Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2016

 

Denna vår har varit som en lång fest för oss rojalister. Vi har sett hur vårt populära kronprinsesspar har fått sitt andra barn. Kort därefter fick också prinsparet sitt första barn. Kungen har under nära en hel vecka på olika sätt firats i samband med sin 70-årsdag. I slutet av maj döps prins Oscar och efter nationaldagsfirandet väntar några sommarveckor med avkoppling för kungafamiljen. Traditionsenligt kommer kronprinsessan att firas på Solliden och i Borgholm. Vi vet ännu inte när prins Alexander kommer att döpas men det kan inte uteslutas att det sker på Öland under sensommaren.

I år fyller Sofiero slott 150 år och detta firas med ett stort jubileumsår som invigs i närvaro av kungaparet på nationaldagen. Med anledning av kungaparets besök förläggs även Helsingborgs stads hela nationaldagsfirande till Sofiero slott och slottsträdgård denna dag. Man inviger också en helt ny jubileumsträdgård och i slottet en utställning med verk av sex kungliga konstnärer från ätten Bernadotte.

Rojalistiska Föreningens annonsering och min krönika i Kungligt Magasin ser ut att ge frukt då vi nu har en tillströmning av nya medlemmar. Det är mycket glädjande att vi nu också börjar få igång aktiviteter i olika delar av landet.

Margareta Östlind som vann förra årets medlemsvärvningstävling har visat att det går lätt att värva nya medlemmar om man bara bestämmer sig för det. Styrelsen har beslutat att ha en tävling även under innevarande år. Kontakta kansliet eller maila till info@rojf.se om du vill ha värvningsfoldrar.

Region Väst under Ingela Ferneborgs ledning inbjöd medlemmarna till firande av kungen vid Skansen Lejonet i Göteborg för att närvara vid salutskjutningen med efterföljande samkväm. Medlemsvärvning av intresserade rojalister skedde samtidigt.

I Simrishamn deltog vår medlem Mona Burman i Armélottakårens firande av kungen med föredrag om familjen Bernadotte, fanborg och mingel i stadsbiblioteket.

Samtidigt lämnades information om vår förening. Allmänheten bjöds in till detta firande.

Den så aktiva Stockholmskretsen samlas under hösten den sista torsdagen i månaden till mingel på Restaurang Victoria i Kungsträdgården.

Tveka inte att kontakta oss om du kan tänka dig att arrangera en träff för medlemmar på din ort eller landsdel.

Inbjudan till vissa aktiviteter skickas allt oftare ut via mail då de inte hinner att annonseras i Rojalisten. Det är viktigt att vi har rätt mailadress i föreningens register. Har du bytt mailadress eller inte tidigare lämnat denna bör du göra detta snarast.

 

Jordaniens monarki

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

HM Kung Abdullah och Drottning Rania

Den nuvarande jordanska monarkin bildades 1921. Efter det Osmanska rikets upplösning efter första världskriget tillhörde landet fram till självständigheten 1946 det brittiska Palestinamandatet.

År 1921 delades detta mandat i två delar varvid området öster om Jordanfloden blev emiratet Transjordanien och Abdullah Ibn Hussein insattes som emir. Han far Hussein Ibn Ali från den hashmitiiska dynastin gjorde uppror mot turkarna under första världskriget.

År 1946 erkändes Transjordanien som en självständig stat och emiren upphöjdes till kung.

Jordanien ligger i hjärtat av den arabiska världen och har framträtt som en regional modell för utveckling och välstånd. Landet har enligt konstitutionen ett parlamentariskt system med en ärftlig monarki.

Ett land av kontraster

Jordanien är ett land med stor mångfald, naturskönt och med en unik roll i regionen. Det är en ung nation som bygger på forntida land, hem för ett dussin civilisationer, flera religioner, ett hav av språk, kulturer och traditioner.

Under årtusenden har dussintals civilisationer gjort anspråk på Jordaniens marker, som ligger i hjärtat av gamla handelsvägar som förbinder Europa, Afrika och Asien.

Idag är Jordanien erkänt som en av de mest globaliserade länderna i världen när det gäller politiskt engagemang, ekonomisk integration och medborgarnas kontakter med resten av världen.

