Foto: Patrik Åkesson, RojF

Drottningen hyllades på Oscarsteatern

Torsdagen den 19 december gavs en hyllningsföreställning, till drottningen inför hennes 70-årsdag, på Oscarsteatern i Stockholm.

Kvällens artister medverkade för att uppmärksamma drottningens engagemang för utsatta barn. Lill Lindfors var konferencier och de som uppträdde var Lena Philipsson, Tomas Ledin, Peter Jöback, Hanna Lindblad, Rennie Mirro, Karl Dyall, John Lundvik, Simone Moreno, Poplabbet, BASE23 och Lilla Akademien. Föreställningen visades i SVT1 på drottningens födelsedag den 23 december.

Vid föreställningen överlämnades också en nybildad stiftelse till Drottningen, Stiftelsen H.M. Drottning Silvias Stiftelse “Care About The Children”. Insamlingen till stiftelsen har pågått under hösten och mött en stor uppslutning. En stor del av näringslivet och många företagsägare som delar och värdesätter drottningens engagemang för utsatta barn har ställt upp. Även allmänheten har bidragit med värdefullt stöd. Insamlingskommittén har bestått av Olof Stenhammar, Mats Dellham, Karl-Gustaf Piehl och Fredrik Uhrström.

“Vi som tagit initiativet till Care About the Children vill hylla Drottning Silvia och tacka för allt hon gjort och gör för barn världen över. Vi vill ge henne möjligheten att hjälpa fler och varje bidrag oavsett storlek är välkommet”, säger Olof Stenhammar, ordförande i Drottning Silvias Stiftelse “Care about the Children”. Stiftelsens ändamål är att ge bidrag till väl definierade svenska och internationella projekt som ger utsatta barn i hela världen möjlighet att känna trygghet och glädje under sin uppväxt.

Gåvobeloppet som överlämnades uppgick till 56 miljoner kronor. Det var en myckt rörd och glad drottning som från teaterscenen tackade för den storslagna gåvan och lovade att se till att pengarna skulle användas på bästa sätt inom ramen för stiftelsens stadgar.

Bildtext: Gåvan överlämnas till Drottningen av stiftelsens ordförande Olof Stenhammar
Foto: Patrik Åkesson, RojF

 

 

Foto: Patrik Åkesson, RojF

Norsk TV uppmärksammade drottningen

Foto: Svein Ommundsen,NRKDrottning Silvias födelsedag i december uppmärksammades även av NRK som skickade ett filmteam till Stockholm. Här sökte man upp olika tidningsredaktioner och intervjuade s.k. kungaexperter om deras syn på drottning Silvia och vad hon betyder för Sverige. Det var uteslutande positiva omdömen om drottningen. Stockholmare i julhandeln intervjuades också. 

Även Rojalistiska Föreningen kontaktades och ordföranden fick svara på många frågor om både kungahuset i sin helhet och i synnerhet om drottningen. Intervjun genomfördes under förberedelserna inför deltagandet i hyllningsföreställningen till drottningens ära. Innan den kungliga familjen anlände samlades de glada festdeltagarna till ett mingel i den till trängsel fyllda teaterfoajén.

TV-inslaget sändes i NRK:s program Søndagsrevyen dagen före födelsedagen.

 

Bildtexter:

1. RojF:s ordförande intervjuas av Guri Nordstrøm från NRK (Foto: Svein Ommundsen NRK)
2. Oscarsteaterns programblad (Foto: Patrik Åkesson RojF)

 

Drevet mot H.M. Drottningen

Då var det dags igen. Drevet mot H.M. Drottningen, i form av ”kritik” mot hennes far, har satt igång. Den här gången med anledning av Johan Åsards nya bok om turerna kring Drottningens pappa, som släpptes förra veckan. Kritiken ska handla om Drottningens fars kopplingar till nazismen, och Drottningens eventuella medskyldighet i något som ska ha hänt flera år före hennes födsel.

Medier har en enorm makt i Sverige. Det är inte för intet som medierna ibland kallas ”den tredje statsmakten”. Man bör därför kunna förvänta sig att objektivitet, respekt för de människor artiklar påverkar samt konsekvensanalyser ska prägla det som medierna väljer att skriva och rapportera om. Ett visst mått av nyhetsvärde bör också finnas i rapporteringen, och i de fall där rapporteringen riskerar att skada eller kränka andra människor bör nyhetsvärdet noggrant vägas mot den skadan eller kränkningen.

Vi har väldigt svårt att se att några av dessa hänsyn och överväganden har gjorts inför det drev mot Drottningen som nu blossat upp igen. I stället har rapporteringen präglats av sensationalism och närmast varit inriktad på att skada Drottningens anseende. Det är svårt att på annat sätt förklara de publiceringar som ägt rum.

Tror svenska medier på arvsynd? Knappast. Är det i sådana fall över huvud taget relevant vad Drottningens far sysslade med? Är Drottningen på något sätt klandervärd för något som hennes far har gjort? Är hennes duglighet som Drottning på något sätt avhängig av hennes fars handlingar? Svaret på de frågorna måste bli ett självklart nej.

