaparet uttrycke synpunkter om att bygget var i största laget och att färgvalet nog inte var det bästa.

     Stadsbyggnads- och kulturborgarrådet Roger Mogert (S) kritiserade därefter kungahuset för att lägga sig politiska frågor.

     Hovets svar, via hovets presschef Margareta Thorgren, var att det politiska beslutet är fattat och där är kungen inte delaktig. Däremot kan han ju precis som alla andra i ett demokratiskt samhälle tycka någonting om det här bygget.

     Sveriges Radio, P1 Morgon den 2 juni, kontaktade Patrik Åkesson (RojF) med förfrågan om en debatt med Roger Mogert. Denna återges här.

 

P1 Morgon: Det var ju en lång debatt om Nobelcentret men till slut klubbade man att det skall byggas i april. Vad säger du Roger Mogert om att kungen nu går ut med sin åsikt?

Roger Mogert: Ja det är ju naturligtvis lite märkligt. Vi har ju en ordning i Sverige om att kungahuset inte lägger sig i politiken och inte lägger sig i, inte framför allt inte lite speciella frågor. Det kom lite oväntat kan man säga.

P1: Är det lämpligt att han uttalar sig i den här frågan?

RM: Nej det är det väl naturligtvis inte, utan som sagt, den svenska demokratin bygger ju på en så´n kompromiss att vi har kvar kungahuset som ”nå´n slags representativ institution” men att den inte lägger sig i politiken.

P1: Vad kan det bli för problem om kungen går ut i den här frågan, tycker du?

RM: I den här frågan, så är det ju …, alla politiska beslut är ju fattade, så det som kvarstår är en rättslig prövning. Och jag hoppas ju naturligtvis innerligt att våra domstolar inte tar nå´n som helst notis om vad kungahuset tycker i frågan utan att man bedömer frågan juridiskt. Så i den här frågan tror jag inte att det har nå´n innebörd, men vi kan ju inte ha en ordning där kungahuset lägger sig i politiska frågor. Mer generellt, så är det ju.

 

P1: Vad säger du Patrik Åkesson om att kungen går ut med sin åsikt om Nobelcentret?

Patrik Åkesson: Jag tycker att han gör helt rätt. Han talar ju för en majoritet av Stockholmarna och Sveriges befolkning. Han säger ju också att vi skall lyssna på människor, att Stockholmarna är stolta över sin stad och det kulturhistoriska arvet. Det tycker jag att det borde politiker också lära sig, att lära av historien och lyssna på Stockholmarna. Jag minns almbråket på 60- 70-talet, innan Roger Mogert ens var född, där socialisten Hjalmar Mehr fick se sig besegrad och almarna står idag kvar.

Man måste kunna ompröva ett beslut och inte vara så prestigebunden i en del frågor.

Jag tycker att kungen gör rätt. Kungahuset och kungafamiljens medlemmar kritiseras ju ofta för att man inte vill uttala sig och inte vill svara på frågor och inte ge intervjuer. När man nu gör det rusar republikanerna fram och vänder detta till en fråga om republik/monarki.

Vi skall inte glömma att det är uppåt 500 överklaganden i den här frågan och staten själv, Statens Fastighetsverk SFV, har också överklagat i denna fråga.

Det handlar om att värna om miljön och en viktig fråga.

P1: På dig låter det som att det vore bra om kungen kunde få igång en ordentlig opinion och kanske ändra det här beslutet.

: Kungen tar ju inga politiska ställningstaganden utan lyssnar på människor och läser av opinionen.

P1: Men det är väl ett ställningstagande för och emot den här byggnaden?

: Det är ju klart att man kan får det till det om man vill det, men politiker är ju väldigt känsliga för kritik och möter man på motstånd då vänder man gärna den frågan åt andra.

Det här bygget är kontroversiellt. Det här är ju en jättefyrkant, en lada, i Stockholms city. David Copperfield är ju en känd arkitekt som ha byggt många fyrkantiga lador runt om i Europa. De kan vara jättevackra i rätt miljö men inte inne i Stockholms city, i den känsliga kulturhistoriska miljön.

 

P1: Roger Mogert, här talar ju Patrik Åkesson mer som att kungen faktiskt kan fånga upp en opinion vad människor tycker, och på så sätt vara en del av demokratin som när man ändrade beslutet om almarna.