År av kraftig ekonomisk utveckling och investeringar i utbildning betalar sig i snabb tillväxt och Jordaniens huvudstad Amman är en modell av landets mångfald. Högteknologiska företag blandas med traditionella hantverkare och glasskyskrapor stiger från bergen. I dalarna nedanför finns ambulerande herdar som fortfarande låter sina hjordar beta.

Jordaniens mångfald, dess unika kombination av modernitet och tradition, gör det mer än en ö av lugn i en turbulent region. Landet är idag är en förebild för stabilitet och välstånd i ett dynamisk nytt Mellanöstern.

Regentlängd

Abdullah I
1921-1951

Talal
1951-1952

Hussein
1952-1999

Abdullah II
1999-

Abdullah I

Den första kungen och grundare av staten Jordanien föddes 1882 i Mecka.

Den blivande kungen levde i en blygsam tillvaro och vistades ofta med ledarna för olika sekter och samhällssektorer för att utveckla relationer med dem. Han tillbringade en stor del av sin tid bland de lokala beduinstammarna. År 1921, organiserade han som emir sin första regering i Amman för Transjordanien.

Under de kommande trettio åren koncentrerade Emir Abdullah sina ansträngningar på statsbyggande. 1928 övervakade han landets första lagstiftande råd och utarbetandet av en konstitution. Ett år senare höll han första parlamentsvalet. Den 22 mars 1946 säkrade Transjordanien sin självständighet och Abdullah kröntes till kung senare samma år.

Kung Abdullah deltog regelbundet fredagsbönen i Al Aqsa-moskén i Jerusalem. Den 20 juli 1951 blev han mördad på trappan till moskén. Hans sonson, Hussein var med honom vid detta tillfälle. En kula träffade även den unge prinsen, men skyddades av en medalj som hans farfar hade fäst på bröstet tidigare samma dag.

Talal

Efter kung Abdullah I:s död besteg hans son Talal tronen. På grund av ohälsa abdikerade kung Talal snart till förmån för Hussein, hans äldste son.

Även om kung Talal:s regeringstid var kort, introducerade han en liberaliserad konstitution för kungariket som gjorde regeringen mer ansvarig inför parlamentet och banade väg för den framtida politiska utvecklingen.

Kung Talal Bin Abdullah dog 1972.

Hussein

När han utropades till kung av Jordanien var han endast 17 år gammal och kunde juridiskt sätt inte ta över kungliga befogenheter. De första månaderna styrdes landet av ett regentråd tills han formellt kröntes den 2 maj 1953 vid en ålder av 18 år.

Efter avslutad grundskola i Amman, studerade han vid Victoria College i Alexandria, Egypten, och Harrow School och Royal Military Academy Sandhurst i Storbritannien.

Kung Hussein anses vara arkitekten bakom det moderna Jordanien. Han var allmänt betraktad som en man av folket. Idag är han ihågkommen med vördnad, som en statsman som guidade Jordanien säkert genom stridigheter och konflikter.

Kung Hussein sade ofta att Jordaniens folk var dess största tillgång, och han arbetade ihärdigt för att förbättra dess levnadsstandard.

Tidigt i hans regeringstid, koncentrerade han sig på att upprätta en ekonomisk och industriell infrastruktur och ökad tillgång till grundläggande tjänster. Han var en skärande promotor för utbildning, bygga skolor i hela kungariket och främja idén om utbildning för alla barn. Under hans regeringstid sköt inskrivningen till grundskolan i höjden och läskunnigheten ökade från 33 procent år 1960 till 85,5 procent år 1996.

Kung Hussein strävade efter att uppnå fred i Mellanöstern.

Abdullah II

Jordaniens kungaparKung Abdullah II antog sina konstitutionella befogenheter som monark den 7 februari 1999 och kröntes den 9 juni samma år. Som ett led i sin fars strävan är välfärden för Jordaniens folk en hörnsten i hans politik för nationell utveckling, regional fred och global samexistens. Kungens särskilda oro för framtiden för Jordanens ungdomar har lagt ungdomens engagemang, utbildning och möjligheter överst på hans dagordning.

