Jämförelse av kostnaderna för Sveriges och Finlands statschefsämbete

Sverige

Enligt regeringens budgetproposition för 2016[1] låg anslaget till statschefen för 2016 på 135 378 000 kr (dvs. drygt 135 miljoner kronor). Anslaget till statschefen är uppdelat på ett anslag till Hovstaten och ett till Slottsstaten.

Anslaget till Hovstaten kallas även apanage och ska täcka kungafamiljens representation inkl. resor, kostnaderna för Riksmarskalksämbetet med stabsavdelningar för personal och ekonomi, Informationsavdelningen och Hovmarskalksämbetet etc.

Anslaget till Slottsstaten ska täcka vård och underhåll av det kungliga kulturarvet samt utställnings- och visningsverksamhet [2]. Av hela anslaget går 51% till Hovstaten och 49% till Slottsstaten [3]. Detta innebär att statens utgift för det svenska statschefsämbetet, dvs. apanaget, uppgår till ca 69 miljoner kronor för 2016.

Om man slår ut detta på hela Sveriges befolkning blir det drygt 60 öre per person och månad.  

Finland

Enligt Finlands statsbudget för 2016 utgick anslag till Republikens President om 13 475 000 € [4] . Detta motsvarar ca 128 945 835 kr (dvs. knappt 129 miljoner kronor).

Detta anslag ska täcka arvode och omkostnader för presidenten, liksom utgifter för besök och mötesresor samt omkostnader för presidents kansli. Det svenska anslaget till Hovstaten och det finska anslaget till republikens president täcker alltså ungefär samma saker, och är därför jämförbara.

Om man slår ut den finska kostnaden på hela Finlands befolkning blir det ca 1 krona och 80 öre per person och månad.

Det ska tilläggas att kostnaderna för det finska presidentvalet inte är medtagna i denna jämförelse. Presidentvalet hålls var sjätte år och det senaste, som hölls år 2012, kostade finska staten och kommuner 24 010 000 € [5] . Detta motsvarar ca 229 758 033 kr (dvs. knappt 230 miljoner kronor). Utslaget på sex år blir detta drygt 38 miljoner kronor per år.

Slutsatser

Kostnaden för det svenska statschefsämbetet är ca 60 öre per person och månad. Kostnaden för det finska statschefsämbetet är ca 1 kr och 80 öre per person och månad. Den finska kostnaden är alltså ca 1 kr och 20 öre högre per person och månad.

Även i absoluta tal är den finska kostnaden högre, då det svenska anslaget är ca 69 miljoner kronor medan det finska är ca 129 miljoner kronor. Skulle man räkna med den finska kostnaden för presidentvalet skulle skillnaden bli ännu större.

Oavsett hur man räknar är den svenska monarkin billigare än den finska republiken.

Framtaget av Leo Pierini för Rojalistiska Föreningen.

 

[1] http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/statens-budget-2016-i-siffror-utgiftsomrade-1-rikets-styrelse/

[2] http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ekonomi.4.7c4768101a4e8883780001030.html

[3] http://www.regeringen.se/contentassets/49618bcb4fd94b6081d9696f55bc7f8d/utgiftsomrade-1-riketsstyrelse.pdf ss. 45-49

[4]http://budjetti.vm.fi/indox/sisalto.jsp?year=2016&lang=sv&maindoc=/2016/tae/hallituksenEsitysRuotsi/hallituksenEsitysRuotsi.xml&id=/2016/tae/hallituksenEsitysRuotsi/YksityiskohtaisetPerustelut/22/22.html

[5] http://www.vaalit.fi/material/attachments/vaalit/vaal

Furstendömet Monaco

Fursteparet Albert II och Charlene

Under 500-talet f Kr anlades den grekiska kolonin Monoikos på den plats där dagens Monaco ligger. Platsen var också en viktig hamn under romartiden.

Efter Västroms fall 395 e Kr kom Monaco att uppgå i ett östgotiskt rike med bas i norra Italien och på 500-talet erövrades staden av Östrom.

På 700-talet kom regionen runt Monaco under frankiskt styre och blev en del av det karolingiska riket. Längs kusten gjorde vikingar och nordafrikanska morer räder.

Under 900-talet uppgick Monaco i det burgundiska riket och på 1100-talet hamnade staden under Genuas styre.

Furstendömet skapades under medeltiden. 1297 ockuperades staden av släkten Grimaldi som var på flykt under inbördeskriget i Genua. Sedan dess har Monaco med vissa uppehåll styrts av ätten Grimaldi.

Mellan 1482 och 1525 var området ett franskt protektorat. Från 1525 till 1641 härskade spanjorerna över Monaco, som därefter ingick en allians med Frankrike men i övrigt fungerade som en självständig stat.

