Prinsessan Margareta av Storbritannien och Irland (Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah) föddes i januari 1882 på Bagshot Park, Surrey, England. Hon var dotter till prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn och Louise Margaret av Preussen. Hennes farmor var drottning Viktoria av Storbritannien.
Förlovningen
Nyheten om Prins Gustaf Adolfs, blivande Gustaf VI Adolf, förlovning den 25 februari 1905 i Kairo med den engelska, kom som en överraskning för svenska folket.
Hertigparet med sina båda döttrar Patricia och Margaret, kallad Daisy, gjorde i början av 1905 en flera månader lång kryssning ombord på ”Essex” i Medelhavet och på Nilen.
Prins Gustaf Adolf, som besökt sin mor Kronprinsessan Victoria på Capri, hade inbjudits till en bal i Kairo, som anordnats till de engelska gästernas ära. Det var kärlek vid första ögonkastet.
Vigseln
Bröllopet var planerat till den 15 juni. Trots oron kring den svensk-norska unionsupplösningen kunde vigselakten ändå ske i närvaro av en stor mängd kungliga gäster.
Vigseln ägde rum i St. Georges kapell i Windsor Castle. Intresset för den kungliga vigseln i Windsor var stort och allmänheten trängdes för att se den korta processionen mellan slottet och kapellet.
Prins Gustaf Adolf inväntade bruden vid altaret, dit han följts av sin farbror Prins Eugen och sin bror Prins Wilhelm. Bruden dröjde men anlände efter en kvart tillsammans med sin far. Hon uppvaktades av fyra tärnor: systern Prinsessan Patricia, Prinsessan Mary av Wales, Prinsessan Beatrice av Sachsen-Coburg och Gotha och Prinsessan Eugénie av Battenberg. Vigselförrättare var ärkebiskopen av Canterbury.
Ceremonin i kapellet var enkelt utformad. Enda utsmyckningen var altarets två vaser med liljor, konstnärligt arrangerade, och kungliga banér på båda sidor om altargången. En mindre ceremoniell och traditionell vigselceremoni än vad som var vanligt vid det engelska hovet och anpassad till den skandinaviska mer återhållsamma kungliga stilen, konstaterade brittiska journalister.
Brudklänningen var sydd av generösa våder av vit spets över en stomme av siden och släp av samma material. Slöjan av skiraste Carrickmacross-spets hade broderats av irländska kvinnor som tack för hertigfamiljens fyra år på Irland. Den var fäst i håret med en krans av orangeblommor, som också prydde klänningslivet.
Tidskriften ”The Lady” lovordade Prinsessan Margaretas modesmak. Hon vågade bryta mot tidens trend och valde alltid kläder, som framhävde hennes kvinnlighet och vackra figur.
Bröllopsresan till Irland blev kort. Brudparet anlände redan den 8 juli till Malmö, där de nyförmälda fick ett storslaget mottagande. Den 9 juli genomfördes en triumfartad resa längs den svenska kusten ombord på Kung Oscars ”Drott” till Stockholm. Från kungaslupen Vasaorden steg Prinsessan Margareta och Prins Gustaf Adolf i land på Skeppsbron och var efter en kort hästkortege via Norrbro hemma på Stockholms slott.
Kronprinsessans död
Det är i år 100 år sedan Kronprinsessan Margareta avled.
Kronprins Gustaf Adolf och Kronprinsessan Margareta fick fem barn: Gustaf Adolf, Sigvard, Ingrid, Bertil och Carl-Johan. Ett sjätte barn väntades till midsommar 1920.
När nyheten spreds den 1 maj 1920 att Kronprinsessan Margareta, efter en kort tids sjukdom, hade dött, sörjdes hon av ett helt folk.
Begravningen ägde rum i Storkyrkan. Efter två år fick hon sin sista vila på en naturskön kulle i Hagaparken, som hon själv valt tillsammans med Kronprins Gustaf Adolf. Efter Kronprinsessan Margareta är den Kungliga begravningsplatsen på Djurgården begravningsplats för medlemmar av den Kungliga familjen.
I sitt testamente hade Kronprinsessan Margareta bestämt, att brudslöjan skulle hölja henne i kistan. Innan kistan tillslöts skulle slöjan bevaras och skänkas till hennes dotter Prinsessan Ingrid. På det sättet har Margaretas slöja gått i arv från Drottning Ingrid av Danmark till Drottning Margrethe och bars senast av Kronprinsessan Mary vid hennes bröllop med Kronprins Fredrik 2004.
Hon kallades Daisy – Boktips
Prinsessan Christina fick aldrig lära känna sin farmor. Kronprinsessan Margareta, Gustaf VI Adolfs första hustru dog bara 38 år gammal för exakt 100 år sedan, höggravid med sitt sjätte barn. Hon lämnade inte bar familjen i förlamande sorg – hon sörjdes av ett helt folk. Hur kom det sig? Och varför blev det så tyst efter henne?
Prinsessan Christina har sökt i de privata familjearkiven efter svar. Hon har gått igenom brev, fotoalbum och dokument och rest till sin kusin drottning Margrethe i Danmark för att få veta mer. I ”Hon kallades Daisy” ger hon liv och färg åt en öppen och mångsidigt begåvad engelsk prinsessa som blev blixtförälskad i en svensk prins i Kairo, hon kallades solstrålen på Stockholms slott och tonar fram som den första moderna kungligheten i Sverige.
Genom sitt sökande lär prinsessan Christina äntligen känna sin farmor Daisy. I boken skriver hon om hennes framsynthet och varma intresse och engagemang för människor, även långt utanför hennes egen krets, och hon berättar om hennes konstnärliga talang och stora intresse för trädgård. Men hon ar också fått en fördjupad bild av sin farfar, Gustaf VI Adolf, när hon möter honom som en ung förälskad man och senare som färsk i rollen som kronprins. I ett samtal med sina kusiner drottning Margrethe och prinsessan Benedikte av Danmark, som utgör ett av kapitlen i den rikt illustrerade boken, klarnar bilderna ännu mer.
Boken är skriven i samarbete med Carl Otto Werkelid, som sedan 1970-talet varit verksam som journalist och kulturskribent och i många år arbetat på Svenska Dagbladet, bland annat som kulturchef. Han har också varit kulturråd vid svenska ambassaden i London. Utgivning: 2020-04-20. Förlag: Bonnier Fakta.
