Dalarna på vintern, i december 1520. Så här lyder Peder Svarts berättelse:

”Gustav kommer till Rankhyttan förklädd till bonde. En piga ser en guldstickad skjortkrage under förklädnaden och hämtar Anders Persson (Rankhyttans ägare), som känner igen Gustav från studietiden i Uppsala. Gustav berättar om flykten ur kung Kristian II:s fångenskap och om blodbadet i Stockholm. Anders Persson är välvillig men vill inte få problem, han ber Gustav ge sig av.

Dagen efter kommer Gustav till Arent Persson på Ornäs och ger sig tillkänna. Arent Persson lovar hjälpa honom, men åker i stället till kung Kristians män för att tala om att flyktingen Gustav finns på Ornäs. Arents fru anar hans svek. Hon varnar Gustav, ger honom häst, vagn och dräng. Han åker till kyrkoherde Jon i Svärdsjö, en annan studiekamrat, och vilar där en vecka.

I Rättvik pratar Gustav med bönderna och undrar vad de tycker om danskarnas tyranni. De svarar att de gärna vill göra danskarna motstånd, men inte utan att först höra vad bönder i de andra socknarna tycker.

Gustav beger sig till Mora för att prata med folket där. Samtidigt skickade danske fogden Henrik von Melen folk till Mora för att döda Gustav, eller i alla fall ta honom till fånga. I stället slog Gustav ihjäl en av dem. I julhelgen 1520 talar Gustav med folket i Mora, berättar vad danskarna har gjort honom och påminner om hur danskarna brukat regera. Ville de gå med honom och stoppa fördärvet? Folket i Mora säger nej, de står för sin trohet till kung Kristian. Gustav lämnar Mora och tar sig mot Norge genom västra Dalarna.

Medan Gustav var i Mora kom kung Kristians män till Rättvik. Bönder övermannade dem, men släppte dem fria när de försäkrat att de inte ville Gustav något ont, de hade tvingats att jaga honom. En vecka efter att Gustav hade lämnat Mora kom budet om att kung Kristian skulle rida sin eriksgata. Han hade låtit resa galgar vid varje länsmansgård.

Kort därpå nåddes också Mora av nyheten om Stockholms blodbad. Folket i Mora ångrar att de avvisat Gustav. Dag och natt skidar så några dalkarlar efter Gustav, för att hinna upp honom innan han kommer in i Norge. De hittar honom i Lima och de lovar honom inte bara trohet och lydnad, utan också sina liv, om han bara vill följa med dem tillbaka till Mora. Gustav följer med och koras av alla Dalarnas förnämligaste socknar till Sveriges rikes hövitsman.”

Även dagens kungligheter har åkt den tävling vi idag kallar Vasaloppet. 

Kung Carl XVI Gustaf                           
Vasaloppet 1977
Öppet spår 1987 och 1997

Prins Carl Philip                                     
Öppet spår 2004
Skejtvasan 2012
Vasaloppet 2019

Prinsessan Madeleine                         
Tjejvasan 2008

Prinsparet                                               
Stafettvasan 2013 och 2014

Prinsessan Sofia                                   
Tjejvasan 2018

Kronprins Frederik av Danmark          
Vasaloppet 2012, 2013, 2014 och 2015  

Kungen har även vid två tillfällen, 1973 samt 2004, hållit högtidstalet vid Vasaloppets traditionella högtidsfest i Mora kyrka. Prins Carl Philip höll högtidstalet 2012.

Bildtexter:

Målgången i Mora. ”I fädrens spår för framtida segrar.” f åkte Vasaloppet 1977. Kung Carl XVI Gustaf åkte Vasaloppet 1977.

Kung Carl XVI Gustaf på väg mot målet 1977. Bilden är ur SVT:s öppna arkiv och tagen strax innan en entusiastisk åskådare fick kungen på fall genom att hänga en stor napp runt kungens hals.