RM: Vi kanske skall klargöra en liten, liten såhär… Kungen företräder inte en majoritet av varken Stockholmarna eller svenska folket, utan vi har en ordning i Sverige där vi har val vart fjärde år, och där det är fullmäktige som företräder Stockholmarna i den demokratiska processen. Alla andra ordningar … man är ju naturligtvis fri att tycka vi skall ha en annan ordning där det är kungen som känner av folkdjupet och bestämmer utifrån det. Men i Sverige har vi ju valt att ha demokrati och då är det ju faktiskt rimligt att det är just de fullmäktige som representerar Stockholmarna, och där har en majoritet fattat beslut om att genomföra detta.

Man är fri att tycka att det är ett felaktigt beslut men demokratin bygger ändå på att det är folkmajoriteten, via val, som styr besluten. Inte nå´n annan ordning.

Man kan ha…, längta tillbaka till svunna tider och 1800-tal. Jag tillhör inte de som gör det.

 

P1: Det är far som bestämmer och tolkar vad folket vill.

: Javisst är det så. Jag längtar inte tillbaka till ett 1800-tal. Det var en dålig retorik!

Jag hyllar demokratin precis som kungen gör. Man skall lyssna på människor och man skall lyssna på opinionen och det skall även politiker göra. Har man fattat ett beslut som sannolik, kanske, eventuellt visar sig vara felaktigt, då måste man vara beredd att ompröva detta. Statens Fastighetsverk är väl ändå en ganska tung instans i det här och vi får se vart det leder.

 

P1: Hur mycket betyder kungens uttalande, hans opinionsbildande kraft?

RM: I realiteten, i detta fall, naturligtvis ingenting, som sagt, utan alla beslut är fattade och det som återstår är ju en juridisk prövning och ett överklagande. Om det skulle vara så att kungens ord väger tungt i våra domstolar då har vi större problem naturligtvis. Men rent principiellt blir det naturligtvis problematiskt om kungahuset börja lägga sig i politiska frågor, som Rojalistiska Föreningen tycker här, skall tolka folks opinion åt oss, det är inte en positiv utveckling, tror jag.

 

P1: Patrik Åkesson, tror du att kungens uttalande här kommer att få någon effekt?

: Ja, det är klart. Kungahuset har ju ett större stöd i Sveriges befolkning än den politiska makten har för närvarande. Så att en viss betydelse har det.

Juridiken påverkas inte av kungens uttalande i den här frågan. Det tror jag definitivt inte. Men opinionen förstärks och frågan kommer säkert att växa och diskuteras ytterligare och fördjupas.

Jag tycker det är bra för vårt demokratiska styrelsesätt att frågor ventileras och att de bli transperant belysta och det måste politiker inse att det är inte alla politiska prestigebeslut som är riktiga och de måste kunna omprövas …

P1 : Tack Patrik …

: … och nu har kungen ett stort miljöintresse och han ser ju frågan på ett djupare sätt än bara själva Nobelbygget. Vi har ett tunnelbanebygge där Landstinget har planer på att bygga ut denna. Det kommer att påverka. Alla frågor måste vägas ihop.

 

Bildtext

Modell av arkitekten David Copperfields tilltänkta Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholms city.

Kungariket Bhutan

Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck, Drottning Jetsun Pema

Kungaparet av Bhutan

Bhutan är sedan 1907 ett litet kungarike beläget i östra delen av Himalaya. Bhutaneserna själva kallar det Druk Yul ”Drakens land”.

Under början på 1600-talet utvecklades ett centraliserat teokratiskt styre under den religiöse och politiske ledaren Shabdrung Ngawang Namgyal. Han enade Bhutan och lät bygga det system av borgar som än i dag markerar landskapet.

En försvagning av landet skedde under 17- och 1800 talen med konflikter, först med East India Company och sedan med brittiska kronan, vilket resulterade i en speciell överenskommelse med Storbritannien, som gällde huvudsakligen utrikespolitik men uteslöt all inblandning i inrikes affärer. Denna situation ärvdes av Indien efter dess självständighet.

Efter det har Bhutan på flera vis markerat sin självständighet. År 2007 abdikerade Jigme Singye Wangchuk, den fjärde kungen, till förmån för hans son den nuvarande kungen, Jigme Khesar Namgyal Wangchuk.

År 2008 undertecknade kungen Bhutans första konstitution varvid landet blev en konstitutionell monarki med ett flerpartisystem. Idag har Bhutan ett demokratiskt valt tvåkammarsparlament.

Samhället präglas i hög grad av den buddhistiska religionen som är stark och levande. I södra delen av landet, mot Assamslätten, dominerar invandrare från Nepal och Indien som huvudsakligen är hinduer.