Under franska revolutionen i slutet av 1700-talet ockuperades Monaco av franska revolutionärer som avskaffade furstendömet och upprättade en republik. År 1793 införlivades Monaco med Frankrike, men när den franske kejsaren Napoleon föll 1814 kunde familjen Grimaldi återvända och återupprätta sitt styre över Monaco.

Året därpå kom Monaco under beskydd av kungariket Sardinien. Monaco återfick sin självständighet 1861, men med nära band till Frankrike. Fyra år senare upprättades en tullunion mellan länderna. Redan vid denna tid hade fursten beslutat att öka Monacos inkomster genom spelverksamhet som lockade rika turister, och kasinot i Monte Carlo grundades. Ekonomin förbättrades, och från och med 1869 behövde monegaskerna inte längre betala skatt.

År 1911, under furst Albert I, antogs en författning som innebar att ett parlament inrättades och furstens absoluta makt begränsades.

Under första världskriget lyckades Monaco hålla sig neutralt. Efter kriget slöts avtal med Frankrike som föreskrev att Monaco skulle bli en del av Frankrike om fursten avled utan att efterlämna en manlig arvinge. År 2002 infördes emellertid kvinnlig tronföljd.

Under andra världskriget ockuperades Monaco först av Italien och 1943 av Tyskland. Ett år senare landsteg allierade styrkor i södra Frankrike och Monaco befriades.

Furstendömet Monacos vapen

Monacos regentlängd

François I                          1297 – 1297

Rainier I                            1297 – 1301

(Genua)                             1301 – 1331

Karl I                                  1331 – 1357

(Genua)                             1357 – 1395

Jean I                                 1395 – 1395

(Genua)                             1395 – 1419

Jean I                                 1419 – 1454

Claudine                           1457 – 1458

Lambert I                           1458 – 1494

Jean                                    1494 – 1505

Lucien I                             1505 – 1523

Honoré I                            1523 – 1581

Karl II                                 1581 – 1589

Hercules I                         1589 – 1604

Honoré II                           1604 – 1662

Ludvig I                             1662 – 1701

Antoine I                            1701 – 1731

Louise-Hippolyte            1731 – 1731

Jacgues I                          1731 – 1733

Honoré III                          1733 – 1793

(Frankrike)                        1793 – 1814

Honoré IV                         1814 – 1819

Honoré V                          1819 – 1841

Florestan I                         1841 – 1856

Karl III                                1856 – 1889

Albert I                               1889 – 1922

Ludvig II                            1922 – 1949

Rainier III                          1949 – 2005

Albert II                              2005

Grimaldifamiljen har regerat i Monaco sedan 8 januari 1297 även om landet har pendlat mellan olika länders styre. Monaco var ockuperat av Republiken Genua vid tre tillfällen under åren 1301-1331, 1357-1395, 1395-1419. Republiken Genua var namnet på ett land med Genua i Ligurien som huvudstad som existerade från 1005 till 1797.

År 1793 började Frankrike styra Monaco, men redan 1815 så stod Monaco under Sardiniens beskydd, något som bestämdes genom Wienkongressen. 

Kanada

Kanada är en federal stat, en parlamentarisk demokrati och konstitutionell monarki inom det Brittiska samväldet. Statschef är Drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som betraktas som landets de facto statschef. Ämbetet, som är av huvudsakligen ceremoniell och representativ karaktär, innehas sedan oktober 2010 av David Johnston.

Kanadas generalguvernör David Johnston

Det var därför Kanadas generalguvernör David Johnston, tillsammans med fru Sharon Johnston som avlade statsbesök i Sverige på inbjudan av H.M. Konungen. Det fyra dagar långa besöket ägde rum i Stockholm, Malmö, Lund och Göteborg.

Kanada har en av världens mest långtgående federala strukturer. Landet består av tio provinser, vilka har egna regeringar med vidsträckta befogenheter, samt tre territorier i norra delen av Kanada. Alla frågor som inte uttryckligen definieras som federala i landets grundlag (t ex försvar och utrikespolitik) är provinsernas ansvar. Hit hör exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt naturresurser. I vissa frågor, t ex immigration och miljö, råder delat ansvar. Även de tre glest befolkade nordliga territorierna har delegerats betydande självstyre, som ökat under senare år.

Parlamentet består av underhuset (338 direktvalda ledamöter) och senaten (105 ledamöter utsedda av generalguvernören på förslag av premiärministern). Senaten har traditionellt rollen som ”sober second thought”, men kan granska, föreslå ändringar i och t o m fälla lagförslag. Senatens framtida funktion är föremål för politisk diskussion.

