I tider av globalisering, internet och små nyheter i brist på stora – tycks det – sprids allt sekundsnabbt. Vi får intrycket att allt går snabbare, skandaler och fadäser blåses upp och får orimliga proportioner. Lösnummersäljande journalister får ta till vilka knep som helst. Devisen tycks vara ” kan man klämma åt någon, så gör det”.

Monarkin utsätts för allt möjligt. Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära, monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet (tror man…).

Vi har haft en obruten monarki i c:a 1000 år i Sverige. Vi har haft kungar och några få drottningar som tagit aktiv del i Sveriges utveckling, i flera fall lett den. Vi har gått från ett splittrat land, till en nationalstat, stormakt. En frihetstid, ”upplysta” monarker, en Bernadotte som tog Sverige från ett uppbrutet land på 1820-talet till ett ”modernare” Sverige. Från små till stora skandaler, kungamord och intriger, statskupper till ceremoniella kungar. En kung av Guds nåde, Oscar II, till en modern monarki. Ett statsskick som vi bör vårda och vara stolta över. Vi kan ha olika åsikter om enskilda monarker. Det är och ska vara tillåtet i vår moderna demokrati.

Det är en styrka för vårt öppna och ”supermoderna” Sverige. Det går att samtidigt förena en vital demokrati, ett jämställt och öppet Sverige med en modern monarki. I USA kan man fullständigt baktala en president, men man är rädd om ”presidentskapet”. I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska. Självklart kan vi upplysta och moderna svenskar bevara en av världens äldsta monarkier.

Hallandsposten 2011-01-05

Michael Svensson
Riksdagsman

Cecilia Magnusson
Riksdagsman och 2:e vice ordf. i Rojalistiska Föreningen