Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2015

När nöden är som störst …. då är Kungen bra att ha. Den politiska turbulens vi upplevde efter det senaste valet förra hösten har fortsatt under början av detta året. Mindre kloka och odiplomatiska uttalanden av vår utrikesminister fick oanade konsekvenser. Ministern förbjöds att hålla tal och den saudiske ambassadören kallades hem i protest. Risken var uppenbar att flera arabiska länder skulle agera på samma sätt. Kungen insåg faran och blev som Sveriges statschef oroad och erbjöd sig att hjälpa till om detta var nödvändigt. Den saudiske kungen skulle troligen hellre lyssna till den svenske kungen än till en svensk minister. Efter det att kungen träffat utrikesministern och ett sändebud sänts till Saudiarabien kunde den politiska krisen lösas och ambassadören återvända till Sverige. Vi har tur som har en kung som, utan politiska förtecken, kan agera när så bedöms nödvändigt.

Nu har vi ju trots allt några trevliga kungliga händelser att se fram emot. Prinsessparet Madeleine och Christopher O’Neill väntar sitt andra barn med beräknad nedkomst i början eller mitten av juni. Kanske blir det på prinsessans egen födelsedag den 10 juni. Vi hoppas på många fina bilder och senare även ett dop.

I mitten av juni har vi också prins Carl Philips bröllop med fröken Sofia Hellqvist. Antalet utländska kungliga gäster bör bli i nivå med prinsessan Madeleines bröllop. Prinsen dopfaddrar var förutom avlidne prins Bertil, danska drottning Margrethe, prinsessan Birgitta och prins Leopold av Bayern. Faddrarna bör förutom kungens övriga systrar och den närmsta familjen vara inbjudna. Prins Carl Philip föddes som kronprins och det är troligen anledningen till att drottning Margrethe blev en av faddrarna. Kanske väljer hon nu att låta någon av sina söner representera henne vid brölloppet. Vi förutsätter att vigseln sänds av SVT.

Förra året förutspådde jag att prinsessparet Madeleine och Christopher O’Neill skulle vara de som stod för öppnandet att Slottets portar inför ”Öppet slott” på nationaldagen. Denna önskan uppfylldes med råge då den då ännu odöpta lilla prinsessan Leonore samtidigt visades upp inför jublande folkmassor på slottsbacken.

Törs vi gissa att det i år blir prins Carl Philip och fröken Sofia Hellqvist som får uppdraget att öppna portarna och välkomna oss?

Framför allt hoppas vi att drottning Silvia snabbt skall återhämta sig och bli helt återställd efter det olyckliga fallet i en skidbacke tidigare i år.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2015

Ordföranden har ordet

Under hösten har vi upplevt den nya minoritetsregeringens stapplande försök att hitta formerna för hur dess idéer skall kunna vinna gehör i riksdagen. Kungen berörde försiktigt detta i sitt jultal genom att konstatera att vi har ett läge där den parlamentariska framtiden kan te sig osäker. Vid den tiden trodde vi också att extra val skulle behövas. Jag kommer osökt att tänka på det gamla citatet ur folkskolans läsebok ”All vår början bliver svår, bättre går det år från år”.

Bättre än någonsin känns det också tryggt att ha en monark som statschef och att slippa onödiga och kostsamma återkommande val av ny statschef. Vem vet hur det skulle kunna sluta.

Vid jultid var det också tio år sedan den stora tsunamikatastrofen. Vi minns hur den dåvarande regeringen stod handfallen och hur Hovet fick ta ett eget initiativ för att kungen skulle kunna informeras. Kungen har nyligen i en intervju fått frågan om han kritiserade regeringen för dess oförmåga att hantera krisen. Det ville kungen inte göra men han betonade att det är viktigt att ta ett ansvar och att det gäller oss alla. Kungens och hela kungafamiljens agerande och stöd för de drabbade och deras anhöriga betydde mer än många av oss kan ana.

Statsbesök är en återkommande viktig uppgift för kungaparet. Under kungens regenttid har ett 80-tal statsbesök avlagts i utlandet och kungaparet har varit värd för ett 60-tal statsbesök som utländska statschefer avlagt i Sverige.