Bhutans statsvapen

Efter att länge varit nästan helt isolerat, har man under senaste årtionden sakta öppnat sig och inlett en försiktig anpassning till omvärlden. Värnet av den egna kulturen har i olika avseenden starkt betonats. Turismen har t.ex. begränsats och reglerats genom en hög dagsavgift. Enklast är att åka till Bhutan med en organiserad grupp men detta är inget krav. Dock måste turistresor ordnas genom en auktoriserad lokal researrangör.

Landet har en internationell flygplats, Paro, från vilken det egna flygbolaget Druk Air har reguljär trafik till sex destinationer i Indien, till Kathmandu, Dhaka, Singapore och Bangkok. Inrikesflygverksamhet håller på att utvecklas och nya lokala flygplatser byggas.

Bhutan gränsar till Tibet i norr och till Indien i söder, väster och öster. Huvudstad är Thimphu. Officiellt språk är dzongkha, ett språk som är besläktat med tibetanskan. Det bhutanesiska landskapets karaktär med stora höjdskillnader från söder till norr, och med dalgångar isolerade från varandra gör dock att den språkliga förbistringen är betydande med många regionala språk och dialekter. I söder talas ofta nepali, ett indoeuropeiskt språk.

Källa: Svensk-Bhutanesiska Föreningen

Regentlängd

1907 – 1926
Ugyen Wangchuck, Första Druk Gyalpo

1926 – 1952
Jigme Wangchuck, Andra Druk Gyalpo

1952 – 1972
Jigme Dorji Wangchuck, Tredje Druk Gyalpo

1972 – 2006
Jigme Singye Wangchuck, Fjärde Druk Gyalpo

2006 –
Jigme Khesar Namgyal Wangchuck, Femte Druk Gyalpo

Statsbesök till Bhutan

THIMPU 20160608 Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema. Foto Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

THIMPU 20160608
Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema.
Foto: Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

Med början den 8 juni 2016 avlade det svenska kungaparet ett tre dagar långt statsbesök till Bhutan på inbjudan av Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck. Regeringen var representerad och företrädare för svenskt näringsliv ingick i delegationen. Detta var första gången ett statsbesök från Sverige till Bhutan ägde rum.

Diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Bhutan upprättades 1985. Statsbesöket var ett tillfälle att ytterligare stärka de politiska, ekonomiska och kulturella banden mellan länderna som har flera beröringspunkter, bland annat engagemanget för klimat, miljö och hållbar utveckling.

Läs mer om kungaparets statsbesök till Buthan på kungahuset.se.

Japans monarki

Japans kejsarpar Naruhito och Masako

Japan är en konstitutionell monarki (kejsardöme) och är beläget i Stilla havet, öster om Japanska havet. De japanska tecken som utgör Japans namn betyder “solens ursprung”, varför Japan ibland kallas “Soluppgångens land”.

Japan har ett demokratiskt statsskick som bygger på en konstitution som antogs 1947. Kejsaren är statsöverhuvud för Japan men har ingen makt i praktiken. I stället är högsta beslutande organ Japans parlament med 722 medlemmar, vilka är uppdelade i två kamrar, första kammaren och andra kammaren.

Landet är en arkipelag bestående av 6852 öar. De fyra största öarna är Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku, som tillsammans står för 97 % av Japans yta. Japan har världens tionde största befolkning med över 127 miljoner invånare.

Vilken stad som haft ställning som Japans huvudstad har varierat genom landets historia. Tokyo är sedan 1868 huvudstad. Dessförinnan var Kyoto huvudstad. Stortokyo, som omfattar själva huvudstaden och flera omgivande prefekturer, är det största storstadsområdet i världen med nära 36 miljoner invånare på en yta ungefär lika stor som Skåne.

Inflytande från andra länder följt av långa perioder av isolering har präglat Japans historia. Segrar i slutet av 1800- och början av 1900-talet i första kinesisk-japanska kriget, rysk-japanska kriget och första världskriget tillät Japan att utöka sitt imperium under en period av ökad militarism. Det andra kinesisk-japanska kriget 1937 expanderade till en del av andra världskriget, som kom till ett slut 1945 genom atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Sedan man antog sin reviderade konstitution 1947 har Japan haft en enhetlig konstitutionell monarki med en kejsare och ett folkvalt parlament. Trots att Japan officiellt har avsagt sig sin rätt att förklara krig, upprätthåller man en modern militär styrka för självförsvar och fredsbevarande.

Japans statsvapen

Japans statsemblemVapnet som egentligen inte är ett vapen utan en mon, består bara av en stiliserad gul krysantemumblomma.