Han har övervakat svepande utbildningsreformer, som idag är energigivande i Jordaniens privata sektor och för att förbereda Jordaniens ungdom för global konkurrenskraft och ledarskap.

För att hitta lösningar på Jordaniens stora ekonomiska behov, har kung Abdullah inlett en ny era av strukturella reformer och modernisering, integration med världsekonomin och globaliseringen. Kungen har arbetat med att föra samman den offentliga och den privata sektorn – både inhemska och globala – genom storskaliga gemensamma initiativ som syftar till att möta de akuta utmaningarna i skapandet av nya arbetstillfällen, möjligheter för Jordaniens unga befolkning och minska fattigdomen.

Flaggan

Utformningen av flagga har inte ändrats sedan Jordan blev självständigt 1946. De svarta, vita och gröna fälten representerar de arabiska islamiska dynastierna Umayyad , Abbasid och Fatimid . Den röda triangeln som förbinder flaggans gröna, vita och svarta paneler representerar Hashemitiska familjen. Den heptagonala stjärnan föreställer de första sju verser i Koranen som återges i varje bön.

Al Hussein orden

Denna orden är den högsta hedersbetygelsen i Jordanien. Orden instiftades den 22 juni 1949 för att belöna välvilja och kunna ges till utländska statschefer. Ordensbandet infördes den 23 september 1967.

 

 

 

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2016

Det har nu gått drygt ett år sedan den nya minoritetsregeringen tillträdde och kungen antydde redan i förra årets jultal att den parlamentariska framtiden kunde te sig osäker. Kungen fick rätt i sina farhågor och ännu känns inte regeringsmakten stabil.

Det svenska samhället utsätts även för andra prövningar då en stor mängd flyktingar från mellanöstern valt att söka skydd i Sverige. Det är naturligvis en stor tragedi att så många människor tvingas lämna sina hem p.g.a. krig och elände men det innebär också stora påfrestningar för Sverige och andra länder som gör allt för att ta emot de drabbade människorna.

Vår trygghet består i att vi lever i fred och välfärd och att vi har en statschef som är politiskt neutral. Kungen och den övriga kungafamiljen arbetar otröttligt med att ta emot eller besöka olika drabbade grupper i samhället för att ge tröst, uppmuntran och en ny framtidstro.

Under innevarande år har vi ett antal stora kungliga händelser att se fram emot. Två barnafödslar med efterföljande dop och i valborgsmässohelgen kungens 70-årsdag. I juni firar kungaparet 40-årig bröllopsdag.

I vanlig ordning förutsätter vi att SVT inser att det svenska folket vill ta del av sändningar från dessa kungliga evenemang.

Vill man se utanför den svenska horisonten finner man att den brittiska drottningen fyller 90 år. Hon är född den 21 april men firar alltid födelsedagen i juni. Att hon får två födelsedagar kan hon tacka pappa kung George VI för. Han tyckte det var så orättvist att vara född i mitten av december att han återupplivade traditionen med en officiell födelsedag i juni varje år.

Rojalistiska Föreningen kommer att påbörja ett samarbete med Kungliga Magasinet. Inledningsvis kommer vi att annonsera i magasinet och även ha en spalt med redaktionell text. Det blir också ett samarbete runt olika evenemang. Min tanke är att detta skall hjälpa oss att nå ut till en större skara presumtiva medlemmar till föreningen.

Den luxemburgska monarkin

Storhertigparet av LuxemburgStorhertigdömet Luxemburgs historia är lång och omväxlande. Historien om dynastin sammanfaller med landets. Luxemburg uppstod som ett grevskap under borgen Luxemburg under 900-talet. Under 1200-talets slut nådde grevarna av Luxemburg stort inflytande och 1308 blev en av dem som Henrik VII tysk kung. Hans ätt utslocknade med kejsar Sigismund år 1437.

Huset Luxemburgs stamgods upphöjdes till hertigdöme på 1300-talet. Detta tillföll under mitten av 1400-talet hertigdömet Burgund och efter ett 30-tal år senare huset Habsburg. Vid en delning av huset Habsburgs besittningar tillföll Luxemburg den spanska och senare den österrikiska grenen. Mellan åren 1795 och 1815 tillhörde Luxemburg Frankrike.