Kort historik

Efter tiden som först fransk och sedan brittisk koloni vann Kanada sin självständighet i flera steg. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s.k. British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation (Confederation) med eget parlament i Ottawa. Det blev kärnan till dagens Kanada.

De s.k. Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat. 1965 fick Kanada en egen flagga och 1980 valdes ”O Canada” till nationalsång. Men det var inte förrän 1982, när dåvarande premiärministern ”tog hem” konstitutionen till Kanada, som det brittiska parlamentets formella beslutandemakt över den kanadensiska konstitutionen upphörde.

Geografi och befolkning

Kanada är, efter Ryssland, världens näst största land med en yta ca 22 gånger större än Sveriges. Tidsskillnaden mellan Newfoundland i öster och British Columbia i väster är fyra och en halv timme. Klimatet varierar starkt från milt klimat i södra British Columbia till arktiskt klimat i de norra delarna av landet.

Landet har drygt 35 miljoner invånare, varav ca 80 % är bosatta i en smal remsa längs gränsen mot USA. Resten av landet är mycket glest befolkat och i de tre norra territorierna, med en yta lika stor som hela Västeuropa, finns bara ca 115 000 invånare.

Totalt räknas ca 1,4 miljoner människor till Kanadas ursfolksgrupper, som består av indianer (First Nations), inuiter och mestiser, (personer med blandad europeisk och indiansk härkomst). Personer från urfolksgrupperna är överrepresenterade i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, kriminalitet och självmord. En förbättring av ursprungsbefolkningens situation ses av många kanadensare som en av dagens mest angelägna politiska frågor.

Kanada har alltid varit ett utpräglat invandringsland. Ungefär en femtedel av landets invånare är födda utomlands. Landet tar idag emot omkring 285 000 invandrare per år, av vilka en stor del är arbetskraftsinvandrare eller deras anhöriga. Under senare år har invandrarna från Asien, särskilt Kina, Indien och Filippinerna, dominerat. Därtill ska läggas omkring 80 000 säsongsarbetare som årligen kommer till Kanada för arbete inom bl.a. jordbruket och energisektorn. Flyktingkvoten sattes för 2015 till 15000 men har efter regeringsskiftet ökat med 25000 syriska flyktingar.

De fransktalande kanadensarna är främst koncentrerade till provinsen Québec. På federal nivå är Kanada officiellt tvåspråkigt sedan 1969.

Källa: Sveriges ambassad i Ottawa

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2017

I år är det sjuttio år sedan arvprinsen Gustaf Adolf tragiskt omkom vid en flygolycka på Köpenhamns flygplats Kastrup. Prinsessan Sibylla blev därmed ensam med sina fem barn varav det yngsta, vår nuvarande kung, var mindre än ett år gammal.

Kungen har berättat att han under sin uppväxt saknat en fadersgestalt. Vid sitt känslosamma tal i samband med tsunamikatastrofen sa han bl.a. att han visste vad det innebär att sakna en förälder. Kronprinsessan Viktoria nämnde även detta i sitt tal till kungen när han firade sin sjuttioårsdag. Hon berömde honom i varma ordalag för att vara en god förebild och en älskad pappa.

Prins Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, föddes i april 1906 på Stockholms slott som äldste son till dåvarande svenske arvprinsen Gustaf (VI) Adolf och dennes första gemål prinsessan Margareta av Storbritannien. Prins Gustaf Adolf var hertig av Västerbotten.

Prinsen gick på Lundsbergs skola i Värmland och tog studenten på Stockholms slott 1925. Därefter genomgick han officersutbildning och studier vid Uppsala universitet.

Bland hedersuppdrag och ordförandeskap fanns ordförandeskap i den internationella scoutkommittén, Sveriges olympiska kommitté, Riksidrottsförbundet och Svenska jägareförbundet.

År 1932 gifte han sig med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha och hade med henne barnen Margaretha, Birgitta, Désirée, Christina samt Carl (XVI) Gustaf.

Under OS 1936 ingick prins Gustaf Adolf i den svenska ryttartruppen men diskvalificerades sedan hans häst Aida hade vägrat hoppa över 13:e hindret i prishoppningen. Prinsen tillhörde även den svenska eliten i fäktning med sabel och värja. Räknat i priser och utmärkelser är han alltjämt den i särklass mest framstående idrottsmannen bland svenska kungligheter.

Thailands monarki

Kung Rama X

Det moderna kungadömet Thailand bildades utifrån det äldre kungadömet Ayutthaya som i sin tur bildats cirka 1350. Thailand var känt under namnet Siam fram till 1939 då riket bytte namn till Thailand. Därefter återgick man till att kalla riket för Siam mellan 1945 och 1949 men återgick då till namnet Thailand. Siam var det enda riket i området som inte erövrades och koloniserades av europeiska makter. En konstitutionell monarki upprättades 1932 efter en fredlig revolution.