De japanska symbolerna, så kallade mon, liknar till användningssättet europeiska heraldiska vapen men följer andra formregler än heraldiken. Japans statsmon är ett exempel på detta.

Japans flagga

Japans flagga

Flaggan är vit med en röd rund skiva som symboliserar den uppgående solen. Flaggans vita bakgrund står för renhet och ärlighet och den röda färgen kan tolkas som en symbol för upplysthet, integritet och värme. Symbolens ursprung är okänt, men man vet att krigadeln buke ofta målade liknande symboler på solfjädrar redan på 1200-talet. Den tidigaste bekräftade förekomsten av själva flaggan var slaget vid Sekigahara 1600, där den var en befälssymbol hos trupperna som kämpade för shogunen av Tokugawaätten.

Kejsarens flagga

Kejsarens flagga

Det finns olika varianter av flagga för kejsarinnan, kronprinsen, kronprinsessan och en gemensam för övriga medlemmar av kejsarfamiljen.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2016

 

Denna vår har varit som en lång fest för oss rojalister. Vi har sett hur vårt populära kronprinsesspar har fått sitt andra barn. Kort därefter fick också prinsparet sitt första barn. Kungen har under nära en hel vecka på olika sätt firats i samband med sin 70-årsdag. I slutet av maj döps prins Oscar och efter nationaldagsfirandet väntar några sommarveckor med avkoppling för kungafamiljen. Traditionsenligt kommer kronprinsessan att firas på Solliden och i Borgholm. Vi vet ännu inte när prins Alexander kommer att döpas men det kan inte uteslutas att det sker på Öland under sensommaren.

I år fyller Sofiero slott 150 år och detta firas med ett stort jubileumsår som invigs i närvaro av kungaparet på nationaldagen. Med anledning av kungaparets besök förläggs även Helsingborgs stads hela nationaldagsfirande till Sofiero slott och slottsträdgård denna dag. Man inviger också en helt ny jubileumsträdgård och i slottet en utställning med verk av sex kungliga konstnärer från ätten Bernadotte.

Rojalistiska Föreningens annonsering och min krönika i Kungligt Magasin ser ut att ge frukt då vi nu har en tillströmning av nya medlemmar. Det är mycket glädjande att vi nu också börjar få igång aktiviteter i olika delar av landet.

Margareta Östlind som vann förra årets medlemsvärvningstävling har visat att det går lätt att värva nya medlemmar om man bara bestämmer sig för det. Styrelsen har beslutat att ha en tävling även under innevarande år. Kontakta kansliet eller maila till info@rojf.se om du vill ha värvningsfoldrar.

Region Väst under Ingela Ferneborgs ledning inbjöd medlemmarna till firande av kungen vid Skansen Lejonet i Göteborg för att närvara vid salutskjutningen med efterföljande samkväm. Medlemsvärvning av intresserade rojalister skedde samtidigt.

I Simrishamn deltog vår medlem Mona Burman i Armélottakårens firande av kungen med föredrag om familjen Bernadotte, fanborg och mingel i stadsbiblioteket.

Samtidigt lämnades information om vår förening. Allmänheten bjöds in till detta firande.

Den så aktiva Stockholmskretsen samlas under hösten den sista torsdagen i månaden till mingel på Restaurang Victoria i Kungsträdgården.

Tveka inte att kontakta oss om du kan tänka dig att arrangera en träff för medlemmar på din ort eller landsdel.

Inbjudan till vissa aktiviteter skickas allt oftare ut via mail då de inte hinner att annonseras i Rojalisten. Det är viktigt att vi har rätt mailadress i föreningens register. Har du bytt mailadress eller inte tidigare lämnat denna bör du göra detta snarast.

 

Jordaniens monarki

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

Den nuvarande jordanska monarkin bildades 1921. Efter det Osmanska rikets upplösning efter första världskriget tillhörde landet fram till självständigheten 1946 det brittiska Palestinamandatet.

År 1921 delades detta mandat i två delar varvid området öster om Jordanfloden blev emiratet Transjordanien och Abdullah Ibn Hussein insattes som emir. Han far Hussein Ibn Ali från den hashmitiiska dynastin gjorde uppror mot turkarna under första världskriget.

År 1946 erkändes Transjordanien som en självständig stat och emiren upphöjdes till kung.

Jordanien ligger i hjärtat av den arabiska världen och har framträtt som en regional modell för utveckling och välstånd. Landet har enligt konstitutionen ett parlamentariskt system med en ärftlig monarki.