Vid Wienkongressen 1815 beslöt stormakterna att bilda storhertigdömet Luxemburg och utsåg den nederländske kungen Vilhelm I till storhertig. Denna personalunion varade till 1890. Då Luxemburg vid den tiden endast tillämpade agnatisk tronföljd kunde drottning Wilhelmina ej bli Luxemburgs statschef. Tronen ärvdes istället av en annan gren av huset Nassau och hertig Adolf efterträdde kung Vilhelm III som storhertig i Luxemburg. Därmed skapades den nuvarande dynastin.

Då storhertig Wilhem IV endast hade döttrar lyckades han få representanthuset att godkänna att hans äldsta dotter i brist på manliga arvtagare skulle utses som presumtiv arvtagare till kronan.

Successionsordningen ändrades slutligen år 2011 då storhertigen meddelade att de interna reglerna i huset Luxemburg-Nassau modifierades för att införa jämställdhet mellan kvinnor och män på tronen. Den nya successionsordningen gäller för första gången till ättlingar till nuvarande storhertigen Henri.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2015

I år har vi åter fått uppleva ännu ett romantiskt kungligt bröllop. Glädjande nog tycks SVT nu också inse att det är svenska folkets önskan att få ta del av kungliga evenemang på samma sätt som våra grannar i Danmark är vana vid.

Som blivande prinsessa har Sofias tatueringar, deltagande i en dokusåpa m.m. livligt diskuterats i skvallerpressen. Det är ju lätt att både ha en förutfattad mening och att få en felaktig uppfattning om en person som man endast lärt känna via denna kanal.

De timslånga TV-intervjuer som gjordes innan bröllopet fick säkert många att revidera sin uppfattning. De öppenhjärtliga intervjuerna och de raka svaren på frågorna var mycket bra. Både prinsen och den blivande prinsessan visade sig ha ett naturligt och okonstlat sätt att förhålla sig till de frågor som ställdes. Dessutom kunde ingen undgå att det var ett mycket förälskat par man mötte.

Inte oväntat var det tråkigt nog en del monarkimotståndare som opponerade sig och ansåg att SVT var både opartiskt och underdånigt. Man vill ju hellre se kritik och granskning än relevanta frågeställningar. Inte heller ville man minnas att kungahuset under senare år faktiskt utsatts för ett antal mindre seriösa programinslag i SVT och andra TV-kanaler.

Jag och många andra reagerade kraftigt på dessa påståenden och svarade på de oseriösa tidningsartiklarna. Konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén bloggade också om vad monarkin egentligen symboliserar. Flera av dessa artiklar finns återgivna i detta nummer. Det är svårt att ta kritiker på fullt allvar när de anser sig strida för jämlikhet och rättvisa men samtidigt inte respekterar demokratiska principer och spelregler. Sverige har ett demokratiskt statsskick även om det är en monarki. Konstigare än så är det inte.

Vill Du hjälpa till?

Styrelsens strävan är att så många medlemmar som möjligt skall ha möjlighet till att känna en gemenskap och kunna delta i någon form av aktiviteter. Geografiska skillnader är ibland ett hinder för deltagande i större arrangemang. Därför vill vi uppmuntra till att mindre grupper av medlemmar ute i landet kan samlas till enklare former av aktiviteter, besök på intressanta platser och gemenskap.

Är du den medlem som kan tänka dig att hjälpa till att samla en grupp medlemmar på din ort? Hör gärna av dig till info@rojf.se eller till vår telefonsvarare 08-783 67 64 så kan vi gemensamt diskutera hur ett upplägg skulle kunna se ut.

Den brittiska monarkin

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen's Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria's Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Official Diamond Jubilee portrait of HM The Queen and HRH The Duke of Edinburgh photographed in the Centre Room of Buckingham Palace. in this portrait taken to mark the 60th anniversary of The Queen’s Accession. The Queen is wearing a state dress by the designer Angela Kelly and the State Diadem crown. She is wearing Queen Victoria’s Collet Necklace, worn for Queen Victoria on the occasion of her own Diamond Jubilee. The sash in the blue Garter Riband. The Duke of Edinburgh is wearing Royal Navy ceremonial day dress (admiral of the Fleet) with Garter Sash. Embargoed until 0001am Monday February 6th 2012.