BANGKOK, THAILAND - 1982/03/03: The King Bumiphol and Queen Sirikit of Thailand (photographed in 1982). (Photo by Roland Neveu/LightRocket via Getty Images)

BANGKOK, THAILAND – 1982/03/03: The King Bumiphol and Queen Sirikit of Thailand (photographed in 1982). (Photo by Roland Neveu/LightRocket via Getty Images)

Kung Bhumibol Adulyadej, officiellt regentnamn Rama IX, föddes den 5 december 1927 i Cambridge,MassachusettsUSA, var Thailands kung 1946-2016.

Bhumibol var inte fyllda två år då hans far avled. Han fick sin skolutbildning vid privatskolor i Schweiz och besteg Thailands tron den 9 juni 1946 som 18-åring. Han efterträdde sin äldre broder, Ananda Mahidol som hade mördats samma dag.

1948 träffade han sin blivande hustru, sin egen kusindotter Mom Rajawong Sirikit vid ett besök i Paris där hennes far tjänstgjorde som Thailands ambassadör i Frankrike. Vigseln ägde rum i Pathumanpalatset i Bangkok den 28 april 1950.

Drottning Sirikit, föddes den 12 augusti 1932 i Bangkok. Sirikit är dotter till adelsmannen Nakkhatra Mangkala Kitiyakara och Bua Sanitvongse och släkt med kungafamiljen. Hon utbildades i Thailand där hon bodde under andra världskriget. Efter 1946 bodde hon med föräldrarna ibland annat England, Frankrike och Danmark. Hon studerade musik i Paris där hon mötte Bhumibol, som studerade i Schweiz. Paret gifte sig 28 april 1950. De slutförde sedan sina studier i Schweiz innan de återvände till Thailand 1952.

Då Bhumibol traditionsenligt levde som munk en tid år 1956 fungerade drottningen som ställföreträdande regent. Hon fick sedan den formella titeln “regerande drottning” och är sedan dess ceremoniellt sett makens medregent. Hon har publicerat en bok och skrivit sånger och stöder filmindustrin. 1956 blev hon hederspresident för thailändska röda korset och hedersamiral för flottan. Drottningen förespråkar tolerans mot den muslimska minoriteten och hennes årliga vistelser i den muslimska södern anses vara en tyst diplomatisk gest. Han avled 2016 och hade vid sin död varit kung i 70 år.

Maha Vajiralongkorn, ende son till kung Rama IX, efterträdde sin far som kung den 1 december 2016 och kröntes 2019 efter den officiella sorgeperioden löpt ut.

thailands-statsvapenThailands regentlängd under Chakridynastin

Rama I         1782-1809 – Phutthayotfa Chulalok

Rama II        1809-1824 – Phutthaloetla Naphalai

Rama III       1824-1851 – Nangklao

Rama IV      1851-1868 – Mongkut

Rama V       1868-1910 – Chulalongkorn

Rama VI      1910-1925 – Vajirayudh

Rama VII     1925-1935 – Prajadhipok

Rama VIII    1935-1946 – Ananda Mahidol

Rama IX      1946-2016 – Bhumibol Adulyadej

Rama X         2016-         – Maha Vajiralongkorn

Återinför monarkin i de olagliga republikerna

Även inom Europeiska unionen finns det många länder där monarkin har avskaffats på ett olagligt sätt. I dessa länder har republik införts under undantagsförhållanden utan att den gällande konstitutionen följts, utan frivilligt samtycke av den regerande monarken, och – sist men inte minst – utan en korrekt genomförd folkomröstning.

Vi behöver bara se på hur monarkin avskaffades t.ex. i Tyskland, inklusive dess hertigdömen, och i Frankrike, flera gånger, i Österrike, Portugal, Rumänien o.s.v. För att inte tala om andra länder som Ryssland. Ingen regelrätt folkomröstning har därefter hållits och den lagliga monarken antingen avrättades eller var tvungen att fly utomlands.

Detta kan inte längre accepteras. Monarkin avskaffades av en klick revolutionärer, kommunister, fascister eller ockupationsmakter, utan att folket fått säga sitt. Deras ”legalitet” baserar sig på detta faktum. Inte ens i dag har det lagliga statsskicket återinförts i dessa stater, utan de bara helt enkelt fortsätter att vara olagliga republiker.

I många sammanhang behandlas de även som om de skulle vara lagliga, t.o.m. i EU. Då redan Tyskland och Frankrike tillsammans har en majoritet av rösterna i EU, så gör det alla EU-beslut, förordningar och direktiv de facto olagliga! Så det olagliga statsskicket i dessa länder är en angelägenhet för hela EU och alla EU-medborgare, inte endast för i frågavarande stater!