Ett land av kontraster

Jordanien är ett land med stor mångfald, naturskönt och med en unik roll i regionen. Det är en ung nation som bygger på forntida land, hem för ett dussin civilisationer, flera religioner, ett hav av språk, kulturer och traditioner.

Under årtusenden har dussintals civilisationer gjort anspråk på Jordaniens marker, som ligger i hjärtat av gamla handelsvägar som förbinder Europa, Afrika och Asien.

Idag är Jordanien erkänt som en av de mest globaliserade länderna i världen när det gäller politiskt engagemang, ekonomisk integration och medborgarnas kontakter med resten av världen.

År av kraftig ekonomisk utveckling och investeringar i utbildning betalar sig i snabb tillväxt och Jordaniens huvudstad Amman är en modell av landets mångfald. Högteknologiska företag blandas med traditionella hantverkare och glasskyskrapor stiger från bergen. I dalarna nedanför finns ambulerande herdar som fortfarande låter sina hjordar beta.

Jordaniens mångfald, dess unika kombination av modernitet och tradition, gör det mer än en ö av lugn i en turbulent region. Landet är idag är en förebild för stabilitet och välstånd i ett dynamisk nytt Mellanöstern.

Regentlängd

Abdullah I
1921-1951

Talal
1951-1952

Hussein
1952-1999

Abdullah II
1999-

Abdullah I

Den första kungen och grundare av staten Jordanien föddes 1882 i Mecka.

Den blivande kungen levde i en blygsam tillvaro och vistades ofta med ledarna för olika sekter och samhällssektorer för att utveckla relationer med dem. Han tillbringade en stor del av sin tid bland de lokala beduinstammarna. År 1921, organiserade han som emir sin första regering i Amman för Transjordanien.

Under de kommande trettio åren koncentrerade Emir Abdullah sina ansträngningar på statsbyggande. 1928 övervakade han landets första lagstiftande råd och utarbetandet av en konstitution. Ett år senare höll han första parlamentsvalet. Den 22 mars 1946 säkrade Transjordanien sin självständighet och Abdullah kröntes till kung senare samma år.

Kung Abdullah deltog regelbundet fredagsbönen i Al Aqsa-moskén i Jerusalem. Den 20 juli 1951 blev han mördad på trappan till moskén. Hans sonson, Hussein var med honom vid detta tillfälle. En kula träffade även den unge prinsen, men skyddades av en medalj som hans farfar hade fäst på bröstet tidigare samma dag.

Talal

Efter kung Abdullah I:s död besteg hans son Talal tronen. På grund av ohälsa abdikerade kung Talal snart till förmån för Hussein, hans äldste son.

Även om kung Talal:s regeringstid var kort, introducerade han en liberaliserad konstitution för kungariket som gjorde regeringen mer ansvarig inför parlamentet och banade väg för den framtida politiska utvecklingen.

Kung Talal Bin Abdullah dog 1972.

Hussein

När han utropades till kung av Jordanien var han endast 17 år gammal och kunde juridiskt sätt inte ta över kungliga befogenheter. De första månaderna styrdes landet av ett regentråd tills han formellt kröntes den 2 maj 1953 vid en ålder av 18 år.

Efter avslutad grundskola i Amman, studerade han vid Victoria College i Alexandria, Egypten, och Harrow School och Royal Military Academy Sandhurst i Storbritannien.

Kung Hussein anses vara arkitekten bakom det moderna Jordanien. Han var allmänt betraktad som en man av folket. Idag är han ihågkommen med vördnad, som en statsman som guidade Jordanien säkert genom stridigheter och konflikter.

Kung Hussein sade ofta att Jordaniens folk var dess största tillgång, och han arbetade ihärdigt för att förbättra dess levnadsstandard.

Tidigt i hans regeringstid, koncentrerade han sig på att upprätta en ekonomisk och industriell infrastruktur och ökad tillgång till grundläggande tjänster. Han var en skärande promotor för utbildning, bygga skolor i hela kungariket och främja idén om utbildning för alla barn. Under hans regeringstid sköt inskrivningen till grundskolan i höjden och läskunnigheten ökade från 33 procent år 1960 till 85,5 procent år 1996.

Kung Hussein strävade efter att uppnå fred i Mellanöstern.

Abdullah II

Jordaniens kungaparKung Abdullah II antog sina konstitutionella befogenheter som monark den 7 februari 1999 och kröntes den 9 juni samma år. Som ett led i sin fars strävan är välfärden för Jordaniens folk en hörnsten i hans politik för nationell utveckling, regional fred och global samexistens. Kungens särskilda oro för framtiden för Jordanens ungdomar har lagt ungdomens engagemang, utbildning och möjligheter överst på hans dagordning.