Fram till år 1603 var de engelska och skotska monarkierna separata även om nära kopplingar fanns genom giftermål mellan medlemmar ur de båda kungliga familjerna. Efter det att den skottske kungen Jakob VI även tillträdde som kung James I av England har det varit en monark som regent för Storbritannien.

Under de senaste fyrahundra åren har det skett många förändringar i Storbritanniens monarki. Från slutet av 1800-talet har den verkställande makten hos monarken minskats och mer och mer övergått till parlamentet vilket resulterat i dagens konstitutionella monarki.

Stuartdynastin regerade i England och Skottland 1603-1714, en period som såg en blomstrande hovkultur men också mycket omvälvningar och instabilitet, med pest, brand och krig.

Det var en tid av intensiv religiös debatt och radikal politik. Båda bidrog till ett blodigt inbördeskrig i mitten av sextonhundratalet mellan kronan och parlamentet vilket resulterar i en parlamentarisk seger för Oliver Cromwell och den dramatiska avrättningen av kung Charles I.

Parlamentet deklarerade 1689 att James II abdikerat då man ansåg att han och hans arvingar övergett rätten till kronan genom fortsätta att erkänna den katolska tron.

Det upprättades en kortlivad republik vilket var första gången som landet hade upplevt en sådan händelse.

Återupprättandet av monarkin följdes snart av en ny religiös revolution då William och Mary av Oranien besteg tronen som gemensamma monarker och försvarare av protestantism. De efterföljdes av drottning Anne, den andra av döttrarna till James II.

I samband med de sista Stuartdrottningen Anns död föreskrevs det att endast monarker som försvarar protestantismen kan inneha tronen.

Nästa monark enligt den protestantiska ordningen blev George I av ätten Hannover. En period av oroligheter följde då ättlingar till den avsatte Stuartkungen  James II hotade att erövra tronen. Trots detta blev perioden med Hannoverätten anmärkningsvärt stabil. Detta tillskrivs livslängden på dess kungar. Under perioden mellan åren 1714 och fram till 1837 fanns det bara fem monarker varav George III är en av de längst regerande monarkerna i brittisk historia.

Den politiska stabiliteten och utveckling av den konstitutionella monarkin fortsatte. Det var också under denna period som Storbritannien kom att förvärva en stor del av sitt utländska imperium. Trots förlusten av de amerikanska kolonierna till stor del genom utländska erövring i de olika krigen under århundradet. I slutet av Hannoverperioden omfattade det brittiska imperiet en tredjedel av jordklotet.

Trenden med långlivade monarker fortsatte då drottning Victoria blev den hittills längst regerande monarken i brittisk historia.

Namnet Sachsen-Coburg-Gotha kom till den brittiska kungliga familjen år 1840 genom äktenskapet mellan drottning Victoria och prins Albert av Sachsen-Coburg och Gotha. Drottning Victoria själv förblev medlem av huset av Hannover.

Den enda brittiska monarken av huset av Sachsen-Coburg-Gotha var kung Edward VII som regerade i nio år i början av 1900-talet.

Kung George V ersatte det tyskklingande namnet med Windsor under första världskriget. Namnet Sachsen-Coburg-Gotha lever kvar i andra europeiska monarkier, däribland den nuvarande belgiska kungafamiljen och i de tidigare monarkierna i Portugal och Bulgarien.

Den nuvarande drottningen Elisabeth II har familjeband med de flesta av monarkerna i Europa.

Under nittonhundratalet, har kungar och drottningar i Storbritannien uppfyllt de olika skyldigheterna i den konstitutionella monarkin. En av deras viktigaste uppgifter har varit att fungera som nationella galjonsfigurer och upprätthålla befolkningens moral under de förödande krigen 1914-18 och 1939-45.

Även om hovet i Storbritannien anses vara konservativt har det moderniserats i takt med sammahällets utveckling. Idag används internet och sociala medier för att göra den kungliga familjen tillgänglig för en bredare publik över hela världen.