Det enda sättet för dessa olagliga republiker att bli lagliga är att återinföra monarkin med den forna Kungliga familjen. Vid behov kan en folkomröstning om monarkin hållas 5-10 år efter det monarkin återinförts. Det är nödvändigt att först återinföra monarkin och först en tid därefter vid behov hålla folkomröstningen för att den nuvarande befolkningen kan få en riktig uppfattning av vad monarkin de facto innebär för landet ifråga och allt det som talar för dess fördel. Då är det även möjligt, att i samarbete med monarken, anpassa den tidigare (lagliga) konstitutionen efter dagens behov.

Detta ska inte vara något problem. De återstående monarkierna i Europa är ju i verkligheten de mest demokratiska länderna i världen och detta skulle säkert även gälla i de länder där monarkin nu återinförs! Det skulle t.o.m. vara möjligt för de flesta politikerna att fortsätta i deras positioner som statsministrar m.m.

Låt oss sprida detta viktiga budskap i Europa och resten av världen och hoppas på att det lagliga statsskicket snart återinförs i dessa länder! På det sättet blir inte endast regimen i dessa länder laglig, utan även internationella organisationer, såsom EU kan då fatta giltiga beslut. Detta skulle även bli ett gott exempel för den övriga världen. Som bekant är det ju inte endast en fråga om legalitet. Monarkin har även många andra fördelar.

Rainer Åkerblom

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2016

Inom Svenska kyrkan pågår arbetet med att ta fram en ny kyrkohandbok. Detta föranledde RojF att under våren lämna ett spontanremissyttrande.

RojF konstaterade att en kraftig majoritet av svenska folket står bakom det demokratiska statsskicket i Sverige, d.v.s. den svenska konstitutionella monarkin. Svenska kyrkan har vidare en månghundraårig tradition av en nära förbindelse med kungen, ett band som bestått trots de förändrade relationerna med staten. Den starka knytningen mellan statschefen och Svenska kyrkan är ett uttryck för en stark förbindelse mellan folket och statschefen genom deras gemensamma kyrkotillhörighet. Kungen är i sin roll som stats­chef den främste företrädaren för den svenska demokratin tillsammans med riksdagen och dess regering.

Genom att i förslaget till ny kyrkohandbok ta bort 1986 års handboks färdiga förböner nr 1 och 7 och endast behålla essensen av den mer allmänt hållna förbönen nr 2, skulle Svenska kyrkan också ta bort det som på ett tydligt sätt knyter ihop folkkyrkan Svenska kyrkan med folkets främsta företrädare. En sådan symbolisk urholkning av kopplingen till den svenska demokratin skulle enligt RojF:s mening vara mycket olycklig.

RojF föreslår därför att det tillförs ytterligare moment i förslaget till ny kyrkohandbok som på ett tydligare sätt åtgärdar denna brist och där förbön för kung, regering och riksdag uttryckligen tas med. Läs hela remissyttrandet här.

I remissammanställningen som kom i september kan vi på sidan 60 läsa: ”Ett spontansvar saknar den tydliga bön för landets makthavare som fanns i kyrkohandboken 1986. Rojalistiska föreningen påpekar att banden mellan kungen och folket osynliggjorts i förslagets förböner.” De föreslår att ”förbön för kung, regering och riksdag uttryckligen tas med”.

Nu återstår att se vilken lydelse det blir i den slutliga kyrkohandboken.

RojF:s tidigare ordförande Elof Rörvall har avlidit. Han var föreningens ordförande under åren 1992-1997. En annan eldsjäl och långvarig medlem, Margot Kjellström, har också avlidit. Margot har till föreningen skänkt ett stort antal filmer från kungliga evenemang samt värdefulla böcker.

Kungen om Nobelcentret

 

I samband med att kungaparet besökte den pågående ombyggnaden av Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm gavs en intervju till journalister som samlats på det intilliggande område där det finns planer på att uppföra ett nytt Nobelcenter. Kungaparet uttrycke synpunkter om att bygget var i största laget och att färgvalet nog inte var det bästa.

     Stadsbyggnads- och kulturborgarrådet Roger Mogert (S) kritiserade därefter kungahuset för att lägga sig politiska frågor.

     Hovets svar, via hovets presschef Margareta Thorgren, var att det politiska beslutet är fattat och där är kungen inte delaktig. Däremot kan han ju precis som alla andra i ett demokratiskt samhälle tycka någonting om det här bygget.

     Sveriges Radio, P1 Morgon den 2 juni, kontaktade Patrik Åkesson (RojF) med förfrågan om en debatt med Roger Mogert. Denna återges här.