Han har övervakat svepande utbildningsreformer, som idag är energigivande i Jordaniens privata sektor och för att förbereda Jordaniens ungdom för global konkurrenskraft och ledarskap.

För att hitta lösningar på Jordaniens stora ekonomiska behov, har kung Abdullah inlett en ny era av strukturella reformer och modernisering, integration med världsekonomin och globaliseringen. Kungen har arbetat med att föra samman den offentliga och den privata sektorn – både inhemska och globala – genom storskaliga gemensamma initiativ som syftar till att möta de akuta utmaningarna i skapandet av nya arbetstillfällen, möjligheter för Jordaniens unga befolkning och minska fattigdomen.

Flaggan

Utformningen av flagga har inte ändrats sedan Jordan blev självständigt 1946. De svarta, vita och gröna fälten representerar de arabiska islamiska dynastierna Umayyad , Abbasid och Fatimid . Den röda triangeln som förbinder flaggans gröna, vita och svarta paneler representerar Hashemitiska familjen. Den heptagonala stjärnan föreställer de första sju verser i Koranen som återges i varje bön.

Al Hussein orden

Denna orden är den högsta hedersbetygelsen i Jordanien. Orden instiftades den 22 juni 1949 för att belöna välvilja och kunna ges till utländska statschefer. Ordensbandet infördes den 23 september 1967.

 

 

 

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2016

Det har nu gått drygt ett år sedan den nya minoritetsregeringen tillträdde och kungen antydde redan i förra årets jultal att den parlamentariska framtiden kunde te sig osäker. Kungen fick rätt i sina farhågor och ännu känns inte regeringsmakten stabil.

Det svenska samhället utsätts även för andra prövningar då en stor mängd flyktingar från mellanöstern valt att söka skydd i Sverige. Det är naturligvis en stor tragedi att så många människor tvingas lämna sina hem p.g.a. krig och elände men det innebär också stora påfrestningar för Sverige och andra länder som gör allt för att ta emot de drabbade människorna.

Vår trygghet består i att vi lever i fred och välfärd och att vi har en statschef som är politiskt neutral. Kungen och den övriga kungafamiljen arbetar otröttligt med att ta emot eller besöka olika drabbade grupper i samhället för att ge tröst, uppmuntran och en ny framtidstro.

Under innevarande år har vi ett antal stora kungliga händelser att se fram emot. Två barnafödslar med efterföljande dop och i valborgsmässohelgen kungens 70-årsdag. I juni firar kungaparet 40-årig bröllopsdag.

I vanlig ordning förutsätter vi att SVT inser att det svenska folket vill ta del av sändningar från dessa kungliga evenemang.

Vill man se utanför den svenska horisonten finner man att den brittiska drottningen fyller 90 år. Hon är född den 21 april men firar alltid födelsedagen i juni. Att hon får två födelsedagar kan hon tacka pappa kung George VI för. Han tyckte det var så orättvist att vara född i mitten av december att han återupplivade traditionen med en officiell födelsedag i juni varje år.

Rojalistiska Föreningen kommer att påbörja ett samarbete med Kungliga Magasinet. Inledningsvis kommer vi att annonsera i magasinet och även ha en spalt med redaktionell text. Det blir också ett samarbete runt olika evenemang. Min tanke är att detta skall hjälpa oss att nå ut till en större skara presumtiva medlemmar till föreningen.

Den luxemburgska monarkin

Storhertigparet av LuxemburgStorhertigdömet Luxemburgs historia är lång och omväxlande. Historien om dynastin sammanfaller med landets. Luxemburg uppstod som ett grevskap under borgen Luxemburg under 900-talet. Under 1200-talets slut nådde grevarna av Luxemburg stort inflytande och 1308 blev en av dem som Henrik VII tysk kung. Hans ätt utslocknade med kejsar Sigismund år 1437.

Huset Luxemburgs stamgods upphöjdes till hertigdöme på 1300-talet. Detta tillföll under mitten av 1400-talet hertigdömet Burgund och efter ett 30-tal år senare huset Habsburg. Vid en delning av huset Habsburgs besittningar tillföll Luxemburg den spanska och senare den österrikiska grenen. Mellan åren 1795 och 1815 tillhörde Luxemburg Frankrike.

