Sverige är som bekant en av världens äldsta monarkier med en över 1000 år lång kontinuerliga historia och tradition. I denna kapacitet har 70 regenter – såväl konungar som drottningar – avlöst varandra. Över tiden har regentens verkställande mandat varierat. Ett etablerat faktum är dock att Erik Segersälls son Olof (Eriksson) – med sedan 1200-talet i den svenska kungalängden belagda tillnamnet Skötkonung (realistiskt tolkat ”Skattkonung”) – blev först att i sitt namn låta slå silverpenningar.
Denna ursprungliga drivkraft att börja emittera mynt kan ha sin förklaring i en konsoliderad maktgruppering och områdeskontroll man ville manifestera med mynt i eget namn att sättas i cirkulation för tillkännagivande och markering av domänrespekt.
Detta innebar också en ökad möjlighet att introducera och nyttja penningväsendet för beskattningar och givetvis underlättande av handelstransaktioner. Mynt har genom sina bildmotiv och inskrifter sedan antik tid varit megafon för politiska budskap och markeringar. I Olofs samtid låg det närmast tillhands att ta intryck från anglosaxiska mynt som sedan 800-talet genom vikingarnas danagäld börjat florera som förebilder och modell för regentens ekonomiska fördelar av egen myntning.
Den första myntningens grunder, utformning, språkbruk och datering
För respektive myntmotivsida framställdes graverade stampar med incuse, nedsänkt, motiv och omskrifter. Den ena sidans stamp fixerades i ett städ eller träkubbe medan den andra sidans stamp handhölls. Präglingen utfördes genom att mellan dessa stampar anbringa en silverbricka och med kraftigt släggslag slå in präglingen som blev i relief.
I huvudsak består ett sådant mynts centralmotiv av en på åtsidan vänstervänd bröstbildsprofil med spira medan frånsidan domineras av ett dubbellinjerat krysskors. Runt dessa centralmotiv löper latinska förkortade omskrifter vars första emissioner endera talar om Olof, kung av Sigtuna, alternativt Olof, kung av svearna.
Inledningsvis var dessa mynt hammarslagna på i huvudsak runda tillklippta silverbrickor i oregelbundna vikter, vanligtvis mellan ca 1,7 – 2,8 gram, och med varierande vriden stampställning (jfr moderna mynts likvända sidor). Dessa första mynts handelsvärde och kanske för begynnande fiskalt väsende fastställdes efter vägning snarare än antalsräkning.
På myntens frånsida omtalas i förkortade ordalag på latin namnet på den presumtive myntmästaren som dessutom kan ha varit såväl myntgravör som myntpräglare. Dessa första erfarna yrkesmän rekryterades som periodiska konsultativa läromästare att överföra myntningshantverket till inhemska svenska lärlingar och guldsmeder. Dessa anglosaxiska yrkesmän har anglosaxiskt klingande namn, exempelvis Godwine, Leofman, Snelling, Ulfcte, Referen som modern forskning kopplat till namnlika och sannolikt identiska yrkesmän från trakten av York i England.
Tack vare myntrestavfall från myntverkstad har man i modern tid akademiskt kunnat fastställa att myntningen började i Sigtuna. Traditionellt har man anfört Olofs tillträdesår, 995 enligt västerländsk tideräkning, som tidpunkt för myntningens påbörjan. Emellertid har dessa första mynt inget åsatt årtal varför man också får vägledas av de latinska förkortade inskrifter som ett mynts båda sidor har. Denna första myntningsperiod anses därför omfatta perioden ca 995 – 1005. Då slogs ett flertal mynttyper, med varierande hyggligt tolkningsbara latinska omskrifter och under överinseende av olika myntmästare.
Myntsilvret härstammade från arabiska dirhemerhemförda under tidigare handelståg i österled, samt från inväxlade utländska mynt. Silverhalten var så god som tidens raffineringsförmåga förmådde. Sigtuna var nu huvudorten för handel då Birka stagnerat och avfolkats. Arkeologiska utgrävningar har ju också påvisat handelssignifikansen genom många fynd av standardiserade metallvikter i olika viktvalörklasser.
Latinet var ju de då lärdes gemensamma språk. I Sigtuna kan man föreställa sig att kung Olof, som en kristen företrädare, omgavs av några bildade präster som behärskade latinet. Inspirerade av engelska myntens förebilder samt förståelse för möjligheterna av omskrifternas budskap komprimerades i förkortade former inledningsvis latinska omskrifter. Myntstilarna var framställda efter engelskt maner, likaså hantverkstekniken. De tidigaste mynttyperna från denna första period fram till millenieskiftet tillhör också de mest stilsäkra och skickligaste resultaten, dvs under lärdomstiden.