Det handlar alltså inte om legitim granskning av ett offentligt ämbete, och inte heller om vandeln hos en offentlig person. Det blir uppenbart att rapporteringens syfte inte kan vara något annat än att skada förtroendet för Drottningen, vilket är extremt sorgligt.

Det finns förstås en annan, mer trolig förklaring till rapporteringen än en plötslig medial vilja att förtala Drottningen i jakten på sålda lösnummer.

Den bakomliggande orsaken till mediernas handlande är journalisternas fördolda republikanska agenda.

I sin strävan att pressa in samhället i sin ideologiska mall skyr de inga medel för att sänka allmänhetens förtroende för kungahuset som institution såväl som för deras medlemmar. Det är precis samma sak som det som pågick för ett drygt år sedan, då hela det svenska etablissemanget bestående av såväl medier som politiker valde att tro en dömd, tungt kriminell gangsterkung före Sveriges statschef. Även då handlade rapporteringen om en sensationell bok, och stod på högst tvivelaktiga journalistiska grunder.

Ibland är den republikanska agendan inte ens fördold. Journalisten Henrik Arnstad erkänner helt öppet i en artikel i Aftonbladet att det hela handlar om att svartmåla en ”antidemokratisk kvarleva vårt land obegripligt nog fortfarande dras med; en fläck på Sveriges baner som stavas arvkungadöme”.

För oss är det högst allvarligt att svenska medier, som vi förväntar oss ska syssla med objektiv och saklig nyhetsrapportering, i så stor utsträckning driver en stundom förtäckt agenda, och använder sig av så tvivelaktiga metoder.

Det tragiska smutskastandet av Drottningens person och Sveriges monarki måste få ett slut, annars riskerar vi att förlora mer än förtroendet för journalistkåren.

Leo Pierini
Rojalistiska Föreningen
Maja Westling
CUF:s nätverk för monarki

Mobbing och näthat

I en hård Aktuelltdebatt om publiceringen av satirbilden med bland andra drottning Silvia mötte Patrik Åkesson Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Detta skedde efter det att hovet beslutat att göra en anmälan till Allmänhetens pressombudsman. Pressombudsmannen hade dock inte funnit skäl att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av anmälan. PO Ola Sigvardsson skriver visserligen i beslutet att “det är lätt att instämma i riksmarsalkens påstående att bilden är kränkande, sårande och illvillig”. Men han anser ändå inte att bilden är så kränkande att den går över gränsen för vad som pressetiskt kan accepteras.

Hovet har därför överklagat ärendet till Pressens opinionsnämnd PON.
I sin överklagan av beslutet skriver riksmarsalken att “”H M Drottningen utsatts för en synnerligen allvarlig och oförsvarlig publicitetsskada. Skadan förstärks av att H M Drottningen är gemål till Sveriges statsöverhuvud och således har att företräda nationen i Sverige och utomlands.”

Patrik Åkesson kallade det beklämmande att bilden av konstnären Elisabeth Ohlsson Wallin publicerats av flera medier, bland annat Expressen.
– Vi har i dagarna debatterat näthat och mobbning, vad är det här om inte näthat och mobbning?
Åkesson anser att tidningarna har en agenda att avskaffa monarkin.
–Tidningarna behöver sälja lösnummer och så vill man förändra statsskicket.

Thomas Mattsson hävdade att det handlar om en politisk satirbild som publicerades, efter att tidskriften Tiden först publicerat bilden, för att läsarna skulle kunna förstå debatten.
– Rojalistiska föreningen försvarar här en politisk ståndpunkt – monarkin. Den Socialdemokratiska tidskriften Tiden som publicerade konstverket förespråkar republik. Jag tror att det är svårt att förhålla sig till en sådan här debatt om man inte låter betraktarna ta del av själva originalverket.

Enligt Thomas Mattsson har publiceringen gjorts inom ramarna för god pressetik och tryckfrihetsförordningen, men får mothugg av Patrik Åkesson.
– Kvällstidningarna skyddar sig bakom tryckfrihetsförordningen, men man bör fundera över vad som är lämpligt att publicera och över verkningarna. Det är inte vem som helst det handlar om, det handlar om Sveriges statschef och om drottningen av Sverige.
– Åkesson vänder sig också mot att bilden kallas för politisk satir. Kungaparet är opolitiskt och därför kan det inte heller var rätt att kalla nidbilden för en politisk satir. Det hjälper inte att som en efterkonstruktion i stället kalla det för konst.
– Elisabeth Ohlsson Wallin har av andra skäl tvingats ändra i collaget då hon utan tillstånd använt fotografier tagna av andra fotografer. Hon har i efterhand bett om ursäkt då hon har förstått att drottningen blivit illa berörd av bilden. Samtidigt säger hon sig inte ångra att collaget skapats vilket gör att hennes ursäkt inte kan sägas var mycket värd.