Kung George V använde det då relativt nya mediet radio för utsändning av sitt jultal. Drottning Elizabeths kröning 1953 var den första i sitt slag som visades i televisionen.

På drottningens inrådan används numera internet för att ge en global publik information om den kungliga familjen. Drottningen fortsätter att ha nära förbindelser med tidigare kolonier genom sin roll som det brittiska samväldets överhuvud.

Victoriadagen 2015

GåvobrevetRojalistiska Föreningens Stockholmskrets gjorde den 13-15 juli en resa till Kalmar, Öland och Sollidens Slott. Vid uppvaktningen av Kronprinsessan överlämnade ordföranden Patrik Åkesson ett gåvobrev m.a.a. att föreningen skänkt 20 000 kr till Radiohjälpens insamling till Victoriafonden som arbetar för barn och ungdomar i Sverige med funktionsnedsättning och/eller kronisk sjukdom.

Vid överlämnandet gavs även tillfälle till ett kort samtal med både Kungen, Drottningen, Prins Daniel och Kronprinsessan som tålmodigt under drygt en och en halv timme tog emot gratulationer och presenter från den stora skara som samlats utanför slottet. Under kvällen deltog medlemmarna även i hyllningarna på Borgholms idrottsplats där också prins- och prinsessparen anslutit till den övriga kungliga familjen.

3000 personer hade samlats i parken för att hylla kronprinsessan. Till allas stora glädje deltog både kungen, drottningen och prins Daniel i det mingel som pågick under drygt en och en halv timmes tid som det tog för kronprinsessan att uthålligt ta emot blommor och andra gåvor. Många barn hade tillverkat färglada armband som till slut täckte flera decimeter av kronprinsessans högra underarm.

Den spanska monarkin

© DVirgili

Det spanska kungaparet © DVirgili

Spanien har en spännande och lång historia kantad av fascinerande händelser. Största delen av den iberiska halvön ingick mellan år 200 f.Kr. och år 400 i det romerska riket och många mäktiga minnesmärken – bland annat akvedukten i Segovia, amfiteatrarna i Tarragona och i Mérida – erinrar härom.

Den romerska högkulturen ersattes av den västgotiska som dominerade till 700-talet när den Iberiska halvön invaderades från Nordafrika av morerna. Under det moriska styret skedde ett ekonomiskt, teknologiskt och intellektuellt uppsving med centrum i de sydspanska städerna Granada, Córdoba och Sevilla. Den moriska högkulturen dominerade utvecklingen under en lång period men med början under 1100-talet splittrades det moriska riket och morerna trängdes undan allt längre söderut.

Efter närmare 800 år förlorade morerna sitt sista fäste på den iberiska halvön år 1492. Spaniens kungadömen hade då enats under de katolska regenterna Isabella och Ferdinand. Under deras styre enades landet och den spanska nationalstaten började ta form. Samtidigt inleddes Spaniens egna stormaktsambitioner. Columbus seglade västerut samma år som Granada, det sista moriska fästet föll och en 300-årig spansk maktställning i Latinamerika inleddes.

Nittonhundratalets första hälft präglades av inre instabilitet. År 1931 lämnade kung Alfonso XIII Spanien i landsflykt. Inbördeskriget 1936-39 mellan republikaner och nationalister har beskrivits som ett av de grymmaste i krigens historia. År 1939 var den republikanska sidan besegrad och den segrande generalen, Francisco Franco, landets nye statschef och diktator fram till dennes död 1975 vilken markerade  inledningen till en ny epok. Juan Carlos de Borbón tillträdde som statschef och en snabb utveckling mot dagens Spanien inleddes, bl.a. genom antagandet av en demokratisk konstitution år 1978. Spanien blev 1986 medlem i EU.

Spanska inbördeskriget

Vid kommunalvalen i april 1931 vann republikanska grupper i alla stora städer och dagen efter utropade Katalonien sin självständighet. Kung Alfons XIII avgick och för andra gången blev Spanien republik. Det nyvalda parlamentet inledde en jordreform, skar ner armén och beslagtog kyrkliga egendomar. Regeringens politik gjorde att den förlorade stöd från medelklassen, kyrkan och armén och i parlamentsvalet 1933 vann högern.

