Bild: Patrik Åkesson, RojF

40 år på tronen – 40 år för Sverige

Fredagen den 13 september närvarade Kungafamiljen vid invigning av  jubileumsutställningen 40 år på tronen – 40 år för Sverige i Rikssalen på Kungliga slottet. Utsällningen om Carl XVI Gustafs händelserika år som Kung och statschef. I Rikssalen och i delar av representationsvåningarna, platserna för många av Kungens officiella uppdrag,  visas föremål och bilder från Kungens 40 år som statschef. Med valspråket För Sverige – I tiden som ledstjärna har Kungen aktivt följt aktuella skeenden och händelser, både i och utanför landet och varit en viktig länk mellan historien, nutiden och framtiden. Utställningen visas t.o.m. den 14 januari 2014.

Invigningen inleddes med en jubileumsfanfar tillägnad Kungen, komponerad av Mats Janhagen. 

Riksmarskalken Svante Lindqvist höll tal och sa bland annat: “Kungen är en symbol för landet. En samlande gestalt som står över partipolitik och särintressen. I en värld av förändring står Kungen för kontinuitet — en länk till vår historia. Men som sådan har han också under 40 år arbetat i Nuet och för Framtiden. Medveten om länkarna bakåt i historien har Kungen blickat framåt. Och fortsätter så alltjämt. För Sverige — i tiden.”

Därefter presenterade överintendent Margareta Nisser Dalman utställningen.

Prinsessan Christina Fru Magnuson, höll avslutningsvis ett tal och förklarade utställningen invigd.

”Eders majestäter, ers kungliga högheter, ers exellens, mina damer och herrar.

Jag står nu inför en situation, som du min käre bror har stått inför många gånger under de senaste 40 åren. Nämligen detta att som siste talare få inviga en utställning. En utställning som de som vet så mycket mer om vad det hela handlar om redan har talat. Dessutom länge, och mycket, och bra. Ändå så vet jag en hel del av vad denna utställning handlar om. Jag har ju haft förmånen att få följa dig och din verksamhet på nära håll under dessa 40 år. Ibland har jag agerat bollplank, då och då supporter, någon gång rådgivare och någon gång djävulens advokat.

Ja kanske har ingen följt dig så länge i din roll som Sveriges statschef som jag. Jag vet ju med vilken outtöttlig energi du har fullföljt din många plikter. Det som inte framkommer i denna utställning är det arbete som ligger bakom alla dessa framträdanden. Alla planeringsmöten, alla förberedelser, alla tidiga morgnar, långa arbetsdagar För att inte tala om alla långresor till andra världsdelar och andra tidszoner. Sådant som sliter på kropp och själ.

Working nine to five är ett för dig okänt begrepp. Snarare seven – twentyfour och detta nästan hela året runt. Trots detta har också du haft tid att vara make, far och nu också morfar, och inte minst en omtänksam bror, svåger och morbror till mig och mina systrar och våra familjer.

Ja det finns en personlig svär som denna utställning om dina första 40 år på tronen inte behandlar och det bör den ju inte heller ty det privata är just det, privat. Så även om just vi båda mycket väl minns de dramatiska och för oss omtumlande dygnen i Helsingborg och sedan i Stockholm för 40 år sedan, så är just detta våra privat minnen.

Nej fokus i denna, som jag tycker både vackra och originella utställning, är din roll som statschef, dina första 40 år på tronen, dina 40 första år för Sverige.

Och låt mig få säga det här, offentligt och en gång för alla. Jag och alla dina andra storasystrar med mig, beundrar dig för allt det du har gjort under denna tid.

Och nu vill jag inbjuda er alla att verkligen ta del av utställningen. Och härmed har jag äran, och glädjen, att inviga denna utställning. Tack.”

Vem vill läsa en skandalbok om kungen?

Det har skrivits en skandalbok om kungen. ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”. Är det inte tillräckligt med skandaler i det svenska samhället? Behöver vi verkligen läsa om fler skandaler?

I slutet av 1940 talet skrev utpressaren Curt Haijby en skandalbok som gjorde det svenska hovet upprört. Boken hette ”Patrik Kajson går igen”. Det slutade med att hovet köpte upp hela upplagan och lade den i någon slags arkiv. Det borde hovet göra denna gång också. Senare har det visat sig att mycket av Haijbyaffären var dikt och förbannad lögn. Kanske den nya utgåvan av skandalboken, om några år, också kommer att betraktas som dikt och förbannad lögn.

Att sitta och försvara kungen är kanske inte rätt alltid. Även kungen måste ha rätt till ett privatliv. Om uppgifterna i boken är sanna så kanske man inte behöver ge dessa en sådan stor publicitet att man skriver en skandalbok. Den välvilja hos svenska folket som den svenska kungafamiljen skapade i samband med det kungliga bröllopet i juni 2010 går inte alltid att leva på. Välviljan mot kungafamiljen, från det svenska folket, är säkerligen inte bortblåst. Men den här boken har skadat monarkin och därmed det svenska samhället. Sådana skriverier skadar förtroende för Sveriges statschef både i Sverige och utomlands. Sverige är ju ändå en konstitutionell monarki.

Säkerligen kommer boken att säljas slut och författarna blir kändisar. Mycket pengar kommer de att tjäna på boken som de har skrivit. Men vad har det gagnat det svenska samhället? Att skandal lägges till skandal? Vi behöver inga fler skandaler. Boken är egentligen bara att kastas i soptunnan.

Bertil Lindström, Floda
Medlem i RojF