 

P1 Morgon: Det var ju en lång debatt om Nobelcentret men till slut klubbade man att det skall byggas i april. Vad säger du Roger Mogert om att kungen nu går ut med sin åsikt?

Roger Mogert: Ja det är ju naturligtvis lite märkligt. Vi har ju en ordning i Sverige om att kungahuset inte lägger sig i politiken och inte lägger sig i, inte framför allt inte lite speciella frågor. Det kom lite oväntat kan man säga.

P1: Är det lämpligt att han uttalar sig i den här frågan?

RM: Nej det är det väl naturligtvis inte, utan som sagt, den svenska demokratin bygger ju på en så´n kompromiss att vi har kvar kungahuset som ”nå´n slags representativ institution” men att den inte lägger sig i politiken.

P1: Vad kan det bli för problem om kungen går ut i den här frågan, tycker du?

RM: I den här frågan, så är det ju …, alla politiska beslut är ju fattade, så det som kvarstår är en rättslig prövning. Och jag hoppas ju naturligtvis innerligt att våra domstolar inte tar nå´n som helst notis om vad kungahuset tycker i frågan utan att man bedömer frågan juridiskt. Så i den här frågan tror jag inte att det har nå´n innebörd, men vi kan ju inte ha en ordning där kungahuset lägger sig i politiska frågor. Mer generellt, så är det ju.

 

P1: Vad säger du Patrik Åkesson om att kungen går ut med sin åsikt om Nobelcentret?

Patrik Åkesson: Jag tycker att han gör helt rätt. Han talar ju för en majoritet av Stockholmarna och Sveriges befolkning. Han säger ju också att vi skall lyssna på människor, att Stockholmarna är stolta över sin stad och det kulturhistoriska arvet. Det tycker jag att det borde politiker också lära sig, att lära av historien och lyssna på Stockholmarna. Jag minns almbråket på 60- 70-talet, innan Roger Mogert ens var född, där socialisten Hjalmar Mehr fick se sig besegrad och almarna står idag kvar.

Man måste kunna ompröva ett beslut och inte vara så prestigebunden i en del frågor.

Jag tycker att kungen gör rätt. Kungahuset och kungafamiljens medlemmar kritiseras ju ofta för att man inte vill uttala sig och inte vill svara på frågor och inte ge intervjuer. När man nu gör det rusar republikanerna fram och vänder detta till en fråga om republik/monarki.

Vi skall inte glömma att det är uppåt 500 överklaganden i den här frågan och staten själv, Statens Fastighetsverk SFV, har också överklagat i denna fråga.

Det handlar om att värna om miljön och en viktig fråga.

P1: På dig låter det som att det vore bra om kungen kunde få igång en ordentlig opinion och kanske ändra det här beslutet.

: Kungen tar ju inga politiska ställningstaganden utan lyssnar på människor och läser av opinionen.

P1: Men det är väl ett ställningstagande för och emot den här byggnaden?

: Det är ju klart att man kan får det till det om man vill det, men politiker är ju väldigt känsliga för kritik och möter man på motstånd då vänder man gärna den frågan åt andra.

Det här bygget är kontroversiellt. Det här är ju en jättefyrkant, en lada, i Stockholms city. David Copperfield är ju en känd arkitekt som ha byggt många fyrkantiga lador runt om i Europa. De kan vara jättevackra i rätt miljö men inte inne i Stockholms city, i den känsliga kulturhistoriska miljön.

 

P1: Roger Mogert, här talar ju Patrik Åkesson mer som att kungen faktiskt kan fånga upp en opinion vad människor tycker, och på så sätt vara en del av demokratin som när man ändrade beslutet om almarna.

RM: Vi kanske skall klargöra en liten, liten såhär… Kungen företräder inte en majoritet av varken Stockholmarna eller svenska folket, utan vi har en ordning i Sverige där vi har val vart fjärde år, och där det är fullmäktige som företräder Stockholmarna i den demokratiska processen. Alla andra ordningar … man är ju naturligtvis fri att tycka vi skall ha en annan ordning där det är kungen som känner av folkdjupet och bestämmer utifrån det. Men i Sverige har vi ju valt att ha demokrati och då är det ju faktiskt rimligt att det är just de fullmäktige som representerar Stockholmarna, och där har en majoritet fattat beslut om att genomföra detta.

Man är fri att tycka att det är ett felaktigt beslut men demokratin bygger ändå på att det är folkmajoriteten, via val, som styr besluten. Inte nå´n annan ordning.

Man kan ha…, längta tillbaka till svunna tider och 1800-tal. Jag tillhör inte de som gör det.

 

P1: Det är far som bestämmer och tolkar vad folket vill.

: Javisst är det så. Jag längtar inte tillbaka till ett 1800-tal. Det var en dålig retorik!