Monarkimotståndare vill ofta göra gällande att det är betydelselöst och otidsenligt med kunglig pompa och ståt trots att det finns många inom t.ex. det svenska näringslivet som vittnar om motsatsen

Efter det senaste statsbesöket i Frankrike skriver Sveriges ambassadör m.fl. i en debattartikel i en svensk kvällstidning bl.a. ”Att kalla statsbesök otidsenliga är att visa okunskap”

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2014

Årets val till Riksdagen är över och man kan konstatera att det är svårt att avgöra om det finns några vinnare eller om vi alla är förlorare i detta val. En ny minoritetesregering har tillträtt och på ett sätt kan det kännas bra att statschefen inte behövde ha rollen att utse regeringsbildare vid detta oklara parlamentariska läge.

Vid skifteskonseljen inför kungen och kronprinsessan tog den nya statsministern formellt över från sin föregångare. Enligt pressen tänkte han då presentera den nya regeringens ledamöter av vilka flera inte träffats förrän samma dag. Kungen tyckte i stället att var och en skulle presentera sig själv samt kort redovisa vilka planer och prioriteringar man har inom sitt ansvarsområde.

Vid Riksmötets öppnande talade kungen om den förödande skogsbranden i Västmanland men även om bränder av krig och våld som sprider sig som löpeldar samt etniska konflikter och humanitära kriser som tycks svåra att begränsa och kontrollera. Kungen nämnde även att vi under 200 år har kunnat leva i fred, vilket gör oss unika bland världens länder, i ett samhälle med nolltolerans mot våld och övergrepp, präglat av ömsesidig respekt och ömsesidigt ansvarstagande.

Kungen fortsatte sitt tal med att säga att vi efter valet befinner oss i ett nytt politiskt landskap. Ett landskap som kan kännas sakna välkända landmärken. Men vi vet dock att vi befinner oss i ett stabilt land. Ett land med en demokratisk samhällsordning som vilar tryggt på sina lagar.

Jag vill gärna tillägga att det också känns tryggt att ha en statschef som är erfaren och van att hantera regeringsskiften. Oavsett vilken inriktning en regering har är statschefen politiskt neutral och representerar alla svenskar.

I våras skrev vi i Rojalisten om trekungamötet i Malmö 1914. I Malmö planerades för ett 100-årsjubileum. Ett förslag om att bjuda in de svenska, danska och norska kungahusen till festligheterna 2014 röstades redan i slutet av augusti 2008 ner, med fem röster mot och fyra röster för en kunglig inbjudan, av en socialistisk majoritet i kommunfullmäktige.

Beslutet upprörde många känslor. Kulturnämndens ordförande hävdade dessutom att monarkin var odemokratisk vilket resulterade i en JO-anmälan från oppositionen som menade att samtliga tre länders parlament har beslutat att länderna skall var kungadömen. JO såg dock ingen anledning att gripa in!

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2014

I förra numret av Rojalisten hoppades vi att prinsessan Leonores dop skulle ske vid någon av dagarna runt Nationaldagen, pingsthelgen eller på prinsessparets ettåriga bröllopsdag. Vi tyckte också att det kunde vara lämpligt att låta prinsessparet välkomna folket till Öppet Slott på Nationaldagen.

Jag tror inte att dessa våra önskningar var avgörande för valet av dopdag och det faktum att det blev prinsessparet som öppnade slottets portar den 6 juni. Kanske lyckades vi bara vara så pass förutseende att våra förhoppningar infriades.

Det vi inte kunde förutse, eller ens hoppas på, var att den lilla prinsessan Leonore skulle göra sitt första officiella framträdande tryggt vilande i sin mors famn. Vi var många som samlats utanför slottsportarna och det som till en början lät som ett sus i leden övergick snabbt till applåder och ett öronbedövande jubel. Prinsessparet såg mycket glatt och kanske lite överraskat ut över det varma välkomnandet.

Prinsessan Leonores dop i Drottningholms slottskyrka visades under en välregiserad TV-sändning som förutom själva dopakten även visade gästernas ankomst och senare förflyttning till mottagningen på slottet. Själv var jag livligt uppvaktad av journalisters frågor via mail och telefon och deltog i flera TV-studios för att utfrågas och lämna kommentarer om vad ett kungligt prinsessdop betyder för monarkin.