När den nya regeringen upphävde reformerna utbröt det oroligheter och fabriksockupationer. I Asturien utbröt ett uppror som slogs ned i oktober 1934 till priset av 3 000 döda och över 30 000 fängslade.

Vid nästa parlamentsval 1936 vann vänstern återigen och införde åter de reformer som högern avskaffat. Under 1936 skedde politiska mord, kyrkbränder, jordockupation och strejker. Den 17 juli 1936 gjorde garnisonen i Melilla uppror och upproret spred sig från garnison till garnison över hela Spanien. Till slut hade ett regelrätt inbördeskrig brutit ut. Ledare för upprorsmakarna, nationalisterna, var general Francisco Franco som lyckades utverka militärhjälp från Italien och Nazityskland. Från hela världen strömmade frivilliga, särskilt till den republikanska sidan. Nationalisterna gick segrande ur kriget våren 1939.

Efter segern i inbördeskriget infördes en fascistisk diktatur som genomförde repressalier mot alla som hade stött republiken. De katalanska, baskiska och galiciska språken undertrycktes. Trots Hitlers vädjanden höll sig Spanien utanför andra världskriget men skickade en division frivilliga till östfronten, den blå divisionen.

Efter kriget var Spanien utfryst och landet blev inte medlem av FN förrän 1955. Under 1960-talet genomgick landet en ekonomisk boom tack vare ekonomiska reformer och den ökande turistindustrin. Franco utsåg också kung Alfonso XIII:s sonson, Juan Carlos till sin arvtagare. Franco hade makten ända till sin död den 20 november 1975.

Kungen införde demokrati

När Juan Carlos tillträtt som kung tog han sig snabbt an uppgiften att införa demokrati. I november 1976 utlystes allmänna val och två år senare infördes en demokratisk författning. Kung Juan Carlos blev mycket respekterad i Spanien för de insatser han gjorde i demokratiseringsarbetet, inte minst då han hindrade ett försök till statskupp i februari 1981.

 

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2015

När nöden är som störst …. då är Kungen bra att ha. Den politiska turbulens vi upplevde efter det senaste valet förra hösten har fortsatt under början av detta året. Mindre kloka och odiplomatiska uttalanden av vår utrikesminister fick oanade konsekvenser. Ministern förbjöds att hålla tal och den saudiske ambassadören kallades hem i protest. Risken var uppenbar att flera arabiska länder skulle agera på samma sätt. Kungen insåg faran och blev som Sveriges statschef oroad och erbjöd sig att hjälpa till om detta var nödvändigt. Den saudiske kungen skulle troligen hellre lyssna till den svenske kungen än till en svensk minister. Efter det att kungen träffat utrikesministern och ett sändebud sänts till Saudiarabien kunde den politiska krisen lösas och ambassadören återvända till Sverige. Vi har tur som har en kung som, utan politiska förtecken, kan agera när så bedöms nödvändigt.

Nu har vi ju trots allt några trevliga kungliga händelser att se fram emot. Prinsessparet Madeleine och Christopher O’Neill väntar sitt andra barn med beräknad nedkomst i början eller mitten av juni. Kanske blir det på prinsessans egen födelsedag den 10 juni. Vi hoppas på många fina bilder och senare även ett dop.

I mitten av juni har vi också prins Carl Philips bröllop med fröken Sofia Hellqvist. Antalet utländska kungliga gäster bör bli i nivå med prinsessan Madeleines bröllop. Prinsen dopfaddrar var förutom avlidne prins Bertil, danska drottning Margrethe, prinsessan Birgitta och prins Leopold av Bayern. Faddrarna bör förutom kungens övriga systrar och den närmsta familjen vara inbjudna. Prins Carl Philip föddes som kronprins och det är troligen anledningen till att drottning Margrethe blev en av faddrarna. Kanske väljer hon nu att låta någon av sina söner representera henne vid brölloppet. Vi förutsätter att vigseln sänds av SVT.

Förra året förutspådde jag att prinsessparet Madeleine och Christopher O’Neill skulle vara de som stod för öppnandet att Slottets portar inför ”Öppet slott” på nationaldagen. Denna önskan uppfylldes med råge då den då ännu odöpta lilla prinsessan Leonore samtidigt visades upp inför jublande folkmassor på slottsbacken.