Vid Wienkongressen 1815 beslöt stormakterna att bilda storhertigdömet Luxemburg och utsåg den nederländske kungen Vilhelm I till storhertig. Denna personalunion varade till 1890. Då Luxemburg vid den tiden endast tillämpade agnatisk tronföljd kunde drottning Wilhelmina ej bli Luxemburgs statschef. Tronen ärvdes istället av en annan gren av huset Nassau och hertig Adolf efterträdde kung Vilhelm III som storhertig i Luxemburg. Därmed skapades den nuvarande dynastin.

Då storhertig Wilhem IV endast hade döttrar lyckades han få representanthuset att godkänna att hans äldsta dotter i brist på manliga arvtagare skulle utses som presumtiv arvtagare till kronan.

Successionsordningen ändrades slutligen år 2011 då storhertigen meddelade att de interna reglerna i huset Luxemburg-Nassau modifierades för att införa jämställdhet mellan kvinnor och män på tronen. Den nya successionsordningen gäller för första gången till ättlingar till nuvarande storhertigen Henri.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2015

I år har vi åter fått uppleva ännu ett romantiskt kungligt bröllop. Glädjande nog tycks SVT nu också inse att det är svenska folkets önskan att få ta del av kungliga evenemang på samma sätt som våra grannar i Danmark är vana vid.

Som blivande prinsessa har Sofias tatueringar, deltagande i en dokusåpa m.m. livligt diskuterats i skvallerpressen. Det är ju lätt att både ha en förutfattad mening och att få en felaktig uppfattning om en person som man endast lärt känna via denna kanal.

De timslånga TV-intervjuer som gjordes innan bröllopet fick säkert många att revidera sin uppfattning. De öppenhjärtliga intervjuerna och de raka svaren på frågorna var mycket bra. Både prinsen och den blivande prinsessan visade sig ha ett naturligt och okonstlat sätt att förhålla sig till de frågor som ställdes. Dessutom kunde ingen undgå att det var ett mycket förälskat par man mötte.

Inte oväntat var det tråkigt nog en del monarkimotståndare som opponerade sig och ansåg att SVT var både opartiskt och underdånigt. Man vill ju hellre se kritik och granskning än relevanta frågeställningar. Inte heller ville man minnas att kungahuset under senare år faktiskt utsatts för ett antal mindre seriösa programinslag i SVT och andra TV-kanaler.

Jag och många andra reagerade kraftigt på dessa påståenden och svarade på de oseriösa tidningsartiklarna. Konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén bloggade också om vad monarkin egentligen symboliserar. Flera av dessa artiklar finns återgivna i detta nummer. Det är svårt att ta kritiker på fullt allvar när de anser sig strida för jämlikhet och rättvisa men samtidigt inte respekterar demokratiska principer och spelregler. Sverige har ett demokratiskt statsskick även om det är en monarki. Konstigare än så är det inte.

Vill Du hjälpa till?

Styrelsens strävan är att så många medlemmar som möjligt skall ha möjlighet till att känna en gemenskap och kunna delta i någon form av aktiviteter. Geografiska skillnader är ibland ett hinder för deltagande i större arrangemang. Därför vill vi uppmuntra till att mindre grupper av medlemmar ute i landet kan samlas till enklare former av aktiviteter, besök på intressanta platser och gemenskap.

Är du den medlem som kan tänka dig att hjälpa till att samla en grupp medlemmar på din ort? Hör gärna av dig till info@rojf.se eller till vår telefonsvarare 08-783 67 64 så kan vi gemensamt diskutera hur ett upplägg skulle kunna se ut.

Den brittiska monarkin

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen's Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria's Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen’s Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria’s Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Fram till år 1603 var de engelska och skotska monarkierna separata även om nära kopplingar fanns genom giftermål mellan medlemmar ur de båda kungliga familjerna. Efter det att den skottske kungen Jakob VI även tillträdde som kung James I av England har det varit en monark som regent för Storbritannien.

Under de senaste fyrahundra åren har det skett många förändringar i Storbritanniens monarki. Från slutet av 1800-talet har den verkställande makten hos monarken minskats och mer och mer övergått till parlamentet vilket resulterat i dagens konstitutionella monarki.

Stuartdynastin regerade i England och Skottland 1603-1714, en period som såg en blomstrande hovkultur men också mycket omvälvningar och instabilitet, med pest, brand och krig.

Det var en tid av intensiv religiös debatt och radikal politik. Båda bidrog till ett blodigt inbördeskrig i mitten av sextonhundratalet mellan kronan och parlamentet vilket resulterar i en parlamentarisk seger för Oliver Cromwell och den dramatiska avrättningen av kung Charles I.

Parlamentet deklarerade 1689 att James II abdikerat då man ansåg att han och hans arvingar övergett rätten till kronan genom fortsätta att erkänna den katolska tron.

