I förra numret av Rojalisten hoppades vi att prinsessan Leonores dop skulle ske vid någon av dagarna runt Nationaldagen, pingsthelgen eller på prinsessparets ettåriga bröllopsdag. Vi tyckte också att det kunde vara lämpligt att låta prinsessparet välkomna folket till Öppet Slott på Nationaldagen.
Jag tror inte att dessa våra önskningar var avgörande för valet av dopdag och det faktum att det blev prinsessparet som öppnade slottets portar den 6 juni. Kanske lyckades vi bara vara så pass förutseende att våra förhoppningar infriades.
Det vi inte kunde förutse, eller ens hoppas på, var att den lilla prinsessan Leonore skulle göra sitt första officiella framträdande tryggt vilande i sin mors famn. Vi var många som samlats utanför slottsportarna och det som till en början lät som ett sus i leden övergick snabbt till applåder och ett öronbedövande jubel. Prinsessparet såg mycket glatt och kanske lite överraskat ut över det varma välkomnandet.
Prinsessan Leonores dop i Drottningholms slottskyrka visades under en välregiserad TV-sändning som förutom själva dopakten även visade gästernas ankomst och senare förflyttning till mottagningen på slottet. Själv var jag livligt uppvaktad av journalisters frågor via mail och telefon och deltog i flera TV-studios för att utfrågas och lämna kommentarer om vad ett kungligt prinsessdop betyder för monarkin.
I september är det val till riksdagen och i tidningarna redovisas resultatet av olika enkäter om riksdagsmännens inställning till monarkin. Man kan, minst sagt, ha synpunkter på det urval som används som underlag för pressens enkäter. Det tycks också vara mera intressant för journalister att skriva om detta ämne än att ställa frågor till politiker om vilken politik man tänker föra i för väljarna viktiga frågor. Det är ju ingen hemlighet att en majoritet för monarkins bevarande finns i de partier som ingår i den Alliansledda regeringen. Det gäller därför att lägga sin röst rätt vid höstens val.
