I förra numret av Rojalisten hoppades vi att prinsessan Leonores dop skulle ske vid någon av dagarna runt Nationaldagen, pingsthelgen eller på prinsessparets ettåriga bröllopsdag. Vi tyckte också att det kunde vara lämpligt att låta prinsessparet välkomna folket till Öppet Slott på Nationaldagen.

Jag tror inte att dessa våra önskningar var avgörande för valet av dopdag och det faktum att det blev prinsessparet som öppnade slottets portar den 6 juni. Kanske lyckades vi bara vara så pass förutseende att våra förhoppningar infriades.

Det vi inte kunde förutse, eller ens hoppas på, var att den lilla prinsessan Leonore skulle göra sitt första officiella framträdande tryggt vilande i sin mors famn. Vi var många som samlats utanför slottsportarna och det som till en början lät som ett sus i leden övergick snabbt till applåder och ett öronbedövande jubel. Prinsessparet såg mycket glatt och kanske lite överraskat ut över det varma välkomnandet.

Prinsessan Leonores dop i Drottningholms slottskyrka visades under en välregiserad TV-sändning som förutom själva dopakten även visade gästernas ankomst och senare förflyttning till mottagningen på slottet. Själv var jag livligt uppvaktad av journalisters frågor via mail och telefon och deltog i flera TV-studios för att utfrågas och lämna kommentarer om vad ett kungligt prinsessdop betyder för monarkin.

I september är det val till riksdagen och i tidningarna redovisas resultatet av olika enkäter om riksdagsmännens inställning till monarkin. Man kan, minst sagt, ha synpunkter på det urval som används som underlag för pressens enkäter. Det tycks också vara mera intressant för journalister att skriva om detta ämne än att ställa frågor till politiker om vilken politik man tänker föra i för väljarna viktiga frågor. Det är ju ingen hemlighet att en majoritet för monarkins bevarande finns i de partier som ingår i den Alliansledda regeringen. Det gäller därför att lägga sin röst rätt vid höstens val.



Därför är vi rojalister


Dagens diskussion om svensk monarki har ingen eller ringa förankring i verkligheten. Republikförespråkare pekar på det odemokratiska i rätten att ärva ett ämbete eller att monarkin är ett dyrbart statsskick. Detta sker utan att man redovisar vad motsatsen skulle innebära för demokratin och statskassan. Därför är argumenten ihåliga.​






Varför är det viktigt att vi har ett monarkiskt statsskick?

Monarkin i Sverige är ett väl fungerande statsskick som samverkar med demokratin på bästa sätt. Monarkin vilar på en tusenårig tradition och är ett arv som måste bevaras och förvaltas på ett förnuftigt sätt för kommande generationer. Under denna långa period har både landet och monarkin utvecklats i takt med tiden. Den politiska makten ligger hos riksdagen då ”all makt utgår från folket”. Detta utgör en bra grund för politisk stabilitet vilket borde ge en bra förutsättning för t.ex. tillväxt och välstånd. Den svenske kungen har dessutom mindre makt än sina kollegor i Europa. Ingen republikan kan väl heller mena att t.ex. den spanska demokratin med en monark som statschef skulle vara mindre demokratisk än den tidigare republikanska perioden under Franco. Arvsrätten till den svenska tronen inget hinder för demokratin. Den är i stället en garanti för att den historiska förankringen skall bibehållas. Tronarvingen fostras och skolas från första början till att bli en bra statschef utan politiska förtecken. Kungen blir därigenom en viktig samlande symbol för hela nationen. Kungens meriter för det högsta ämbetet blir därigenom sannolikt större än en politikers. I vår konstitutionella monarki är kungen fri från partibindningar och det är ett viktigt skäl till att han då kan representera alla svenskar. Monarken kan inte jämföras med en politiskt tillsatt statschef som hämtats ur det ena eller andra politiska lägret. Denne kan kanske bli en bra statschef men ”ränderna går sällan ur” och därmed är det inte troligt att det folkliga stödet blir särskilt stort.

Foto: Kungl. Hovstaterna, Alexis Daflos



Har då kungen ingen politisk makt?

Makt kan utövas på olika sätt. Beroende på det sätt som statschefen utövar sitt ämbete kan han sägas utöva en viss makt inte minst som opinionsbildare. Detta är inte fel utan måste ingå i var och en svensks demokratiska rätt att få ha en åsikt och dessutom att få uttala den.

Monarkin är ett billigt statsskick

Republikförespråkare redovisar aldrig några välgrundade ekonomiska argument för sina mål att byta statsskick Att byta statsformen är ett kostsamt projekt som dessutom kan medföra svårt förutsebara konsekvenser. Det är lätt att konstatera hur många miljoner som i statsbudgeten avsätts för anslag till det kungliga hovet. Republikaner vill i debatten gärna ge sken av att dessa pengar stoppas direkt i kungens ficka. Det är naturligtvis inte så utan anslagen går till största delen till underhåll av de kungliga slotten och till anställdas löner, representation m.m. Slotten är statens egendom varför dessa kostnader för bevarandet av ett viktigt kulturarv finns oavsett vilket statsskick vi har. Den goodwill som monarkin innebär för Sverige är svår att beräkna i pengar. Undersökningar har dock redovisat att det sannolikt handlar om ett värde som mångfalt överstiger de kostnader som kan hänföras till monarkin. 

Patrik Åkesson 

Ordförande i Rojalistiska Föreningen





Ledare


Nedan finns de senaste ledarna från vår medlemstidning
Rojalisten


Årets Riksstämma kunde under rådande omständigheter inte hållas som planerat […]
Pandemin fortsätter att hålla oss i ett järngrepp. Visserligen har […]
Efter åtta månader är vi alla fortfarande starkt påverkade av […]
Vi upplever i dessa tider något som de flesta av […]

För Sverige i tiden

Monarkin är en omistlig del inte bara av Sveriges historia, utan också Sveriges nutid och framtid. I vår monarki är riksdagen folkets främsta företrädare och konungen rikets statschef, i demokratiskt beslutad ordning. Det tycker vi är bra av flera anledningar. Läs mer om varför vi menar att monarkin är det bästa för Sverige.