I september är det val till riksdagen och i tidningarna redovisas resultatet av olika enkäter om riksdagsmännens inställning till monarkin. Man kan, minst sagt, ha synpunkter på det urval som används som underlag för pressens enkäter. Det tycks också vara mera intressant för journalister att skriva om detta ämne än att ställa frågor till politiker om vilken politik man tänker föra i för väljarna viktiga frågor. Det är ju ingen hemlighet att en majoritet för monarkins bevarande finns i de partier som ingår i den Alliansledda regeringen. Det gäller därför att lägga sin röst rätt vid höstens val.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 2 2014

Nyligen var jag inbjuden till en paneldebatt i Uppsala. Ämnet var som vanligt vårt statsskick. Mitt krav var att det skulle finnas en moderator. Det blev Jörgen Ullenhag som skötte uppgiften perfekt. Debatten inleddes av Li Bennich-Björkman, skytteansk professor i vältalighet och statskunskap, vid Uppsala universitet. Min motpart var en republikan från Uppsala. Hans argument mot monarkin var främst arvsrätten inom en enda familj och åtalsimmuniteten. Men även att den stackars Victoria inte har något val där hon sitter instängd i en guldbur. Jag noterar att republikaner tycks ha svårt att använda titeln kronprinsessa.

Hela idéen med monarki är ju just arvsrätten och det var inte svårt för mig att redovisa fördelarna med att en tronföljare föds, uppfostras och skolas in i detta viktiga ämbete på ett naturligt sätt. Jag vågade också påstå att kronprinsessan inte på något sätt känner sig instängd. Då skulle hon inte kunna sköta sina uppgifter med den naturlighet och det stora engagemang som hon nu visar. Dessutom har kronprinsessan ett val även om det känns osannolikt. Hon kan förstås avsäga sig titeln och rätten till tronen.

När det gäller åtalsimmunitet för statschefen så är detta inte unikt för den svenska monarkin. Det är vanligt även i demokratiska republiker. Det var ett faktum som min motpart inte tänkt på utan såg snarast lätt besvärad ut när jag påpekade detta. Därmed bleknade trovärdigheten betydligt i hans argumentering. Mitt försvar för åtalsimmuniteten var också att statschefen knappast skulle kunna begå ett grovt brott utan att det fick konsekvenser. Monarken skulle i så fall vara tvungen att lämna över tronen till tronföljaren.

Under våren och försommaren ser vi fram emot några kungliga högtidsdagar. Prins Carl-Philip fyller 35 år den 13 maj. Prinsessan Desirée och friherre Niclas Silfverskiöld firar guldbröllop den 5 juni och prinsessan Madeleines make Christopfer O’Neill fyller 40 år den 27 juni. Det är väl inte troligt att dessa högtider firas officiellt

Vi hoppas dock få ta del av det kungliga dopet då prinsessan Leonore skall döpas. I skrivande stund är tidpunkten inte offentligjord men dagarna kring Nationaldagen, pingsthelgen och prinsessparets ettåriga bröllopsdag känns som ett lämpligt tillfälle. Varför inte också låta prinsessfamiljen välkomna folket till Öppet Slott på Nationaldagens förmiddag!

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 1 2014

Nu har vi lämnat det stora jubileumsåret bakom oss med firande av kungens 40 år på tronen, RojF:s 35 år, prinsessbröllop och drottningens 70-årsdag. Under det kommande året finns inte lika många händelser som kommer att firas officiellt. 

En händelse som vi ser fram emot är födseln av prinsessan Madeleines och Christopher O’Neills första barn. Vi hoppas också att barndopet senare kommer att ske i Sverige.

I år fyller prinsessan Estelle 2 år. Det är anledningen till att hon får pryda omslaget av detta nummer av Rojalisten. Den lilla prinsessan tycks redan börja få vana att på ett kavat sätt möta bl.a. fotografer. Kronprinsessparet väljer också noga lämpliga tillfällen då det passar att prinsessan kan närvara. Detta är en bra och naturligt pedagogisk metod att börja inskolningen och träningen inför prinsessans kommande officiella plikter.

Den 6 november förra året inbjöd republikanerna i Malmö/Lund till en debatt om statsskicket under rubriken ”Republik eller Monarki”. Då vi tidigare deltagit i liknande debatter av varierande kvalité tackade vi ja till deltagande under förutsättning att debatten skulle ledas av en moderator. Det verkade inte som om man hade tänkt på detta. Så småningom anlitades en journalist vid Sveriges Radio i Malmö som moderator och samtalsledare.

Undertecknad och Henrik S. Järrel, medlem i RojF och f.d. riksdagsledamot (M) försvarade det monarkiska statsskicket och dess fördelar. Republikförespråkarna representerades av Pers Svensson, journalist vid Sydsvenska dagbladet, och Hillevi Larsson, riksdagsledamot (S) och f.d. ordförande i den republikanska föreningen.