Ett myntmästarnamn som brukar tolkas THREGR uppträder med en egenartad stil som vid jämförelse kan anses ha tydliga särdrag och därför representera den första graveringskonsten och präglingen utförd av en svensk lärling. Detta typmynt – illustrerat i denna artikel – anses ha en särskild karisma som ett ”urmynt” med svenska förtecken. Notera att just avbildade exemplar är perforerat och alltså haft den dubbla funktionen som penning-mynt samt som smycke, halsbandsdekoration eller klädes-bältes-smycke. I dessa avseenden kan man betrakta föremålet som en oerhört charmig relik med hög nostalgifaktor!
Myntningens andra period samt Anund Jakob
När engelsmännen avlöst varandra och uppenbarligen fortsatte hem till England eller till uppdrag annorstädes inleds den andra perioden av Olofs myntning. Den kännetecknas av uppenbart primitivare plastisk utformning av kungens bröstbild samt enklare skurna och graverade omskrifter.
Den första periodens hyggligt tolkningsbara latinska omskrifter omvandlas tämligen omgående till obegripliga efterliknelser. De sannolikt inhemska yrkesmännen som övertagit rollen att gravera stamparna som användes för präglingen, var uppenbart inte kunniga i latinets språkbruk och betydelse. Resultaten blev alltmer diffusa, otydbara och intetsägande omskrifter och porträttens huvuddrag förenklas.
Eftersom denna stilmässiga förflackning bestod under åtminstone myntproduktion hänförbar till perioden cirka 1005 – 1020 kan man tolka detta på flera sätt. Först och främst verkar inget överhuvud haft synpunkter på myntningens utseendemässiga estetiska kvaliteter. Myntet var passabelt bara det liknande dess förebilder.
Vidare kan det ha varit så att myntningen skred in i ett mobilt tidevarv. När kungen med entourage rörde sig i sin domän och uträttade förvaltningsresor med periodiska vistelser på olika orter med kungsgårdar och kyrkorepresentation, kanske också medfördes en bemannad myntverkstad. Detta kanske inte tillät någon mer avancerad graveringsteknik eller myntningsförberedelser.
Oavsett var just kung Olof befann sig, pågick kanske myntning under beting i Sigtuna eller på handelsorter. I vilket fall är det anmärkningsvärt att väldigt många stampkombinationer existerar och kan identifieras i långa så kallade stampkedjor. Man kan också spekulera i om ett slags fiskalt väsende med ansvariga hövitsmän hann utveckla sig och som i sig hade huvudmannaskapet för myntpräglingen.
I vilket fall kan man konstatera att fyndmynt hittats ganska koncentrerat till trakterna av Sigtuna och Uppsala samt Gotland och att sådana omständigheter visar på en samtidighet och tidsmässig successiv degradering av myntens stilistik. Samtidigt kan konstateras att vissa stampar med attribut, omskrifter och andra kännetecken hänförbara till Sigtuna bevarats, överförts och nyttjats i kombination med stampar producerade i England, Lund (dåvarande Danmark), Konstantinopel och troligen andra osäkra myntorter.
Sådana senare hybrider och kombinationspräglingar brukar omtalas som en tredje period, dock utan påtaglig signifikans utifrån bevarat myntmaterial som är spretigt fyndförekommande runt östersjöområdet. De kan alltså inte vara initierade av Olof själv utan snarare vara resultatet av att stampgravören/myntmästaren slumpartat utverkat sin rätt att återanvända arbetsredskapet i egen entreprenörsanda.
När Olof avlider tillträder sonen Anund Jakob som konung. Uppenbarligen är han då medveten om den stilmässigt degenererade myntningen och fortfarande icke standardiserade myntvikterna. Han tar raskt tag i situationen och kanske med god vägledning av inkallad myntmästare Thormod.
I eget namn låter Anund slå penningar som dels väger cirka 1 gram, dvs likvärdigt de parallellt existerande engelska penny-mynten. Sannolikt blir då det övervärde som kungen kan tillgodoräkna sig som förtjänst av myntningen lättare kalkylerbart. Därmed (om inte förr) blir den svenska penningen i första hand ett räknemyntmedan man vid större transaktioner säkert också vägde myntmängden som en extrakontroll- och kalibreringsåtgärd. Anunds mynt är också i likhet med de engelska standardiserat mindre i diameter, sannolikt resultatet av att man systematiskt använder hålhylsa för att utpräglingen ska bli kraftigare, tydligare och uppenbart se stiligare ut. Anund låter sig också avbildas iförd en spetshjälm, också i likhet med sina engelska gelikar.