Törs vi gissa att det i år blir prins Carl Philip och fröken Sofia Hellqvist som får uppdraget att öppna portarna och välkomna oss?

Framför allt hoppas vi att drottning Silvia snabbt skall återhämta sig och bli helt återställd efter det olyckliga fallet i en skidbacke tidigare i år.

Den Nederländska monarkin

Nederländerna är en konstitutionell monarki sedan 1814. Det innebär att kungens roll är inskriven i konstitutionen. Kungen är statschef och regerar tillsammans med ministrarna i regeringen. Kungen är enligt konstitutionen ordförande i statsrådet. Detta är en rent ceremoniell och symbolisk funktion.

Sedan 1848 är kungen enligt konstitutionen okränkbar. Det innebär att ministrarna är ansvariga inför parlamentet för regeringens politik och kungens handlingar.

Vid en regeringsbildning är det kungen som undertecknar utnämningen av ministrar och svär in dessa. Ministrarna är också politiskt ansvariga för kungens beslut. Detta återspeglas delvis i att kungens undertecknande av lagar och förordningar också undertecknas av en minister.

Dessutom är kungen ordförande för statsrådet och han håller det årliga trontalet.

Kungen är statschef för konungariket Nederländerna som förutom Nederländerna består av länderna Aruba, Curaçao och Saint Martin.

Förutom det formella uppdraget som statschef har kungen en sammanhållande, representativ och stödjande roll.
Kungen förenar människor och grupper och stöder arbetet mellan människor och organisationer som har en enande roll i samhället. Han bidrar till stabilitet i samhället och för kontinuiteten och utvecklingen av landet.
Han representerar också konungariket Nederländerna utomlands. Till exempel ska kungen besök i provinser och kommuner, öarna i Karibien och årligen avlägga statsbesök utomlands och ta emot statschefer som besöker Nederländerna.

Kungen är regelbundet närvarande vid konferenser, fester, minneshögtider och andra officiella evenemang.

Signering av lagar och kungliga förordningar
Enligt grundlagen skall alla lagar och beslut efterparlamentets godkännandeundertecknas avkungen ochden ansvariga ministern för att de skall träda i kraft.

Varje dag skickas officiella dokument till kungen för underskrift. Ministern som har det konstitutionella ansvaret ska därefter sätta sin signatur på dokumentet. Först efter att de båda undertecknat propositionen får den status som lag. Också de kungliga dekreten skall vara undertecknade av båda parterna.
Varje år undertecknar kungen femhundra lagar och förordningar och omkring tre tusen kungliga dekret. Alla dessa handlingar skall vara egenhändigt undertecknad av kungen. Undertecknandet av dokument av någon annan, på uppdrag av kungen, är inte möjligt.
Då kungen är utomlands skickas brådskande dokument elektroniskt och dessa undertecknas elektroniskt av kungen. På så sätt kan en lagstiftningsprocess fortsätta utan avbrott. När kungen återvänt hem undertecknas originaldokumentet.

Tronföljden
Arvsreglerna fastställs i konstitutionen som föreskriver att det äldsta barnet ersätter kungen. Det innebär att det inte finns någon skillnad mellan söner och döttrar i arvsföljden. Om det äldsta barnet inte längre är vid liv, och har legitima ättlingar, går dennes äldsta barn i hans eller hennes ställe.

Prinsessan Catharina-Amalia, prinsessa av Oranien, är den först berättigade till tronföljden, eftersom hon är det äldsta barnet till kung Willem-Alexander.

Abdikation
Även om regenten accepterar ett livslångt regentskap finns möjligheten i Nederländernas konstitution att regenten avstår från tronen genom abdikering. Det håller långsamt på att bli en tradition att regenten lämnar tronen i förtid. Hittills har kung Vilhelm I och drottningarna Wilhelmina, Juliana och Beatrix abdikerat från tronen. Det är regenten som bestämmer tidpunkten för en abdikation och den som står närmast i tronföljden träder in som ny regent.

Bilden: © RVD, foto: Koos Breukel