Argumenten för republik var de gamla vanliga och då vi hört dessa tidigare var det inga större problem att argumentera emot dessa. Även om vi inte befann oss på ”hemmaplan” blev det en seriös debatt och argumenten för monarki togs väl emot av delar av publiken. Vid en avslutande frågestund vittnade även en deltagare om att en tidigare tveksamhet om vilket statsskick som är det bästa för Sverige nu hade bytts ut mot en klar övertygelse om att det är monarkin.

Republikanerna betonade att kungens immunitet är ett stort problem i en demokrati. Kungen skulle, enligt republikanerna, kunna begå de grövsta av brott utan att kunna ställas till svars. Vår inställning är att resonemanget faller på sin egen grund då det skulle vara otänkbart att kungen skulle kunna ha ett fortsatt förtroende som statschef efter en sådan händelse. En tronföljare skulle då få ta över tronen.

Henrik S. Järrel påpekade att det inte alls är ovanligt att en statschef har någon form av immunitet under sin ämbetstid. Så är det även i republiker. Republikanerna blev något häpna över detta faktum som man av allt att döma inte tänkt på. Det är lätt att bli förblindad om endast en hatisk inställning till monarkin är det som styr en debattörs tänkande.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 4 2013

Hösten är här och den kungliga familjens medlemmar har åter ett späckat schema efter några veckors sommarledighet.

Även våra valda ombud till Riksdagen har återsamlats och kungen har öppnat Riksmötet. Hela kungafamiljen deltog vid ceremonin. För första gången fanns även Christopfer O’Neill med. I år fanns inga utspel från monarkimotståndare såsom skedde förra året. I strid mot grundlagen och demokratiskt fattade beslut uppmanades då Riksdagens talman att själv öppna Riksmötet och låta kungen stanna hemma. Det bakslag republikanerna drabbades av då ville man tydligen inte upprepa i år utan förblev tysta.

Kulmen i kungens jubileumsfirande, 40 år på tronen – 40 år för Sverige, nåddes i september då regeringen gav middag, Riksdagen gav jubileumskonsert och Te Deum, tacksägelsegudtänst, hölls i slottskyrkan. Stockholms stad bjöd också in alla stockholmare till dans på slottets inre borggård. Naturligtvis deltog kungaparet i dansen. Även Norrbro fylldes av en stor folkmassa som ville hylla kungen. Senare hölls även en mottagning i Rikssalen på dagen 40 år sedan kungen höll sitt trontal från silvertronen. Inbjudna gäster var representanter från riksdag och regering, kommuner och landsting, näringsliv och organisationer, organisationer som kungen är beskyddare för samt de Kungl. Akademierna. Dessutom hade statsministrar och talmän som varit verksamma under kungens 40 år som statschef bjudits in. Både kungen och kronprinsessan höll tal.

Vid öppnandet av utställningen i Rikssalen höll Riksmarskalken tal och sa bl.a. ”Kungen är en symbol för landet. En samlande gestalt som står över partipolitik och särintressen. I en värld av förändring står kungen för kontinuitet – en länk till vår historia.” Argumenten känns igen då jag själv ofta använder dem i olika sammanhang. Även prinsessan Christina, som öppnade utställningen, höll ett personligt och uppskattat tal. Hon belyste det som ofta inte uppmärksammas. Nämligen det arbete med förberedelser, planeringsmöten och långa arbetsdagar som inte syns i den officiella kalendern över kungafamiljens engagemang och aktiviteter.

I december högtidlighåller vi drottning Silvas 70-årsdag. Vem kan tro att vår paranta drottning uppnått denna ålder! Vi återger och beskriver de många olika  områden i vilka drottningen har ett stort engagemang.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten nr 3 2013

I år har vi kunnat glädja oss åt ännu ett kungligt bröllop då prinsessan Madeleine och Christopher O’Neill vigdes i Slottskyrkan. Det var ett mycket vackert brudpar och bruden strålade av lycka. Trots den högtidliga inramningen infann sig en avspänd och familjär stämning. Till detta bidrog inte minst den bedårande söta prinsessan Estelle som omväxlande satt i mammas, pappas eller mormors famnar. Gästernas båtfärd till Drottningholm och den efterföljande festen måste ha givit alla inbjudna många trevliga minnen. Aldrig tidigare har jag sett en gruppbild med brudpar och så många gäster på samma bild som den som togs vid framkomsten till Drottningholm.

