Vi lämnar ett år efter oss fyllt med jubileer och firande. Jag tänker främst på att det var 200 år sedan ätten Bernadotte sattes på vår tron. Rojalistiska Föreningen firade ju även sitt 40-årsjubileum och HM Drottningen firade sin 75-årsdag i december.
Inom den kungliga familjen jubilerade även Prinsessorna Desirée och Christina. HKH Prinsessan Adrienne föddes och vi fick åter vara med om ett högtidligt, men samtidigt familjärt, barndop i Drottningholms slottskyrka.
I år kommer vi att uppmärksamma att Prins Carl Philip fyller 40 år i maj och i slutet av året har Prinsessorna Margaretha och Sofia sina 85- respektive 35-årsdagar.
Efter höstens val tog det ovanligt lång tid innan en regering kunde bildas. Under den nyvalde talmannen Andreas Norléns säkra ledning genomfördes ett antal s.k. talmansrundor innan det slutligen lyckades med att hitta en statsministerkandidat som slutligen kunde godkännas av Riksdagen.
Under denna utdragna process var det glädjande att se att talmannen gjorde täta besök på Slottet för att informera Kungen om det vid varje tillfälle rådande läget. Jag vill minnas att Kungen även var tvungen att vid ett tillfälle ställa in en planerad resa till Japan. Det är ju viktigt att statschefen finns i landet då han och tronföljaren efter ett regeringsbildande håller en skifteskonselj på Slottet.
I sociala medier kunde man följa den frustration som spred sig i djupa led i takt med att tiden rann iväg med regeringsbildandet. Många uttryckte en önskan om att Kungen och Kronprinsessan skulle gripa in och ta över processen. Det skulle naturligtvis inte kunna ske då det skulle strida mot våra gällande grundlagar.
Däremot får det ses som ett tecken på att monarkin står stark och att förtroendet för monarken och tronföljaren är stort. När det gäller olika typer av kriser i samhället är det viktigt med den stabilitet och det förtroende som kungafamiljen står för och som grundas på lång tradition.