Olofmynten viktiga som forskningsverktyg
De allra flesta Olof-mynten som bevarats till våra dagar – ett flertal hundra – förvaras idag i museer och har insamlats under flera hundra år vid arkeologiska utgrävningar och inlösts i samband med skattfynd. Redan under tidigt 1700-tal finns sådana fyndmynt beskrivna och avtecknade.
Systematiska beskrivningar och katalogiseringar påbörjades under 1800-talet och har alltid rönt uppmärksamhet för sin betydelse att förstå fenomenet ”Sveriges vagga”! Mynten är ju den enda påtagligt daterbara och bevarade föremålskategorin vars fyndomständigheter är viktiga attribut som förklaringsgrunder. Mycket har ju redan utforskats kring Sigtuna som centralt nav i brytningstiden som Olof-eran innebär. Likaså har man lyckats få bättre perspektiv på föregångaren Birka som handelsplats medan där aldrig uppstod någon inhemsk myntning.
Den största publicerade bearbetade inventeringen och analysen av Olof-mynt är genomfört och presenterat i en nådig lunta 2010 av framlidne Professor emerita, Brita Malmer. Undertecknad hade förmånen att på uppdrag av Svenska Numismatiska Föreningen referera ett viktigt tvärvetenskapligt symposium i samband med att Malmers storverk släpptes. Det är särskilt intressant och tankeväckande med avseende på de många olika perspektiv på Olof-tidens förutsättningar och arkeologiska indikatorer som diskuterades och synteser som kan utvecklas. För den vetgirige finns möjlighet att enkelt ta del av detta referat i Svensk Numismatisk Tidskrift 2010, nr 6, sid 125-28, betitlat Referat från Symposium. Mynt, makt och människor – vikingatidens silverpenningar (numismatik.se, under Publikationer. skannat SNT:6).
Brita Malmers entusiasm och anda fortlever bland många forskarkollegor världen över där man med digital datakraft kan omfatta myntmaterialet alltmer smidigt och pussla vidare. Icke att förglömma eller förringa är dessutom en del privata samlares egna forskningsmödor, ibland publicerade i notisartiklar, dels i biträdande dialog med forskare och museivärlden, dels att bearbeta och pröva hypoteser som initialt inte ryms inom den akademiska världens ibland stränga och strikta mantra som kan begränsa utblick och ansatser.
Ett av dessa styvmoderligt behandlade undersökningsområden är fortfarande analyser av metallinnehåll och legeringar av myntmetaller. Av kostnadsskäl framförallt har sådana fördjupande – icke förstörande – analyser med idag välkalibreradeinstrument inte budgeterats eller ännu projektfinansierats. Inom detta område kan fler svar utvinnas som exempelvis motsvarigheterna till dna-spåren i gruvmalmer ursprung och spårämnen i mynten själva jämförda.
Ett annat ännu outforskat smalt område är om tolkningen av Olof-myntens omskrifter, för närvarande attribuerade som förvirrade och obegripliga, kan vara uttryck för uttal som man teckenmässigt försökte representera. Hur lät uttalet på vikingsvenska, hur uppfattade en Olof-man det uttalade latinskt skrivna mottot? Hade Olof-tidens myntmänniskor ett slags skriv- eller symbolspråk man försökte överföra till omskrifterna? Är det vi uppfattar som förvirrade textramsor ett slags talspråk uttryckt i bokstavssymboler?
Torsdag 29 juli 2021 hölls ett event – Olof-dagen, i åminnelse av de första penningarna – i Sigtuna myntklubbs regi. Just på Olofs moderna namnsdag mobiliserades en eftermiddagsträff i klubblokalen i Rosersberg, märk väl i Sigtuna kommuns härad! Av föreningens 150 medlemmar slet sig 23 entusiastiska medlemmar från sommarsolens andra aktiviteter, samlades och uppmuntrats medföra och visa upp för avfotografering sina samlingsexemplar av Olof-penningar. En del var klassiska och andra de mer utmanande hybriderna i olika former, sammanlagt 39 fysiska exemplar, samt finns ett par dussin vars bilder redan tagits. Några informella presentationer och samtal hölls under gemytliga former och lättlunch med särskilt dekorerad OLOF-tårta! Mynthistoria kan var så mycket, även lärorikt umgänge och att få hålla i en original-penning från OLOF – oslagbart!
Per-Göran Carlsson