Jag hyllar demokratin precis som kungen gör. Man skall lyssna på människor och man skall lyssna på opinionen och det skall även politiker göra. Har man fattat ett beslut som sannolik, kanske, eventuellt visar sig vara felaktigt, då måste man vara beredd att ompröva detta. Statens Fastighetsverk är väl ändå en ganska tung instans i det här och vi får se vart det leder.

 

P1: Hur mycket betyder kungens uttalande, hans opinionsbildande kraft?

RM: I realiteten, i detta fall, naturligtvis ingenting, som sagt, utan alla beslut är fattade och det som återstår är ju en juridisk prövning och ett överklagande. Om det skulle vara så att kungens ord väger tungt i våra domstolar då har vi större problem naturligtvis. Men rent principiellt blir det naturligtvis problematiskt om kungahuset börja lägga sig i politiska frågor, som Rojalistiska Föreningen tycker här, skall tolka folks opinion åt oss, det är inte en positiv utveckling, tror jag.

 

P1: Patrik Åkesson, tror du att kungens uttalande här kommer att få någon effekt?

: Ja, det är klart. Kungahuset har ju ett större stöd i Sveriges befolkning än den politiska makten har för närvarande. Så att en viss betydelse har det.

Juridiken påverkas inte av kungens uttalande i den här frågan. Det tror jag definitivt inte. Men opinionen förstärks och frågan kommer säkert att växa och diskuteras ytterligare och fördjupas.

Jag tycker det är bra för vårt demokratiska styrelsesätt att frågor ventileras och att de bli transperant belysta och det måste politiker inse att det är inte alla politiska prestigebeslut som är riktiga och de måste kunna omprövas …

P1 : Tack Patrik …

: … och nu har kungen ett stort miljöintresse och han ser ju frågan på ett djupare sätt än bara själva Nobelbygget. Vi har ett tunnelbanebygge där Landstinget har planer på att bygga ut denna. Det kommer att påverka. Alla frågor måste vägas ihop.

 

Bildtext

Modell av arkitekten David Copperfields tilltänkta Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholms city.

Kungariket Bhutan

Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck, Drottning Jetsun Pema

Kungaparet av Bhutan

Bhutan är sedan 1907 ett litet kungarike beläget i östra delen av Himalaya. Bhutaneserna själva kallar det Druk Yul ”Drakens land”.

Under början på 1600-talet utvecklades ett centraliserat teokratiskt styre under den religiöse och politiske ledaren Shabdrung Ngawang Namgyal. Han enade Bhutan och lät bygga det system av borgar som än i dag markerar landskapet.

En försvagning av landet skedde under 17- och 1800 talen med konflikter, först med East India Company och sedan med brittiska kronan, vilket resulterade i en speciell överenskommelse med Storbritannien, som gällde huvudsakligen utrikespolitik men uteslöt all inblandning i inrikes affärer. Denna situation ärvdes av Indien efter dess självständighet.

Efter det har Bhutan på flera vis markerat sin självständighet. År 2007 abdikerade Jigme Singye Wangchuk, den fjärde kungen, till förmån för hans son den nuvarande kungen, Jigme Khesar Namgyal Wangchuk.

År 2008 undertecknade kungen Bhutans första konstitution varvid landet blev en konstitutionell monarki med ett flerpartisystem. Idag har Bhutan ett demokratiskt valt tvåkammarsparlament.

Samhället präglas i hög grad av den buddhistiska religionen som är stark och levande. I södra delen av landet, mot Assamslätten, dominerar invandrare från Nepal och Indien som huvudsakligen är hinduer.

Bhutans statsvapen

Efter att länge varit nästan helt isolerat, har man under senaste årtionden sakta öppnat sig och inlett en försiktig anpassning till omvärlden. Värnet av den egna kulturen har i olika avseenden starkt betonats. Turismen har t.ex. begränsats och reglerats genom en hög dagsavgift. Enklast är att åka till Bhutan med en organiserad grupp men detta är inget krav. Dock måste turistresor ordnas genom en auktoriserad lokal researrangör.

Landet har en internationell flygplats, Paro, från vilken det egna flygbolaget Druk Air har reguljär trafik till sex destinationer i Indien, till Kathmandu, Dhaka, Singapore och Bangkok. Inrikesflygverksamhet håller på att utvecklas och nya lokala flygplatser byggas.

Bhutan gränsar till Tibet i norr och till Indien i söder, väster och öster. Huvudstad är Thimphu. Officiellt språk är dzongkha, ett språk som är besläktat med tibetanskan. Det bhutanesiska landskapets karaktär med stora höjdskillnader från söder till norr, och med dalgångar isolerade från varandra gör dock att den språkliga förbistringen är betydande med många regionala språk och dialekter. I söder talas ofta nepali, ett indoeuropeiskt språk.