Det upprättades en kortlivad republik vilket var första gången som landet hade upplevt en sådan händelse.

Återupprättandet av monarkin följdes snart av en ny religiös revolution då William och Mary av Oranien besteg tronen som gemensamma monarker och försvarare av protestantism. De efterföljdes av drottning Anne, den andra av döttrarna till James II.

I samband med de sista Stuartdrottningen Anns död föreskrevs det att endast monarker som försvarar protestantismen kan inneha tronen.

Nästa monark enligt den protestantiska ordningen blev George I av ätten Hannover. En period av oroligheter följde då ättlingar till den avsatte Stuartkungen  James II hotade att erövra tronen. Trots detta blev perioden med Hannoverätten anmärkningsvärt stabil. Detta tillskrivs livslängden på dess kungar. Under perioden mellan åren 1714 och fram till 1837 fanns det bara fem monarker varav George III är en av de längst regerande monarkerna i brittisk historia.

Den politiska stabiliteten och utveckling av den konstitutionella monarkin fortsatte. Det var också under denna period som Storbritannien kom att förvärva en stor del av sitt utländska imperium. Trots förlusten av de amerikanska kolonierna till stor del genom utländska erövring i de olika krigen under århundradet. I slutet av Hannoverperioden omfattade det brittiska imperiet en tredjedel av jordklotet.

Trenden med långlivade monarker fortsatte då drottning Victoria blev den hittills längst regerande monarken i brittisk historia.

Namnet Sachsen-Coburg-Gotha kom till den brittiska kungliga familjen år 1840 genom äktenskapet mellan drottning Victoria och prins Albert av Sachsen-Coburg och Gotha. Drottning Victoria själv förblev medlem av huset av Hannover.

Den enda brittiska monarken av huset av Sachsen-Coburg-Gotha var kung Edward VII som regerade i nio år i början av 1900-talet.

Kung George V ersatte det tyskklingande namnet med Windsor under första världskriget. Namnet Sachsen-Coburg-Gotha lever kvar i andra europeiska monarkier, däribland den nuvarande belgiska kungafamiljen och i de tidigare monarkierna i Portugal och Bulgarien.

Den nuvarande drottningen Elisabeth II har familjeband med de flesta av monarkerna i Europa.

Under nittonhundratalet, har kungar och drottningar i Storbritannien uppfyllt de olika skyldigheterna i den konstitutionella monarkin. En av deras viktigaste uppgifter har varit att fungera som nationella galjonsfigurer och upprätthålla befolkningens moral under de förödande krigen 1914-18 och 1939-45.

Även om hovet i Storbritannien anses vara konservativt har det moderniserats i takt med sammahällets utveckling. Idag används internet och sociala medier för att göra den kungliga familjen tillgänglig för en bredare publik över hela världen.

Kung George V använde det då relativt nya mediet radio för utsändning av sitt jultal. Drottning Elizabeths kröning 1953 var den första i sitt slag som visades i televisionen.

På drottningens inrådan används numera internet för att ge en global publik information om den kungliga familjen. Drottningen fortsätter att ha nära förbindelser med tidigare kolonier genom sin roll som det brittiska samväldets överhuvud.

Victoriadagen 2015

GåvobrevetRojalistiska Föreningens Stockholmskrets gjorde den 13-15 juli en resa till Kalmar, Öland och Sollidens Slott. Vid uppvaktningen av Kronprinsessan överlämnade ordföranden Patrik Åkesson ett gåvobrev m.a.a. att föreningen skänkt 20 000 kr till Radiohjälpens insamling till Victoriafonden som arbetar för barn och ungdomar i Sverige med funktionsnedsättning och/eller kronisk sjukdom.

Vid överlämnandet gavs även tillfälle till ett kort samtal med både Kungen, Drottningen, Prins Daniel och Kronprinsessan som tålmodigt under drygt en och en halv timme tog emot gratulationer och presenter från den stora skara som samlats utanför slottet. Under kvällen deltog medlemmarna även i hyllningarna på Borgholms idrottsplats där också prins- och prinsessparen anslutit till den övriga kungliga familjen.

3000 personer hade samlats i parken för att hylla kronprinsessan. Till allas stora glädje deltog både kungen, drottningen och prins Daniel i det mingel som pågick under drygt en och en halv timmes tid som det tog för kronprinsessan att uthålligt ta emot blommor och andra gåvor. Många barn hade tillverkat färglada armband som till slut täckte flera decimeter av kronprinsessans högra underarm.