Hjärtats drottning – drottningens hjärta

Prinsessan Marie Alexandra Victoria av huset Sachsen-Coburg-Gotha föddes den 29 oktober 1875 och bodde på Eastwell Manor i Ashford i grevskapet Kent. Hennes föräldrar var prins Alfred och storhertiginnan Alexandra. Hon döpes efter sin farmor drottning Victoria av Storbritannien och sin morfar tsar Alexander II av Ryssland. Prinsessan var ju också kusin med Sveriges kronprinsessa Margareta då prins Alfred var bror till Margaretas far prins Arthur.

De första elva åren levde Marie på Eastwell Manor. Som barn lekte hon med Winston Churchill. Marie skriver i sina memoarer att han hade rött hår och fräkniga kinder. ”Han var stygg och visade fullständigt förakt för auktoritet. Men vi hade båda en dold sympati för varandra. Först vågade jag inte visa det öppet men steg för steg avslöjade vår rödhåriga gäst sin förälskelse i mig och förklarade djärvt att jag är hans favorit och sa framför vittnen att han skall gifta sig med mig när han växer upp!”

Familjen flyttade senare till Malta då prins Albert utnämndes till befälhavare för Storbritanniens flotta i Medelhavet. Familjen bodde i Maltaguvernörens sommarpalats i San Antonio. Det var en lycklig tid i Maries liv. Hon och systrarna njöt av det behagliga klimatet vid Medelhavet.

Marie blev prinsessa av Rumänien 1893 när hon gifte sig med prins Ferdinand av Rumänien som tillhörde huset Hohenzollern Sigmaringen.  

I Rumänien var allt nytt för den 17-åriga Marie och hon hade svårt att i början anpassa sig till sitt nya hemland. Rumänien var ett ungt land som 1877 hade blivit självständigt från det gamla Osmanska riket. 

Marie deltog som sjuksköterska under det första världskriget och blev genom detta mycket älskad av det rumänska folket. Hon blev också Röda Korsets hedersordförande i Rumänien. 

Yngsta sonen Mircea dog av tyfus och Marie själv drabbades av den tidens pandemi då hon insjuknade i spanska sjukan. 

Lejonhonan
Efter krigets slut räknades Rumänien som ett av de vinnande länderna. Drottningen kämpade vidare för sitt adoptivland under fredskonferensen i Paris 1919. Där träffade hon de viktigaste personligheterna som skulle forma världens historia efter kriget. Fransk statsministern Georges Clemenceau, den amerikanska presidenten Woodrow Wilson, och den brittiske premiärministern David George Lloyd. Under detta besök vid fredskonferensen fick drottning Marie det legendariska smeknamnet Lejonhonan. När hon mötte Clemenceau på hans kontor säger hon ”tigerns kusin lejonhonan kommer hit för att begära lejonets andel” och det gör hon för att hon kämpar föra att få Rumäniens röst och begäran hörd på fredskonferensen. Clemenceau kallades tigern av den franska pressen p.g.a. sin aggressiva politik. Drottning Maries kamp blev välbelönad och Rumänien fick i slutändan de regioner som var begärda av den rumänska politiska eliten. Det gällde framför allt Transylvanien som tidigare var en del av det Habsburgska riket, senare dubbelmonarkin Österrike Ungern.

Den 15 oktober 1922 kröntes Ferdinand och Marie till kungapar för hela det nya stora förenade Rumänien. Kröning skedde i den Transylvanska staden Alba Iulia. Det mousserande vin som serverades på kröningsfesten produceras än i dag. Under den följande tioårsperioden genomförde Maria många resor både i landet och utomlands. 1926 besökte hon som första drottning Amerika och fick ett entusiastiskt mottagande. 

Hjärtats drottning

Efter hemkomsten från Amerika fortsatte drottningen sina välgörenhetskampanjer och sågs ofta i rumänska byar med enkla bondefruar då hon donerade kläder, mat och pengar eller endast pratade och umgicks med befolkningen. 

På slottet Bran tog hon emot folket och försökte leva upp till namnet ”Hjärtans drottning” som hon allt oftare kom att kallas. Hon lyssnade på befolkningen, hjälpte till med bygge av skolor och sjukhus.

Livet blev mörkare för drottningen då kung Ferdinand avled 1927. Den nye kungen Carol II var mindre populär. Han försökte även att hindra drottning Marie från att delta i det offentliga livet. Drottningen blev mera tillbakadragen och fann lugn och ro på andra platser än i Bukarest. Hon vistades på slottet Bran och slottet hon lät bygga i Balchik, numera i Bulgarien, vid Svarta havets kust. 

Drottningens hjärta
Drottning Marie avled i en leversjukdom redan 1938. Hon hade i sitt testamente angett att hon vill att efter hennes död skulle hennes hjärta läggas i ett silverskrin och därefter i en liten symbolisk guldpläterad kista. Denna skulle begravas i ett kapell som hon låtit bygga vid slottet Balchik. Hon ville att folket skulle minnas hjärtats drottning genom att kunna hälsa på drottningens hjärta. Kapellet Stella Maris var inspirerat av ett litet kapell från 1400-talet på Cypern. Drottningen avskydde mörka färger och ville att sorgefärgen vid begravningen skulle var lila. 

Dessvärre förlorade Rumänien under andra världskriget en del landområden till Bulgarien. Då flyttades hennes hjärta till en krypta vid slottet Bran. Idag är Bran slott världskänt som “Draculas Slott”, men sanningen bakom detta namn ligger långt ifrån några vampyrhistorier.

Under den kommunistiska diktaturen tog man hand om hjärtat och det hamnade slutligen i en plastlåda i ett förråd på historiska museet i Bukarest. 

Den rumänska kungafamiljen ansökte om att återfå drottningens hjärta 2007 och 2015 fick Maries hjärta återvända till familjen och hjärtat vilar idag i drottningens favoritslott Pelisor i Sinaia. Vid ceremonin då hjärtat överlämnades var kronprinsessan Margareta klädd i lila färgtoner.