Kungaparet fortsätter nu efter sommarledigheten med sina besök i landets alla län m.a.a. av kungens 40 år på tronen. När detta nummer av tidskriften når medlemmarna har firandet under veckoslutet 14-15 september nyss genomförts. Då har även prins Daniel kunnat, kanske lite i skuggan av kungajubileet, fira sin 40-årsdag. Även Rojalistiska Föreningen har då firat sitt 35-års jubileum. Naturligtvis har föreningen traditionsenligt sänt hyllningstelegram till kungen, prinsen och kungaparet i samband med dessa tre begivenheter.

Drottningens 70-årsdag infaller i december och jag räknar med att detta kommer att uppmärksammas av regering och Riksdag. Någon insamling eller önskan från drottningen har ännu inte förts fram men det finns många projekt och organisationer som är tänkbara att skänka en gåva till. Drottningens stora och energiska engagemang i dessa sammanhang förtjänar att uppmärksammas.

Det ryktas att minst två olika böcker om drottningen kommer att ges ut i höst. Den ena av dessa böcker kommer jag troligen inte vilja göra någon reklam för. Syftet lär inte vara att hylla drottningen utan snarare tvärtom. Förmodligen kommer denna bok inte heller att var helt sanningsenlig i sitt innehåll.

Desto mer glädjande är det andra ryktet om en bok som äntligen kommer att visa drottningen som den fina människa hon är och det arbete som hon, offentlig men även till stor del i skym undan, gör för Sverige och för många utsatta grupper i vårt samhälle och utomlands.

I år har vi sett den andra abdikationen på kort tid. I början av juli meddelade kung Albert II av Belgien i ett tal till nationen att han, p.g.a. ålder och vacklande hälsa, ämnade överlämna tronen till kronprins Philippe på nationaldagen den 21 juli. Överlämnandet skedde under högtidliga former och därmed blev Philippe och Mathilde landets nya kungapar. Belgien har nu faktiskt två kungar och tre drottningar.

Stockholmskretsen har meddelat att man i december ej kommer att arrangera något firande av Oskarsdagen. Anledningen är att denna aktivitet skulle infalla alltför nära det nyss firade 35-års jubileet.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten 2 2013

I detta nummer av Rojalisten känns det självklart att hedra kungafamiljens ”grand old lady” prinsessan Lilian som avled i mars. Trots att hon så sent som 1976 kunde gifta sig med prins Bertil hann hon att representera kungafamiljen och landet i över 35 år. Med sitt naturliga, glada och varma bemötande var det lätt att tycka om henne. Prinsessan hade också ett stort mått av humor och kunde ofta med spjuveraktig blick leverera slagfärdiga uttalanden. Det var oundvikligt att bli charmerad i mötet med prinsessan Lilian.

Det känns också naturligt att ge en beskrivning av den natursköna kungliga begravningsplatsen på Haga. Artikeln berättar om tillkomsten av begravningsplatsen samt vilka kungligheter som vilar där. Då denna artikel är lång återger vi del 1 i detta nummer och fortsättningen med del 2 kommer i nästföljande nummer av Rojalisten.

I början av året meddelade den nederländska drottningen Beatrix i ett tal till nationen att hon kommer att abdikera den 30 april. Då efterträds hon på tronen av sin son Willem-Alexander som blir den förste kungen i landet på 127 år. Sedan dess har landets styrts av drottningar. Även de tidigare drottningarna Juliana och Wilhelmina valde abdikation till förmån för sina efterträdare.

Svenska medierepresentanter, som inte tycks ha några större historiekunskaper, var snabba med att föreslå att vår kung också borde abdikera. Skälet var visserligen inte att ändra statsskicket utan att låta den omåttligt populära kronprinsessan Victoria bli drottning. Mitt svar på journalisternas frågor är att vi inte har den nederländska traditionen i Sverige att monarken abdikerar till förmån för tronarvingen. Kungen och drottningen är dessutom fortsatt goda representanter för Sverige och sköter de uppgifter som ämbetet kräver på bästa sätt. Även om kronprinsessparet är populärt önskar vi ingen förändring på tronen. Kronprinsessan och prins Daniel representerar ändå flitigt i kombination med det viktiga familjelivet tillsammans med prinsessan Estelle.