Källa: Svensk-Bhutanesiska Föreningen

Regentlängd

1907 – 1926
Ugyen Wangchuck, Första Druk Gyalpo

1926 – 1952
Jigme Wangchuck, Andra Druk Gyalpo

1952 – 1972
Jigme Dorji Wangchuck, Tredje Druk Gyalpo

1972 – 2006
Jigme Singye Wangchuck, Fjärde Druk Gyalpo

2006 –
Jigme Khesar Namgyal Wangchuck, Femte Druk Gyalpo

Statsbesök till Bhutan

THIMPU 20160608 Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema. Foto Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

THIMPU 20160608
Kung Carl XIV Gustaf jubilerade med sitt 80:e utgående statsbesök sedan kröningen 1973 med att besöka kungadömet Bhutan tillsammans med drottning Silvia där paret landade på onsdagen på inbjudan av den bhutanesiska kungaparet Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och Jetsun Pema.
Foto: Jonas Ekströmer / Kungahuset.se

Med början den 8 juni 2016 avlade det svenska kungaparet ett tre dagar långt statsbesök till Bhutan på inbjudan av Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck. Regeringen var representerad och företrädare för svenskt näringsliv ingick i delegationen. Detta var första gången ett statsbesök från Sverige till Bhutan ägde rum.

Diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Bhutan upprättades 1985. Statsbesöket var ett tillfälle att ytterligare stärka de politiska, ekonomiska och kulturella banden mellan länderna som har flera beröringspunkter, bland annat engagemanget för klimat, miljö och hållbar utveckling.

Läs mer om kungaparets statsbesök till Buthan på kungahuset.se.

Japans monarki

Japans kejsarpar Naruhito och Masako

Japan är en konstitutionell monarki (kejsardöme) och är beläget i Stilla havet, öster om Japanska havet. De japanska tecken som utgör Japans namn betyder “solens ursprung”, varför Japan ibland kallas “Soluppgångens land”.

Japan har ett demokratiskt statsskick som bygger på en konstitution som antogs 1947. Kejsaren är statsöverhuvud för Japan men har ingen makt i praktiken. I stället är högsta beslutande organ Japans parlament med 722 medlemmar, vilka är uppdelade i två kamrar, första kammaren och andra kammaren.

Landet är en arkipelag bestående av 6852 öar. De fyra största öarna är Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku, som tillsammans står för 97 % av Japans yta. Japan har världens tionde största befolkning med över 127 miljoner invånare.

Vilken stad som haft ställning som Japans huvudstad har varierat genom landets historia. Tokyo är sedan 1868 huvudstad. Dessförinnan var Kyoto huvudstad. Stortokyo, som omfattar själva huvudstaden och flera omgivande prefekturer, är det största storstadsområdet i världen med nära 36 miljoner invånare på en yta ungefär lika stor som Skåne.

Inflytande från andra länder följt av långa perioder av isolering har präglat Japans historia. Segrar i slutet av 1800- och början av 1900-talet i första kinesisk-japanska kriget, rysk-japanska kriget och första världskriget tillät Japan att utöka sitt imperium under en period av ökad militarism. Det andra kinesisk-japanska kriget 1937 expanderade till en del av andra världskriget, som kom till ett slut 1945 genom atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Sedan man antog sin reviderade konstitution 1947 har Japan haft en enhetlig konstitutionell monarki med en kejsare och ett folkvalt parlament. Trots att Japan officiellt har avsagt sig sin rätt att förklara krig, upprätthåller man en modern militär styrka för självförsvar och fredsbevarande.

Japans statsvapen

Japans statsemblemVapnet som egentligen inte är ett vapen utan en mon, består bara av en stiliserad gul krysantemumblomma.

De japanska symbolerna, så kallade mon, liknar till användningssättet europeiska heraldiska vapen men följer andra formregler än heraldiken. Japans statsmon är ett exempel på detta.

Japans flagga

Japans flagga

Flaggan är vit med en röd rund skiva som symboliserar den uppgående solen. Flaggans vita bakgrund står för renhet och ärlighet och den röda färgen kan tolkas som en symbol för upplysthet, integritet och värme. Symbolens ursprung är okänt, men man vet att krigadeln buke ofta målade liknande symboler på solfjädrar redan på 1200-talet. Den tidigaste bekräftade förekomsten av själva flaggan var slaget vid Sekigahara 1600, där den var en befälssymbol hos trupperna som kämpade för shogunen av Tokugawaätten.

Kejsarens flagga

Kejsarens flagga

Det finns olika varianter av flagga för kejsarinnan, kronprinsen, kronprinsessan och en gemensam för övriga medlemmar av kejsarfamiljen.