Nu är planerna för prinsessan Madeleines bröllop med Christopher O’Neill klara. Dagen efter nationaldagsfirandet bjuds inbjudna gäster på en middag i Grand Hotel. Vigselceremonin på lördagen i slottskyrkan sänds i SVT och därefter blir det en kortege i öppen vagn ner till Riddarholmen. Där väntar båt som för brudpar och gäster vidare till Drottningholm för fortsatt firande. Arrangemanget påminner till stora delar om det som gällde vid prinsessan Christinas bröllop.

Vid vår Riksstämma i mars betonades vikten av att vi ökar föreningens medlemsantal. Här kan du som medlem göra en viktig insats. Om var och en värvar ytterligare en medlem fördubblas antalet genast. Det låter ganska enkelt. Det är också viktigt att vi strävar efter att nå fler yngre personer.

Ordföranden har ordet – ur Rojalisten 1 2013

I år är det ett riktigt jubileumsår. Rojalistiska Föreningen firar 35 år. Vi hoppas att kunna uppmärksamma detta få flera sätt. Rojalisten har fått en en delvis ny layout både på omslaget och inuti. Vi har också tagit fram en jubileumslogga som skall användas under året i annonsering m.m.

Kungens 40 år på tronen den 15 september måste firas. Ännu vet vi inte hur regering och Riksdag kommer att hylla kungen men vi förutsätter att så sker. Hur TV-kanalerna planerar vet ingen. Vi kan endast hoppas att man lyssnat till bl.a. vår uppmaning att t.e.x. se hur dansk TV firade drottning Margeretes jubileum förra året. Jubileumsdagen infaller på en söndag så ett späckat jubileumsprogram under fredag till söndag skulle kännas rimligt. Då kan ju även prins Daniel kunna firas samtidigt eftersom han fyller 40 år just den 15 september.

Kungen har i samband med jubiléet infört en ny form av representationsmiddagar. De kallas populärt för Sverigemiddagar och inbjudna är ett urval av medborgare från alla delar av landet. Kungen har i samarbete med, och efter förslag från, de 21 länens landshövdningar hittat personer som bjuds in till dessa middagar. Det är representanter från kultur, näringsliv, utbildning, idrott och föreningsliv. Kungafamiljen vill uppmärksamma personer över hela Sverige som gjort betydande insatser lokalt, regionalt eller nationellt. Det är ett trevligt nytänkande från kungaparets sida.

Gästerna välkomnas i Lovisa Ulrikas matsal och middagen intas vid runda bord i Vita Havet. De traditionella middagarna i Karl XI galleri följer annars ett strikt protokoll över vilka personer som bjuds in. Då är klädseln högtidsdräkt, d.v.s. frack och lång klänning, medan den vid de mindre formella Sverigemiddagarna är smoking eller mörk kostym för herrarna och därmed valfritt lång eller kort klänning för damerna.

En annan nyhet är att kungaparet kommer att besöka alla län under året. I planen ligger ofta ett besök under två till tre dagar i den landsdel som vid varje tillfälle är aktuell.

I juni kommer vi att kunna glädjas åt prinsessan Madeleines bröllop med Christopher O´Neill. Det finns förutsättningar för ett rejält firande som kan inrymma både privata och mer officiella delar. Det kan inledas med Nationaldagsfirandet och med fortsatt firande under fredagen inför bröllopet på lördagen. I media har det varit omfattande spekulationer om huruvida bröllopet skall komma att visas i TV eller ej. I en intervju som prinsessan gett har hon lämnat ett lugnande besked. Enligt henne är det självklart att svenska folket skall få vara med under bröllopsfirandet. Däremot är det f.n. inte klart under vilka former det kan ske.

Jubileumsåret avslutas med högtidlighållandet av drottning Silvias 70 årsdag den 23 december.

RojF:s Stockholmskrets kunde i december förra året hålla den traditionella Oskarsdagsmiddagen på ”rätt dag” den 1 december. Vanligtvis förläggs middagen till den lördag som ligger i anslutning till namnsdagen. Middagen hölls som vanligt i Banérska palatset. För underhållningen stod sånggruppen The Diamonds.

Nyligen meddelade den nederländska drottningen Beatrix i ett tal till nationen att hon kommer att abdikera den 30 april. Då efterträds hon på tronen av sin son Willem-Alexander som blir den förste kungen i landet på 127 år. Sedan dess har landets styrts av drottningar. Även de tidigare drottningarna Juliana och Wilhelmina valde abdikation till förmån för sina efterträdare.